Det är av största vikt att se barnens föräldrar som samarbetsparter och det är en del av lärarens yrkesprofessionalism att se till att samarbetet är till gagn för barnen. Personalen har ett helhetsansvar för barnen alltså att kunna se hela barnet. Det är en omöjlighet om man inte tar hänsyn till barnets andra värld och närområden. Det är svårt att få tillgång till dessa områden/världar utan att ta hänsyn till föräldrarnas kunskaper och tankar. Skolan har dessutom ett ansvar mot samhället, skolan är inte en sluten organisation utan en del av barnens offentliga värld. Därför måste det vara upp till skolan att söka kontakt med barnens familj. Enligt vår enkätundersökning ser många i skolan det som att föräldrarna bryr sig för lite om sitt barns skolgång och att det är inte heller är personalens ansvar att föräldrarna får del av barnens skolvärld. Men enligt tidigare forskning och läroplaner och skollagar är det faktiskt upp till skolpersonalen att låta föräldrarna få tillräcklig insyn i skolans verksamhet så att det kan bli tal om något verkligt samarbete.
Enligt FN:s konvention om barnens rättigheter är det varje barns rätt att bli vårdat av sina föräldrar, om det är lämplig, föräldrarnas ansvar, rättigheter och skyldigheter skall respekteras (överenskommet, skolverket). Men i dagens samhälle är det inte enbart längre föräldrarna som ansvarar för barnets fostran. Skolan har också en mycket stor del i denna process. Speciellt då flera barn idag tillbringar många timmar i skolan och fritids. Det är viktigt att barnen kan knyta samman tiden i skolan med tiden i hemmet. Om dessa världar har alltför skilda värderingar, uppfostringsmetoder eller syn på kunskap kan klyftan bli alltför stor för barnet vilket i sin tur skapar oro och otrygghet.
Det har visats att med föräldrarnas kunskaper om barnen och dess tid utanför skolverksamheten kan gagna barnens utveckling. Föräldrarna saknar kunskap om att deras expertis om barnen är en tillgång. De vet inte att de kan tillföra något till skolan och lägger därför över allt på pedagogerna som är utbildade för att ge
barnet det bästa. Det är skolpersonalens ansvar att informera föräldrarna så att de blir införstådda i hur de kan hjälpa sitt barn att utvecklas i skolan.
Skolpersonalen måste vara tydlig i varför de vill ha ett bra samarbete och vad både skolpersonal, föräldrarna och framför allt barnen får ut av en god kontakt. Det verkar som det finns många möjligheter för att uppnå ett gott samarbete mellan hem och skola. De flesta föräldrar och personal i skolan tycker ganska lika om vilka ansvarsområden respektive parter har. De är också relativt eniga om vad föräldrarna ska ha inflytande över i skolan. Dessutom mår de flesta barn bra i skolan och föräldrarna känner stort förtroende för skolans personal. Dock finns et stort hinder och det är att skolpersonalen tycker att föräldrarna engagerar sig för lite om skolans verksamhet.
Visst kan det vara så att föräldrar varken har tid eller ork att besöka skolan och prata med skolpersonal varje dag. Trots detta tror vi att de flesta vill ha information om skolans verksamhet men vet ibland inte hur de ska få ta del av detta. Besöken i skolan måste ske med jämna mellanrum och lärare måste visa ett tydligt intresse för att få föräldrarna att känna sig välkomna. Det är därför upp till skolan att bjuda in föräldrarna för att uppnå ett bättre samarbete. Även om detta kräver viss tid tror vi att man i slutänden ändå vinner på sorts verksamhet.
Föräldrarna har redan ett arbete att sköta och i dag är tid en lyxvara. Och med skolpersonalens ökade arbetsuppgifter finns det inte alltid tid för föräldrakontakt. För att ett gott samarbete skall finnas måste man ha avsatt tid till möte, en plats där båda parter trivs med och att skolpersonalen vill ha en bättre kontakt med hemmet. Finns inte dessa tre kommer ett samarbete aldrig att utvecklas till något bra. Att ta del av föräldrarnas erfarenheter och idéer skall inte vara tidskrävande för föräldrarna. Det skall vara en kommunikation mellan parterna som passar alla. Alla har vi gått i skolan och vi har alla olika erfarenheter, några bra andra sämre. Detta kan skapa motsättningar i hur villig man är att samarbeta. Även här är det viktigt att man är tydlig från skolpersonalens sida. Informera föräldrarna och visa att det ser annorlunda ut än vad de har fått erfara.
Ett av hindren för en bra kontakt mellan hem och skola kan vara att skolpersonalen känner sig otrygg i sin roll. Hon eller han kan ta föräldrarnas ifrågasättande som kritik i stället för att använda sig av föräldrarnas idéer till förbättring. Skolan måste vara redo att ta en diskussion och stå för vad de vill lära och hur de kommer nå de mål som satts. Skolan måste vara noga med att tala om
varför de valt att arbete på ett visst sätt och vad det kommer att ge barnen. För att nå bästa möjliga resultat behövs föräldrarna. Det har framkommit att en del föräldrar upplever att skolpersonalen inte lyssnar på vad de har att säga och blir bemötta på ett överlägset sätt och lärarna har lätt för att marginalisera föräldrarna. Skolpersonalen måste visa föräldrarna vikten av en bra dialog mellan dem och att de är villiga att ta del av föräldrarnas tankar och idéer. Det finns många sätt att lära känna sin föräldragrupp, få en dialog och ett möte där alla känner sig välkomna och vågar komma till tals. Samarbetet skall inte vara tidskrävande då föräldrarna redan har ett arbete att sköta utan vara utvecklande för barnen. Föräldrarna skall känna att när de lägger lite tid på en dialog med skolpersonalen får de mycket tillbaka genom att det hjälper sitt barn i sin utveckling. I och med att föräldrarna har ett fungerande samtal med skolpersonalen får barnen en mer positiv inställning till skolan och presterar därmed bättre. (Flising 1996 s.76) Vi tänker att detta samarbete kan se ut på följande sätt. När föräldrarna skall inleda en långvarig relation med skolan, då deras barn skall börja på förskola eller skola, är det viktigt att man samlar föräldrarna för att diskutera hur man tänker arbeta med barnen och varför. Det finns då anledning att fundera över att dela in föräldrarna i mindre grupper där alla kan komma till tals. Är de i större grupp finns det föräldrar som inte känner sig bekväma att ställa frågor eller berätta om sina erfarenheter. Dessa mindre grupper kan underlätta detta problem. De gruppkonstellationerna skall behållas året ut eller så länge men känner att det fungerar. Föräldrarna lär känna pedagogen och varandra vilket leder till ett öppet samtal. Denna grupp kan träffas 2-3 ggr per termin och det behöver inte vara långa möten. Skolpersonalen kan i förväg ge föräldrarna en dagordning som talar om vad som tänkts diskuteras så föräldrarna kan förbereda sig. Man diskuterar hur barnen mår, arbetet i skolan och vad de tycker skulle ha gjorts annorlunda. Dessutom kan man tala med föräldrarna hur de har upplevt sin skolgång och vilka förväntningar de har på skolan. Här kan man komma fram till en gemensam plattform och man minimerar missförstånd som kan uppstå. Man kan också välja att ha dessa träffar hemma hos pedagogen, detta kan få samtalet att kännas mer personligt och avslappnat. Det är viktigt att man använder sig av föräldrarnas åsikter så att de ser träffarna som givande. I kombination med träffarna kan föräldrar och skolpersonal ha kontakt med varandra genom kontaktbok, veckobrev eller månadsblad. Så att föräldrarna blir medvetna om vad som sker i skolan.
Hembesök hos barnets familj kan också vara ett sätt att få en bättre kontakt med föräldrarna. Detta kan vi tycka är lite överkurs, tiden är som sagt lite knapp i skolan och det är inte alla som uppskattar denna sorts besök. Dock är detta en miljö där föräldrarna är på hemma plan och känner sig trygga. Det blir då en mer personlig kontakt och man får en tydligare bild av föräldrarna. Detta kan också vara bra för barnet då hon/han ser att föräldrarna och skolpersonalen kommer bra överens. (Flising 1996 s.125)
Det finns både hinder och möjligheter i ett samarbete med föräldrar men mest ser vi möjligheterna och att det tillför något positivt för barnen. Både skolpersonal och föräldrar strävar efter det bästa för barnens utveckling och därför borde alla stäva efter ett utvecklande samarbete mellan de båda parterna.
5.1 Fortsatt forskning
I vår undersökning har vi bara föräldrar från en relativt homogen grupp. Det hade varit intressant att öka studiegruppen. Vi tror att det kan skilja mycket beroende på vilka sociala och kulturella bakgrunder föräldrarna har. Ytterligare en faktor som kan ha betydelse om man utökar undersökningen är föräldrarnas utbildningserfarenheter.
Det hade också varit intressant att tala med både skolpersonal och föräldrar för att tränga djupare in i ämnet.
En annan väg att gå kan vara att jämföra olika skolor. Kanske skiljer sig elevernas studieresultat beroende på hur samarbetet mellan hem och skola ser ut.