Den aktivitetsinriktade samling som Katrin genomför innefattar flera olika akti-viteter. Ett inslag är att ge komplimanger till ”veckans huvudperson”. Veckans huvudperson är ett barn som ges extra uppmärksamhet under veckan vilket också fokuseras under samlingen. Denna huvudperson ges i uppdrag att dra ett blad i almanackan och se efter vilka barn som inte är närvarande vid samlingen.
Dessutom genomförs ”kompissamtal” vilket innebär att man pratar om hän-delser som har hänt under veckan och som behöver redas ut. ”Glada lådan” är en aktivitet som innebär att barnen stoppat ner lappar med teckningar eller med-delanden i en låda. Lapparna innehåller ”glada budskap” som Katrin läser upp.
Aktiviteterna i Katrins samlingar har något olika innehåll vilket beror på de olika syften som hon har med aktiviteterna. De aktiviteter hon använder sig av kategoriseras här som samtalsinriktade aktiviteter (kompissamtal) vilka betonar ett innehåll där syftet är att barnen ska samtala med varandra eller med fritids-pedagogen. Flera av aktiviteterna kategoriseras som stödjande aktiviteter (”när-varo”, ”almanacka”, ”veckans huvudperson” och ”glada lådan”) där de tre först-nämnda aktiviteterna främst går ut på att stödja enskilda barns självförtroende.
Den sistnämnda aktiviteten går främst ut på att stärka sammanhållningen i gruppen. Samtidigt betonas också barns möjligheter till skrivinlärning i flera av dessa aktiviteter.
Samtalsinriktade aktiviteter
Det kompissamtal som ingår i Katrins samling är ett schemalagt och ständigt återkommande moment under veckan. På så vis återkommer, för hennes del, samlingar med kompissamtal varje fredagsmorgon. Det är kompissamtalet som tar upp mest tid i den observerade samlingen och också den del av samlingen som betonas mest av Katrin. De problem som togs upp bestod ofta av att något barn kände sig förfördelat eftersom någon bråkat med, spottat på eller sagt något elakt som barnet blev ledset över. Ett exempel på innehållet i Katrins kompis-samtal följer i det kommande videoutdraget där en flicka ges ordet.
Kap. 8: Det traditionsintegrerande systemet
188
Flickan säger att det varit några barn som bråkat med henne men att de fortfarande inte sagt förlåt. Därefter berättar hon mer utförligt vad som hänt. Katrin frågar sedan om det är någon annan som har något att säga om detta. En flicka räcker upp handen och börjar prata.
Katrin avbryter henne och frågar om det gäller samma händelse som man pratar om. Det visar sig dock att flickan pratar om en annan hän-delse. Katrin ber därför denna andra flicka vänta lite tills man har pratat färdigt om det här bråket. En pojke frågar om det var han som hade bråkat men flickan säger att det inte var det. Katrin låter ordet gå vidare men ingen vet något om bråket. Katrin säger till flickan att det antagligen var så, eftersom bl.a. en av dom som bråkat skrikit i hennes öron, att det inte var något missförstånd. Därefter frågar Katrin henne om den som gjorde det såg arg ut. Flickan menar att den som hade gjort det verkligen såg arg ut. Katrin säger då att hon hoppas att dom två personerna kan komma fram och prata med flickan eftersom det snart är rast. Sedan avbryter hon sig och riktar sig till ett barn som pratar utanför kamerabilden. Hon frågar ”Hur är det med namn här? Brukar vi prata namn?” Pojken svarar troligen45 och Katrin replikerar ”Då gör vi inte det nu heller.”
Ovanstående sekvens tar upp flera olika mer eller mindre underförstådda regler för kompissamtalen i Katrins samling. En regel är att man undviker ett direkt ut-pekande i form av att säga ”den skyldiges” namn och en annan regel är att man håller sig till en händelse åt gången. Det är också Katrin som är samtalsledare och på sätt och vis även problemlösare. Det sistnämnda eftersom hon försöker hitta acceptabla lösningar för barnen kring de problem som dryftas. Efter att ha klargjort vilka regler som gäller för kompissamtalet återgår Katrin, i det video-inspelade materialet, till att prata med flickan som varit utsatt.
Katrin säger att det kanske är jobbigt för de barn som bråkade att sitta här och erkänna det nu. En pojke som sitter bredvid Katrin räcker upp handen och får ordet. Han säger förlåt till den flicka som varit utsatt för bråket. Katrin frågar honom om han kom på det nu och om det var som flickan beskrev. Pojken tycks inte svara. Katrin säger att det är jättejobbigt när någon skriker i ens öra. Flickan menar att det inte var den pojken som skrek i hennes öra. Katrin frågar då poj-ken om han kommer ihåg vad han gjorde. Han säger att han bråkade men att han inte skrek i flickans öra. Katrin klappar honom på benet och säger att det var jättemodigt av honom att han vågar erkänna.
45 Ljudupptagningen blev här mindre bra.
Kap. 8: Det traditionsintegrerande systemet
I stimulated recall-samtalet poängteras vikten av att stödja även de barn som på olika sätt orsakat bråk och att andra barn blir ledsna och arga på dem.
Katrin: Det är också det här när jag säger att … att det kan vara jobbigt att erkänna. Nu är dom ganska duktiga på att erkänna. Men det kan ändå vara jobbigt för vissa.
Nu hade jag en liten pojke här bredvid mig så han, han erkände många saker va. Men jag hörde på rösten hur svårt det är för honom.
BH: Att erkänna?
Katrin: Ja, det lilla darret på rösten så. Och han är ju med i en del grejer så va så det…
men man måste ändå ge… om det då liksom inte kommer upp och så att det var jag eller att man löser det. Att man ger dom en liten stund liksom sen då att man kanske går iväg eller pratar med henne sedan på tu man hand då. Så man inte utsätter dom för nåt… att man måste erkänna i den stora gruppen.
BH: Liksom tvinga fram det?
Katrin: Ja, ja utan att man ger dom en stund. Då får man ju, då måste man ju också kolla upp sen då man får inte glömma dom där små ”kollorna” då som man sänt ut. (Stimulated recall)
Kompissamtalen går ofta ut på att försöka få de barn som bråkat att minnas situationen och säga förlåt. Samtidigt blir kompissamtalet också ett sätt att, från de vuxnas sida, beskriva hur man ska göra och hur man inte ska göra. Katrin ger också förslag på hur man kan lösa konflikter och vad konflikterna eventuellt kan bero på (missförstånd och liknande). Hon är väl medveten om att det kan vara svårt och kännas jobbigt att i samlingen erkänna att man har gjort något som inte är så bra. Eftersom det är känsligt för många barn att medge att de har gjort något som är fel mot något av de andra barnen försöker hon att uppmuntra de barn som kommer ihåg att de varit involverade i olika bråk. De barn som er-känner att de gjort något dumt försöker hon stödja genom att berömma dem var-för hon i detta sammanhang även var-försöker att stärka dessa barns självvar-förtroende.
Detta förväntas dels stärka individerna i sig men också ha en positiv effekt på kommande kompissamtal.
Stödjande aktiviteter
I Katrins samling förekommer flera aktiviteter som är nära relaterade till var-andra. Dessa har kallats för: närvaro, almanacka och veckans huvudperson. De är relaterade till varandra på så sätt att någon i gruppen tidigare utsetts till veckans huvudperson. Denna huvudperson får under veckan lite olika uppdrag
Kap. 8: Det traditionsintegrerande systemet
190
varför inslaget inte inskränker sig till samlingen som sådan. I slutet av veckan ges huvudpersonen också lite extra uppmärksamhet i samlingen. Denna upp-märksamhet innebär att han eller hon, ”veckans huvudperson”, ges kompli-manger av olika slag från de övriga barnen. När Katrin introducerat denna ak-tivitet säger vart och ett av de övriga barnen något positivt om huvudpersonen.
Barnen säger saker som att hon eller han är rolig, snäll, skrattar jättebra etc.
Denna del av samlingen, att berömma veckans huvudperson, är ett sätt att hjälpa till med att stärka självkänslan hos den som är huvudperson. Även aktiviteterna närvaro och almanacka syftar till att sätta veckans huvudperson i centrum. Att hålla reda på vilka som inte är närvarande vid samlingen är ett ansvar som i första hand läggs på veckans huvudperson. Han eller hon ska försöka att upp-märksamma om några barn fattas. Även om det är ett specifikt barn som givits detta ansvar har även andra barn möjlighet att hjälpa till. Genom handupp-räckning kan även de andra barnen svara. Även beträffande almanackan är det veckans huvudperson som står i centrum eftersom det är hon som ska dra bort det gamla datumet vilket betonas i följande stimulated recall-utdrag.
Katrin: Varje vecka är ju ett barn huvudperson och man då, eller att hon, den eller som här då, pojke eller flicka beroende på vem det är då. Den som kollar upp lite vem det är som saknas och hur många det är och att man har lite extra uppdrag under veckan. Så det var just det, varför jag riktar mig till Sanna då.
BH: Men huvudpersonen kom upp sen på slutet också?
Katrin: Mmm och så får också huvudpersonen den här timman då komplimanger av alla sina kamrater. Och så, jag vet inte om du såg, hon höll i den här det var en huvudperson-stjärna som följer med en hela veckan och som man har på sin plats och så. Och sen är det lite andra saker så som inte är med på filmen när dom får, eller om dom ska gå ut på rast, när det blir lite tid över så kan dom får leda en lek eller… man blir lite extra uppmärksammad så. Både hos kompisar
… och vuxna då. (Stimulated recall)
Varje vecka väljer personalen ut en ny huvudperson. I huvudsak går man efter klasslistan men märker man att något barn har det lite jobbigt av någon anled-ning och behöver uppmärksammas så tar man hänsyn till det och låter då detta barn gå före. I stimulated recall-samtalet nedan beskrivs att barnen, när veckan är slut, får dokumentera hur de tyckte det kändes att vara huvudperson. Huvud-personen får då skriva:
lite om hur det har vart att vara huvudperson och vad som vart speciellt om det har vart kul och.. och lite övrigt också om veckan då om man känner att det är nåt
Kap. 8: Det traditionsintegrerande systemet
speciellt man vill skriva om. Så det… så kommer det med i veckobrevet. Och så sina komplimanger då som barnen säger då hänger vi upp inne i ett rum. Så dom är väl synliga så. Och så får man med sig ett vackrare blad hem med bilder och pärm och så. (Katrin)
På så vis ”bakas” även mer essentiellt skolinriktade moment, i form av skriftlig dokumentation, in i aktiviteten veckans huvudperson. Denna dokumentation tar dock form som en individuell uppgift och ingår inte i själva samlingen.
Den aktivitet som kallas för glada lådan innebär att Katrin läser lappar som bar-nen skrivit. Lapparna har barbar-nen lagt i en låda och det som står på lapparna är olika glada och positiva tankar som barnen skrivit. Ofta består lapparnas inne-håll av olika former av beröm som barnen ger till sina kompisar. Förutom att ge varandra beröm, vilket är ett sätt att stödja kompisrelationer, skriver barnen ock-så upp saker som de tänker på som gör dom glada. Exempel på ock-sådant som skrivs är t.ex. den första lapp som Katrin läser. Där har ett barn skrivit att hon är glad idag eftersom adventskalendern börjar. På en annan lapp står det att deras lärare är en bra mattefröken. Utifrån stimulated recall-samtalet framstår aktivi-teten som ett sätt att sprida glada tankar och skapa en positiv stämning i grup-pen.
Katrin: [D]om har liksom det i sina veckomenyer att dom får skriva glada tankar och under veckan får dom göra det. Det är som en uppgift då i när man väljer eget arbete. Och den är alltid proppfull.
BH: Det verkar som om det var väldigt populärt.
Katrin: Ja den är jättepopulär och där ska man bara skriva sånt man är glad för och man ska också fokusera mycket på det här då med att man blir glad för saker vi gör här tillsammans och hur vi är mot varandra och så där. Inte så mycket ”jag är glad för att jag fått en ny cykel”. Det är man ju men, men att man fokuserar på det här då med hur vi har det här med varandra och så.
BH: Det tar ni alltid i samband med…?
Katrin: Alltid i samband med detta och vi nu som idag hann vi läsa några fler då efter-som dom inte skulle gå iväg. Men nu läser jag bara några stycken på morgonen då och så läser jag kl. 12 igen för då har jag hela klassen. Så fortsätter vi då och det, det är tycker dom är så roligt.
BH: Det har ni också hållt på med ett tag eller?
Katrin: Ja det har gått parallellt med kompissamtalen hela tiden faktiskt. Och det är ju en sån där… dom skriver och producerar, skriver och producerar. Dom, dom
Kap. 8: Det traditionsintegrerande systemet
192
tränar ju sig att skriva otroligt utan att egentligen veta om det. (Stimulated recall)
Även om ”glada lådan” i första hand syftar till att sprida glada, positiva tankar så ser Katrin också andra fördelar med aktiviteten. Hon menar att barnen tycker att uppgiften är rolig och även att barnen tränar sitt skrivande utan att de ser det som skrivträning. Att skriva en lapp till glada lådan är en av de uppgifter barnen har möjlighet att göra i den verksamhet som ligger utanför samlingen vare sig det är under skoltid eller efter skolans slut. Kommer de på något som de vill skriva under dagen har de oftast möjlighet att göra det direkt.