Det blir inte så roligt för Nellie när hon börjar i årskurs 3. Klassen byter lärare och Nellie är en av dem som påverkas mycket av det och av att klassen blir stökig. Hon deltar inte i det allmänna sorlet, men hon verkar störd av oron i klassen.
Under sommaren har Nellie läst mycket: Bokbuss
Denna väckan har bokbussen kommit /och alla som har lånat 10 böker över /sommarlovet har lemnat tillbaka /bökerna. Jag har lånat 10 böker / och det tog en väcka och tre dagar /för mig att läsa ut dom sen har / bökerna väntat hella sommarlovet.207
Under den stökiga tiden i årskurs 3 avtar Nellies berättarframträdanden. Hon är dock en av dem som fortsätter trots få möjligheter till berättar- stunder.
I texten Nellie skriver inför utvecklingssamtalet tar hon upp oron i klassen och skriver att hon är ”tyst och uppför mig väl. Jag lyssnar på vad fröken säger en det är svårt för det är mycket tjat runt om kring”. 208
203 Veckodagbok 2:51.
204 Veckodagbok 2:02.
205 Text inför utvecklingssamtalet, våren årskurs 2. 206 Veckodagbok 2:22/23.
I årskurs 3 börjar Nellie läsa en bok som läraren läst högt för klas- sen i årskurs 2. Hon fortsätter läsa många olika böcker. Hon läser Alice i underlandet (Lewis 1976), Sagorna av Astrid Lindgren (1980) och den fjärde boken om Harry Potter, Harry Potter och den flammande bägaren (Rowling 2001).
Bokbussen förekommer ytterligare en gång i en text närmare jul. 209
Eftersom Nellie läser mycket är det personalen på bokbussen som hjäl- per henne att hitta böcker som inte finns på skolans bibliotek.
NIMHS hemlighet (O’Brien 1971), som läraren läser högt under vå- ren, fångar Nellies intresse. Boken är spännande skriver hon i sin läslogg och hon ”funderar hela tiden på vad som ska hända”. Bokens berättar- tekniska upplägg med tidsförskjutningar är svåra för henne att förstå.210
När klassens gemensamma läsning är slut läser hon om boken på egen hand.
Där lämnar vi nu Nellie för en stund för att återkomma till henne i en senare slutkommentar. I stället möter vi Otto och hans väg in i läs- ningen. Om Nellies väg in i läsningen påverkades av hennes lust att läsa är Ottos väg in mer trevande.
Otto – tillsammans men inte själv
Otto är 6 år och 2 månader när han börjar i årskurs F. Han är tydligt medveten om fotografen som videofilmar samtalet. Otto är inte särskilt pratsam och han svarar kort på tilltal, nickar eller rycker på axlarna. Han initierar inga längre inlägg, men han gör några förklarande tillägg då och då. Den första bok han visar att han vill prata om är Emil i Lönneberga (Lindgren 1963).
KJ: Vem är det som läser? Är det du … själv? Otto: Nej, mamma.
KJ: Mamma läser för dig. Brukar ni läsa? Otto: Jaa.
KJ: Varje dag? Otto: Mm.
KJ: Mm. Är lillasyster med och lyssnar då med? Otto: Mm, hon sover på samma rum som mig.
208 Text inför utvecklingssamtal, hösten årskurs 3.
209 Veckodagbok 3:47. 210 Läslogg 3:19.
KJ: Ja. Brukar ni sitta där och läsa när det är dags att gå och lägga sig el- ler…är det på eftermiddagen när du kommer hem eller?
Otto: Mm. KJ: Vilket är det?
Otto: Fast nu har den gått i sönder. KJ: Vilken då?
Otto: Den boken [Emil i Lönneberga]. KJ: Boken…Oj, hur kunde den gå sönder? Otto: Det var bara Plutten som tog i sönder den.
KJ: Ojdå, ja vad synd. Tyckte du … Vad var det som var roligt att lyssna på den? Vad gjorde han för tokigt?
Otto: Han rev i sönder papprena.
KJ: Mm, men Emil menar jag, denna Emil. Vad gjorde han? Otto: Han hållde på med hyss som han inte fick.211
Otto berättar om lillebror Plutten som har rivit sönder boken och trots frågor för att få honom tillbaka till innehållet i boken berättar han inte mer. Överhuvudtaget berättar Otto mycket lite om böckerna. Några av figurerna som Mamma Mu (Wieslander 1985) och Vi på Saltkråkan (Lind- gren 1964) har han sett på film, säger han.
Hemma hos Otto läser mamma för honom på kvällarna. Då finns de yngre syskonen också med och lyssnar. Pappa och han läser tillsam- mans Stackars Pettson (Nordqvist 1986) ibland. Storasyster i årskurs 1 läser också för honom ibland i de böcker hon har med sig hem. De böcker Otto själv har hemma har familjen köpt. Familjen går inte till vare sig biblioteket eller bokbussen, säger Otto, men han har varit på det lilla skolbiblioteket.
Otto säger att han tycker om att titta i böcker, men att han inte kan läsa själv ännu. Hans storasyster ”bara läste”, så han har inte tänkt så mycket på hur han ska göra. Det är något man bara kan, menar han.
Efter ungefär halva samtalet tröttnar Otto. Han tittar allt oftare på fotografen och sträcker på sig och svarar med ”vet inte”. Han svarar på frågor som ställs och berättar att Nalle Puh gillar honung. Men sedan är det stopp. Till slut vänder sig Otto helt om och tittar ut genom fönstret ner på skolgården.
211 Videosamtal, årskurs F.
Årskurs F – att lyssna och leka
Otto tycker om att lyssna till den gemensamma läsningen, men han kommenterar inte särskilt ofta det som händer. Trots att han tycker om att lyssna har han inte ro att sitta still någon längre stund.
I skolan får Otto, som alla elever, i uppgift att skriva veckodagbok. Otto ber läraren skriva på ett annat papper och så skriver han själv in det i veckodagboken. Detta sätt att skriva använder sig Otto av under hela den första terminen och några veckor in på vårterminen i årskurs F. Se- dan börjar han skriva själv. Tills Otto ”tar över pennan” är det ganska lätt att läsa vad han skriver, men när han börjar skriva själv blir det svåra- re.
I veckodagboken i årskurs F skriver Otto korta texter om rastaktivi- teter, men sällan om det inre arbetet, till exempel läsning. De figurer Otto ritar till sina texter är glada och bilderna är uttrycksfulla, men ibland är de svåra att tolka.
Det klassen sysslar med i klassrummet skriver han bara om i några få, korta texter. Han skriver om när klassen är på biblioteket212 och när
de tittar på böcker.213 I början skriver han inte så ofta personliga kom-
mentarer till det han är med om. Den första kommentar där han uttryck- er en slags personlig åsikt gäller när en kamrat berättar en bok för klas- sen. Då skriver han att det var spännande.214
En månad in i årskurs F väljer Otto själv Astrid Lindgrens När Adam Engelbrekt blev tvärarg (1991) att ta hem som berättarbok. Han be- rättar den sedan för klassen med stor inlevelse och har övat att berätta det Adam Engelbrekt säger på något som liknar småländska. Hans berät- tarstund gör succé. Trots detta är det ganska sällan han berättar böcker för kamraterna, men han fortsätter skriva i veckodagboken om kamrater som gör det.
Två månader in på första terminen i skolan samtalar förskolläraren enskilt med honom.215 När Otto beskriver vad han tycker om räknar han
upp aktiviteter som att snickra, leka i lekstugan hemma, rida, baka hem-
212 Veckodagbok F:34.
213 Veckodagbok F:38. 214 Veckodagbok F:4.
215 Läraren skriver ordagrant ner det Otto säger under samtalet. Citaten härrör sig från dessa anteckningar.
ma och hugga ved. Han nämner också lite lugnare saker som att ”ligga på golvet och sova”.216
Han säger att han tycker om att vara i skolan. När Otto tänker på skolan är det på att spela fotboll säger han. Arbetet i skolan är bra och han tycker det är kul att rita i veckodagboken. Han får hjälp med skriv- ningen och så skriver han av det in i boken. Skrivning är det enda han säger sig behöva hjälp med. Han berättar för förskolläraren att han kan läsa sitt namn. Det mesta är alltså bra och får Otto välja vad han ska syssla med så vill han bygga med stavar i konstruktionslekar. Gymnastik är också bra för det är ”roligt att springa”.217
En sida av Otto som också börjar synas i hans texter är hans sociala engagemang. Han skriver om kamrater och han tar gärna parti för kam- rater han tycker synd om. I sina läsloggar fokuserar han på samma sätt karaktärer som han tycker synd om.
Trots att Otto under våren i årskurs F säger att han mår bra finns det tecken som tyder på att han inte riktigt tycker det är så roligt i skolan. Han säger inget själv, men förskolläraren gör en anteckning där hon skri- ver att han berättat för henne att han: ”tycker om att gå i skolan igen”.218
Ordet ’igen’ tyder på att han varit tveksam till skolan under någon peri- od. Han har dessutom testat gränser vid några tillfällen och haft konflik- ter med förskolläraren, men det avtar i slutet av årskurs F.
Han fortsätter trots detta säga att det han är med om i skolan är ”roligt”. Rasten, maten, badet, gympa – allt är roligt. Han har en bok som han läser hemma, Ludde bygger en koja (Löfgren 1993), och det är också roligt att läsa i den. Han har ännu inte skrivit in någon bok i sin bokbok.
I det andra individuella samtalet med läraren i maj är Otto lika fåor- dig som under samtalet den första dagen i årskurs F. Han svarar ofta med korta nickningar. Han säger fortfarande att det mesta i skolan är roligt. Det är svårt att tolka om han verkligen tycker det är roligt eller om han säger så för att han tror att läraren vill höra det. Han säger att det är roligt att klassen läser böcker och den han tyckt bäst om att lyssna till under året är När Frans lärde sig läsa (Nöstlinger 1988).
216 Förskollärarens anteckningar, hösten årskurs F. 217 Förskollärarens anteckningar, hösten årskurs F. 218 Förskollärarens anteckningar, hösten årskurs F.
Otto berättar att han lärt sig läsa under året. Hans beskrivning av hur det gick till är att han ”bara skrev nånting och sen läste läraren det”. Han säger i samband med detta att han tycker om att läsa och att han gör det ofta. Lite senare i samtalet säger han däremot att han inte läser så ofta:
KJ: Läser du ofta?
Otto: (ohörbart, skakar på huvudet).
KJ: Inte? Du skakar på huvudet… Läser du varje dag, … eller bara… varje vecka eller?
Otto: Varje vecka…219
Otto verkar inte riktigt veta hur lång tid en vecka är, men huvudbudska- pet är att han inte läser särskilt ofta. Han säger att mamma inte läser för honom längre eftersom han nu kan läsa själv. Men mamma hjälper Otto med berättarböckerna. Den han minns bäst och tycker är roligast att berätta är den om ”den galna tjuren” som han kallar När Adam Engelbrekt blev tvärarg (1991), den bok han berättade alldeles i början av hösttermi- nen i årskurs F.