Det är få studier som adresserar effekterna av LED-belysning på övriga vilda däggdjur, groddjur, eller kräldjur. Groddjur har dock mycket känsligt seende i mörker och beteenden som är direkt kopplade till överlevnad och reproduktion har visat sig påverkas i studier som genomförts med andra ljuskällor än LED. Detta gör groddjur till en extra utsatt djurgrupp avseende påverkan av artificiellt ljus.
Studier av LED-belysning inom fjäderfäproduktion och fiskodling (Borille et al. 2013; Choi et al. 2016; Sultana et al. 2013) pekar på olika fysiologiska effekter av LED med olika färg, men dessa resultat är svåra att översätta till effekter på djur i det fria.
- En amerikansk studie av ekonomiskt betydelsefulla kammusslor i marin miljö visade att
musslorna simmar mindre i experimentell LED-belysning45 än utan belysning (Siemann et al.
2015), men studien gjorde ingen jämförelse med andra ljuskällor och upplägget av studien gör att det är oklart hur resultaten kan översättas till andra sammanhang.
- Ett experiment som undersökte effekterna av olika färger och ljusstyrkor av LED-lampor på
kräftdjuren Calanus spp. (ett slags djurplankton) genom att använda sig av akvarier för att skapa kontrollerade miljöer (Båtnes et al. 2015). Planktonen uppvisade negativ fototaxis till ljuskällorna och gränsen för ljuskänslighet låg på 10-8–10-6 µmol s-1 m-2, medan känsligheten för rött ljus var tre gånger högre. Djurplanktonen förekommer normalt i djupare vatten (där en större proportion av blått och grönt ljus förekommer) och därför förväntas inte att rött ljus har samma ekologiska påverkan på djurlanktonen. Studien utfördes för att undersöka betydelsen av olika former av naturligt förekommande ljus och hur det påverkar
djurplanktonens migration i vattnet, med speciellt fokus på arktiska förhållanden och nätter. Studien visar att Calanus spp. kan påverkas av ljus från natthimlen ner till 70–80 m, av månsken ner till 120–170 m och av norrsken ner till 80–120 m djup i havet.
- Ett experiment som studerade effekten av LED-belysning46 på leddjur längs en flod i urban
miljö i Columbus, Ohio, visade att belysningen medförde att spindeldensiteten minskade, samt att familjediversitet och biomassan hos insekter med vattenlevande stadier minskade medan de landlevande leddjurens (insekternas) biomassa ökade kraftigt (Meyer & Sullivan 2013). Studien använde sig dock av relativt stark belysning i utomhussammanhang, mer än
45 LED 20 W, 3000 K, 2150 lm och 960 lux på 1 m avstånd från ljuskällan. 46 Bredspektrum LED användes, 10–12 lux uppmättes 1 m ovanför vattenytan.
51
10 gånger högre än de lägsta ljusnivåer som uppmättes från artificiella belysningen längs floden innan experimentet startades (dvs. 0,5–4 lux).
- I ett 12 veckor långt experiment använde sig Davies et al. (2015) av PVC paneler i vattnet
och undersökte effekterna olika belysningsstyrka av LED (jämfört med obelysta paneler) på epifaunan, dvs. bottendjur som lever ovanpå botten. Ljuskällorna bestod av kall-vit LED med belysningsstyrkor på 19 lux och 30 lux på vattenytan som sattes på under natten. Panelerna där förekomsten av epifaunan studerades satt 20 cm under vattenytan. För den fastsittande faunan så fanns fler maskar (av arten Spirobranches lamarcki) på panelerna som utsattes för artificiellt ljus, medan förekomsten av arten Botrylloides leachii (en art av manteldjur) var lägre på panelerna som utsattes för artificiellt ljus och arten Plumularia setacea (en art av nässeldjur) hade lägre antal där panelerna utsattes för artificiellt ljus, men endast i behandlingen med ljusstyrka om 30 lux. För rörlig leddjursfauna så var andelen av både kräftdjuren Metis ignea och Corophium sp. signifikant högre i behandlingen med 30 lux. Belysningsstyrkan som användes i experimentet var jämförbara med de nivåer (5–21,6 lux) som uppmättes på vattenytor som belystes under naturliga förhållanden. Resultaten visar att artificiell belysning nattetid i närheten av vatten såsom från bebyggelse, sjötransporter och havsbaserade anläggningar kan förändra artsammansättningen av marin epifauna.
- I ett kontrollerat experiment i ett sub-alpint vattendrag i norra Italien undersöktes
effekterna av varm-vit LED47 på bottenlevande mikroorganismer såsom plankton och
cyanobakterier (Grubisic et al. 2017). Artificiellt ljus användes under tre veckor i mars och i september. Belysningen sattes då av och på automatiskt vid gryning och skymning.
Biomassan var signifikant lägre under belysta förhållanden än jämfört med kontroller under både vår och höst, medan proportionen av cyanobakterier minskade under våren under belysta förhållandena. Experimentets belysningsstyrka låg på motsvarande nivåer som vattendrag kan utsättas för i miljöer som är ljusförorenade. Resultaten visar att
sammansättningen av bottenlevande mikroorganismer kan påverkas signifikant vilket i sin tur kan påverka andra trofiska nivåer i ekosystemen. En faktor som kan påverka när man utför experiment i vattenmiljöer är under vilka perioder på året som experimenten
genomförs eftersom både biomassan och artsammansättning av mikroorganismerna strikt följer årstiderna.
Sammanfattat saknas studier gjorda på många däggdjur men även groddjur och kräldjur, varav några kan ha hög ljuskänslighet och därför bör prioriteras i framtida studier. Utförda studier visar att plankton kan ha positiv fototaxis vid extremt låga ljusnivåer och att en påverkan av artsammansättningen av bottenfaunan och bottenlevande organismer sker vid sådana belysningsstyrkor som kan förekomma när utomhusbelysning används i närheten av vatten.
11 Prioriteringar för naturvårdande åtgärder
Bland de rekommendationer för åtgärder för att minimera belysningens negativa effekter som lämnas nedan finns sådana som kan tillämpas överallt och för all belysning. Men det finns även sådana åtgärder som innebär ökade kostnader eller risk för konflikt med mål för trygghet och säkerhet, och därför är motiverade endast på de platser och tider där särskilda
naturvårdshänsyn krävs. Ett tydligt underlag behövs för att identifiera de områden eller situationer där särskilt anpassad belysning bör prioriteras. Trafikverkets riktlinje landskap (Trafikverket 2016) tar i dagsläget inte upp störning från ljusföroreningar. Det är dock lämpligt att riktlinje landskap bör kompletteras avseende ljusföroreningar, samt att motsvarande
47 3000 K, 20,3±1,8 lux (medelvärde och S.D.) i de upplysta delarna, motsvarande 0,31 µmols-1m-2. Våglängdsfördelningen uppvisade två toppar, en i 450 nm och en i ca 600 nm.
52
dokument som är riktade mot andra områden (exempelvis belysning och trafiksäkerhet) även uppdateras i enlighet med rekommendationer och slutsatser i denna rapport.
Eftersom riktlinje landskap saknar rekommendationer avseende ljusföroreningar så bör i dagsläget istället åtgärdsbehoven kunna härledas från den lagstiftning som är gällande samt transportpolitiska mål och de nationella miljökvalitetsmålen. Det transportpolitiska
hänsynsmålet innebär bland annat att Sveriges transportmyndigheter ska bidra till att Sveriges miljömål nås. I miljömålen ingår att ”arternas livsmiljöer och ekosystemen samt deras funktioner och processer ska värnas”, och att ”arter ska kunna fortleva i långsiktigt livskraftiga bestånd”. Vare sig transportpolitiska målen eller miljökvalitetsmålen tar dock upp de ekologiska effekterna av artificiellt ljus.
I detta kapitel beskrivs det juridiska ramverk där ekologiska effekter av artificiellt ljus hanteras i dagsläget.