11.1.1. Väglagen, lag om byggande av järnväg och plan- och bygglagen
Väglagen (SFS 1971:948) kapitel 1 allmänna bestämmelser, 3 a § anger att Miljöbalken ska tillämpas vid prövning enligt väglagen:
3 a §/Träder i kraft I:2019-01-01/ Vid prövning av ärenden enligt denna lag tillämpas 2-4 kap. och 5 kap. 3-5 §§ miljöbalken. Fastställande av vägplan enligt
denna lag ska då jämställas med meddelande av tillstånd enligt miljöbalken. Prövningsmyndigheten ska tillämpa det som sägs om mark- och miljödomstolens handläggning i 22 kap. 13 § miljöbalken. Lag (2018:1411).
Liknande lydelse vid planläggning av järnväg och vid prövning av ärenden om byggande av järnväg och återfinns i lag om byggande av järnväg (SFS 1995:1649), kapitel 1, 3 §.
Väghållning och underhåll av järnväg
4 § Väghållning omfattar byggande av väg och drift av väg.
Vid väghållning skall tillbörlig hänsyn tas till enskilda intressen och till allmänna intressen, såsom trafiksäkerhet, miljöskydd, naturvård och kulturmiljö. En estetisk utformning skall eftersträvas. Lag (1998:803).
Liknande lydelse finns i lag om byggande av järnväg i kapitel 1 allmänna bestämmelser, 3 §:
Vid planläggning, byggande och underhåll av järnväg ska hänsyn tas till både enskilda intressen och allmänna intressen såsom miljöskydd, naturvård och
kulturmiljö. En estetisk utformning ska eftersträvas. Lag (2018:1417). Byggande
I väglagen anges under byggande av väg att:
13 § När en väg byggs ska den ges ett sådant läge och utformas så att ändamålet med vägen uppnås med minsta intrång och olägenhet utan oskälig
kostnad. Hänsyn ska tas till stads- och landskapsbilden och till natur- och kulturvärden.
Samma lydelse för järnväg återfinns under kapitel 1 allmänna bestämmelser (4 §) i lag om byggande av järnväg.
53
14 § Inom område med detaljplan eller områdesbestämmelser får väg inte byggas i strid mot planen eller bestämmelserna. Om syftet med planen eller
bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras. Gäller naturvårdsföreskrifter eller andra särskilda bestämmelser för marks bebyggande eller användning än som avses i första stycket skall väg byggas så,
att syftet med bestämmelserna inte motverkas.
Om det finns särskilda skäl, får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer medge undantag från bestämmelser som avses i andra stycket. Lag
(1987:459).
I lag om byggande av järnväg återfinns liknande bestämmelser med undantag av andra stycket om naturvårdsföreskrifter, däremot står (kapitel 1 allmänna bestämmelser, 5 §, andra stycket):
En järnväg får inte byggas så att syftet med skyddsföreskrifter eller andra särskilda bestämmelser för användning av bebyggelse, mark eller vatten
motverkas. Planernas innehåll och underlag
I väglagen (16 a §) och i lagen om byggande av järnväg (9 §) anges att planen skall innehålla uppgifter om:
(1.) skyddsåtgärder och försiktighetsmått som ska vidtas för att förebygga störningar och andra olägenheter från trafiken eller anläggningen (2.) verksamheter eller åtgärder som enligt bestämmelser i miljöbalken ska
undantas från förbud eller skyldigheter enligt balken.
Det framgår även att tillsammans med planen ska följande underlag finnas (i väglagen i vägplanens innehåll och underlag till planen, 16 a § och i lag om byggande av järnväg i järnvägsplanens innehåll och underlag till planen, 9 §):
(3.) en miljökonsekvensbeskrivning eller, om ett vägprojekt/järnvägsprojekt inte kan antas medföra en betydande miljöpåverkan, uppgifter om verksamhetens förutsebara påverkan på människors hälsa och på miljön.
Miljökonsekvensbeskrivning skall således ingå för projekt som kan antas medföra betydande miljöpåverkan, medan övriga typer av projekt skall innehålla uppgifter om verksamhetens förutsebara påverkan på miljön och människors hälsa.
Samråd
Samrådet ska avse vägens/järnvägens lokalisering, utformning och miljöpåverkan (väglagen samråd 14 b §, lag om byggande av järnväg, kapitel 2 järnvägsplan m.m., 2 §).
Om vägen/järnvägen medför betydande miljöpåverkan ska ”samrådet även avse innehåll i och utformning av sådan miljökonsekvensbeskrivning som ska finnas tillsammans med
järnvägsplanen” (väglagen samråd 14 b §, punkt 2, och i lag om byggande av järnväg, kapitel 2 järnvägsplan m.m., 2 §, punkt 2).
Plan- och bygglagen
Väglagen gäller dock enbart för allmän väg. För exempelvis kommunala gator så planläggs de istället enligt plan- och bygglag (SFS 2010:900) men liknande lydelser återfinns även här, exempelvis i kapitel 2 allmänna och enskilda intressen, 3 §:
54
Planläggning enligt denna lag ska med hänsyn till natur- och kulturvärden, miljö- och klimataspekter samt mellankommunala och regionala förhållanden
främja
1. en ändamålsenlig struktur och en estetiskt tilltalande utformning av bebyggelse, grönområden och kommunikationsleder,
3. en långsiktigt god hushållning med mark, vatten, energi och råvaror samt goda miljöförhållanden i övrigt
I plan- och bygglagen står dessutom mer specifikt i kapitel 2, 6 §, avseende planläggning som inte kräver lov, att bebyggelse och byggnadsverk ska utformas och placeras på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till ”1. stads- och landskapsbilden, natur- och kulturvärdena på platsen och intresset av en god helhetsverkan” att detta första stycke även gäller i fråga om skyltar och ljusanordningar.
Lagstiftningen för vägar och järnvägar innehåller således regler som pekar på att kunskap om miljöeffekter (där effekter från ljus ingår om det är relevant) behöver finnas och beaktas vid prövning av nya vägar/järnvägar och regler som anger att hänsyn ska tas även vid vägens drift (väghållning) och vid underhåll av järnväg. I plan- och bygglagen anges att hänsyn skall tas till miljöaspekter och främja grönområden och goda miljöförhållanden, samt att planläggning som inte kräver bygglov ska utformas som är lämpligt med hänsyn till naturvärden.
11.1.2. Miljöbalken och artskyddsförordningen
Såsom beskrivits tidigare i texten definieras miljöhänsynen mera specifikt i Miljöbalken, MB (SFS 1998:808) och när det gäller påverkan av ljusföroreningar är Artskyddsförordningen (SFS 2007:845) samt MB:s kap 7 om skydd av områden troligtvis de mest relevanta lagrummen. Miljöbalkens hänsynsregler (SFS 1998:808, 2 kap 3 §) lyder:
Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skall utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten eller åtgärden medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. I samma syfte skall vid yrkesmässig verksamhet användas bästa möjliga teknik. Dessa försiktighetsmått skall vidtas så snart det finns skäl
att anta att en verksamhet eller åtgärd kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön.
Väglagen och lag om byggande av järnväg pekar också på de regler som finns kring identifiering, bedömning och beskrivning av miljöeffekter (kapitel 6 i MB). Ljusföroreningar ingår i dessa fall under sådana omständigheter då det är relevant.
I artskyddsförordningen står exempelvis om fridlysning i 4 §:
I fråga om vilda fåglar och i fråga om sådana vilt levande djurarter (som i bilaga 1 till denna förordning har markerats med N eller n) är det förbjudet att
2. avsiktligt störa djur, särskilt under djurens parnings-, uppfödnings-, övervintrings- och flyttningsperioder,
55
Förbudet gäller alla levnadsstadier hos djuren.
Avseende hur ordet störa skall tolkas finns ingen tydlig definition men Naturvårdsverket (Naturvårdsverket 2009) skriver att störning kan vara exempelvis i form av ljud eller ljus och behöver inte nödvändigtvis ge fysiska effekter direkt utan att effekter kan vara indirekta. Omständigheter när detta är relevant är exempelvis när störningen gör att arten lättare blir till byte för andra djur eller förlorar stora mängder energi ifall de måste fly, eller när ungarna utsätts för fara på grund av förflyttning eller svält.
Störningar är av speciellt hög relevans för arter som påverkas av ljus på olika sätt och mer exempel på ljusföroreningarnas påverkan på skyddade arter enligt art- och habitatdirektivet finns i kapitel 11.2. Vilka ljusstörningar som uppstår på olika typer av arter och organismer finns relativt väl beskrivet i denna rapport utifrån dagens kunskapsläge (se exempelvis kapitel 8–10) och detta underlag går att använda för att utreda ifall en betydande miljöpåverkan sker på skyddade arter i specifika projekt, verksamheter eller områden.
I MB, andra avdelningen beskrivs skydd av naturen och här anges att exempelvis
4 § Ett mark- eller vattenområde får av länsstyrelsen eller kommunen förklaras som naturreservat i syfte att bevara biologisk mångfald, vårda och bevara värdefulla naturmiljöer eller tillgodose behov av områden för friluftslivet. Ett
område som behövs för att skydda, återställa eller nyskapa värdefulla naturmiljöer eller livsmiljöer för skyddsvärda arter får också förklaras som
naturreservat.
Inskränkningar i rätten att använda mark- och vattenområden som behövs för att uppnå syftet med reservatet kan anges i beslutet om bildandet av reservatet (5 §) och gör det möjligt att begränsa användningen och anordningen av artificiellt ljus inom dessa områden, hela eller delar av året. Det går även att i efterhand införa inskräkningar för att uppnå syftet med skyddet, varför det i dagsläget skulle gå att införa begränsningar på ljusföroreningar för känsliga arter i
naturreservat.
Inom områden med biotopskydd får man inte bedriva en verksamhet eller vidta åtgärder som kan skada naturmiljön (MB andra avdelningen 11 §). Strandskyddsområden är också relevanta i detta perspektiv eftersom strandskyddet… skall bevara god livsvillkor för djur- och växtlivet på land och i vatten (MB andra avdelningen 13 §, stycke 2) och att inom ett strandskyddsområde får inte: åtgärder vidtas som väsentligt förändrar livsvillkoren för djur- eller växtarter (MB andra avdelningen 15 §, stycke 4).
I lagstiftningen finns således ett tydligt juridiskt ställningstagande att miljön och arter bör skyddas mot olika former av betydande miljöpåverkan. En sådan miljöpåverkan kan vara direkta och indirekta effekter och konsekvenser av artificiellt ljus på skyddade arter och miljöer.
11.1.3. Sammanfattning
Befintlig lagstiftning som är tillämpbar där man vill anordna utomhusbelysning innefattar miljöpåverkan som kan uppstå från artificiellt ljus och innefattar väglagen, plan- och bygglagen, och lagen om byggande av järnväg. Arter och miljöer som är relevanta att skyddas från
betydande miljöpåverkan anges i miljöbalken, artskyddsförordningen samt i andra stödjande dokument. Det som i dagsläget kan förbättras är att ansvariga myndigheter tar fram riktlinjer som baseras på kunskaper om miljöeffekter av artificiellt ljus och att detta arbetas in i relevanta styrande dokument. Detta gäller exempelvis Trafikverket och Transportstyrelsen men även länsstyrelser och kommuner.
56
11.2 Exempel på ljusföroreningars påverkan på skyddade arter enligt art- och