wÂssk- Ore °vÂsska Bo. 1. ’vandra, traska’ Älvd. Bo. °e du utÜ å vÂsskÜr Bo. ’är du ute och tras- kar?’. Jfr pjalla, bet. 1; ralta, bet. 1; taskaI;
trallaII; vagga, bet. 1. 2. ’söla, dröja’ Soll.
Syn.: sovlaII m.fl. — P. pres.: Ân k<Ám fiï
wÂ`ssk<end s<é´ nosº Älvd. ’han kom väl gående sedan någon gång (och såg ynklig ut)’. — Särsk. förb. (av:) ’bege sig långsamt iväg’ öMora Ore; i vÂske -Ó´v nÓ´rdivi*r öMora ’jag traskade iväg nordöver’. Jfr pjalta av; skrida å; tafsa av; tavla av.
vaskig adj. I wÂ`sskug Älvd. wÂ`sskön Orsa. 1. ’ömklig, som ser ynklig ut’ Älvd. Jfr stackars- lig; tvaslig, bet. 1; uslig, bet. 1; vesäll, bet. 1; vesällsklig. 2. ’långsam (av sig)’ Orsa. Jfr pallrig, bet. 1; pinglig; skrodig, bet. 2; vaslig, bet. 2, m.fl.
vaslig adj. I wÁ`sulin ~ wÂ\sulin Orsa. 1. ’icke fast el. kompakt’. Jfr vasig, bet. 1. 2. ’långsam av sig, stillsam, senfärdig, slö, klumpig, otymp- lig’; wÂ\sulen i klæ`dum ’klumpig i (de för stora) kläderna’ (jfr pyltig, bet. 2); wÁ`sulin um ne\vå ’klumpig i händerna (om person med feta (svullna?) händer)’. Jfr drajsig; klumsig, bet. 2; masa, avl. adj.; pinglig; seglig; svaddig, bet. 1–2; truger, bet. 1; tungligI, bet. 1; vasig,
bet. 2; vaskig, bet. 2, m.fl.
vass m. I a wÂss Våmh. vMora vÂss öMora Rättv. Silj. Leks. Ål Dju. Ga. Mock. Flo. Nås Jä. Äpp. vass Mal. ÖVd. ’växt med stråform som i täta bestånd växer i vatten el. på fuktig mark, särskilt i fråga om bladvass, Phragmites australis, men även säv, Scirpus lacustris, (i Ål) el. sjöfräken, Equisetum fluviatile, (i bl.a. Ga. Mock. Flo. Mal.)’; ÏlÓ v´ssº tä sti`ll min öMora ’slå vass att ge korna till foder’. Jfr färn-, lom-, luden-, rör-, sjö-, sken-. Jfr färna; rör; säv f.; vat- tuskäfte m.fl.
vass adj. I wÂss Älvd. Våmh. vMora Ve. Orsa Ore vÂss Soll. Leks. Bju. Ål Dju. Ga. Jä. Äpp. gvÂss
3051 Nås vass Mal. Tra. gvass Li.; pl. °wÂss Bon. 1. ’som har skärpa, vass, skarp, försedd med vass udd el. spets’ allm. e i so w´sst, we`kks<end Våmh. ’nymånen är så vass (spetsig i ändarna)’ (jfr växande); °<o i wÂss, kwenn<i Våmh. ’kvar- nen skär bra’; vÂ`ssäst kní´vän Ål ’vassaste kni- ven’; °ig  nywÂss spriµgskuÖn< Bon. ’jag har nyslipade skridskor (eg. springskorna)’. Jfr udd-. Syn.: skarp, bet. 1. 2. (bildl.:) w´ss i ó`g<um Älvd. ’vassögd’; w´ss <å pæ`rur Älvd. ’glupsk i fråga om potatis’ (jfr nedan, ssg; sluka, p. pres., bet. 1–2); w´ss i ïÂ`jv<e Älvd. ’illa- mående’; w´sst i we\dri Orsa ’bitande (om väder)’; ßæ`rnon ä vÂ`ssÜ Leks. ’stjärnorna lyser starkt’; v ä nokk väï, hänn é ä fÜr vasst Mal. ’var det (mjölet) tillräckligt (malet) eller är det för vasst?’; (n.; adv.:) ä bïÓ´s sÜ gva´sst Li. ’det blåser så bitande kallt’; an ó´k sÜ gva´sst sÜ Li. ’han åkte så fort så’. Jfr skarp, bet. 6. 3. (n.; substantiverat:) ’vasst föremål som kreatur råkat svälja’ Mora Leks. Bju. Ål Jä. Äpp. Mal. ÖVd. Ân  fäjd -í´ si no w´sst vMora ’han (kalven) har fått i sig något vasst föremål’; Üm dÜm  fått vÂsst sÜ sæ´g vi Âtt dÜm bó`gßÜïv Äpp. ’om de har fått i sig ett vasst föremål så säger vi att de bogskälver’ (jfr bogskälva v.). — Ssg: pæ`wÂss Älvd. ’duktig att äta potatis’ (jfr ovan, bet. 2). vass-biten adj. IV wÂ`ssbit<in Älvd. ’som utdelar
smärtande styng (om exv. knott)’. Se sved- mygg.
vass-borr m. I a gva`ssbÚr Li. va`ssbÚr Tra. ’stämjärn’. Syn.: huggjärn, bet. 1, m.fl. vassel f. I a wÂÏÏ Älvd. Våmh. Mora wÂÏÏ(l) Ve.
Orsa vÜ´ÏϪ Nås v´ÏÏl Äpp. vá´l Mal. vÜ´ll ÖVd. ’(större) bäck’; <i© w´ÏÏ gó´ ðÁ´r Våmh. ’en större bäck rinner där’; ä é´ ful int sÜ pass stóÞ -çÜ ä é nÜro vá´l i*nt Mal. ’det är väl inte så pass stort så att det är en vassel inte’. Jfr bäck, bet. 1.
vassera, vasseratre, vasserakodö (o.likn.) interj. w´sser ~ wertis<é´ð<å Våmh. värtisæ´ vMora w´sser ~ wÂssä`rr ~ wÂssä`rrÂdó´n Ve. v´ssärr ~ v´ssärrÂtrí´ ~ vÂss ~ vä´rrti ~ vä`rrti Soll. v´llÂrÂtrí´ ~ vÂ`llÂrÂtrí´ Orsa °wÂssÂr ~ °wÂssÂrÂtri ~ °wÂsskont ~ °wÂsskon Ore °vàsara ~ °vàsaratre ~ va´sskana ~ °vasskanatre ~ °varrtÆtä ~ °varrtä ~ °varrtädon ~ °vasskana-
don Bo. va´sskanatré Bi. va´rrtätä ~ va`sskana Rättv. va´rrtä Leks. °vassara ~ °vassaratre ~ °vasstre ~ °vaskÂnÂdon ~ °vartädon ~ °vartiïa Bju. °vasskÂnnatre ~ °vassarrka ~ °vaÞÞä Dju. vasskÂ`nna ~ vasskÂ`nnatré Ga. °vasskÂndatre Mock. vaskÂ`ndatré ~ vaça´rrakotré´ ~ vaße`tt ~ vaßettakådø´ Flo. vasse`rra ~ vassa`rra ~ vasse`rra kodø´ ~ vassa`rrakodø´ ~ °vassandera ~ °vassandäkodö ~ °vÂlÂndakodö Nås vÂsä`rr- kakotré´ Jä. vaska`nndätré´ ~ va´(r)skodó´n Äpp. vasä`rra ~ vasä`rratrí´ ~ va`ssäratrí´ ~ vas- ka`ndra trí´ ~ vassä`rratrí´ssÂn ~ vasä`rradø Mal. va`ssaratrí ~ va`sskantrí´ ~ va`sskandetrí´ ~ va`ssaradæ´ Li. (för att uttrycka bekräftelse, glädje, förvåning, förskräckelse m.m.:) näj w´sser Ve. ’nej visst inte!’; va´rrtätä tokin ká´r Rättv. ’herregud, en sådan karl!’; vasse`rrakodø´ hÜn sæ´g du Nås ’vad i all världen säger du!’; jÁ vÂsä`rrkakotré´, ska -nt je hæ´ jæ`rÜ Jä. ’ja sanner- ligen, ska inte jag göra det!’.
vass-gevär n. I a °vÂssjevär Dju. vÂ`ssjevær Flo. ’eggverktyg (kniv, sax m.m.)’.
vass-hö n. V gva`sshäj Li. ’hö som låg närmast under det översta, täckande höet i myrhässja’. vassla m. III a ~ f. IV a wÂ`ÏÏl (best. wÂ`ÏÏlº)
vMora wÂ`Ϫ (best. wÂ`ÏÏlº) Ve. vÂ`ssl Ål vÂ`ÏÏla Ga. ~ vÂ`sla Jä. °vÂssla Mock. va`ÏÏla Mal. va`ssle ~ va`ÏÏle (best. va`ÏÏlº) Li. ’ost- vassla’ (jfr ÖDB III 350). Jfr glotte, bet. 1; glotter, bet. 1. Syn.: mesa, bet. 1.
vassla f. IV a wÂ`ÏÏl Våmh. = vassel; d<i©m  tÂjð w´ttne fr<å niði wÂ`ÏÏl<un ’de har hämtat vatten nerifrån bäcken’.
vass-pipa f. IV a vÂ`sspíp Leks. °vÂsspipa Nås va`sspípa Mal. ’låtpipa gjord av ett vassrör’ (jfr ÖDB I 321). Jfr skvättpipa, bet. 2. Syn.: nuna, bet. 1, m.fl.
vass-ris n. I a gva`ssrís Li. va`ssrís Tra. ’ros, t.ex. kanelros, nyponros, stenros’. Jfr vassrisbuske m.fl.
vassris-buske m. III a gva`ssrisbÜsstje Li. ’nypon buske’. Jfr vassris. Syn.: törn-, törnros -buske; vassrisskog.
vassris-bär n. II gva`ssrísbær Li. ’nypon’. Syn.: törn -bär, -knapp.
vassris-skog m. I c gva`ssrísskóg Li. = vassris- buske.
3052 vass-rör n. I a va`ssrør Jä. ’vassrör’. Jfr rörpipa,
bet. 2, m.fl.
vass-skodd adj. I vÂ`sskodd Ve. wÂ`sskodd Ore ’som har nya el. omsmidda skor, nyskodd (om häst)’. Jfr skämd-, slö -skodd.
vass-stingsel f. vÂsstiµsl öMora ’tistel’. Jfr stingel, bet. 1, m.fl.
vasst oböjl. n., se vass, bet. 3.
vas-sten m. I a våsåsté´n öMora vá`sstén Leks. vá`ïçtén Ål ’sten som tjänade som underlag för golvbjälkarna’. Jfr knutsten.
vasulig adj., se vaslig.
vat adj. II wÁt Våmh. vÁt Bo. Rättv.; kompar. wÆ\tär Älvd. wÁ`tär Våmh.; superl. wÆ\täst Älvd. wÁ`täst Våmh. 1. ’duktig, rask; duglig’ Älvd. Våmh. Jfr färm; häftig, bet. 2 a; häv, bet. 1; snäll, bet.1; strid, bet. 2 a; vatig; vid- för(d), bet. 2, m.fl. 2. a. ’mild, snäll, smeksam’ Bo. Rättv. e du så vÁ´t nú´ Bo. ’är du så smeksam nu’; o e så vÁ´t ma kú´nom Rättv. ’hon är så snäll med korna’. Jfr frak, bet. 1; mjuklig, bet. 2; snäll, bet. 4 a; älsken. Syn.: dann, bet. 1. b. (n.:) ’kärt (mellan två personer)’ Bo. Rättv. Ü e så vÁ´t mil däm Rättv. ’det är så kärt mellan dem, de är så kära i varandra’. Jfr grym, bet. 5; o - gran tåt, bet. 5. Syn.: dann, bet. 2; fält, bet. 2. vatas v. dep. °vÂtas Rättv. ’kela, kramas’; °kom
sku vi vÂtas ’kom ska vi kela (kramas)’. Jfr k e l a m.fl.
vatheten f. I a best. wÁ`tí©t<i Våmh. Bon. (i uttr. för förargelse:) e wÁ fel wÁ`tí©t<i Våmh. Bon. ’det var väl tusan!’. Jfr smetade; ture, bet. 2, m.fl. vatig adj. I gwÀ\tug Älvd. ’(alldeles särskilt)
duktig’; gwÀ\tug o`gg t<i´mbreð ’särdeles duktig att hugga timmer’. Jfr vat, bet. 1, m.fl.
vatten n. I d w´ttº Älvd. Våmh. Bon. Orsa wÁ´tº ~ w´ttº ~ vÁ´tº ~ v´ttº Mora wÁ´tº Ve. Ore vÁ´tº Soll. và´tº Bo. ~ và´º Rättv. va´ttº Leks. Ål Dju. Ga. Flo. Nås Mal. °vattn Bju. v´ttº Jä. Äpp. vann ÖVd.; best. va´ttnä Silj. 1. ’vatten; vattenhaltig el. vattenliknande vätska’ allm. eð  g´j fö w´ttneð Våmh. ’det har gått med vatten- kraft’; ti tjæ`rº å dr va´ttº Leks. ’till tjärnen och hämta hem vatten’; súÞ va´nn fró mÁ`om Li. ’surt vatten från magen’ (jfr vattulöp); ko`lldwÂttneð Älvd. ’kallt vatten’; °tjö`twÂtn Ve. ’köttspad an- vänt till att koka soppa av’; °kalltjällvÂttn Jä.
’vatten ur naturliga källor’; (med avseende på ombyte av vatten:) åj, va va´ttnar jä vaïta hÁ´ Leks. ’oj, så många vattenombyten jag måste ha’. Jfr bärda, ssgr; bak-, bet-, borr-, bräd- sel-, dag-, damm-, deg-, dropp-, död-, eld-, fet-, fisk-, fiske-, flod-, flott-, flåd-, flöd-, flöt-, gnugg-, grund-, gröt-, hack-, humle-, härd-, järn-, kall-, kvarn-, kärl-, käs-, led-, lugn-, lygn-, lådigs-, lög-, löpar(s)-, mal-, malder-, malm-, malmvred-, mat-, mot-, ren-, råd-, seg-, skinn-, skyl-, skåll(er)-, smält-, smör-, spräng-, sved-, såd-, tjär-, tvått-, tvätt-, vattna-, vred-, vredg-, vår-, ögon-, överfalls-. 2. ’större vattensamling (sjö, å m.m.)’ Mora Ve. Soll. Nås; tÁ däm yvir v´ttnä öMora ’ta (föra) dem över vattnet’; dö\md v´tni ku\må -iop uti sjo´m Soll. ’de där vattendragen sammanflyter i sjön’; nó`rläµst va´ttnä Nås ’det nordligaste vattnet’ (jfr n o r d - längst). 3. ’fostervatten hos människa’ Mal. 4. ’soppa bestående av kokt vatten, kålrötter och klimpar’ Bon. Jfr såd n. m.fl.
vatten-bryn n. I a va`ttºbrín Nås ’vattenbryn’. Syn.: vattu -bryn, -kant, bet. 1.
vatten-fall n. I a va`ttºfall Ga. ’vattenfall’. Syn.: fall, bet. 2; vattufall.
vattig adj. I va`ttu Li. 1. ’vattnig, vattensjuk’; o vÂÞÞ -çÜ va`ttu å u`ssel od pæ`rhakk si o add ti`nnt -Ü*pp ’det blev så vattnigt och eländigt det där potatismoset sedan det hade tinat upp’. Jfr blöt, bet. 2; sur, bet. 2. Syn.: vattnig. 2. ’med mycket (el. högt) vatten’; ä vÁ fer va`ttut; dem dö`ggd int te gÁ´ ivi ona ’det var för mycket vat- ten; de kunde inte gå över ån’.
vattna sv. v. 1. wÂ`ttº Älvd. Våmh. Orsa °wÂttn Bon. wÂ\tº vMora vÂtn´ ~ vÂtº öMora wÁ\tº Ve. vÁ\tº Soll. wÁ`tn Ore va`tº ~ vÁ`tn Leks. °vattn ~ °vÁtn ~ °vÁtna Bju. vÁ`tn ~ vÂ`ttn Ål vÁ`tna Dju. vÂ`ttna Ga. vÁ`tºa Flo. va`ttna Nås vÂ`ttº- Jä. Äpp. vá`tºa Mal. va`nna ÖVd. ’vattna, ge vatten’; du sk wÂ`ttº djí`©t<um o tÂ`kk<um Våmh. ’du ska ge getterna och fåren vatten’ (jfr tacka f., bet. 1); do sk wÁ`tº bïo`mmon Ore ’du ska vattna krukväxterna’. — P. pret.: °ja h óvÂtna Dju. ’jag har inte gett kreaturen vatten (ännu)’. — Dep.: ’bildas saliv, sårvätska m.m.’ Älvd. vMora; ä wÂ`ttnäs i mu`nnim vMora ’det
3053 vattnas i munnen’. — Särsk. förb. (upp:) ’kom- ma upp vatten (på is el. snö på sjö el. myr)’ Älvd. vMora Ve. Ore Mal. ä Â birt -å wÂtn -u´pp Ve. ’det har börjat komma upp vatten (på sjöns is)’; ßø`gÂn vattº -Üpp Mal. ’sjöarna går upp’. Jfr uppståpe. Syn.: vattna uppå; (uppå:) = vattna upp Älvd. dÂr eð Â wÂttnÂð -u´pp<å <i©n<um t<i`©nn eld sjú´ ’då vatten har flutit upp på isen på en tjärn eller sjö’; (ur:) °wÂttn -ýr solltä Bon. ’vattna ur saltet’. Syn.: vattudraga. vattna-ställe n. III °vÁtnställä Ål ’ställe längs
färdväg där man vattnade hästar’. Jfr vattu- -låda, -lår, -ställe.
vattna-vatten n. I d °vÂtºvattn Bju.; best. vÁ`tºvattnä Leks. ’vatten till kreaturen’.
vattnig adj. I wÂ`ttnug Älvd. wÂttnun vMora va`ttnug Leks. va`ttnu Nås va`ttºu Mal.; n. vÂt- nu´tt öMora wÁ\tnot Ve. wÂttnut Orsa = v a t t i g, bet. 1; ä will wÁ so wÁ\tnot dÁn Ve. ’det brukar vara så vattensjukt där’ (jfr vilja v., bet. 2). Jfr sur, bet. 2; surlänt m.fl.
vattshammars-lie m.; pl. va`sshÂmmoçjÓer Tra. ’lie smidd med vattuhammare’. Syn.: vattu- hammarslie.
vattu-alder f. I d vÁ\tuÁlder Soll. ’klibbal, Alnus glutinosa’. Syn.: bad-, get-, svart -alder. vattu-arm m. I a wÀ\tuÂrm Älvd. vÂ`ttuÂrm
öMora wÂ\tuÂrm Ve. wÁ`tuÂrm Orsa va`ttarm Ål Dju. Ga. Flo. Nås Jä. Äpp. va`ttuarm Li. ’lang- ningskedja av hinkar med vatten (vid eldsvåda)’. Jfr skallarm.
vattu-arv(e) m. ~ f. wÀ\tuÂrrbä Våmh. vÁ\tuÂrrv ~ wÂ\tuÂrrv Ve. wÁ\tohÂrrvä Ore và\tuarrv Bo. va\tuarrv Rättv. va`ttuarrv Silj. Ål °vattarv Bju. va`ttarrva Dju. Mock. °vattarrva Ga. va`ttarrvä Flo. Äpp. va`ttarrv Nås va`ttuarrva Mal. va`ttuarrve ÖVd.; best. wÂ\tuÂrrwÂn ~ wÂ`tu- ÂrrwÂn vMora wÁtuÂrrven Orsa. 1. ’våtarv, Stellaria media’ Våmh. vMora Ve. Orsa Ore Silj. Bju. Ål Flo. Äpp. Mal. ÖVd. Jfr arve; nate; nåte. Syn.: röt-, rötsel -tada. 2. ’åkerspärgel, Spergula arvensis, hönsarv, Cerastium fonta- num, och andra liknande växter’ Rättv. Bju. Dju. Ga. Mock. Jfr arve; nate; nåte.
vattu-band n. I a wÂtub<Ânnd Älvd. wÂ\tubÂnnd vMora Ve. vÂtu´bÂnd öMora °vatuband Bo. Mal. ’stenhäll som murats in i skorsten strax
ovan yttertaket för att den med sina skärmlikt utskjutande kanter ska hindra regnvatten att rinna ned i stugan’ (jfr ÖDB III 176). Syn.: skruvshäll; vattubandshäll(a); vattu- bord; vattu-, vattubords -hälla.
vattubands-häll(a) f. III ~ IV a wÂ\tubÂndsell vMora va`ttubÂnndshälla Mal. va`ttubÂçhälla Tra. = föreg. (jfr ÖDB III 171 f.).
vattu-björn m. I a vÂtú´bjönn öMora ’ett slags fordon att transportera vatten på’. Jfr stenbjörn (med ill.); vattudraga (med ill.).
vattu-blandad adj. I va`ttbïanda Nås ’utspädd med vatten’.
vattu-bled(j)a f. V va`ttbïídu Jä. ’drivblad på skovelhjul i vattenkvarn’. Syn.: bled(j)a; skov la, bet. 2, m.fl.
vattu-blomma m. III a wÂ\tubïy$m Våmh. wÂ\tubïåmm vMora wÁ\tubïjóm Ve. vÁ\tubïjóm Soll.; best. °wÀtubïy$mmen Bon.; pl. va`ttu- bïÜmÜr Leks. 1. ’kabbleka, Caltha palustris’ Våmh. vMora Soll. Leks. Syn.: bäckblomma; kärr‑, sår ‑toppa; vattublomster m.fl. 2. ’blomning på vatten (om våren)’ Bon. Ve. Soll. vattu-blomster n. I a wÁ`tublömster Orsa =
föreg., bet. 1.
vattu-blåsa f. IV a và\tubïåsa Rättv. va`ttubïÓsa Tra.; best. wÀ\tubïÓs<Â Våmh. 1. ’vattenfylld del av fosterhinnan som först tränger fram vid kalv- ningen (och kan uppfattas som en blåsa)’ Tra. Syn.: fot -blåsa, -bläsa; vattu -kalv, bet. 2, -koppe. 2. ’bubbla’ Rättv. Jfr vattubölja. vattu-bläst m. I a va`ttbïässt Äpp. ’blåst som an-
ses förebåda regn’; hä bïÓs va`ttbïässt säj vi då vi ju´ssÜm  marrk å hä ska vær räµn ’det blåser vattubläst säger vi när vi liksom har förebud av att det ska bli regn’ (jfr mark n., bet. 2). Jfr vattu svalka f. och v.
vattu-blött adj. I wÀ\tubïätt Våmh. °vattbïött Dju. ’nerblött med vatten; uppblött av vatten’. Jfr vattubulen, bet. 4, m.fl.
vattu-bol n. I a wÀ\tubúÖï Älvd. va`ttubóï Mal. °vattuboï Tra. 1. ’vattentillgång’ Älvd. Mal. e w dÓ`ïit wÀ\tubúÖï dÁ´r Älvd. ’det var dålig vattentillgång där’. Syn.: vattudräkt. 2. ’stäl- le (källa) där man tar vatten för en gårds behov’ allm.
vattu-bord n. va`ttubóï Tra. = vattuband.
3054 vattubords-hälla f. IV a va`ttuboçhälla Tra. =
vattuband.
vattu-brunn m. I a va`ttubrÜnn Tra. 1. ’brunn’. 2. ’vak som man huggit upp för att få vatten’; vä`ttje -Ü*pp äjn va`ttubrÜnn ’hugga upp en vak’. Syn.: vattuhål.
vattu-bryn n. I a wÀ\tubr<åjn Älvd. vÂ\tubröjn öMora wÁ\tubrín Ve. wÂ\tubr<Âjn öOrsa; best. dat. vÂtú´bröjni öMora = vattenbryn; ju´sst upi wÁ\tubríni Ve. ’just i vattenbrynet’.
vattu-bräde n. wÂ\tubræð vMora va`ttubræ Mal. ’bräde till skydd för vindskiva’.
vattu-bulen adj. III °vàtubuïin Bo. va`ttubuïin Leks. va`ttbúïin Mock. va`ttubúïin Mal.; n. °vattbuïi Ål (jfr bulna, bet. 1). 1. ’uppsvälld av väta (om exv. trä, säd)’ Bo. Leks. rÚ´jÜn ä va`ttubúïin Leks. ’rågen är uppsvälld av väta’. Syn.: vattu -bulgen, -bulnad. 2. ’stinn av att ha druckit för mycket vatten’ Leks. °drikk int sÜ myttji, du kan bi vattubuïin Leks. ’drick inte så mycket, du blir alldeles full av vatten’. Jfr vattubälg. 3. (med syftning på vattenfyllda moln:) °ä si sÜ vattbuïi ut idÂg Ål ’det ser ut att vara risk för regn idag’. 4. ’vattendränkt, in- dränkt med vatten’ Mock. Mal. kïæ`a e va`ttubúïi Mal. ’kläderna är indränkta med vatten’. Jfr vattu -blött, -bål, -dränkt, -stinn.
vattu-bulgen adj. III wÂ\tubóin Ve. wÂ\tubójin Orsa (jfr bulgna) = föreg., bet. 1.
vattu-bulnad adj. I wÂ\tubóïñ Ve. = vattu- bulen, bet. 1.
vattu-butt m. I a vÂ\tubutt öMora va`ttbutt Dju. ’ämbar att transportera vatten i’. Jfr vattu -kar, bet. 1, -plutt, -så.
vattu-bytta f. IV a wÂtubytt(Â) Älvd. wÀ\tubytt Våmh. wÂ\tubytt vMora vÂ\tubitt (ack. vÂtú´- bito) öMora wÂ\töbitt Ve. vÁ\tubytt Soll. °vatu- bitta Bo. va`tubitta Bi. °vattbytta Bju. va`ttbytt Ål va`ttbitta Dju. Ga. Mock. Nås va`ttbytta Äpp. va`ttubötta Mal. va`ttubetta ÖVd.; ack. wÂ\tu- bittu Orsa ’vatten bytta’ (jfr ÖDB II 64).
vattubytt-fot m. VI °vàtubittfot Bo. ’träkors på vilket vattenämbaret stod inne i stugan’.
vattu-bål adj. I va`ttubÚï Li. (jfr bål adj.) ’upp- fylld med vatten, starkt vattenhaltig’. Jfr vattu- bulen, bet. 4, m.fl.
vattu-båra f. IV a va`ttubÓra Mal. 1. ’ok att bära
vattenbytta med’. Syn.: båra, bet. 4; vattu- -bära, -hängsel, -mes, -ok, -sadel, -sele m.fl. 2. ’omgång vatten’; gÂkk -ä`tt e va`ttubÓra ’gå efter vatten en vända’. Syn.: vattu -fora, -forda, -färd, bet. 2.
vattu-bälg m. va`ttbäïg Äpp. ’buk (på exv. kalv) som svällt upp av mycket vattendrickande’. Jfr vattubulen, bet. 2; vattukalv, bet. 3.
vattu-bänk m. I b và\tubäµk Bo. Bi. ’bänk el. lår i stugan där vattenbyttorna placerades’.
vattu-bära f. V wÂ\töbjerö Ve. = vattubåra, bet. 1.
vattu-bölja f. IV a vÂ\tubölj öMora wÁ\tuböïj Ve. (jfr bölja, bet. 1) ’luftblåsa som stiger upp i vattnet i exv. tjärn, vattenbubbla’. Jfr vattu- blåsa, bet. 2.
vattu-doppa f. IV a va`ttudÜppa Mal. ’doppsås av vatten, flott och ev. vetemjöl’ (jfr ÖDB III 492). Jfr doppaII, bet. 1; mjölkdoppa.
vattu-drag n. II wÁ\tudrÁg Ve. °vÂtudrÂg Soll. va`ttdrÁg Ål va`ttudrÁg Mal. Tra.; pl. °vatt- drÂgär Dju. ’(större el. mindre) vattendrag’. vattu-draga f. V °wÂtudrÂgu Ve. °vattudragu
Mal. va`ttudráu Li. ’kälke för vattentransport (med fyra upprättstående stakar mellan vilka vattensån placerades)’ (se ill.). Jfr vattu -björn, -kälke, -med(e). Syn.: vattu -drög, -dröja. vattu-draga st. v. wÀ\tudrågå* Älvd. va`ttudrÁ
Mal. ’urlaka genom att (under viss tid) låta ligga i vatten’; va`ttudrÁ tsö´ttä Mal. ’laka ur saltet ur köttet’. Jfr vattulöpa sv. v. m.fl. Syn.: vattna ur.
vattu-dropp m. II vÂtú´drup öMora va`ttudrúp Mal. ’liten vattenskvätt’. Syn.: vattu -dröp, -tår.
vattu-droppe m. IV wÀ\tudrupi* Älvd. wÂ\tu- drupi Orsa va`ttudråppÜ Mal. va`ttudruppi Li. ’vattendroppe’.
vattudropp-rätt adj. I wÀ\tudruprett Älvd. (jfr rätt adj., bet. 1) ’vertikal’.
vattu-dryck m. I b wÂ\tudrikk Ve. va`ttudrekk Li. ’omgång vatten att dricka’; ä gÁ int a´nn tÁ´ äjn va`ttudrekk tu äjn bä´kk äjn g´µg nó´ mä´jr Li. ’man kan inte ens ta sig en klunk vatten ur en bäck numera’; (i skämtsam jämförelse:) ä e då -nt jen wÂtudrik ädÂn mot ä e nú´ Ve. ’det där är då ingenting mot (hur) det är nu’.
3055 vattu-dräkt f. va`ttudräkt ~ va`ttdräkt Leks. =
vattubol, bet. 1.
vattu-dränkt adj. vÀ\tudr<Âjµkt vÄlvd. ’genom- dränkt av vatten’. Jfr vattubulen, bet. 4, m.fl. Syn.: vattufull.
vattu-drög f. I c vÁ\tudrøg Soll. va`ttudrøg Leks. Mal. va`ttdrÜg Ga. = vattudraga (se ill.; jfr ÖDB I 293).
vattu-dröja f. IV a va`ttudräja Li. = vattu- draga.
vattu-dröp m. I a wÀ\tudræp Älvd. = vattu- dropp.
vattu-dulp m. I a °vattudÜlp Tra. ’liten vatten- samling utan avlopp’. Jfr vattulok.
vattu-dvärg m. I b va`ttutvärrg Li. ’skräddare, vattenlöpare’. Syn.: vattukrank.
vattu-el f. I a va`ttuéï Tra. ’vattenränna i tak- bräde’. Jfr el. Syn.: bräd-, vattu -rand, bet. 2; vatturänna, bet. 1.
vattu-fall n. I a wÀ\tufoll Älvd. wÁ\tufÜll sVe. wÁ`tufÜll Orsa wÂtofÜll Ore °vattfall Nås va`ttufÜll Tra. = vattenfall.
vattu-falla f. IV a wÀ\tufoll Våmh. wÂ\tufåll vMora vÂ\tufåll öMora °wÂtufåll Ve. vÁ\tufåll Soll. wÂ\tufÜll Orsa va`ttufála Mal. ’råttfälla med fallucka och en vattenså under denna’ (se ill.; jfr ÖDB I 32, 33). Syn.: luckfalla; vattu- fälla.
vattu-fjäril m. I d ~ a va`ttuféval Tra. ’vatten- fjäril’.
vattu-flod f. I a wÁ\tufïód sVe. °va`tufïo Li. ’(kraftigt) vattenflöde, särskilt vårflod’. Jfr flod; vattuflöd; vårflod m.fl.
vattu-flöd f. I a wÀ\tufïý$ð Våmh. ’stor vatten- massa’. Jfr flöd; vattuflod m.fl.
vattu-fora f. IV a wÀ\tufúÖr Älvd. wÀ\tufúÖr Bon. wÂ\tufor nVe. wÁ\tufór sVe. wÂ\tufór(Â) Orsa °vatufora Bo. va`ttfór Ål °vattfóra Ga. va´ttfóra Flo. va`ttufóra Mal.; best. pl. va`ttforon Leks. ’så mycket vatten som man kan transpor-