vMora Ve. víd öMora Soll. wéd Orsa vé Jä. Mal. Li. ’obehagligt berörd av, som inte tål, som inte tycker om, trött på, misstänksam mot, smått rädd för’; wí´d dy$ð jÆ\tå Våmh. ’trött på den där maten’; hä´sstº v vé´ rø´tsam Mal. ’hästen ogil- lade (el. tålde inte) röken’. Jfr vid-sig, bet. 1; mat-.
vid prep. wið Älvd. ~ wid Våmh. wid Bon. wí ~ vi Mora wid ~ wi Ve. ví Soll. wí Orsa Ore vÜ Bo. Rättv. Leks. vä Bju. Dju. ~ vé Nås ve Mock. Jä. Äpp. vé Mal. Li. 1. (lokalt:) ’vid, invid; hos’ Våmh. Mora Ve. Soll. Ore Bo. Rättv. Dju. Mock. Mal. Li. <Ân Â`rrbí©tä wið <í´©mä Våmh. ’han arbe- tar hemma (eg. vid hemmet)’; do jé`n ú\ïykko ví dö ó\där Soll. ’den ena olyckan invid (efter) den andra’; nó´ é´ ä sÜ gïä`nnalt je£ ve -ddä Mal. ’nu är det så tomt och öppet här vid dig (dvs. vid din stuga)’; Ân stÓ båtwi bru`nnem Ve. ’han står (borta) vid brunnen’; nÓ`rdvi se´ldri Soll. ’där borta vid sälgen i norr’; °bÒtvÜ vÆgåstjÙïi Bo. ’(borta) vid vägskälet’. Jfr bredvid; bortan-, där-, fram-, framman-, in-, innan-, nord- an-, söder-, uppe-, utan-, västan-, östan-. Syn.: när, bet. 3. 2. a. (i uttryck för gemenskap, ömsesidighet m.m.:) ’med’ Älvd. Ve. Orsa Bo. Rättv. Leks. Bju. Li. Ân elld -å wé`nskïes wi ku`llum vMora ’han höll på att vänslas med flick- orna’; ä e dæ´ït te sprÓ`k wid di Ve. ’det är trev- ligt att tala med dig’. Jfr glamma, bet. 2; med, bet. 8; språka; tala; trygga; vänja, refl. b. (i förbindelsen vid det:) ’med det, åt det, av det, i fråga om det m.m.’ Älvd. Våmh. Bon. Jä. Li. °Ân fikk så Ân rìpäd wid ä Bon. ’han fick så att han rapade av det, dvs. fick mer än nog’ (jfr repaIV);
hä e -nt gÜ´tt te vä`µµ sæ ve hæ´ Jä. ’det är inte
gott att vänja sig vid det’; é` ä* nÚ`rÂn vé` ä* Li. ’är det något (bevänt) med det?’; (övergående i adverbiellt ’därmed, därvid’:) <um <o i ï<u´µµ<en wid é´d Älvd. ’om hon (kon) håller sig lugn därmed’. Jfr därmedså, bet. 2, m.fl. 3. (i uttryck för oli- ka tillstånd, förhållningssätt, omständigheter m.m.:) m<ú`n Âr Âpt wí´ sig edÁ´r Älvd. ’mor har haft den där vanan’; du sk o`lld di wid é´ du  s´kkt Våmh. ’du ska hålla dig till det du har sagt’; vi lä´jv öMora wi l´jv Orsa vÜ lí´v Bo. ’vid liv’; Ân w so ïéd wíd mi Ve. ’han var så elak mot mig’; ä v billit vi ä´sstn Soll. ’det var lind- rigt (arbete) för hästen’; nó  du voÞÞ brÁ´ ve hu´llä Äpp. ’nu har du blivit vid gott hull (eg. bra vid hullet)’. Jfr fräck, bet. 1; led adj., bet. 2; skamper. 4. (instrumentalt:) andÁ Á` fÜll hæ -º sk lé`vå vé* Li. ’den där (mannen) har väl det han ska leva av’. Jfr med, bet. 11–12.
vid adv. wíð Älvd. Våmh. wí vMora Orsa ví öMora vÚ Rättv. vä Bju. vé Nås Mal. ’vid’. Främst i förb. med verb, bl.a. bälla; fastna; hålla; komma; ligga; låtaII; svida; sätta;
taga; tjäla; tåla; vara; vilja. Jfr bredvid; bortan-, där-, fram-, framman-, här-, in-, innan-, norde-, sud-, sunnan-, söder-, uppe-, utan-, ute-, västan-, östan-.
vida f. IV a wÂ`jð Älvd. we`jd Ve. wÂ`jd Orsa wä`jd Ore ’videbuske, arter av Salix’. Jfr h a l v - sälda; videris; skin-. Syn.: vide -buske, -löv, bet. 2, -skog.
vida adv. wí`d vMora Ve. víd öMora ví`d Soll. Leks. ví`da Flo. Nås Jä. Äpp. Mal. ÖVd. 1. ’mycket, väldigt’ allm. ed w så wíd ró`ïi vMora ’det var så väldigt roligt’; ä rä`µnet dond dÁ´n só ví`d p´ss Soll. ’det regnade den där dagen så väldeliga (eg. så vida pass)’; an v då víd vä´rr han Leks. ’han var då mycket värre han’; än slog -º vida håïÞ Flo. ’han slog honom mycket hårt’; an vä`nnt pÓ -º sÜ ví`da sÜ Li. ’han väntade på honom så väldigt (ivrigt) så’. Jfr andervidare. Syn: obegripliga; skrova; smäckade, bet. 1; utiändes, bet. 2; veder- värdig, bet. 3; vidaste m.fl. 2. (predikativt:) a. (i opersonlig konstr.:) ’förskräckligt, väldigt, värst’ Flo. Nås Jä. Äpp. e -nt æ´ ví`da Jä. ’det var värst!’; hä v ví`da húr börrg handÁ´ é Äpp. ’det var värst så högfärdig den där (mannen) är’. Jfr
3077 vesklig, bet. 2 a. Syn.: mjög, bet. 3 b. b. (i personlig konstr.:) ’duktig; svår på’ Jä. Mal. han vil væ`r sÜ ví`da sÜ Jä. ’han vill vara så duktig så’; o v sÜ ví`da te gÁ`pÜ Ü tÁ`ïÜ Mal. ’hon var så svår på att gasta och prata’. Jfr glup, bet. 2; grym, bet. 3 a; hård, bet. 5; mjög, bet. 3 a; svår, bet. 2; uthoppad. 3. ’nästan’ Mal. jø´sä ad ví`da brÜnn -nerÁ´t ’ljuset hade nästan brunnit ner’. Syn.: sånär, bet. 1, m.fl.
vida sv. v. 1. väjd- öMora Ve.; (i förb. med ut:) ’öka vidden’; väjd -ö´jt su`kko öMora ’öka mask- antalet så att strumpan blir vidare (vid stick- ning)’; (refl.:) dä\mmdÁ vä\jd -å*jt si ïjo´tt dämm Soll. ’de där (buskarna) breder ut sig otäckt de’. Jfr taga ut, bet. 4. Syn.: vidga ut.
vidande n. III ví`dºdÜ Bo. ~ vídº Rättv. ’stort om- råde, vidd’; °vi Âm e vidºdÜ òskuri änn Bo. ’vi har ett stort område (med säd) oskuret än’; °okÜ vidndÜr Rättv. ’vilka vidder!’ (utrop vid en ut- siktsplats). Syn.: vidd, bet. 2; vidda.
vidare adv. kompar. wí`ðer Älvd. vä`jdär ~ vídär ~ ví`dÂre öMora wejdär ~ widÂre Ve. ví`dare Rättv. ví`dar Leks. °vídar Dju. ví`dere Jä. ví`darä ~ ví`dare Äpp. ví`dagä£ Mal. ~ ví`dare Mal. (Y.) ví`dar(e) Li. 1. ’vidare (om förflyttning), iväg’ Älvd. fÀr<um wí`ðe n<ú´ w<í´r Älvd. ’vi far vidare nu vi’. 2. ’ytterligare, därutöver’ öMora; ä int n´mn vä`jdär äld … ’det finns inget annat namn än …’. 3. ’i hög grad, särskilt’ allm. ì\tjä no wí`ðer Älvd. ’inte i någon högre grad’; spí\ïmÂn w -nt nå widÂre må´ssk Ve. ’spelmannen var inte särskilt livlig’ (jfr morsk, bet. 2); jÂ, v´ -nnt vässt ví`dar stÓ`tli æ´ Leks. ’ja, det var inte sär- skilt ståtligt det (dopet)’;  du fä`j nÚr ví`dare kïæ`er änn Li. ’har du (lilla kattunge) fått några vidare (stora) klor än?’. Jfr mindre adv., bet. 2; varigt; ander-.
vidaste adv. °vidaste Bo. = vida, bet. 1; °an e vidaste snåï å jìru å sä ’han är mycket snål och girig av sig’.
vid-bolad adj. I wÂ`jdból Orsa wä´jdbóï Ore °vídbóïa Bo. ví`dvóïa Leks. °viboï Ål °vibboïa Dju. °viboïa Ga. vi´boïa Flo. vi`bboïa Nås ví`bóïa Äpp. víbóñ ~ ví`bonnd Mal. ’som rör sig över stort område; som vill ha stort utrymme’; dÜm e sÜ ví`bóïa kó´nä Äpp. ’korna springer så vida omkring’. Jfr vidfaren m.fl.
vid-bränd adj. I wí´dbren Ve. wí`brend Orsa vÚ´bränd Leks. °väbränd Bju. væ´bränd Dju. °vebränd Nås vé`bränd Tra. ’vidbränd’; vÚ´bränd grø´t Leks. ’vidbränd gröt’; grø´tº vÂÞ vÚ´bränd Leks. ’gröten blev vidbränd’; (n.; adv.:) ä smák vÚ´bränt Leks. ’det smakar vidbränt’. Jfr v i d - brändo.
vid-brändo adv. °wídbrendu Bon. vÚ´bränd Leks. væ´brända Dju. ’vidbränt’; °ìsn weïindjen smÆkä wídbrendu Ânn Bon. ’den här vällingen smakar vidbränt den’; ä smÂk væ´brända tå vä`llinjän Dju. ’vällingen smakar vidbränt’; °ä lÜft vebrända Dju. ’det luktar vidbränt’. Jfr s v e - det; vidbränd; vidbränna f. m.fl.
vid-bränna f.; best. dat. vibrä´nnon öMora ’något vidbränt’; ä luftär vibrä´nnon ’det luktar (något) vidbränt’. Jfr vidbrändo.
vid-bränna sv. v. 1. vi\bränn Soll.; sup. wi\bren Ve. ’vidbränna’; du  wi\bren we\lindjen Ve. ’du har vidbränt vällingen’. Jfr grytstek; pannstek, bet. 2; svida, bet. 3. Syn.: bränna vid. — Dep.: du få -nt  så stre´µg je´lld så ä wi\brenes Ve. ’du får inte ha så stark eld att det bränns vid’; vé\lindjen  ví\brännÂs Á mi Soll. ’vällingen har bränts vid för mig’.
vidd f. I a wÂjgd Älvd. Våmh. wäjgd vMora väjd öMora wejgd ~ wejd(d) Ve. väjdd Soll. wÂjd ~ wÂjgd Orsa vidd Leks. Bju. Ål Nås Mal. ÖVd.; best. °wäjde Ore; pl. °viddÜr Bo. 1. ’vidd, bredd’ Älvd. Ve. Soll. Orsa; du bi twu`ndjin Á je bre´dd tí´ï i\nå ä bí we´jdi Ve. ’du blir tvungen att ha en bredd till innan vidden blir tillräcklig (eg. det blir vidden)’ (jfr bredd, bet. 2). 2. = vidande Våmh. vMora Orsa Bo. je stú´r w´jgd Orsa ’en vid yta’; °vi Âm sturÜ viddÜr òslÆgnÜ änn Bo. ’vi har stora vidder (av slåttermark) oslagna än’. vidda f. IV a vi`dd Leks. vi`dda Äpp. = vidan-
de; du Ïlóg e brÁ vi`dda du edÁ´g Äpp. ’du slog ett stort stycke slåttermark idag du’.
vid-draga st. v. wi\drÁ vMora ’lura; ej hålla vad man lovat; ej ge bestämt besked’; °Ân  widrÂji me upå er ’han har lurat mig på det där’; Ân  wi\dräjd mi ’han har inte hållit vad han lovat mig’. Jfr gorrlöpa, bet. 3; luraII, bet. 2;
luskaII, bet. 2; masaIII, bet. 2; narra, bet. 3;
pracka, bet. 1. vide n., se vida f.
3078 vide-buske m. III a wÂ`j(ð)buÖssk Älvd. °wÂjd-
båsske Bon. wÂ`jdbåssk ~ we`jdbåssk vMora vä`jdbåssk öMora Soll. we`jdbåssk Ve. wä`jd- bÜssk Ore ví`dbusskÜ Bo. Rättv. ví`dbussk ~ ví`dubusk Leks. °vibußßä Bju. ví´bussk ~ ví`- bustje Ål ví´busska Dju. Ga. Mock. Nås Jä. ví´busstje Äpp. ví´busstsi Mal. ví´bÜsstsi Mal. (Y.) ví`böçç†çe Tra. = vida.
vide-holk m. I b vä`jdåïk Soll. ’rör av bark från videtelning’ (varav en pipa e.d. kan tillverkas); ä gór brÁ´ dri`kk vÁ´tº min vä`jdåïtjim ’det går bra att dricka vatten med videholken’. Jfr vide- pipa.
vide-hund m. I a ví`honnd Tra. ’videhänge’. Jfr masse, bet. 2; misse, bet. 3, m.fl. Syn.: säld- misse m.fl.
vide-löv n. I a wÂ`jdïóv ~ we`jdïóv vMora vä`jdlov öMora vä`jdïóv Soll. 1. ’löv av vide- arter’ allm. Jfr godlöv. 2. = vida vMora. vide-mjärde m., se vidjemjärde.
vide-pipa f. IV a we`jdpíp Ve. vä`jdpíp Soll. ví´píp ~ ví`píp Leks. °vipipa Bju. ví´pípa Ga. Nås ví`pípa Tra. ’blåspipa av videbark’; jä ska st å læ`p ví´pipÜr Leks. ’jag ska iväg och skala bark till videpipor’ (jfr löpa sv. v. 3 ~ 1, bet. 1). Jfr videholk.
vider adv. ví´där Flo. ’om intet’; ä v´rt ví´där ’det gick om intet’.
vide-ris n. I a wÂ`jðrÂjs Våmh. ’(buskage av) vide’. Jfr vida f. m.fl.
vide-skog m. I c vi´sskog Mal. ví`skóg ~ vi`sskóg Li. ví`skóg Tra. = vida.
vide-spit m. I a ví`spít Li. ’lång videtelning’ (lämplig att använda vid tillverkning av vide- mjärde). Jfr säljspit.
vid-faras st. v. dep. wì\fårå*s Älvd. Våmh. °wì- fårås Bon. wi\fårås vMora Ve. vé`fÁç Tra. 1. ’hända, råka ske’ allm. Âï e wì\fårå*s m<i Ïl´jkt n<ú´ Älvd. ’ska det hända mig något så- dant nu’; så ä sk -nnt wi\fårås däm nå Ve. ’så att det inte skulle hända dem något’; ä skÜll int vé`fÁç sÜ`@am nÚ`rÂn Üm dem spÁ`ro lí`v- lÜttjin Tra. ’det skulle inte hända fåret något (ont) om man lämnade kvar en lock när fåret klipptes’ (jfr livlock, bet. 1). 2. ’gå illa, miss lyckas’ Våmh. e wì\fuÖss fe uÖs ’det miss- lyckades för oss’; ur e  wì\feri*s ´jæ´ ’så illa
det har gått här’. Syn.: missgå, refl., bet. 2; vidgå, dep., bet. 1.
vid-faren adj. IV °wäjdfären Ore ’som far vida omkring’. Jfr vedra v., bet. 2; vidbolad. Syn.: vid -farig, -fordad, -färdig, -för(d), bet. 1, -sträckt; vidgig.
vid-farig adj. I ví`fáru ÖVd. = föreg.
vid-fordad adj. I ví`dfoïa Leks. = vidfaren. vid-färdig adj. I °vidfàïu Bo. °vifaïu Bju. °vifäïu
Nås ví`fäïu Jä. = vidfaren.
vid-för(d) adj. I wÂ`jgfý$r Älvd. wÂ`jðfý$r(ð) Våmh. °wäjrförd ~ we`jdfør vMora vä`jdfør öMora °wejdföd Ve. vä`jdførd ~ vä\jdfør Soll.; pl. wÂ`jdförär Bon. 1. = vidfaren allm. däm e -nt vä`jdförär åsi´nnt vÓr ku`llur öMora ’de springer inte alls långt våra flickor’; Ân é so vä\jdfør så Soll. ’han går så långt så’. Jfr v i d - förel. 2. ’företagsam, duktig, kunnig’ Våmh. Jfr för‑sig, bet. 1; vat, bet. 1, m.fl.
vid-förel m. wÂ`jfy$ru*l Älvd. ’person som far vida omkring’. Jfr vidför(d), bet. 1.
vidga sv. v. 1. wÂ`j(ð)g Älvd. °wÂjg Våmh. °wÂjg- Bon. °wegg vMora Ve. wÂ`jg Orsa °wägg Ore vi`gga Bo. Mal. vi`gg Silj. Leks. °vigg Ål vig- Mock. °vigg- Jä. vi`gg- Äpp. ’göra vidare, öka (ut)’; °je få lÜv vigg e lyttja på hÜïo stikka Jä. ’jag får lov att öka en maska på varje sticka’. — Dep. (i förb. med ut:) e wÂjges- -´@t Älvd. ’det utvidgar sig’. — Särsk. förb. (ut:) ’öka vidden, utvidga’ Älvd. Orsa Äpp. °wÂjg -Âjt jen littju o werån ten Orsa ’öka en maska på var sticka’; vigg-u´t st´ttjen Äpp. ’vidga ut myrhässjan på mitten’ (jfr ÖDB I 242); (refl.:) slÜ -nt Ó´ ó`dbuskÂn; latt dÜm vigg -ú´t sä sÜ jæ`r Leks. ’slå inte av odonriset; låt det hellre breda ut sig’ (jfr gärna, bet. 3). Jfr taga ut, bet. 4; utåken, bet. 2. Syn.: vida ut.
vidgig adj. I °viggu Dju. 1. = vidfaren; °an h voÞÞi sÜ viggu ’han far vida omkring’. 2. ’som har höga tankar om sig själv’; °då ä -º viggu dÜ Üm an h høgä tµkär om sä ßÜïv ’då är man vidgig om man har höga tankar om sig själv’. Jfr högmod, avl.; stöd adj., bet. 2. 3. ’olydig’; °ska du var sÜ viggu å int jø sÜm ja sæg ’ska du vara så olydig och inte göra som jag säger’. Jfr obörg, bet. 2; vanardig, bet. 1, m.fl. Syn.: olydig; ovördig, bet. 1.
3079 vid-gå st. v. ví\gó Soll. ’erkänna’; däm ví\ïi int
ví\gó Ât däm  stú\ïi ’de vill inte erkänna att de har stulit’. Jfr varasII. — Dep.: 1. ’misslyckas’
Soll. stu`pp nå spä`jker i fi`kko ifÂll nÓ skulld ví\gós ’stoppa några spikar i fickan ifall något missöde skulle inträffa’; Ïlé`tstjýre  ví\gändjis fö mi ’långmjölken har misslyckats för mig’. Jfr missgå. Syn.: vidfaras, bet. 2. 2. ’få miss- fall’ Soll. ä  vi\gändjis fö änne ’hon har fått missfall’. Syn.: missfaras, bet. 1, m.fl. vidgörs-socka f. IV a vÚ`jössåkk Leks. væ´jös-
såkka Dju. ’strumpskaft varpå ny strumpfot har stickats’ (jfr ÖDB IV 521); nu h jä jórt faïug vÚ`jössåkon Leks. ’nu har jag stickat klart strum- porna med ny fot’. Syn.: pågärds-, ågärds- -socka.
vid-hänge n. wì\ð<Âjndj Älvd. °wídÂjndj Bon. ’efter hängsen person’. Jfr sved(en)järn, bet. 3. Syn.: mähä, bet. 2; tarmhåll, bet. 2 b; vid- säta m.fl.
vidhäng-gräs n. II; best. °viðÂjndjgrÂseð Älvd. ’snärjmåra, Galium aparine’. Syn.: snärjgräs, bet. 1.
vidja f. IV a ~ V wí`ð ~ wí`j Älvd. wì\ð Våmh. wì\d Bon. wi\di ~ wídÁ´ ~ vidjÁ´ Mora wí\dj Ve. ví\di Soll. wí` Orsa wí`dj Ore ví`a Bo. Rättv. Bju. Dju. Ga. Mock. Flo. Nås Jä. Äpp. Mal. vi`j (best. pl. ví`jon) Leks. vä`ja Li. ve`ja Tra.; best. -vij Silj. ’vidja, böjligt spö’ (jfr ÖDB I 379, 488; II 162, 218 ff.); <Ân Âï rwÂ`jð wíð<u mes-º rÓ´ð <ene*r Älvd. ’man skall vrida vidjan medan man rår på den’ (ordspråk); e wÁ wì\ð<å mi`ll<å Våmh. ’det var vidja mellan (störarna)’; °y`ffst vidjo Soll. ’översta vidjan i gärdsgård’; °du ska få å viån Bo. ’du skall få (stryk) av vid- jan’; bá`s vi`jjÜr Leks. ’uppmjuka vidjor (över eld)’ (jfr basa, bet. 2); däm add vä`jÜr ti sé`ïå- dónam Li. ’de hade vidjor i seldonet’ (jfr v i d j e - sele); fïó`tÂnwidju vMora ’den vidja som var fäst vid framslån på släde el. kälke’; °bÂkvi Bo. ’bakbindslet (på tryga)’; mi`llÂvij Silj. ’den andra vidjan nedifrån i gärdsgård’ (jfr fot- vidja); (i likelse:) o ränäd -u´pp såm ä vidjÁ´ öMora ’hon sköt i höjden som en vidja’; i wé´k <Ân sö-º wÂrt sÜm <o wi`j öOrsa ’jag vek (brotta- de ner) honom, så att han blev som en vidja’. Jfr bind-, björk-, fot-, fram-, gärd-, gärdsel-,
hank-, humle-, hägg-, hö-, järn-, länk-, rodgårds-, skakel-, skid(s)-, släd-, stäng-, tenings-, trälg-, tå-. Jfr vidjeten. Syn.: teling; tening, bet. 1, m.fl.
vidja sv. v. 1. wí`j ~ wí` Älvd. wì\ðå Våmh. vidjæ´ öMora °wide Ve. wí`j Orsa °via Bo. °vij- Rättv. °vi- Bju.; pres. °widjer Ore. 1. ’vrida vid- jor’ Orsa;  du wí`j sÜ wi fom ledj -uppi ré`do ’har du vridit vidjor så vi får lägga i gärdsel- stången’ (jfr rödaII, bet. 1). 2. ’förse (exv. try-
gor, störpar i gärdsgård) med vridna vidjor’ Älvd. öMora Ve. Ore Bo. wí` mjä`ssur Älvd. ’sätta vidjor i klövjekorgarna’. — Pass.: ä skul vijas på vartana stø`rpÂr Leks. ’man skulle förse vartannat störpar med vridna vidjor’. — Särsk. förb. (om:) °vi -Üm Ân å lägg -på roor Bju. ’vrida en vidja om den och lägga på stänger’; (på:) ’förse med vridna vidjor’ Rättv.; (upp:) °wur sk t å wide -upp jen rogÂd umkriµ itÂjen Ve. ’vi ska ta och bygga upp en gärdsgård omkring det här’; °wi -upp jen rogÂrd Orsa ’förse en gam- mal gärdsgård med nya vidjor’; (åter:) du sk wiðå -´tt e Våmh. ’du bör fästa ihop det med vidjor’.
vidje-band n. I a wí\debÂnd Ve. ví´bÂnd Mal. vä`jbÂnd Li. ve`jbÂnd Tra. ’vidjeband’. Jfr vidje länk. Syn.: trälg -band, -länk.
vidje-bände n. III vi´bännd Mal. ’klövjekorg till- verkad av vidjor’.
vidje-hässja f. IV a ví`jhäßß Leks. °vihäjsa Ga. ’hässja där sidostolparna utgörs av vidjestörar parvis sammanbundna med vidjor’. Jfr vidje- stör; vinter-. Syn.: vinterhässja.
vidje-kolfat n. ví´kÓïÜfÁt Mal. ’kolfat tillverkat av vidjor’.
vidje-krok m. I b wí`krúÖk Älvd. wi\krók ~ ví`krók (pl. wi\dekrokär) Ve. ’anordning av olika slag till att säkra last av ved el. timmer på transport- fordon’.
vidje-länk m. I b -vijläµk Leks. ví`läµk Nås Jä. °víläµk Äpp. ’länk av vriden (björk) telning’; tré`vijläµk, sä`kksvijläµk Leks. ’länk av tre resp. sex vidjor’. Jfr vidjeband.
vidje-mjärde m. III a °vi`dmjäïä Silj. ví´mjæïa Mal. ’mjärde tillverkad av videtelningar’ (jfr ÖDB I 93). Jfr telningmjärde; trutt, bet. 1, m.fl.
3080 vidje-sele m. IV ví´sæïÜ Mal. vä`jsíïi ÖVd. ’sele
tillverkad av vidjor’.
vidje-stör m. I a wí`stór Älvd. Våmh. (pl. wí`stórer Älvd. wí`stórär Våmh.) °widstor (pl. wí`dstórä) nvMora. 1. (vanligen pl.:) ’med vid- jor sammanbundet störpar i myrhässja’ (se ill.; jfr ÖDB I 232) allm. Jfr naggaI; vidjehässja.
2. ’stör som ingår i störpar i provisorisk gärds- gård’ nvMora. Jfr trerodgård.
vidje-ten m. I a ve`jtäjn Tra. ’smal böjlig björk- gren’.
vidje-tryg m. I c; pl. vä`jtrúger Li. ’snösko för människa’. Syn.: folk(s)tryg; folkstryga. vidjning f. I b °widniµg vMora wí`niµg Orsa
ví`jniµ ~ ví`niµ Leks. 1. ’bindning bestående av vidjor’ allm. 2. ’arbetet att forma vidjor till gärdsgård’ Leks. fí´n ví`niµ ’välgjort vidjnings- arbete’.
vid-lag adv., se lag n., bet. 4 och 7. vid-like m. III a wì\ïÂjk Älvd. ’jämlike’.
vid-lyftig adj. I wì\ïyftug Älvd. °wìliftin Bon. wi\ïiftin vMora Orsa vili´ftin öMora wi\liften Ve. ví\lyftin Soll. vílöfti (n. ví`dlyftit) Leks. ví`lifti Mal. ví`liftig Li. vi`lliftig Tra. ’underlig, konstig, märkvärdig, svår; farlig’; °du w m<i jen wìliftin krupp Bon. ’du var mig en konstig kropp’; ä sir wi\liftet åjt Ve. ’det ser konstigt ut’; ví`dlyftit n´mmÜn Leks. ’konstigt namn’. Jfr u n d e r l i g m.fl. — Avl.: wi\liftiheter f. pl. Ve. ’underlig- heter’.
vid-låda sv. v. 3.; pres. wì\ïÓðe Älvd. ’vidhäfta, förknippas med’; e wì\ïÓðe n<u fiï <ån<um noð ’ något (exv. ett gammalt dåligt rykte) förknippas nu allt med honom’.
vidom adj. I wÂ`jð<um Älvd. Våmh. Bon. we`jdum vMora ~ wä`jdum Ve. vä`jdum öMora Soll. 1. ’vid, omfångsrik, rymlig’ allm. <å <i©n<um wÂ`jðum(n)<Ân tå´ll Bon. ’på en bred och vid tall’; Ân e i we`jdumest lÁ´g Ve. ’den (rocken) är i vi- daste laget’; jet ve`jdumt bjé´r Soll. ’ett vidsträckt och högt berg’. Jfr vidI. 2. (i uttr. vidom i
munnen:) wÂ`jð<um i m<u´nn<em Älvd. ’som talar grovt och vårdslöst, skränig’. Jfr vidöppen, bet. 2. 3. (adverbiellt:) ’vida omkring; långt’ Älvd. Våmh. Ve. wÂ`jð<um ïí`©t o ne`ppe f<í`nn Älvd. ’leta vida omkring och (ändå) finna sämre’ (talesätt; jfr näpp(a)re, bet. 2); u wÂ`jðum di©r
Âd fè\rið Älvd. ’hur vida omkring de hade farit’; nÂ@g wÁ´r ä wÂ`jð<umär Våmh. ’nog var det vidare omkring (som man bjöd till bröllop; dvs. inte bara de närmaste)’;  du wé´ we`jdum Ve. ’har du varit långt’; (även följt av omring:) e wÁ wÂ`jð<um <umr<i´µg éð Älvd. ’det var vida om- kring det’. Syn.: vidomt.
vidomt adv. wÂ`jd<umt Älvd. Bon. wÂ`jðumt ~ we`jdumt vMora wejdumt Ve. vä`jdumt Soll. = föreg., bet. 3; d<i©m  fe wÂ`jð<umt Bon. ’de har farit vida omkring’; wejdumt umkri´µg vMora ’vida omkring’; Ân sí´ vä`jdumt (el. vä`jdumt ikri´µg) Soll. ’man ser vida omkring (har en vid- sträckt utsikt)’.
vidom-vall m. I a ví`ÜmvÜll ÖVd. ’någon plats långt borta’; krä`ttirä e på ví`ÜmvÜll Tra. ’kreatu- ren är någonstans långt borta’.
vid-sig adj. wí´d-me Ve. °ve-sä Ga. vé´-sä Flo. vé´- mä Äpp. ve` -sse Li. 1. ’obehagligt berörd, smått rädd’ Äpp. je e haïvdeç vé´-mä Äpp. ’jag är smått rädd’. Jfr vidII. 2. ’vid sans; frisk, återställd’ Ve.
Ga. Flo. Li. i e -nt wí´d-me på heï wi\ku Ve. ’jag