Affärsplanen kan spela en viktig roll för den externa investeraren då den bland annat hjälper till att bedöma kompetensen hos ledningen i det unga tillväxtföretaget. Vidare är den även betydelsefull när det gäller att introducera företaget och dess målsättningar, strategier och nyckeltal. När entreprenören ämnar göra en introduktion till företagets investerare, kan det
vara en fördel att sammanfatta de mest relevanta aspekterna av affärsplanen på ett noggrant och tydligt sätt. Professionella investerare stöder bara projekt som bygger på en väl genomarbetad och hållbar affärsplan. Vår undersökning stöder denna tes då alla de intervjuade externa finansiärerna ser affärsplanen som det mest viktiga och betydelsefulla dokumentet vid bedömning av en eventuell investering. Det anses att bedömningen påverkas mycket negativt av en utebliven affärsplan. I de allra flesta fallen krävs att en sådan finns, undantag görs endast i särskilda fall med riktigt små företag.
Affärsplanen används även som ett kommunikationsinstrument mellan företaget och dess externa finansiärer. Det framgår av undersökningen att denna kommunikation varieras i olika grad. Med en sammanfattning av de mest relevanta delarna av affärsplanen underlättas kommunikationen och förståelsen intressenterna emellan och de får då en snabb överblick över vad som gäller för den specifika affären. På detta sätt är den mycket värdefull för investeraren som spar tid och därmed även kapital på detta hjälpmedel. För att kunna vara ett användbart instrument krävs det därför att den är tydlig och lättförståelig, hellre än professionellt och vackert skriven, vilket påpekades av de intervjuade finansiärerna. Det är dock olyckligt om det slarvas med utformningen då de externa finansiärerna säkerligen stöter ihop med affärsplaner dagligen och ofta tvingas sortera bort flertalet sådana som är alltför dåligt och svagt skrivna.
Affärsplanen består av en mängd olika delar, alla olika relevanta för olika finansiärer. Finansiärerna upplever affärsplanens alla delar som betydelsefulla, men vissa delar framhålls som särskilt intressanta för dem alla. De aspekter som hålls högst i tak av de externa finansiärerna är exempelvis affärsidén och personen bakom företaget. Det är tydligt att dessa två sammantaget tyder på goda möjligheter att bli erbjuden finansiering och ett framtida samarbete med någon av de intervjuade finansiärerna. Med en god kontakt och förståelse parterna emellan ökar sannolikt förmågan att tillsammans utveckla den grodda affärsidén och stärka företagets lönsamhet. Detta gör att det ändå skulle placeras personen bakom företaget allra högst på listan över vilken aspekt i affärsplanen som bedöms som den allra viktigaste. Affärsplanens stora betydelse för extern finansiering bidrar till att de flesta finansiärer involverar sig i en omarbetning av denna. Givetvis ligger det i alla inblandades intresse att företaget lyckas på marknaden och då är detta ett bra sätt för att nå ett optimalt resultat.
6 SLUTSATS
I följande avsnitt redovisar författarna konklusionerna som dragits vid analysen av det empiriska materialet.
Syftet med uppsatsen var att undersöka om och hur affärsplanen i dagsläget används av småföretag och dess externa intressenter, samt jämföra resultatet med rådgivning och tidigare forskning inom området. Det som framkommit är att i den mån affärsplanen skrivs är det främst för att tillgodose externa intressenters intressen och inte för att främja det egna företagets affärsutveckling som rådgivningen hävdar. Internt kan den möjligtvis användas för utvärdering av affärsidén i ett initialskede men medför samtidigt en risk att den låser det roder som väl behövs för att navigera ett företag i en föränderlig stormig omvärld. Undersökningen av de externa intressenterna visar att de oftast kräver en affärsplan för att bistå med finansiering, vilket är i enlighet med både rådgivning och tidigare forskning. Sammanfattningsvis innebär detta att i de flesta fall fyller affärsplanen endast en indirekt funktion för företagets verksamhet då den möjliggör finansiering.
Det verkliga syftet med affärsplanen verkar därmed vara att underlätta kommunikationen mellan företaget och dess externa intressenter, då främst finansiärer men även gentemot samarbetspartners och kunder. Dock upplevs vissa delar som viktigare än andra, därför borde affärsplanen kunna begränsas till att endast innefatta dessa. Som både teorin och forskningen åsyftar underlättar affärsplanen för den potentiella investeraren att bedöma företagets ledning, affärsidé och dess visioner. Den ses som det mest centrala och betydelsefulla dokumentet vid bedömning av en eventuell investering och det finns således ofta ett krav på att en sådan ska existera. Det är dessutom sannolikt att handläggarna vid externa institutioner kräver en affärsplan för att kunna visa vad besluten grundats på vid händelse av bakslag och därigenom hålla sin egen rygg fri. Affärsplanen riskerar dock att användas i anpassad form gentemot finansiärer. Detta skulle innebära att budskapet friseras för införsäljning av idéer och planer. I och med detta kan affärsplanen fylla en funktion som Ad Hoc-kommunikator. Fenomenet i sig kan tyckas vara naturligt för en entreprenör, men innebär risker i form av överskattade framtidsutsikter och löften gentemot finansiärer med möjliga juridiska konsekvenser.
Internt fyller affärsplanen en marginell funktion, då främst vid själva processen och analysarbetet vid framtagandet. Detta grundat på att analysen sker genom fördjupad
eftertanke, där den utkristalliserar positionering gentemot kunder och konkurrenter samt leder till andra viktiga strategier. Vidare kan processen med affärsplanens framväxt stärka legitimiteten för affärsidén och företagandet i sig på det psykologiska planet. Trots detta verkar det vara i kontakten med offentliga organisationer, institutioner samt finansiärer som affärsplanen uppfyller företagets största behov av legitimitet.
Det finns en påtaglig risk att affärsplanen tar resurser i anspråk som bättre skulle kunna nyttjas för att penetrera marknader handgripligen i ett tidigare skede. I ett tillväxtföretag kan affärsplanen i värsta fall framkalla växtvärk. Om tillväxtmål enligt fastslagen plan följs slaviskt, kan detta leda till felrekryteringar i en situation där brist på arbetskraft med rätt kompetens råder. Produkter och tjänster kan lanseras i ett för tidigt skede med kvalitetsproblem som följd. Båda nämnda situationer kan därmed resultera i ”bad will” i onödan. Det torde således vara av stor vikt att mjuka värden såsom kvalitets, kompetens och personalpolicier etcetera får en stark roll i affärsplanen, och att dessa balanserar tillväxtmål för att en långsiktig överlevnad och ett berättigande på respektive marknad skall tryggas.
För ett äldre etablerat företag på en fullt utvecklad marknad kan affärsplanen emellertid ha ett berättigande som både kommunikator, internt styrmedel och utvärderingsinstrument. En fullt utvecklad marknad är tillräckligt statisk för att ett förhållandevis trögt instrument som affärsplanen skall kunna användas för utvärdering av verksamheten. Detta kan vara anledningen till att väletablerade företag i förvaltningsfasen framgångsrikt kan använda sig av affärsplanen som styrinstrument. På en ny och dynamisk marknad krävs däremot en alltför hög grad av flexibilitet och frihet till snabba kurskorrigeringar för att affärsplanen ska ha en reell funktion att fylla.
Författarnas ovanstående konklusioner motsäger teoribildningen, tillika rådgivningen, kring affärsplanens interna betydelse. Anmärkningsvärt är att tidigare forskningsresultat inte fått något som helst genomslag på den rådgivning som ges. Beror detta på att institutionerna inte fått kännedom om resultaten eller på en ovilja att ändra sin tidigare ståndpunkt? Däremot sammanfaller empiri och teori gällande behovet av en affärsplan i samband med finansieringbehov. Resultaten i uppsatsen bekräftar till fullo tidigare forskning samt indikerar att ingen påvisbar förändring av attityden har skett över tiden. Det är önskvärt att forskningsresultaten lyfts fram för att skapa en debatt som på sikt kan förändra
till de situationer då de faktiskt efterfrågas, det vill säga främst vid finansieringsbehov, kan byråkratiska hinder för tillväxt reduceras. Även i dessa situationer kan resurser sparas genom att affärsplanen begränsas till de delar som är betydelsefulla för berörda intressenter.