Under årskurs 1 fortsätter Otto att berätta om rasterna i sin veckodag- bok. Han ger sig in i ganska häftiga lekar tillsammans med ett par pojkar från klassen. Allt med rörelse, fart och lite spänning tycker Otto om.
Otto börjar under höstterminen läsa korta böcker. Den första an- teckningen i bokboken har mamma skrivit. Den är från första veckan i årskurs 1 och hon skriver att Otto har läst Petter och hans fyra getter (Nore- lius 1951).
Otto väljer därefter många olika sorters böcker att läsa. Det är inte ovanligt att eleverna, när de läst en bok om till exempel den lilla kaninen Ludde,220 läser fler böcker om samma figur. Så gör inte Otto. Han läser
en bok om Ludde och därefter en bok om en helt annan figur, som Nas- se.221 Det är svårt att se något mönster i hans bokval:
219 Boksamtal, våren årskurs F.
220 Löfgren, 1984–2006. Det finns 33 böcker om Ludde. I litteraturförteckningen finns bara de böcker med som eleven antecknat.
KJ: Vad ska böcker handla om för att du ska tycka om dem? Otto: (rycker på axlarna i ett ”vet inte”).
KJ: Får dom handla om vad som helst? Otto: Nej (skakar på huvudet).
KJ: Eller ska det handla om…? Otto: Dom hittar på lite böcker…
KJ: Jaa… vad ska … ska det vara… ska det vara djur? Den här (håller fram Bror Groda och Bror Groda222 ) som vi fick på biblioteket /…/
Otto: Mm … (ser på böckerna på bordet, pekar på Vem bultar på min dörr223
Kanske den och sånt…
KJ: Ja, här är en som heter Vem bultar på min dörr. Har du läst den? Otto: Nej.
KJ: Det är nog en sån som du skulle kunna ha som berättarbok… Otto: Jag tycker om såna med rävar och sånt i böcker.
KJ: Men rävar och sånt i böcker, ja…224
Ottos förhållande till läsning verkar komplicerat. Han vill gärna komma igång och läsa böcker själv och hans förebilder är de båda äldre systrarna, som blivit riktiga ”bokslukare”. Men Otto är inte så ihärdig som systrar- na. Han vill helst vara ute och leka. Vad han vill och inte vill syssla med går inte riktigt ihop. I skolan, där klassen har flera lässtunder varje dag, kan han inte få välja. Men när han får välja mellan olika aktiviteter, väljer han oftast lek.
Otto berättar för läraren i ett samtal om skolarbetet att han är bra i skrivning och att matematik är roligt och lätt. Han ska prova att ha sin lässtund hemma lite tidigare på kvällen. Som den aktiva pojke Otto är blir han trött på kvällen, krafterna tar alldeles slut och lässtunderna blir därför mycket få om de ska göras för sent.
Strax före jul i årskurs 1 skriver han i sin veckodagbok om den bok som läraren läser högt varje dag under december månad, Jag, morfar och Nisse Nys (Kirkegaard 1982). Otto skriver i sin veckodagbok om när sko- lans lärare i klassrummet och i hallen utanför placerat ut föremål som förekommer i boken.225 Han är mycket stolt över att det är han som först
upptäcker Nisse Nys väska ute i hallen. Veckan därpå skriver han att han sett tomten gå ute i hagen intill skolan.226
222 Lobel 1983/1991.
223 Michels 1986.
224 Videoinspelning, hösten årskurs 1. 225 Veckodagbok 1:49.
De häftiga lekarna ute på skolgården fortsätter på rasterna under vå- ren i årskurs 1 och ibland blir det konflikter:
Vihar KASTARSNÖBOLAR IBORJÄN
ERIK KASTA DET ERIK PÅ PAUL DET JORDÄ ONTPÅPAUL.227
Ottos sociala engagemang och de sympatier han visar när kamrater råkar ut för olyckor eller hamnar i slagsmål visar sig inte bara gälla kamraterna i klassen. När Otto lyssnar till böcker lägger han ofta märke till hur perso- ner i böckerna agerar och skriver i läsloggen om det som han tycker är dumt. 228 Han försvarar kamrater och fiktiva figurer på samma sätt.
Han skriver och ritar i sin veckodagbok om att han fått ny berättar- bok, Jims vinter (Tidholm 1988). Både under årskurs 1 och 2 är Otto an- nars sparsam med sina framträdanden. Han berättar två, möjligen tre böcker per termin. Han skriver i sin veckodagbok om när han berättar Jenny. Historien om en mus (Nilsson 1991) och alla skrattar:
JAG BERÄTTARBERETARBOK DENVAR ROLIT ALA SKRATED ÅT JENNY KUL.229
I slutet av årskurs 1 samtalar läraren åter enskilt med honom. Han berät- tar att han inte kommer ihåg så mycket av när han lärde sig läsa, men att han började läsa i Lilla spöket Laban (Sandberg 1965). Han ”kom på det själv genom att titta och börja läsa lite på bokstäver” säger han.230 Otto
läser visserligen både hemma och i skolan, men inte särskilt mycket. Han tycker inte det är så kul. Trots detta svarar han Harry Potter på lärarens fråga om det finns någon bok han skulle vilja läsa.
Otto läser vid den tidpunkten Filippa i falkens spår (Söderbäck 1981). Boken är full av termer som har med sjörövare och båtar att göra. Han läser högt för läraren om att alla sjörövarna ”drabbar samman” i ett ”sjö- slag” och att de ”omkommer” allihop. Inget av orden säger sig Otto förstå! Det betyder att han läser av, med mycket ljudning, men att han inte kan ha fått ut mycket av sammanhanget.
227 Veckodagbok 1:02.
228 Läslogg 1:3, nedtecknad av läraren. 229 Veckodagbok 1:39.
Under årskurs 1 har läraren lärt känna Otto som en glad pojke som sällan visar humör i skolan. När Otto ska beskriva vad han är bra på är fotboll det första han nämner. Men han är också bra på att ”skriva och läsa och sånt”, alltså sådant som förväntas av honom. Han säger att det är bra att klassen läser och skriver mycket i skolan och att det är bra att ”vi får lära oss grejer”. Fortfarande vill han lära sig att läsa bättre, men också lära sig mer matematik. Han ser fram emot att börja i årskurs två, för då får han vara tillsammans med några nya barn.