Övriga läraraspekter på systemet med PRIV-klasser

Lärarna hade många reflektioner över PRIV-systemet att delge undersökningen. Inledningsvis nämnde alla fyra lärarna att den undersökta PRIV-klassens elever var mycket flitiga och ambitiösa. Eleverna var intresserade av omvårdnad som ämne och yrke och arbetade med intensitet för att kompensera sina tidigare studiebrister. Lärarna och eleverna trivdes med varandra. Eleverna var duktiga och väl sammansvetsade, men de skiljde sig en del från andra elever. Det blev en speciell grupp. De flesta elever hade ett stort behov av ordning och ville ha det snyggt runtomkring sig och i sina arbetsresultat.

Lärarna upplevde att resurser, både personal- och materialmässigt, fanns. När väl specialpedagogen anställdes kompletterades lärarlaget, men eleverna var inte intresserade av det studiestöd som då erbjöds. De ambitiösa eleverna klarade sina studier ändå. De andra eleverna hade hög frånvaro. Lärarna upplevde att för de frånvarande eleverna var önskemål om studiestöd obefintligt – de hade ett ointresse för skolarbete generellt.

De fyra intervjuade lärarna nämnde alla att formen på den befintliga gymnasieutbildningen inte gynnade eller motiverade dessa elever. Som alternativ för den ointresserade elevgruppen önskade lärarna en utbildningsform där utökade praktikperioder hade teoretiska inlärningsmoment. Eleverna ansågs inte orka läsa och studera så mycket som behövdes i nuvarande gymnasieprogram. En lärare uttryckte sig så här:

”Jag tycker väldigt synd om den här elevkategorin – att de egentligen tvingas in på gymnasiet.”

En annan lärare uttryckte liknande tankar:

”Min mening är ju att vi borde ha ett mer differentierat gymnasium. Det här är inte ett gymnasium för alla – det är ett gymnasium för ingen. Jag ser ingen vits i att låta eleverna läsa så många teoretiska kurser som de kanske inte har en chans att klara. Man har förmodligen studiemisslyckanden tidigare och nu kommer de att känna sig mindervärdig – det gör de när de inte klarar målen.”

Lärarna nämnde också att många av PRIV-eleverna skulle varit hjälpta av mer tid, t.ex. i form av ytterligare ett studieår, för att inhämta kärnämnesbrister och mogna – känslo- och kunskapsmässigt. Detta skulle troligtvis bara underlätta för de motiverade eleverna. De icke-motiverade eleverna var studietrötta redan vid gymnasiestarten och hade troligen i stället tjänat på att göra ett studieuppehåll efter grundskolan, menade två av lärarna. Eleverna ansågs inte orka studera så mycket som de behövde göra i nuvarande gymnasieprogram.

En lärare tyckte att ett alternativ till PRIV-klass vore att samla elever med studiestödbehov från flera klasser i mindre grupper.

Lärarna hade noterat att eleverna i Omvårdnadprogrammets PRIV-klasser behövde vilja och motivation för att orka ta igen förlorad och studera in ny kunskap i den teoretiska delen av utbildningen. Eleverna fattades baskunskaper i kärnämnena, vilket försvårade studierna för dem. Det fanns elever som skulle kunna klara målen i fler kurser än vad som blev fallet. Deras problem var att de hade svårt med koncentrationen och med att strukturera sin tillvaro gällande tid, plats o.s.v. – en bristande förmåga att organisera och planera sin tillvaro på ett för studiernas genomförande positivt sätt. Det handlade inte bara om lärarinsatserna, utan elevernas motivation och förmåga också. Trots att eleverna lämnat grundskolan och på gymnasiet förväntades ta ett stort eget ansvar, så såg verkligheten inte ut så. Utbildningsmålen och egenansvaret måste förtydligas ständigt för eleverna.

Lärarna menade att problemen egentligen inte fanns bland de ambitiösa, närvarande eleverna. Det var eleverna med stor frånvaro som hade svårt att klara

sina studier. En lärare föreslog att mentorsfunktionen borde utvecklas till att etablera en annan relation med dessa elever. Eleverna skulle inte betraktas som vuxna än. Mentorns ansvar skulle kunna gälla även vad som hände mellan lektionerna – att hjälpa eleverna att ta sig till rätt ställe vid rätt tidpunkt, undervisa i studieteknik o.s.v. Eleven och läraren skulle dela ansvaret för detta. En av lärarna uttryckte åsikten att för att få börja i PRIV-klass borde eleven ha IG i maximalt ett av grundskolans kärnämnen. Eleverna hamnade annars i en väldigt svår studiesituation. Den här elevgruppen ansågs inte vara ”teoretiker” – ändå förmodades de inom tre studieår genomföra fler kurser än andra elever på Omvårdnadsprogrammet. Det krävdes att PRIV-eleverna skulle hinna med i samma studietakt, studera samma kurser, få stödundervisning i karaktärsämnen, få stödundervisning i kärnämnen och ta igen vad de missat i grundskolan. Lärarna ansåg att det var mer än vad man kunde begära av någon elev över huvud taget.

Angående erbjudet studiestöd var alla lärare och specialpedagog överens om att eleverna erbjudits den hjälp de behövde. Samtidigt befarade lärarna att den stora resurssatsningen på PRIV-klassen fick negativa effekter för skolans övriga elever – att de studiebegåvade eleverna oavsiktligt kom lite i andra hand under den här perioden. En lärare menade att PRIV-eleverna kunde vara bättre hjälpta av att gå i en vanlig klass med variation i elevernas studieförmåga. Då skulle PRIV-eleverna få draghjälp av duktigare elever och kanske få en annan studiero. I PRIV-klassen hade eleverna haft svårt att stötta varandra på detta sätt – de hade fullt upp med att kompensera sina egna brister. I en blandad klass kunde specialpedagog och resurslärare varit till nytta för flera elever och ingen elev skulle behöva känna sig utpekad eller särbehandlad. Alla fyra lärarna var överens om att PRIV-klasser inte borde finnas i framtiden, även om spridningen av nivån på elevernas studieförmåga i en annan klassform skulle bli en större pedagogisk utmaning . En av lärarna var väldigt tydlig i intervjun och sade: ”Vi vill inte ha någon mer ren PRIV-klass! Undervisningen av en elevgrupp får inte bli på bekostnad av en annan elevgrupp! De duktiga måste också få känna att de har lite motstånd, något att ta tag i och jobba med, annars tappar vi snart de eleverna.”

Det fanns önskningar bland lärarna om att specialpedagog skulle funnits med tidigt i PRIV-klassens gymnasiestart. En av lärarna sade:

”Jag hade aldrig jobbat med denna sorts elever, så det var en utmaning för min ringa erfarenhet.”

Specialpedagogen var av samma åsikt. Screeningtester skulle ha gjorts på eleverna i flera ämnen tidigt i utbildningen för att så snart som möjligt fånga upp dem som behövde studiestöd i någon form. I svenska rörde det sig om tester av

läsförståelse, ordförståelse och stavningsförmåga. Det ansågs viktigt att inom alla ämnen notera t.ex. avkodningssvårigheter eller koncentrationssvårigheter – att tänka specialpedagogiskt redan på planeringsstadiet.

7 RESULTATANALYS

En del av författarens ursprungliga funderingar kring PRIV-OP:s elevers möjligheter att klara utbildningen med godkända betyg har under arbetet blivit bekräftade, andra inte. Författarens åsikt om att det är stora krav som ställs på PRIV-eleverna står kvar efter undersökningen. Däremot finns en förvåning hos författaren över att eleverna inte har någon större insikt i vilka behov av studiestöd de har. Av undersökningens resultat kan tolkningen göras att den insikten finns i betydligt större grad hos lärarna än hos eleverna. Lärarnas absoluta övertygelse om att systemet med PRIV-klasser inte bör fortsätta talar sitt tydliga språk.

För att tydligt återknyta till undersökningens frågeställningar har författaren valt att föra resultatdiskussionen utifrån dessa.

7.1 I vilka kärnämnen har dessa elever inte godkända (IG) betyg ifrån