Aktuella teorier om orsaker till gentrifiering

den rurala kontexten fungerar istället gentrifiering som en förutsättning för en kontinuitet av det patriarkala hushållet. Dock kan både urban och rural gentrifie-ring ses som ett avståndstagande från förortslivet och ett sökande efter något autentiskt (Lees et al 2008 s.136).

En amerikansk studie från Montana av Ghose (2004) visade vilka konsekvenser rural gentrifiering kan få. En marknadsföring av en ort som en lantlig dröm resul-terade i en dramatisk ökning av huspriser, samtidigt som ’drömmen om vildmar-ken’ hotades av all nybyggnation runt omkring gentrifierarna. De originalboende i området berättade om en förlust av öppna platser, överbefolkning, okontrollerad utbredning av bebyggelse och förstörelse av djurlivet. Dessutom tyckte invånarna att bygemenskapen förstördes och att den lokala identiteten gick förlorad, vilket kan ses som en koppling till klassisk gentrifiering (Lees et al 2008 s.138).

3.2.4 Aktuella teorier om orsaker till gentrifiering

Förutom den numera klassiska dikotomin om produktions- och konsumtionsbase-rade mekanismer (Lees et al 2008 s.190), finns i dagsläget ytterligare teorier om orsakerna bakom gentrifiering. Neoklassisk teori är fortsatt viktig, liksom den allt ökande vikten av neoliberalism och globalisering (Lees et al 2008 s.192).

Idag är många forskare överens om att både produktionsbaserade och konsumtionsbaserade teorier kan stämma samtidigt och att båda är lika viktiga när det gäller att förklara, förstå och hantera gentrifiering (Lees et al 2008 s.190). Detta eftersom ’gentrifiering innebär både nya ekonomiska investeringar i bygg-nader och omflyttning som präglas av att inflyttare har högre socioekonomisk status än utflyttare’ (Hedin 2010 s.24), som också hävdar att den här ’komple-mentära synen /.../ har sedermera kommit att bli dominant inom forskningsfältet’. Nedan beskrivs kortfattat inverkan av neoliberalismens inträde på den globala arenan, globaliseringens konsekvenser för spridning av fenomenet gentrifiering samt användningen av gentrifiering som planeringspolicy.

Neoliberalismens inträde och förändringar av bostadsmarknaden

Neoliberalism som politik blev allt mer viktig efter de globala ekonomiska ned-gångarna under 1970-talet; detta efter att forskare och ekonomer börjat överväga om statens roll borde främja ekonomisk tillväxt (Williams et al 2009 s.311). Termen blev allt viktigare under 1980-talet, då bland annat Internationella Valuta-fonden (IMF) och Världsbanken (World Bank) tvingade länder i det Globala Syd att genomföra strukturanpassningsprogram (SAP) (Lees et al 2008 s.163, Willi-ams et al 2009 s.120).

Den neoliberala statens roll skulle istället vara att säkra lagens genomförande, stärka individens rättigheter till egendom, och att hävda rätten till fri handel

(Wil-33

liams et al 2009 s.311). Enligt neoliberal teori skall detta leda till ekonomisk till-växt genom den fria marknaden, och i förlängningen ’trickle down’-effekter som gynnar samhällets alla delar. Då denna politiska åskådning starkt påverkat stater och städer över hela världen, talas det också om neoliberalisering (neoliberalizat-ion), vilket handlar om implementeringen av neoliberal politik (ibid).

Neoliberalismens intåg har fått stora konsekvenser på många platser i världen. I USA under Clintons och Bushs presidentskap har rätten för var man att äga sitt eget hem varit en allt viktigare fråga (Lees et al 2008 s.184). Bush hade till exem-pel en vision av ett ’ownership society’ där individen får ansvara för alla resultat av sina handlingar, risker såväl som belöningar, eftersom staten mer eller mindre avsagt sig ansvaret för individen (ibid). I ett sådant samhälle blir det allt viktigare att äga sin egen bostad, eftersom denna ses som en ekonomisk försäkring,. Detta leder till ett minskat antal hyresrätter, då staten säljer ut delar av sitt publika bo-stadsbestånd och gentrifiering därefter kan äga rum (Lees et al 2008 s.81 och 184). En ökning av homeownership är karaktäristiskt för alla länder i väst (Knox & Pinch 2006 s.122).

Detta kan också ses i Melbourne, där staden rivit ner åldrad kommunal bebyg-gelse och låtit uppföra ny i partnerships, där finansiering av ombyggnationen skett genom att staden sålt delar av sin mark till privata företag för vidare exploatering (Shaw [red. Bridge et al 2012] s.147). Gentrifiering i olika nationella kontexter har underlättats av statliga/privata partnerships och andra typer av marknads-mässiga lösningar för att motverka olika typer av urban problematik (Lees et al 2008 s.183).

Globalisering till följd av neoliberalisering

Smith (2002) hävdar att gentrifiering kan ses som en ’global urban strategi’ som är kopplat till en ’ny globalism’ och en ’ny urbanism’. Detta baserade han på två huvudsakliga argument, där det första är att en neoliberal stat fungerar som en drivande aktör bakom gentrifiering, och inte längre som en reglerare av den fria marknaden (Lees et al 2008 s.166). Med detta har också välfärdsstaten ersatts av en stat med en revanchist-agenda (se kapitel 3.3 nedan). Det andra argumentet är att gentrifiering har gått från att vara ett lokalt eller regionalt fenomen i Europa, Nordamerika eller Oceanien till att vara ett globalt sådant, där gentrifiering har blivit en strategi kopplad till flödet av globalt kapital och kulturell cirkulation (Lees et al 2008 s.163). Gentrifiering har utvecklats från en marginell process i städer i Väst under 1960-talet, till att en bli en populär och vittspridd ’global urban strategi’ (Lees et al 2008 s.166).

In the global North, this urban strategy involves an innovative race to create attractive, novel, and interesting – but also safe and sanitized – playgrounds

34

for the wealthy residents and visitors who work for (or receive interests and dividends from) the institutions of global capital (Lees et al 2008 s.166).

I den här processen blir den icke-investerade och nedgångna stadskärnan som ännu inte gentrifierats ‘ett slagfält för en större politisk kamp om neoliberal urbanism’ (ibid).

Policy-verktyg: Gentrifiering och social mixing

Allmän policy rörande gentrifiering har i många nationella kontexter förändrats, och gentrifiering ses som ett positivt resultat av en hälsosam bostadsmarknad, där marknaden alltid är en del av lösningen, inte av problemen (Lees et al. 2008 s.165). Dessutom anses investeringar i stadens utkanter ha lett till en ’flight of investment’ från stadskärnan, som förutom att orsaka ett högt exploateringstryck på tidigare orörd mark, dessutom bidragit till kriminalitet, fattigdom och byggna-der av dålig kvalitet (Rudlin [red. Moor & Rowland 2006] s.58). Hushåll med låga inkomster ses av staden som en börda eftersom de har små skattemässiga intäkter att bidra med, men tenderer att vara de som kräver mest resurser (Knox & Pinch 2006 s.100). Bland annat detta ger makthavare anledning till att uppmuntra gentri-fiering och social mixing, eftersom nedgångna bostadsområden rivs och ersätts med mer exklusiv bebyggelse där välbemedlade flyttar in, vilka har möjlighet att betala mer skatt (Knox & Pinch 2006 s.101). Gentrifiering i form av ’social mixing’ ses som ett sätt att minska fattigdomskoncentrationen i grannskap, och används som ett mycket vanlig policyinstrument i Nordamerika och västeurope-iska länder (Lees et al [red. Bridge et al 2012] s.2).

Social mixing är ett begrepp som är nära kopplat till gentrifiering (Lees et al [red. Bridge et al 2012] s.3, Van Criekingen [red. Bridge et al 2012] s 169, med flera). Socialt mixade grannskap har länge eftersträvats av planerare och ingenjörer, eftersom detta skapar ’balanserade’ grannskap (Cheshire [red. Bridge et al 2012] s.17) och därmed minskar andelen fattiga i ett område, vilka även är tänkta att bli stärkta av inverkan av medelklassen (Lees et al 2008 s.199). Fattiga grupper ska på så sätt bli rikare, få ett bättre boende och en säkrare närmiljö, samtidigt som bättre förebilder finns vad gäller skolprestationer och arbeten (Ley [red. Bridge et al 2012] s.60, Fraser et al [red. Bridge et al 2012] s.213).

Social mixing anses från myndigheternas håll anses minska så kallad ’neigh-bourhoods effects’, alltså att den stora koncentrationen av fattigdom i ett område skapar en ogynnsam social miljö där det är svårt för individer att ta sig ur fattig-dom eller motverka en ofördelaktig situation (Lees et al 2008 s.199). Exempel på sådana ’neighbourhood effects’ är andelen elever som slutför sina studier, andelen arbetslösa bidragstagare som återgår i arbete, avvikande beteenden och socialt

35

utanförskap et cetera (Manley et al [red. Bridge et al 2012] s.151). Förklaringar till sådana ogynnsamma miljöer kan exempelvis vara

role model effects and peer group influences, social and physical disconnec-tion from job finding networks, a culture of poverty leading to dysfuncdisconnec-tional values, discrimination of employers and other gatekeepers, access to low-quality public services and high exposure to criminal behavior (Manley et al [red. Bridge et al 2012] s.151).

Dock finns det forskning som visar på att individer sällan umgås eller talar med sina grannar, oavsett graden av social mix i grannskapet (Le Galès [red. Bridge et al 2012] s.27). Forskning indikerar att trots fysisk närhet umgås människor inte över klassgränserna, och inte heller upplöses denna gränsdragning av social mix (Davidson [red. Bridge et al 2012] s.236).

Försök att motverka sådana miljöer med koncentrerad fattigdom har till exempel i Storbritannien motiverats av bland annat en önskan om att minska sociospatial segregation. Resultatet blir ofta istället gentrifiering (Lees et al 2008 s.199). I dagsläget finns dock inga tillräckliga empiriska stöd för belägget att fattiga skulle gynnas av att bo i omedelbar närhet till mer välbemedlade individer (Cheshire [red. Bridge et al 2012] s.18). Dessutom är resonemanget ensidigt: det är ytterst sällan som en inflytt av fattiga till rikare, likaledes sociospatialt segregerade om-råden förespråkas av politiker, utan bara det motsatta fallet. I praktiken innebär detta en gentrifiering i förklädnad (Lees et al [red. Bridge et al 2012] s.7, Van Criekingen [red. Bridge et al 2012] s.174, Lees et al 2008 s.207).

Diskursen om social mix har accepterats av makthavare i en lång rad länder eftersom den innebär en enkel lösning på ett svårt problem – minskas koncentrat-ionen av fattiga i ett område så löses också de fattigas problem (Manley et al [red. Bridge et al 2012] s.151). Sådana policys har införts bland annat i Sverige, Stor-britannien, Tyskland, Frankrike och Nederländerna, och inbegriper inte sällan rivning av storskalig allmännyttig bebyggelse till förmån för ny, socialt mixad bebyggelse (Manley et al [red. Bridge et al 2012] s.152).

3.2.5 Gentrifiering i kontexter utanför det Globala Nord- en ny typ