Malmö högskola
Lärarutbildningen
Individ och samhälleExamensarbete
10 poängSamarbete mellan hem och skola
Home and school, how to work together
En studie om vilka möjligheter och hinder det
finns för att uppnå ett gott samarbete
mellan hem och skola
Frida Petersson
Ulrica Kallin
Lärarexamen 140 poäng Examinator: Lena Holmberg
Samhällsvetenskap och Handledare: Alan Harkess
lärande
Sammanfattning
Skolan är ansvarig för att ett fungerande samarbete mellan hem och skola upprätthålls. Både skolpersonal och föräldrar vill givetvis att barnet får den optimala utvecklingen under sin skoltid. Det är av största vikt för barnets välmående att de båda parterna känner förtroende för varandra. Detta förtroende kommer inte av sig själv utan är en process som innebär återkommande samtal och möten.
Skolan har inte alltid sett ut som den gör idag och det har inte heller synen på hur föräldrakontakten skall se ut. Inte heller har åsikterna om vem som ansvarar för barnens fostran varit densamma under historiens gång. Även om föräldrarna idag inte är en homogen grupp utan består av olika individer med annorlunda erfarenheter har dom det yttersta ansvaret för barnen. Men då barnen tillbringar en stor del av sin tid innanför skolans lokaler har även skolpersonalen en stor del i detta ansvar.
Många föräldrar känner sig inte kompetenta nog att involvera sig i skolans arbete. Detta kan uppfattas av skolan som brist på intresse men det är lärarens uppgift att informera föräldrarna om deras kompetens. Det är trots allt de som känner sina barn bäst.
Vår undersökning visar att både hem och skola vill att samarbetet skall fungera och ofta gör så men tyvärr gör olika omständigheter att samarbetssvårigheter uppstår.
Innehåll
1. Inledning ……….…………4
1.1 Syfte och frågeställning……….…………4
1.2 Metod……….………5
1.2.1 Val av undersökningsmetod………...5
1.2.2 Urval och genomförande………5
2. En historisk tillbakablick……….7
2.1 1800-tal……….……….7
2.2 1900-tal………..…….……….…10
3. Resultat………...……….…..……12
3.1 Delat eller gemensamt ansvar? (bilaga 3, diagram 1.1-1.19)……..…..12
3.2 Vad ska föräldrar kunna påverka? (bilaga 3, diagram 2.1-2.2)……..…16
3.3 Hur bemöter vuxna varandra i skolan? (bilaga 3, diagram 3.1-3.7)…...17
3.4 Föräldrarnas värderingar (bilaga 3, diagram 4)……….……….…21
3.5 Övriga resultat………23
4. Analys……….25
4.1 Ansvarsområden (resultat 3.1)………....26
4.2 Föräldrapåverkan (resultat 3.2)………..…...27
4.3 Kommunikationsproblem (resultat 3.3)……….28
4.4 Fler samtal i skolan! (resultat 3.4)……..………..….30
4.5 Övrig analys………...…31
5. Slutsats………...…35
5.1 Fortsatt forskning………...…….38
6. Litteraturförteckning………...…...39
Bilaga A Enkätundersökning för föräldrar………..…40
Bilaga B Enkätundersökning för skolpersonal………...……….43
1. Inledning
Många gånger under lärarutbildningens gång har vi hört att det är lärares och övrig skolpersonals uppgift att samarbeta med barnens föräldrar. Dels för att i vårt arbete kunna utgå från hela barnet och dess tidigare erfarenheter, dels för att skapa en trygg omgivning för både barn och föräldrar. Dock har vi inte sett mycket av detta samarbete under vår verksamhetsförlagda tid. Vi började fundera över detta dilemma och ställde oss frågan varför.
Trots att föräldrar och personal möts vid både föräldramöte och utvecklingssamtal minst en gång per termin är det inte alltid helt klart vilka förväntningar föräldrar har på skolan och dess personal. Ofta är det nog så att vid tidigare nämnda möten intar läraren en roll som informationsförmedlare. Istället borde skolpersonal ta fasta på att använda samtalen som ett tillfälle att utbyta information.
1.1 Syfte och frågeställning
Under vår VFT (verksamhetsförlagda tid) har vi båda upplevt brister i samarbetet mellan skola och föräldrar. Vi har mött lärare som har antytt att kontakten med föräldrarna oftast är bra men kan ibland bli påfrestande. Vi har också fått uppfattningen att skolpersonal kan känna sig ifrågasatta angående sin professionalism när föräldrar framför sina frågor och åsikter. Andra lärare har nämnt att en del föräldrar inte tar sitt ansvar och inte heller bryr sig tillräckligt om sina barns skolgång. Detta gav oss en känsla av att föräldrarna ibland brast i sitt förtroende för skolpersonalen.
Angående vad vi sett på vår VFT väcktes vår nyfikenhet gällande hur bra kontakten egentligen är mellan hem och skola. Efter många diskussioner oss emellan kom vi fram till vår huvudsakliga problemformulering:
Vilka hinder och möjligheter finns det för att uppnå ett gott samarbete mellan skola och föräldrar?
1.2 Metod
1.2.1 Val av undersökningsmetod
Vi ville få svar på hur samarbetet mellan hem och skola uppfattades av respektive parter. Vi började med att se vilka frågor vi behövde få besvarade och kom fort fram till att intervjuer inte var möjligt för att få svar på våra frågor och samtidigt nå ut till en bred grupp. Anledningen till att vi valde enkätundersökning som vår informationskälla var därför att på så kort tid få så många svar som möjligt. I vår undersökning har vi både flersvarsalternativ och frågor som kräver längre svar. Detta för att enkäten inte skulle bli allt för tidskrävande för föräldrarna och personalen och för att höja svarsfrekvensen samt vara genomgripande.
1.2.2 Urval och genomförande
För att se hur det verkligen såg ut skickade vi ut 100 enkäter (Bilaga A) till föräldrar med barn i åldern 6-9 och 10 enkäter (Bilaga B) till skolpersonal. Vi hade inga stora förväntningar på hur stort gensvar vi skulle få. Så vi blev glatt överraskade när vi fick tillbaka 59 svar av föräldrarna och 8 stycken av skolpersonalen.
Vi lämnade ut våra enkäter på våra VFT-skolor i nordvästra Skåne. För att göra undersökningen så tillförlitlig som möjligt skickade vi med ett kuvert till varje enkät. Detta för att både föräldrar och personal skulle kunna svara sanningsenligt och lita på att deras svar behandlades anonymt. Vi tycker därför att vår undersökning är trovärdig och ger ett allmängiltigt resultat.
I enkäten fick föräldrarna svara på om deras barn var flicka eller pojke, men när vi sammanställde resultatet fann vi inga skillnader. Åsikterna om samarbetet var det samma oavsett barnets kön.
All skolpersonal som svarade på enkäten var de som ansvarade för de barn vars föräldrar fick besvara föräldraenkäten. Således är det samma upplevelser som föräldrar och personal erfarit men har olika uppfattningar om.
Föräldrarna var betydligt mer positiva med skolpersonalen än vi väntat oss, trots det har vi sett en del negativa tendenser. Mer av detta följer i vår resultatsammanställning av enkätundersökningen.
För att få en uppfattning av hur samarbetet mellan hem och skola tidigare har sett ut började vi med att göra några historiska tillbakablickar.
2. En historisk tillbakablick
Tillbakablicken nedan är endast en kort sammanfattning om varför samarbete mellan hem och skola existerar och behövs. Trots alla goda intentioner och den snabba utvecklingen under 1900-talets senare hälft uppstår det dock fortfarande konflikter mellan föräldrar och lärare. Allt som oftast tror vi att många dessa konflikter beror på missförstånd och att man som lärare inte alltid har tillräckliga kunskaper om elevernas hemsituation. Inte heller är vi alltid överens om vad som är viktiga kunskaper att ta del av i skolan. Bör vi fokusera på social fostran eller kunskapsöverföring? Vad tycker egentligen föräldrarna? Hur kan vi bli medvetna om föräldrars förväntningar på och tidigare erfarenheter av skolan? Som vi ser i tillbakablicken handlade många av problemen mellan hem och skola om vem som har de olika ansvarsområdena för barnens utveckling, gäller detta fortfarande? Eller har skolväsendet lyckats med att få lärare och föräldrar att arbeta mot samma mål?
2.1 1800-tal
Under den större delen av svensk historia har man ansett att föräldrarna har absolut makt över sina barn. Försörjning och fostran var föräldrarnas ensak, barnen hade ingen egen rätt och samhället hade ytterst lite att säga till om. Fram till att allmän skolplikt infördes 1842 var det upp till föräldrarna att lära sina barn läsa. Man kan i Martin Luthers katekes läsa att det är husbondens plikt att förhöra sina barn om vad de kan av katekesen. Enligt kyrkolagen kunde den fader som inte fullföljde sina plikter straffas. Syftet med att lära sig katekesen var dock inte att lära sig läsa utan att lära sig kristen underdånighet och förberedas inför konfirmationen. Inte förrän 1962 när den första skollagen såg dagens ljus var kyrkans roll som skolans överhuvud slut. I och med grundskolereformen detta år
skulle skolan vara icke- konfessionell, man undervisade nu barnen om kristen tro liksom man undervisade om andra religioner. (Marklund 2000 s.78)
Verklig undervisning var fram till 1800-talets senare hälft endast till för adeln och den högre borgarskapens barn. Länge ansågs att folk i allmänhet skulle förbli olärda, den undervisning barnen fick var endast för att utbilda dem i deras kommande yrken.
Men i och med industrialismen flyttade många människor under senare delen av 1800-talet till städerna i hopp om arbete och ett bättre liv. Men arbetet på fabriken var oftast slitsamt och dåligt betalt. Även barnen tvingades tidigt in i arbetslivet, de var billig arbetskraft och fick ofta utföra farligare arbeten än vuxna. Dock uppstod protester mot barnarbete och 1881 tillkom en förordning för att skydda de små. Barn under 14 år fick inte lov att arbeta mer än sex timmar per dygn. (Sverne 1992 s.14)
I och med att en större del av befolkningen flyttade till större städer förändrades dessa familjers livsmönster från grunden. Tidigare var familjen och hemmet centrum för nästan alla sorters aktivteter. De flesta praktiska sakerna för familjens försörjning skedde i hemmet eller i byn, t ex tillverkning av kläder, mat och verktyg. Var och en hade sina uppgifter och när barnen blev stora nog fick de egna ansvarsområden. Familjen styrdes av fadern som också i stort sett skötte barnens fostran. Barnens fostrades först och främst till att sköta sina sysslor i hemmet, det var deras plikt att ansvara för familjens uppehälle. Men då familjerna lämnades sina hem och flyttade in till städerna ändrades de självklara rollerna i hemmet. Yrken som tidigare varit självklara existerade inte längre och alla fick söka arbete utanför hemmets dörrar. Fadern var inte längre i lika stor utsträckning familjens överhuvud och barnens fostran var inte längre endast familjens ansvar utan en uppgift för hela samhället. (Dewey 1980 s.54)
På grund av industrialismens genombrott blev det allt svårare för föräldrarna att ta hand om sina barn. Barnen kunde inte längre följa med till föräldrarnas arbete och inte heller kunde de lika självklart välja sina föräldrars yrken. Det blev vanligt att barn och ungdomar drev omkring utan andra möjligheter än stölder och prostitution för att försörja sig. Föräldrarna hade inte längre den kunskapen som behövdes för att försörja och fostra sina barn. Skolplikten och införandet av folkskolan (1842) kan på många sätt därför ses som en reaktion på det tillsynsproblem som uppstod på många platser i Sverige. (Flising 1996 s.58)
Den förordning om allmän skolplikt som kom år 1842 sade att varje socken på landsbygden och varje församling i städerna skulle bedriva allmän folkundervisning. Dessutom skulle alla lärare vara seminarieutbildade. Skolan förblev därför starkt influerad av kyrkan i nästan hundra år. (Marklund 2000 s.140)
Trots införandet av skolplikt var det svårt för många föräldrar att skicka sina barn till skolan. Man ansåg att barnen behövdes hemma för att hjälpa till med försörjningen och många hade svårt att se nyttoaspekten med folkskolan. (Flising, 1996 s.52) Dessutom var det svårt att få tag i utbildade lärare. Inte förrän vid sekelskiftet lyckades man med att ge de flesta barn undervisning i folkskolan, fortfarande var högre utbildning endast tillåten för pojkar. (Sverne 1992 s.16) Under större delen av 1800-talet var skolan inte något annat än som ovan nämnt en förberedelse för konfirmationen eller en lite mer meningsfull sysselsättning än lösdriveri. Prästerna i det lokala samhället bestämde det mesta som skedde inom skolans väggar. Alltså kunde undervisningen se mycket annorlunda ut beroende på var man befann sig. Det var inte förrän år 1882 som det i och med folkskolestadgan benämndes vilka ämnen som det skulle undervisas i. Kristendom, modersmål, räkning och geometri, geografi, historia, natur-kunnighet, teckning, sång, gymnastik, trädgårdsskötsel och slöjd var de kunskaper som ansågs vara nyttiga för att fostra de unga till lydnad. Alltså var undervisningen mycket auktoritär, aga var ofta mer mål än medel. Eleverna förväntades göra fel och felen skulle alltid bestraffas. Individuella studieplaner var så långt ifrån skolverkligheten man kunde komma på denna tid. Alla elever förväntades utföra samma saker samtidigt, hängde man inte med var det allra minst skolans ansvar. (Marklund 2000 s.77)
I och med 1882 års skolstadga skärptes skolplikten, alla barn skulle få minst 6 år i skolan. Samtidigt ökade samarbetssvårigheterna mellan hem och skola. Lärarna ansåg att föräldrarna brydde sig för lite om sina barn pga sin okunnighet om skolan. Många föräldrar ansåg i sin tur att själva innehållet i undervisningen var alltför brett, det räckte med att lära sig katekesen. Ibland kunde diskussionerna kring undervisningen gå så långt att föräldrarna tog sina barn ur skolan. Men lärarna försökte påverka föräldrarna att acceptera det nya skolsystemet t ex bjöd man redan vid sekelskiftet in föräldrarna till skolan på föräldramöte. (Flising 1996 s.56)
2.2 1900-tal
Fram till 1940-talet var kontakterna mellan hem och skola näst intill obefintliga. Skolan hade rollen som undervisare, och föräldrarna skötte barnens fostran. Men efter andra världskrigets slut började en annan syn på barn ta form. Skolan kunde inte längre avsäga sig sitt ansvar som delaktig i barnens fostran. Kanske pga rädsla för ett nytt världskrig blev skolans huvuduppgift nu att fostra demokratiska människor. (Sverne 1992 s.17)
Efterkrigstidens pedagogik inriktade sig mer på barnens behov och hur man skapade läromiljöer där varje elev kunde utvecklas i sin egen takt. Människans inneboende egenskaper ansågs tidigare som fasta och oföränderliga, nu var det omgivningens gemensamma ansvar att tillgodose alla barns behov och erfarenheter. Lydighet och plikt ersattes med fri och harmonisk utveckling. (Adelswärd 1997 s.22)
Skolans uppgift kom alltså att handla om hur man på bästa sätt kunde utveckla barn till att bli sådana att de aldrig skulle bli benägna att falla till föga för auktoritära regimer (Adelswärd 1997 s.23)
Då skolans mål blev radikalt förändrade under 40-talet förstod man att man var tvungen att få med sig föräldrarna. Ett antal politiska utredningar genomfördes i syfte att öka samarbetet mellan hem och skola. Man menade att skolan och hemmet hade samma mål och därför måste föräldrarna ta sitt ansvar. Men år 1948 presenterades ett nytt betänkande där det framgick att det var skolans ansvar att öka kontakten med hemmen. Genom samtalet mellan lärare-förälder kunde man gemensamt nå målen med att fostra demokratiska medborgare. (Flising 1996 s. 59)
Men det var inte förrän med 1962 års läroplan som det delade ansvaret tydliggjordes. Skolan utvecklades mer och mer mot personlighetsutveckling istället för kunskapsförmedling.
Undervisningen syftade att ge både kunskaper och social fostran, skolans ansvar för elevernas fostran var lika stort som hemmets ansvar. I de fall där inte skolans syn på fostran stämde överens med föräldrarnas var det dock alltid
skolans som var den rätta. Men det var skolans uppgift att ge föräldrarna kunskap om hur de på bästa sätt kunde fostra sina barn. För att nå detta mål var man tvungen att ge föräldrarna information om skolans verksamhet. (Adelswärd 1997 s.24)
Lösningen på problemet blev kvartssamtalet som infördes 1970/71, nu kunde hem och skola möts under mer ordnade former. Tidigare hade föräldrarna fått den mesta informationen om barnets skolsituation i form av betyg och bedömningskort. Statliga utredningar under det tidiga 70-talet hade kommit fram till att betyg var hämmande för de yngsta barnen. Kvartssamtalen kunde nu istället ge föräldrarna muntliga bedömningar om deras barn. Under kvartssamtalet skulle lärarna informera föräldrarna om elevens ämneskunskaper, relationer med vuxna och andra barn, svårigheter och framsteg. Men kvartssamtalen skulle också bidra till att samarbetet mellan hem och skola ökade. Föräldrar och lärare skulle gemensamt arbeta mot samma mål.
Under 80-talet framkom det i bl a LGR 80 att samarbetet mellan föräldrar och lärare förbättrade elevens förutsättningar i skolan, man såg nu inte längre bara skolan som den som gav kunskap om eleverna. Ökat föräldrainflytande vid kvartssamtalen skulle få föräldrarna mer engagerade av barnens skolsituation. Information gavs nu från båda hållen men det var fortfarande skolan som bestämde kvartssamtalets innehåll. (Adelswärd 1997 s.29)
I mitten av 90-talet infördes en ny typ av enskilda samtal i skolan, utvecklingssamtalet. Om kvartssamtalet främst handlade om att ge föräldrarna information om elevens personlighetsutveckling syftade nu utvecklingssamtalen mer på elevens kunskapsnivå och hur man på bästa sätt skulle kunna främja elevens utveckling i skolan. På grund av bl a regeringsskiftet i början på 90-talet började man diskutera ett återinförande av betyg för de yngre barnen. Kvartssamtalet hade ju i praktiken ersatt de skriftliga omdömena, frågan var om betygen kunde ge en täckande bild av barnets skolsituation. Resultatet blev ett samtal som på ett djupare sätt än kvartssamtalen kunde ge handledning för hur man (förälder, elev och lärare) gemensamt skulle kunna uppnå målen i Lpo-94? Den konkretisering av vem som hade de olika ansvarsområdena för elevens skolgång som utvecklingssamtalet innebar, skulle i teorin öka samarbetet mellan hem och skola. (Adelswärd 1997 s.33)
3. Resultat
3.1 Delat eller gemensamt ansvar?
(bilaga 3, diagram 1.1-1.19)
Om man tittar bakåt i den svenska skolhistorian har det alltid funnits samarbetssvårigheter mellan hem och skola. Skolan har tagit en stor del av det fostransansvar som förr låg helt på hemmet. Idag tillbringar många barn en stor del av dagen i skolans lokaler.
Konflikterna mellan hem och skola kan bero på att man tycker olika om hur barnens fostran skall se ut, dessutom vem som har ansvaret för olika områden. Självklart är varken lärarkåren eller all föräldrar en homogen grupp utan består av många individer med olika erfarenheter och värderingar. Trots många hinder bör dock personalen förstå varför en del föräldrar kritiserar skolans verksamhet. Ett sätt att komma till problemets kärna kan vara att tydliggöra vilka ansvarsområden som är föräldrars respektive skolans enligt de båda grupperna.
Vår första enkätfråga ställdes till både föräldrar och lärare. Vi ville få reda på om det fanns någon skillnad mellan föräldrar och skolans uppfattning om vem som ansvarar för barnens utveckling inom olika områden. Fanns det t ex föräldrar eller lärare som bara tyckte att skolan ska syssla med rena och traditionella skolämnen. Eller var alla överens om att barnens sociala utveckling skall vara bådas ansvar. De fick välja mellan tre alternativ, föräldrarnas ansvar, skolans ansvar och gemensamt ansvar.
Föräldrarnas ansvar Skolans ansvar Gemensamt ansvar
1. Visa respekt för
äldre Skolpersonal: 0 % Föräldrar: 49 % Skolpersonal: 0 % Föräldrar: 0 % Skolpersonal: 100 % Föräldrar: 51 % 2. Kunna
trafikregler Skolpersonal: 12,5 % Föräldrar: 25 % Skolpersonal: 12,5 % Föräldrar: 0 % Skolpersonal: 75 % Föräldrar: 75 % 3. Visa hänsyn för andra Skolpersonal: 0 % Föräldrar: 20 % Skolpersonal: 0 % Föräldrar: 0 % Skolpersonal: 100 % Föräldrar: 80 % 4. Lära sig
simma Skolpersonal: 25 % Föräldrar: 37 % Skolpersonal: 12,5 % Föräldrar: 41 % Skolpersonal: 62,5 % Föräldrar: 22 % 5. Lära sig
passa tider Skolpersonal: 12,5 % Föräldrar: 53 % Skolpersonal: 0 % Föräldrar: 0 % Skolpersonal: 87,5 % Föräldrar: 47 % 6. Kunna
samarbeta Skolpersonal: 0 % Föräldrar: 2 % Skolpersonal: 37,5 % Föräldrar: 16 % Skolpersonal: 62,5 % Föräldrar: 82 % 7. Ansvara för att
barnen gör läxor Skolpersonal: 100 % Föräldrar: 93 % Skolpersonal: 0 % Föräldrar: 0 % Skolpersonal: 0 % Föräldrar: 7 % 8. Bli goda lyssnare Skolpersonal: 100 %
Föräldrar: 10 %
Skolpersonal: 0 % Föräldrar: 0 %
Skolpersonal: 0 % Föräldrar: 90 % 9. Lära sig sitt
hemspråk Skolpersonal: 37,5 % Föräldrar: 49 % Skolpersonal: 0 % Föräldrar: 2 % Skolpersonal: 62,5 % Föräldrar: 49 % 10. Informera om
mobbing Skolpersonal: 0 % Föräldrar: 2 % Skolpersonal: 0 % Föräldrar: 18 % Skolpersonal: 100 % Föräldrar: 80 % 11. Kunskap om lag
och rätt Skolpersonal: 0 % Föräldrar: 5 % Skolpersonal: 0 % Föräldrar: 5 % Skolpersonal: 100 % Föräldrar: 90 % 12. Kunskap om rasism och jämställdhet Skolpersonal: 0 % Föräldrar: 3 % Skolpersonal: 0 % Föräldrar: 2 % Skolpersonal: 100 % Föräldrar: 95 % 13. Lära sig om
kroppen Skolpersonal: 0 % Föräldrar: 3 % Skolpersonal: 25 % Föräldrar: 10 % Skolpersonal: 75 % Föräldrar: 87 % 14. Att barnen känner
sig trygga Skolpersonal: 0 % Föräldrar: 10 % Skolpersonal: 0 % Föräldrar: 0 % Skolpersonal: 100 % Föräldrar: 90 % 15. Kärlek och samlevnad Skolpersonal: 0 % Föräldrar: 30 % Skolpersonal: 0 % Föräldrar: 0 % Skolpersonal: 100 % Föräldrar: 70 % 16. Konfliktlösning Skolpersonal: 0 %
Föräldrar: 2 % Skolpersonal: 0 % Föräldrar: 0 % Skolpersonal: 100 % Föräldrar: 98 % 17. Få goda
studievanor Skolpersonal: 0 % Föräldrar: 16 % Skolpersonal: 25 % Föräldrar: 2 % Skolpersonal: 75 % Föräldrar: 82 % 18. Lära sig om närmiljön Skolpersonal: 0 % Föräldrar: 16 % Skolpersonal: 0 % Föräldrar: 8 % Skolpersonal: 100 % Föräldrar: 76 % 19. Tros- och
livsfrågor Skolpersonal: 12,5 % Föräldrar: 35 % Skolpersonal: 0 % Föräldrar: 3 % Skolpersonal: 87,5 % Föräldrar: 62 %
Det framgår att 100 procent av skolpersonalen tycker att det är ett gemensamt ansvar att lära barnen visa respekt för äldre. Föräldrarna var däremot inte lika överens, 51 procent höll med lärarna att detta var ett gemensamt ansvarsområde medan 49 procent tyckte att det var föräldrarnas ansvar. Redan vid första frågan fick vi tydliga besked på att skolans och föräldrarnas åsikter om barnens fostran skiljer sig åt.
På vår nästa fråga gällande vem som bär ansvaret att lära barnen om trafikregler, var däremot skolpersonalen och föräldrarna mer eniga. 75 procent av
båda sidor tyckte att detta område var gemensamt. 12,5 procent av skolpersonalen tyckte att ansvaret låg på enbart föräldrarna och 12,5 procent tog själva på sig ansvaret. 25 procent av föräldrarna ansåg att det var deras uppgift att lära barnen trafikregler.
Gällande fråga 3, om vem som bär ansvaret för att lära barnen visa hänsyn för andra svarade 100 procent av skolpersonal att det var ett gemensamt ansvar. Av föräldrarna svarade 80 procent gemensamt ansvar och resten att det var deras ansvar.
Vem som bär ansvaret för att barnen lär sig simma enligt skolpersonal och föräldrar visar fråga 4. Här tycker 63 procent av föräldrarna att det är deras uppgift och 37 procent tyckte att det var en gemensam skyldighet. Liknande siffror hittar vi hos skolpersonalen, 62,5 procent ansåg att det var gemensamt ansvar, 25 procent tyckte att föräldrarna var ansvariga för detta och 12,5 procent tyckte att det var skolans ansvar.
Lära sig passa tider var vår femte fråga. Här tyckte ingen av parterna att det var enbart skolans ansvar. 87,5 procent av skolpersonalen och 47 procent av föräldrarna tyckte att det var ett gemensamt ansvar. Resten av de tillfrågade lade ansvaret för denna uppgift på föräldrarna. 82 procent av föräldrarna tyckte att det var allas ansvar att lära barnen vår femte fråga.
Av föräldrarna tyckte 82 procent att det var gemensamt ansvar att barnen lär sig samarbeta och fungera i grupp. 16 procent ansåg att det var skolans ansvar och därmed tyckte endast 2 procent att det var deras ansvar. Då samma fråga ställdes till skolpersonalen fick vi svaren att 12,5 procent tyckte att det var föräldrarna ansvar medan hela 87,5 procent tyckte att det är ett gemensamt ansvar.
På fråga nummer 7, om vem som bär ansvaret för att barnen gör sina läxor var föräldrar och skolpersonal relativt eniga. Resultatet visar att 100 procent av skolpersonalen tycker att det är enbart föräldrarnas ansvar. 93 procent av föräldrarna anser detsamma och 7 procent tycker det är ett gemensamt ansvar. Liknande resultat fick vi på fråga 8, att lära barnen att bli goda lyssnare. Av föräldrarna svarade 10 procent att det var deras ansvar, resterande 90 procent tyckte att det var ett gemensamt ansvar. 100 procent av skolpersonalen tyckte likadant.
På fråga 9 som lyder: Vem bär ansvar för att barnen lär sig sitt hemspråk? Reagerade vi starkt på både föräldrarnas och skolpersonalens svar. Vi blev
förvånade över att en stor del tyckte att det endast var föräldrarnas ansvar, 49 procent av föräldrarna och 37,5 procent av skolpersonalen ansåg detta. 2 procent av föräldrarna tyckte det var enbart skolans ansvar, 49 procent att det ett gemensamt ansvar och
62,5 procent av skolpersonalen höll med de sistnämnda.
Angående det aktuella ännet mobbing och vem som bär ansvaret att informera barnen om detta tyckte en enig skolpersonal att det var ett gemensamt ansvar. Däremot råder det delade meningar bland föräldrarna, 80 procent tyckte att det var ett gemensamt ansvar, 18 procent tyckte att det var skolans ansvar och 2 procent tog själva på sig ansvaret på frågan.
Även på den nästa frågan var skolpersonalen eniga, alla tyckte att det var ett gemensamt ansvar att ge barnen kunskap om lag och rätt. Föräldrarna var också ganska eniga, 90 procent höll med att ansvaret var gemensamt, 5 procent tyckte att det var skolans ansvar och 5 procent att det var deras eget ansvar.
Resultatet på fråga 12 visar att även gällande vem som bär ansvaret för att ge barnen kunskap om rasism och jämställdhet var alla svarande väldigt eniga. 100 procent av skolpersonalen tyckte att det är ett gemensamt ansvar och 95 procent av föräldrarna håller med ovanstående. 3 procent av de tillfrågade föräldrarna anser att det är deras ansvar, resterande 2 procent vill att skolan skall ta ansvar för detta.
Fråga 13 som rör sig om vem som bör lära barnen om kroppen tyckte 87 procent av föräldrarna att det var ett gemensamt ansvar medan 3 procent sa att det var deras eget ansvar och 10 procent att det är skolans ansvar. Liknande siffror fick vi av skolpersonalen. 25 procent svarade att det är skolans ansvar och 75 procent att det är ett gemensamt ansvar.
Även på följande fråga, var föräldrar och skolpersonal ganska eniga. 100 procent av skolpersonalen tyckte att det var ett gemensamt ansvar att barnen känner sig trygga. 90 procent av föräldrarna höll med om detta. Att det var föräldrarnas ansvar tyckte resterande 10 procent.
Gällande fråga 15, om vem som skall lära barnen om kärlek och samlevnad, var också här skolpersonalen enig, 100 procent tyckte att ansvaret var gemensamt. Föräldrarna var däremot inte lika överens, 70 procent tyckte att det var ett gemensamt ansvar medan 30 procent ansåg att ansvaret var deras.
Angående vem som ska lära barnen om konfliktlösning, är både föräldrar och skolpersonal samstämmiga. Skolpersonalen var helt överens, alla tyckte ansvaret var gemensamt. Föräldrarna var också överens, 98 procent höll med om att ansvaret var gemensamt och endast 2 procent tog ansvaret att lära barnen om konfliktlösning.
Att barnen ska få goda studievanor, är varken skolpersonal eller föräldrar helt överens. Många tycker dock att ansvaret är gemensamt. 75 procent av skolpersonalen tycker att det gemensamt och 82 procent av föräldrarna instämmer. Däremot är det 25 procent av skolpersonalen som ser att ansvaret ligger hos skolan och 2 procent av föräldrarna håller med. 16 procent av föräldrarna tycker att det är deras ansvar.
På fråga 18 ser vi ännu en gång en enig skolpersonal, 100 procent vill att ansvaret för att lära barnen om närmiljön ska vara gemensamt. 76 procent av föräldrarna tycker det samma, 8 procent tyckte att detta endast var skolans ansvar och resterande 16 procent såg sig själva som ansvarstagande gällande denna fråga. Sista frågan berör vem som ansvar för att informera barnen om tros- och livsfrågor. På denna fråga gäller det delade meningar. Bland skolpersonalen vill 87,5 procent att ansvaret skall vara gemensamt och 12,5 procent vill att ansvaret ska ligga på skolan. Majoriteten av föräldrarna 63 procent tycker att ansvaret är gemensamt, 34 procent ser det som deras ansvar och endast 3 procent tycker att detta är skolans ansvar.
3.2 Vad skall föräldrar kunna påverka?
(Bilaga C, diagram 2.1-2.2)
Vi utgick ifrån att föräldrar vill kunna påverka sina barns skolgång och att skolpersonal vill att föräldrar ska kunna påverka. Av våra erfarenheter ute på VFT verkar det som många konflikter och samarbetssvårigheter mellan hem och skola bottnar i att skolpersonalen tycker att föräldrarna bryr sig om och lägger sig i fel saker. Men vad är det då som föräldrarna vill kunna påverka i skolan? Och vad är det lärarna tycker att föräldrarna ska kunna påverka? Om svaren på dessa frågor
överensstämmer borde det inte finnas så många konflikter. Resultaten redovisas nedan och i diagram 2.1 och 2.2 i Bilaga C.
Vad anser du att föräldrar skall kunna påverka i skolan?
Alternativ Föräldrar (59 pers.) Skolpersonal (8 pers.)
Skolmaten 11 5 Föräldramöte 13 7 Aktiviteter 10 3 Studiedagar/lov 4 1 Barnens individuella mål 46 7 Schema 4 0 Regler 22 1 Tema 6 1 Skolans värderingar 23 2 Läroböcker 6 0 Utvecklingssamtal 20 7 Lektionsplanering 1 0 Konfliktlösningsmetoder 24 3 Övrigt 7 0 Ej besvarade 3 0
3.3 Hur bemöter vuxna varandra i skolan?
(Bilaga C, diagram 3.1-3.7)
I vår enkätundersökning var syftet att ta reda på vilka hinder och möjligheter det finns för att uppnå ett gott samarbete mellan hem och skola, därför lade vi in några värderande påståenden i enkäten.
På denna fråga ville vi ta reda på om föräldrarna i realiteten kan påverka skolans verksamhet och hur föräldrar och skolpersonal blev bemötta respektive bemötte varandra. Både skolpersonal och föräldrar fick ta ställning till ett antal påståenden genom att värdera påståendet på en skala. Svarsalternativen var aldrig, sällan, ofta och alltid. Alltså kunde man inte välja något lagom-alternativ. Vi bad även de båda grupperna att kommentera sina svar. Om de båda grupperna valt
svarsalternativ fyra (alltid) i alla påståendena finns det kanske inte så mycket att kommentera, men så var inte fallet.
Aldrig Sällan Ofta Alltid
1. Skolan tar tillvara på föräldrarnas åsikter om barnens fostran. (%) Föräldrar: 5 % Skolpersonal: 0 % Föräldrar: 21 % Skolpersonal: 12 % Föräldrar: 54 % Skolpersonal: 87 % Föräldrar: 21 % Skolpersonal: 0 % 2. Föräldrar kan påverka barnens skolgång. (%) Föräldrar: 1,5 % Skolpersonal: 0 % Föräldrar: 39 % Skolpersonal: 12,5 % Föräldrar: 51 % Skolpersonal: 62,5 % Föräldrar: 8,5 % Skolpersonal: 25 % 3. Föräldrarna är medvetna om skolans mål och förväntningar på barnen. (%) Föräldrar: 0 % Skolpersonal: 0 % Föräldrar: 13,5 % Skolpersonal: 12,5 % Föräldrar: 56 % Skolpersonal: 62,5 % Föräldrar: 30,5 % Skolpersonal: 25 % 4. Skolpersonalen är intresserad av föräldrarnas kunskaper om barnen. (%) Föräldrar: 1,5 % Skolpersonal: 0 % Föräldrar: 30,5 % Skolpersonal: 0 % Föräldrar: 36 % Skolpersonal: 0 % Föräldrar: 32 % Skolpersonal: 100 % 5. Föräldrarna är delaktiga om skolans dagliga verksamhet. (%) Föräldrar: 8,5 % Skolpersonal: 0 % Föräldrar: 30,5 % Skolpersonal: 25 % Föräldrar: 47,5 % Skolpersonal: 75 % Föräldrar: 13,5 % Skolpersonal: 0 % 6. Skolpersonalen känner de barn som de ansvarar över. (%) Föräldrar: 1,5 % Skolpersonal: 0 % Föräldrar: 12 % Skolpersonal: 0 % Föräldrar: 47,5 % Skolpersonal: 12,5 % Föräldrar: 39 % Skolpersonal: 87,5 % 7. Föräldrarna får tillräcklig information om hur deras barn mår i skolan. (%) Föräldrar: 1,5 % Skolpersonal: 0 % Föräldrar: 20,5 % Skolpersonal: 0 % Föräldrar: 50,5 % Skolpersonal: 25 % Föräldrar: 27,5 % Skolpersonal: 75 %
Skolan tar tillvara på föräldrarnas åsikter om barnens fostran.
På denna fråga var skolpersonalen relativt eniga med 87,5 procent som svarade ofta och 12,5 som svarade sällan. Vi fick även två intressanta kommentarer från skolpersonalen,
”Vi kan nog lyssna ännu mer på föräldrarna och fråga efter deras åsikt.” ”Jag känner att de har förtroende och överlåter detta på skolan”
Föräldrarna var dock inte lika eniga men majoriteten, 54 procent, höll med skolpersonalen och svarade ofta. 20,5 procent svarade alltid, 20,5 procent svarade sällan och tråkigt nog svarade 5 procent aldrig.
Även föräldrarna har kommenterat,
”Skolan har aldrig frågat efter åsikter om fostran i hemmet.” Föräldrarnas kommentarer,
”Vet inte. Har aldrig pratat fostran med skolan.”
”Jag tror att det oftast blir bäst om man diskuterar och lever efter samma normer i skolan och i hemmet. Som förälder har man ett stort ansvar.”
Föräldrar kan påverka barnens skolgång.
De flesta av skolpersonalen svarade ofta, 62,5 procent, 25,5 procent savade alltid och 12,5 svarade sällan. Även här fick vi några kommentarer,
”I och med alla barns IUP kan föräldrar få större inflytande” ”Jag är öppen för diskussion”
”Till en del, ej i arbetssätt”
Även på denna fråga är föräldrarna splittrade. 51 procent svarade ofta, 8,5 procent alltid, 39 procent svarade sällan och 1,5 procent aldrig.
Föräldrar är medvetna om skolans mål och förväntningar på barnen.
På denna fråga har en majoritet av skolpersonalen svarat ofta, 62,5 procent. 25 procent bedömde att föräldrar alltid är medvetna om mål och förväntningar. 12,5 procent svarade sällan. En kommentar skrevs på denna fråga:
”Generellt sett är vi nog ganska dåliga att föra ut detta”
Av föräldrarna fick vi liknade siffror som för skolpersonalen, 56 procent tyckte att de ofta var medvetna om detta, 30,5 svarade alltid och 13,5 svarade sällan.
Även föräldrarna har valt att ge intressanta kommentarer:
”Saknar en lite tydligare värdering om hur mitt barn ligger kunskapsmässing. Så man vet om man ska ge extra stöd i t.ex. matte eller läsning.”
”Inte skolans mål men läroplaner och kursplaner enligt skolverket.”
Skolpersonalen är intresserad av föräldrarnas kunskaper om barnen. Här har skolpersonalen varit mycket positiva, alla de tillfrågade har svarat alltid. Vi fick också två kommentarer från skolpersonalen:
”Vi måste ju samarbeta för att hjälpa barnen framåt.” ”Föräldrarna har alltid första hands info om sina barn.”
30,5 procent svarade sällan, 36 procent svarade ofta och resterande 32 procent var så positiva att de svarade alltid.
Föräldrarna är delaktiga i skolans daglig verksamhet.
Av skolpersonalen har tyvärr ingen svarat alltid men däremot har en stor andel svarat ofta, 75 procent. De återstående 25 procent svarade sällan. På denna fråga fick vi också några kommentarer:
”Är lite dåliga ibland på att informera för det går inom skoltiden.” ” Inte så mycket. Jag tror de är nöjda med att överlåta det på oss.” ”Alla bryr sig inte”
1,5 procent av föräldrarna har svarat aldrig, 12 procent svarade sällan, en stor andel svarade 47,5 procent svarade ofta och hela 39 procent tyckte att de alltid var delaktiga.
Skolpersonalen känner de barn de ansvarar över.
”Mycket tack vare kombinerad skol/fritids tjänst.” ”De kommer spontant och talar om, om något inte är bra,
”Jag träffar 41 barn på mitt fritids och lika många på andra avdelningen. Men jag lägger mycket energi på det.”
Ovanstående var de kommentarer vi fick från skolpersonalen. De var också mycket positiva på denna fråga, 87,5 procent svarade alltid och 12,5 procent svarade ofta.
Föräldrarna var också positiva om än inte i lika stor utsträckning, 39 procent svarade alltid, 47,5 procent svarade ofta, 12 procent svarade sällan och 1,5 procent svarade tyvärr aldrig.
Föräldrakommentar:
”Vet inte om de känner mitt barn.”
Föräldrarna får tillräcklig information om hur deras barn mår i skolan. Även på denna fråga är lärare mer positiva och de tycker överlag att de gör det bra jobb med att informera föräldrarna. 75 procent har svarat alltid och 25 procent har svarat att de ofta gör det.
”Jag tycker vi är duktiga på det.” ”Öppen dialog alltid”
”Eftersom våra skolbarn tillhör de lägre åldrarna hämtas och/eller lämnas de ofta av en vuxen – då blir det en naturlig kommunikation.”
Detta var de kommentarer vi fick av skolpersonalen på denna fråga. Föräldrarna höll dock inte med skolpersonalen om denna fråga. 27,5 procent svarade alltid, 50,5 procent svarade ofta, 20,5 procent svarade sällan och 1,5 procent aldrig. Kommentarer från några föräldrar:
”Information fås mest genom barnet direkt.”
”Det är delvis upp till oss föräldrar att söka information om mitt barns skolgång.” ”Skulle vilja ha mer info om hur mitt barn fungerar i grupp, samspel med andra barn.”
En förälder har valt att kommentera frågorna allmänt:
”Det görs stor skillnad på pojkar och flickor och vilka kunskaper läraren värdesätter. Har haft en pojke och en flicka hos samma lärare och det mäsks tydligt. Ofta tar man inte hänsyn till barns personligheter och det är ofta hårda tag mellan barnen som lärarna inre ser!! Socialt beteende skulle värdesättas och utvecklas i skolan.”
3.4 Föräldrarnas värderingar
(Bilaga C, diagram 4)
Eftersom vi utgått från att skolpersonal och föräldrar inte var eniga ville vi ta reda på varför en del föräldrar inte tyckte att deras värderingar stämde med skolans. De fick därför kryssa i de alternativ som stämde bäst in på dem själva. Resultatet blev detta.
Jag känner mig välkommen i mitt barn skolan och besöker den ofta. Här har 48 föräldrar av 59 satt kryss, några har dock strukit över ”besöker den ofta”. Att denna fråga gav så högt resultat tror vi beror på att man räknar när man hämtar och lämnar barnen i skolan.
Tyvärr hinner jag bara med obligatoriska möten t.ex. utvecklingssamtal. På denna fråga har endast 15 föräldrar av 59 kryssat för och det tyckte vi var ett bra resultat.
Mitt barn mår bra i skolan.
Föräldrarna är här ganska eniga om att deras barn mår bra i skolan, 54 personer har kryssat detta alternativ. Viktigt att kommentera är att fem barn inte mår bra i skolan enligt föräldrarna.
Det är viktigare att skolan arbetar med traditionella ämnen än social
utveckling.
Det verkar som skolan har nått fram med sina värderingar, endast 4 föräldrar har valt detta alternativ.
Det är lika viktigt att arbeta med traditionella ämnen i skolan som social
utveckling.
För att referera till ovanstående så har 52 föräldrar svarat att de håller med om detta.
Utvecklingssamtalen räcker för att jag skall kunna följa mitt barns skolutveckling.
Endast 12 föräldrar har kryssat för detta alternativ. Är detta ett bevis på att samarbetet bör utvecklas mellan hem och skola.
Jag är villig att lägga mer tid på möten med lärare och skolpersonal men känner att jag tränger mig på.
Vi hade hoppats att ingen skulle kryssa för detta påstående men tyvärr höll sex av de 59 föräldrarna med detta påstående.
Jag tycker att det är skolans ansvar att samarbetet mellan föräldrar och
skola fungerar.
Här är det många föräldrar som känner sig ansvariga för att samarbetet skall fungera. Det är endast två föräldrar som lägger det fulla ansvaret för en god kontakt mellan parterna på skolan.
Jag tycker att både skola och föräldrar skall ansvara för att kontakten mellan skola och föräldrar fungerar.
De resterande 57 föräldrar som inte kryssat i ovanstående alternativ har givetvis valt detta.
3.5 Övriga resultat
För att tydliggöra hur samarbetet mellan hem och skola verkligen ser ut ställde vi ett antal frågor som både lärare och föräldrar fick besvara. Frågorna de svarade på var skrivna på ett sätt så att de riktades till föräldrar respektive skolpersonal.
Vad tror du att just ni som föräldrar kan bidra med i skolan?
De flesta av föräldrarna har skrivit att de dom kan bidra till skolan är att stötta och uppmuntra sitt eget barn. Dessutom ger de kunskap om barnet till skolan. Föräldrarna tyckte också att de kan fostra sina barn så att de respekterar andar och sköter sitt skolarbete. Fyra föräldrar vill bidra med kunskap inom respektive yrke och om de är bra på något speciellt. Många föräldrar har också skrivit att de vill bidra med sin tid vid t ex aktiviteter och dylikt. Några har sagt sig kunna besöka skolan oftare, stötta lyssna och lita på pedagogerna.
Tar ni tillvara på föräldrars kunskaper och resurser och i så fall hur?
Här har vi fått många olika alternativ. Skolpersonalen tar upp ämnen som att bjuda in föräldrar till skolan för att berätta om sitt yrke, eller besöka föräldrars arbetsplats. Dock är inte detta lika vanligt som förr har några skrivit. En har skrivit att de tar hjälp av föräldrarna för att uppnå barnens individuella mål. Någon har också skrivit att man kan ta hjälp av föräldrarna vid utflykter. Dock verkar det som att skolpersonalen anser att det är upp till föräldrarna att deras kunskaper och resurser tas i bruk.
På vilket sätt gör pedagogerna dig medveten om ditt barns skolsituation?
De flesta har svarat att de får information om barnen vid utvecklingssamtal och vid hämtning och lämning. Vissa har erfarenhet av månadsblad men de flesta tycker att det är för dålig information och vill veta mer om hur just deras barn mår i skolan.
Hur gör du föräldrar medvetna om deras barns skolsituation?
Skolpersonalen tar i stort sett upp samma saker som föräldrar ovan. De påpekar också att utvecklingssamtalen är ett bra tillfälle att prata om barnet men hade gärna sett att fler föräldrar besökte skolan av eget initiativ.
Fungerar samarbetet mellan hem och skola? Får du för lite information eller kanske känner de att skolans krav på dig som förälder är för höga?
De flesta föräldrarna verkar nöjda med samarbetet, men tyvärr tycker många att det inte är tala om något samarbete utan endast ensidig informationsöverföring. En del känner att kraven från skolan är alldeles för höga medan andra tycker att skolan ställer för lite krav. Ett genomgående drag är att de flesta vill ha mer information kanske i form av veckobrev.
Fungerar samarbetet mellan hem och skola? Kan det vara så att föräldrar är alltför passiva eller lägger de sig i för mycket?
Det finns många olika sorters föräldrar enligt skolpersonalen. De menar att en del föräldrar lägger sig i om fel saker t ex ämnesinnehållet när de borde tänka mer på sina barns skolgång. Trots att skolpersonalen oftast tycker att samarbetet är bra verkar den allmänna åsikten vara att föräldrar tycker till vid möten men när det kommer till kritan så är de inte speciellt engagerade.
Har du några förslag på hur samarbetet skulle kunna förbättras?
(föräldrar)
Tyvärr har inte så många svarat på denna fråga. Det lilla antal som svarat påpekar att de vill ha tätare utvecklingssamtal och mer öppen dialog med pedagogerna. Dock tar många föräldrar på sig ansvaret och menar att de själva borde engagera sig mer i skolans arbete. Förslag på obligatoriska besöksdagar har faktiskt många förespråkat.
Har du några förslag på hur samarbetet skulle kunna förbättras? (skolpersonal)
Färre än hälften av de tillfrågade hade förslag på denna fråga. Svaren går ut på att införa fler utvecklingssamtal och införa frivilliga kontaktdagar.
4. Analys
Det ingår i skolans arbete att etablera och upprätthålla en bra föräldrakontakt. Skolpersonalen måste sträva efter att få kontakt med alla föräldrar. Oftast fokuserar man på relationen mellan pedagog och elev men vi anser att man måste vidga perspektivet för barnets bästa. Barns värld består av flera olika närmiljöer som skola, fritids, kamrater, och hemmiljö. De olika närmiljöerna står ofta i mycket nära kontakt med varandra men kanske drar åt olika håll. Dock är barnens möjlighet till utveckling inom en miljö större om de olika närmiljöerna är förenliga med varandra. (Fredriksson 1991 s.71)
Det är alltså av största vikt att hem och skola kan samverka och utveckla tillit och förtroende för varandra. Barnet måste känna sig trygg i de båda miljöerna men det är också viktigt att föräldrarna har inblick och inflytande över de världar som deras barn igår i. Att föräldrarna tycker skolan fungerar på ett bra sätt är oftast en förutsättning för att barnen ska ha det bra i skolan. (Fredriksson 1991 s.42)
Att grundlägga en bra kontakt med föräldrar kan ta mycket tid, energi och engagemang från skolpersonalen. Ansvaret för att denna kontakt leder till något bra ligger på skolan.
Båda hem och skola måste vara intresserade av samarbete men pedagogerna måste vara övertygade att samarbetet är nödvändigt. Skolan måste känna att föräldrarna har något att bidra med. Föräldrarna är de som står barnet närmast och det är deras kunskaper som behövs för att göra barnets olika närmiljöer förenliga. Skolan skall komplettera hemmets fostran men huvudansvaret ligger alltid på hemmet.(Flising 1996 s.140) Vi menar däremot att huvudansvaret för att samarbetet mellan hem och skolan skall fungera vilar på pedagogerna, de är på hemmaplan och måste ta initiativet.
Med de flesta föräldrar faller sig kontakten naturligt men i vissa fall kan skolpersonalen känna att de arbetar i motvind. Orsakerna kan vara många t.ex. att föräldrarna lever åtskilda och har en dålig relation sinsemellan, trots detta måste
man se till att nå båda föräldrarna. En annan orsak till att drar sig för att etablera en god kontakt är att de har dåliga erfarenheter av skolan. Både av sin egen skolgång och av deras äldre barns tid i skolan.(Gislason 1994 s.137) Föräldrars arbetstid och villkor kan också vara av stor betydelse för hur mycket de kan och hinner intressera sig för skolans arbete.
Det är inte bara föräldrarna som kan vara motvilliga till samarbete. Pedagoger och övrig skolpersonal kan känna sig hotade i sin yrkesroll när föräldrar ifrågasätter skolan arbetsmetoder. Det finns många olika orsaker till att personalen är osäker på sin yrkeskompetens, t.ex. antal år i arbetslivet, bristande utbildning eller att man har svårt att ta kritik och ser ifrågasättandet som ett intrång i den personliga integriteten.
Det viktigt att skolpersonalen har en tydlig uppfattning om sin yrkesroll. För att på bästa sätt kunna möta föräldrars frågor och kritik måste man ha en klar bild av vad man egentligen vill ge barnen, man måste också ha bestämt sig för hur mycket tid man vill lägga på att samarbeta med barnens föräldrar och veta varför det är så viktigt att samarbetet fungerar. (Flising 1996 s.113)
4.1 Ansvarsområden
(resultat 3.1)
Enligt vår enkätundersökning är skolpersonalen oftast enig angående vilka områden de är ansvariga för. Däremot är föräldrarna inte lika eniga. Detta tror vi kan leda till problem och samarbetssvårigheter. Det är viktigt att man får med sig de flesta föräldrar då det gälle val av undervisning och metoder. Man måste därför vara tydlig i vad man vill lär ut och varför. Ofta har vi fått höra att pedagogerna i skolan vill att föräldrarna skall tycka till men det framkommer i denna undersökning att föräldrar inte alltid är medvetna om skolans mål och arbetsmetoder. För att man skall ha gemensamma mål angående barnens fostran måste pedagogerna ta reda på föräldrarnas förväntningar på skolan. Detta diagram säger kanske inte så mycket om vad föräldrar tycker i stora hela men man får en uppfattning av att det kan råda delade meningar på vissa frågor och att föräldrarna är en stor grupp med olika åsikter. Det visar att det är viktigt med en bra
kommunikation och att skolpersonalen måste försöka ta reda på vad föräldrarna anser att skolan ska lära deras barn.
§2 Utbildningen skall ge eleverna kunskaper och färdigheter samt, i
samarbete med hemmen, främja deras harmoniska utveckling till
ansvarskännande människor och samhällsmedlemmar. I utbildningen skall hänsyn tas till elever i behov av särskilt stöd.
(Skollagen, kap 1, Allmänna föreskrifter, Utbildning för barn och ungdomar, §2)
Skolan skall därvid vara ett stöd för familjerna i deras ansvar för barnens fostran och utveckling. Arbetet måste därför ske i samarbete med hemmen.
(Lpo94, 1. Skolans värdegrund och uppdrag, skolans uppdrag)
Här kan man klart och tydligt läsa att man skall samarbeta med föräldrarna för att skapa bästa möjliga lärande för barnen i skolan. Det är utbildningen som skall skapa detta samarbete för att främja elevens utveckling. Ansvaret ligger alltså på skolan att ta den kontakt som behövs för ett bra samarbete som leder till ökat lärande.
4.2 Föräldrapåverkan
(resultat 3.2)
I skolan har ibland utvecklats en kultur som säger att föräldrarna inte skall ha något inflytande på undervisningens innehåll och uppläggning.(Flising 1996 s.76)
Detta verkar vara en uppfattning som gäller på många skolor. Enligt vår undersökning framgår att varken föräldrar eller skolpersonal vill att föräldrar ska kunna påverka lektionsplanering, schema eller läroböcker. Dock är det en liten andel föräldrar och lärare som anser att föräldrarna kan tillföra något i val av tema.
Ett genomgripande inslag är att skolpersonalen är mer positiva till att föräldrar skall kunna påverka praktiska områden inom skolans verksamhet. Vi tror att föräldrar kanske har en illusion om att de inte har kompetens nog till att ha åsikter om skolan innehåll. På grund av denna anledning kräver de inte ett större inflytande, de litar på skolpersonalens professionalism. Föräldrarna har kanske inte fått den information som de behöver för att känna att deras kunskaper är tillräckliga och faktiskt behövs.
Läraren skall:
samarbeta med hemmen i elevernas fostran och därvid klargöra skolans normer och regler som en grund för arbetet och för samarbete. (Lpo94, 2.Mål och riktlinjer, 2.1Normer och värderingar, Riktlinjer)
Det är skolpersonalens uppgift att ge föräldrarna kännedom om skolans normer och regler för att veta vad som kan påverkas och hur.
Vi tycker att föräldrar ska kunna påverka mer än bara de praktiska detaljerna t ex skolmat, föräldramöte mm som skolpersonalen tar upp i vår undersökning. Att inte heller alla föräldrar anser att de ska kunna påverka barnens individuella mål är mycket oroväckande. Skolpersonalen måste bli mycket tydligare på att informera hemmet om skolans verksamhet om föräldrarna ska ha någon möjlighet att påverka.
4.2 Kommunikationsproblem
(resultat 3.3)
Att endast 20 procent av föräldrarna anser att skolan alltid tar tillvara på deras åsikter om barnens fostran visar utvecklingssamtal eller samtal vid hämtning/lämning inte räcker eller så har man diskuterat fel saker. Tyvärr är det nog ofta så att man i skolan endast fokuserar på hur barnens skolsituation ser ut. Man hinner inte eller inser inte vikten av att föräldrar och pedagoger måste ha gemensamma utgångspunkter gällande barnens fostran.
Det är häpnadsväckande att nästan 40 procent av föräldrarna känner att de sällan kan påverka barnens skolgång. Det känns som föräldrarna är splittrade i sina åsikter om hur mycket de kan påverka. Kan detta bero på ovanstående argument, att man inte vet tillräckligt mycket om verksamheten för att kunna påverka den. Skolpersonalen tror sig inte behöva föräldrarnas expertis om barnen eller vågar de inte släppa in utomstående som kanske kommer granska och kritisera deras yrkesroll.
Skolans verksamhet måste utvecklas så att den svarar mot uppställda mål. Huvudmannen har ett givet ansvar för att så sker. Den dagliga pedagogiska ledningen av skolan och lärarnas professionella ansvar är förutsättningar för att skolan utvecklas kvalitativt. Detta kräver att undervisningsmålen ständigt prövas, resultaten följs upp och utvärderas och att nya metoder prövas och utvecklas. Ett sådant arbete måste ske i ett aktivt samspel mellan skolans personal och elever och i nära kontakt med såväl hemmen som med det omgivande samhället. (Lpo94, 1.Skolans värdegrund och uppdrag, Den enskilda skolans utveckling)
Alltså måste skolpersonalen våga släppa in föräldrarna så att de kan ta del av arbetet med att skapa en bättre läromiljö för barnen.
Lärarna anser sig vara intresserade av föräldrarnas åsikter men tydligen känner inte föräldrarna detsamma. Man får inte vara rädd för att tala om dessa frågor med varandra. Att vara rak och ärlig är ett måste för att kontakten ska fungera.
Om föräldrar får en chans att vara mer aktiva i barnens skolgång kan detta leda till att barnens skolprestationer förbättras. När föräldrarna blivit engagerade i skolan ändras också deras attityd positivt gällande skolan, de känner sig mer kompetenta för att påverka. Barn med engagerade föräldrar får i de flesta fall bättre studieresultat. (Flising 1996 s.17)
Föräldrarna har det huvudansvaret för barnens fostran men det ska inte betyda att de måste söka information om hur deras barn mår i skolan. Det är pedagogernas uppgift att känna barnen i skolan, förstå om något är fel och kunna delge föräldrarna denna information. En stor dela av de tillfrågade föräldrarna ansåg inte att de inte får tillräckligt med information om hur deras barn mår i
skolan. Personalen på skolan är mer positiv och anser att de informerar föräldrarna bra.
Många föräldrar ansåg att personalen inte känner deras barn. Att inte lärarna ser barnets personligheter borde försvåra både undervisning och klassrumssituation. Det måste finnas ett engagemang, en vilja till att ta hjälp från föräldrarna för elevens bästa. Även i läroplanen kan man finna belägg för detta: Läraren skall:
samverka med och fortlöpande informera föräldrarna om elevens skolsituation, trivsel och kunskapsutveckling, och hålla sig informerad om den enskilda elevens personliga situation och därvid iaktta respekt för elevens integritet.
(Lpo94, 2.Mål och riktlinjer, 2.4 Skola och hem, Riktlinjer)
4.3 Fler samtal i skolan!
(resultat 3.4)
En majoritet av föräldrarna anser att de inte kan följa sitt barns skolutveckling endast genom att delta på utvecklingssamtal.
I Grundskoleförordningens sjunde kapitel kan man läsa:
2 § Läraren skall fortlöpande informera eleven och elevens vårdnadshavare om elevens skolgång. Minst en gång varje termin skall läraren, eleven och elevens vårdnadshavare samtala om hur elevens kunskapsutveckling och sociala utveckling bäst kan stödjas (utvecklingssamtal).
På begäran av en elevs vårdnadshavare skall läraren som ett komplement till utvecklingssamtalet lämna skriftlig information om elevens skolgång. Sådan information får dock inte ha karaktären av betyg.”
Vi tror inte heller att man kan fortlöpande informera om barnets skolsituation en gång per termin. Det krävs en kontinuerlig dialog för att föräldrar skall kunna känna sig delaktiga. På de flesta skolor har man infört loggböcker och dylikt för att visa föräldrarna vad man arbetar med i skolan. Det borde finnas mer naturliga mötesplatser där man kan föra en öppen dialog och lyssna på varandras åsikter. Även om skolpersonalen är villig att lägga ner mer tid på samtal mellan hem och skola finns det föräldrar som inte har tid med mer än utvecklingssamtal. Tyvärr finns det också föräldrar som känner att de tränger sig på men vill lägga mer tid i skolverksamheten.
Anledningen till att en del föräldrar inte har ”tid” tror vi beror på att de flesta anser att deras barn mår bra i skolan, om fallet hade varit annorlunda och barnen inte mår bra hade man kanske valt att lägga mer tid för att möta och samtala med skolpersonal. De flesta föräldrar tror också att ansvaret för att samarbetet fungerar ligger både hos skolpersonal och dem själva. Tror dessa föräldrar att barnen mår bra i skolan söker man inte heller kontakt med skolans personal.
Att endast två föräldrar anser att ansvaret för samarbete ligger på skolan visar att skolan brister i att föra ut det som står i läroplan och skollag. I Lpo94 första kapitlet står det att läsa:
Skolan skall klargöra för elever och föräldrar vilka mål utbildningen har, vilka krav skolan ställer och vilka rättigheter och skyldigheter elever och deras vårdnadshavare har. Att den enskilda skolan är tydlig i fråga om mål, innehåll och arbetsformer är en förutsättning för elevers och vårdnadshavares rätt till inflytande och påverkan.
(Lpo94, 1.Skolans värdegrund och uppdrag, Rättigheter och skyldigheter)
4.5 Övrig analys
Trots att både föräldrar och skolpersonal vill ha mer kontakt mellan hemmet och skolan sker tyvärr inte detta. Föräldrarna tycks tro att det de främst kan bidra med i skolan är att stötta barn och personal. Detta är i och för sig en viktig del men vi
tror att de kan bidra med mycket mer än så. T ex. tar båda parter upp att det vore bra om föräldrarna kunde besöka skolan lite oftare men ingen vill ge något konkret exempel på hur detta skulle kunna fungera. Tyvärr verkar det som skolpersonalen tycker att föräldrarna inte är tillräckligt engagerade men de har själva ingen lösning på problemet. I stället vill de att lösningen skall komma ovanifrån via skolledningen genom att införa frivilliga kontaktdagar. Ansvaret för att göra föräldrar delaktiga är alltså inte lärarnas utan ledningens. Men vi anser det är upp till all skolpersonal att få föräldrarna att känna sig välkomna att besöka skolans lokaler alltid. För att ett verkligt samarbete skall kunna uppstå kan man inte tro att man gör någon delaktigt genom frivilliga kontaktdagar, det kan vara en bra början men dock inte mer än så. Detta tror vi att de flesta lärare väl medvetna om men att våga dra igång ett samarbete kanske inte alltid är så lätt. Ibland kanske lärare och föräldrar har mycket olika värderingar och helt olika syn på utbildning. Dessutom kan en del föräldrar ha egna negativa erfarenheter av skolan vilket gör att de får svårt att samarbeta med barnens lärare. En tredje anledning som kan försvåra samarbete är när föräldrar själva arbetar med barn och ställer helt andra krav än de som skolpersonalen gör. (Andersson 2004 s.20)
Lärare och övrig skolpersonal kan också vara rädda att bjuda in föräldrar till skolan för att de inte är tillräckligt säkra i sin yrkesroll, om föräldrar kommer på besök finns risken att de tappar masken och visar sin osäkerhet därför avstår de hellre.
Andersson skriver i sin bok (Andersson 2004 s.19) att hennes erfarenheter talar för att lärare känner att det är svårt att tala med föräldrar vars barn har problem i skolan. Lärarna känner att de kan misstolkas i mötet med föräldrar. Risken finns att föräldrarna kan ta informationen som kritik mot deras föräldraskap. Vår enkätundersökning visar tydligt på att de flesta föräldrar vill ha mer information om hur just deras barn mår i skolan. Dessutom står det klart och tydligt i både läroplaner och skollag att det är lärarens uppgift att informera hemmet om barnens välmående:
Läraren skall:
samverka med och fortlöpande informera föräldrarna om elevens skolsituation, trivsel och kunskapsutveckling, och hålla sig informerad
om den enskilda elevens personliga situation och därvid iaktta respekt för elevens integritet.
(Lpo94, 2.Mål och riktlinjer, 2.4 Skola och hem, Riktlinjer)
Enligt diagrammen ovan har hem och skola ibland mycket olika åsikter om vilka ansvarsområde som bör ligga inom skolans område, t ex tycker inte alla föräldrar att skolans huvuduppgift är social fostran och skolpersonalen i sin tur tycker inte att föräldrarna är tillräckligt engagerade. Då skolpersonal kan känna oro för barnen kanske de åtar sig ansvar som inte är deras egentliga uppgift utan är föräldrarnas. I all välmening för att skydda barnet tar skolpersonalen över en alltför stor del av föräldrarollen vilket i sin tur kanske inte alls gynnar barnet. Istället minskar föräldrarnas tilltro på sin egen kompetens i rollen som föräldrar. Dock visar tidigare forskning att barnen både trivs och presterar bättre om det finns en bra kontakt och dialog mellan hem och skolan där föräldrarna känner sig respekterade, delaktiga och får regelbunden information om skolans verksamhet. (Andersson 2004 s.216 )
Det kan ligga mycket prestige i skolans agerande och föräldrarna kan känna sig anklagade och skuldbelagda då de endast får höra negativa saker om sitt barn.
Så länge barnet inte har några problem fungerar samarbetet i allmänhet tillfredsställande. När det uppstår något problem letar vi omedvetet efter syndabockar, det blir tysta omedvetna anklagelser mellan hem och skola. (Andersson 2004 s.208)
Enligt vår resultatdel, diagram fem, vill både hem och skola att föräldrarna ska bli mer delaktiga i skolans verksamhet. Dock är det ett problem att skolpersonalen och föräldrarna har olika förväntningar på samarbetet. En lärare skriver i vår enkät att föräldrar oftast lägger sig i fel saker och föräldrarna menar att de får fel information. Lärarna vill ha stöd av föräldrarna i sin lärarroll medan föräldrarna vill ha information och bli delaktiga. (Andersson 2004 s.177) Dessutom anser skolpersonalen att lärarna ska sköta skolans arbete och föräldrarna ska sköta barnet i hemmet och förbereda det inför skolan.
Vi är av den uppfattningen att både lärare och föräldrar vill att samarbetet skall fungera men att det tyvärr saknas forum där föräldrarna kan göra sig hörda. För
barnens bästa behöver skolans och hemmets olika världar bli sammanfogade. Skolan är en del av samhällslivet och ska för barnet förenkla vardagen. Skolan ska inte vara en institution som är helt främmande från barnens vardagliga liv. Barnen ska med skolans och hemmets hjälp kunna skapa meningsfulla sammanhang om hur världen ser ut och fungerar. Skolans undervisning ska bygga på de kunskaper som barnen bär med sig hemifrån. Problemet är att undervisningen ofta bygger på förberedelse inför framtiden och barnen får svårt att tillgodogöra sig dessa kunskaper. Istället borde man bygga vidare på de kunskaper som barnen redan är förtrogna med, alltså kunskaper från hemmet. (Deweys 1980 s.68 )
Föräldrarna är de som känner sina barn bäst och har mängder av kunskaper som skolan skulle kunna ha nytta av. Skolpersonalen ser endast en liten del i barnens liv och behöver föräldrarnas kunskaper för att få en hel och komplett bild. Tiden i skolan skulle kunna användas bättre om man istället för att hålla lektioner satsade på att förbättra barnens föreställningsförmåga, utveckla deras begreppsapparat genom att de får arbeta vidare med erfarenheter som barnen kan associera och relatera till både i skolan och i hemmet. (Dewey 1980 s.81)
Några av föräldrarna och skolpersonalen tar upp av det vore en god idé om barnen fick besöka de vuxnas arbetsplats, vi håller med om detta men är medvetna om att detta inte alltid är praktiskt möjligt. Dock borde det inte vara så svårt att bjuda in föräldrarna till skolan för att berätta om deras yrken, på sätt ökar man både barnens och föräldrarnas kunskaper om respektive världar och föräldrarna blir en tydlig del av verksamheten. Detta behöver inte alltid handla om yrken utan kan likväl handla om språk, kultur och resor mm.
Genom att man samarbetar med hemmet och tar del av föräldrarnas kunskaper stärks kontakten och förtroendet hem och skola emellan. Föräldrarna känner sig bekräftade i sin föräldraroll, att de duger och faktiskt kan tillföra något värdefullt i skolan.
5. Slutsats
Det är av största vikt att se barnens föräldrar som samarbetsparter och det är en del av lärarens yrkesprofessionalism att se till att samarbetet är till gagn för barnen. Personalen har ett helhetsansvar för barnen alltså att kunna se hela barnet. Det är en omöjlighet om man inte tar hänsyn till barnets andra värld och närområden. Det är svårt att få tillgång till dessa områden/världar utan att ta hänsyn till föräldrarnas kunskaper och tankar. Skolan har dessutom ett ansvar mot samhället, skolan är inte en sluten organisation utan en del av barnens offentliga värld. Därför måste det vara upp till skolan att söka kontakt med barnens familj. Enligt vår enkätundersökning ser många i skolan det som att föräldrarna bryr sig för lite om sitt barns skolgång och att det är inte heller är personalens ansvar att föräldrarna får del av barnens skolvärld. Men enligt tidigare forskning och läroplaner och skollagar är det faktiskt upp till skolpersonalen att låta föräldrarna få tillräcklig insyn i skolans verksamhet så att det kan bli tal om något verkligt samarbete.
Enligt FN:s konvention om barnens rättigheter är det varje barns rätt att bli vårdat av sina föräldrar, om det är lämplig, föräldrarnas ansvar, rättigheter och skyldigheter skall respekteras (överenskommet, skolverket). Men i dagens samhälle är det inte enbart längre föräldrarna som ansvarar för barnets fostran. Skolan har också en mycket stor del i denna process. Speciellt då flera barn idag tillbringar många timmar i skolan och fritids. Det är viktigt att barnen kan knyta samman tiden i skolan med tiden i hemmet. Om dessa världar har alltför skilda värderingar, uppfostringsmetoder eller syn på kunskap kan klyftan bli alltför stor för barnet vilket i sin tur skapar oro och otrygghet.
Det har visats att med föräldrarnas kunskaper om barnen och dess tid utanför skolverksamheten kan gagna barnens utveckling. Föräldrarna saknar kunskap om att deras expertis om barnen är en tillgång. De vet inte att de kan tillföra något till skolan och lägger därför över allt på pedagogerna som är utbildade för att ge
