6.3.1 Diskussion kring de viktigaste resultaten i vår studie
Som vi nämnde i vår introduktion står det i Allmäna råd med kommentarer för fritidshem följande: ”Många fritidsintressen är könsbundna. Det är viktigt att ge utrymme för både pojkars och flickors intressen, men också att medvetet försöka bryta invanda könsmönster” (2000:17). I vår studie har det framkommit genom våra observationer men främst genom våra
intervjuer att pedagogerna ser det som en svår uppgift att bryta invanda könsmönster inom arbetslaget. Istället är det kunnighet och intresse som styr vilka aktiviteter man har tillsammans med barnen. Sandqvist skriver i sin bok ”Visst görs vi olika! Jämställda barn-
hur skulle det se ut?”:
Arbetsfördelningen mellan de vuxna i könsblandade personalgrupper inom barnomsorgen och skolbarnomsorgen är ofta av det traditionella slaget. Det tycks vara sällsynt att manlig personal leker i daghemmets dockvrå, och vanligare att de står för aktiviteter som att sporta, snickra och busa i lekrummet. Att medla i konflikter mellan barnen och att gå in i bråkiga situationer i förskolan verkar också ofta falla på den manliga personalens lott. Omvänt förefaller det som om traditionellt kvinnliga sysslor såsom att laga mat, sy, baka, pyssla och trösta ledsna barn oftare skötas av kvinnor. De tycks mer sällan delta i traditionella pojklekar som att leka med bilar, spela fotboll eller bandy. (1998:33)
De pedagoger som deltog i vår studie var alla överens att det sällan var någon kvinnlig personal som deltog i fotbollsspelande men de påpekade också om det hade funnits ett intresse eller kunnighet hos de kvinnliga pedagogerna så hade de deltagit. Vi har upplevt från våra egna arbetserfarenheter inom barnomsorgen att pojkar tycker det är häftigt och kul när en kvinnlig pedagog är med och spelar fotboll eller bandy. Det är inte ofta en kvinnlig pedagog är med och spelar och dessutom tror vi att det även hade lockat flickorna till att spela.
Pedagogerna i vår studie är medvetna om vilka faktorer som påverkar till de stereotypa könsrollerna. De nämner bland annat media och föräldrar som de menar att till stor del medverkar till att skapa dessa föreställningar. De menar att risken finns att massmedia tar över barnens referensram som föräldrarna en gång hade kontroll över. Vidare menar de att media ibland eller ofta förmedlar en förvrängd bild av könet vilket gör att vi borde begränsa barnens medievanor eller diskutera med dem om det som visas. De roller som pedagogerna tar i arbetslaget jämställer Anita med att det är samma typ av roller som man intar i ett förhållande. Hon refererar till sig själv och sin man och menar att de tog över rollerna från deras föräldrar. Hon menar alltså att kvinnorna tar över moderns roll som den omhändertagande och att detta kan avspeglas i arbetslaget. Vi observerade att Anita var den som tröstade barn som slagit sig under idrottslektionerna. Trots att både Anita och Jörgen såg händelsen så tog Anita på sig rollen som den tröstande vuxna. Detta lyfter Anders under intervjun att kvinnor ofta tar på sig roller utan att fråga eller låta mannen ta dessa och att männen i sin tur inte opponerar sig för att få ta över ”kvinnosysslorna”. Vi har fått uppfattningen att detta gäller båda könen då
exempelvis Anders ofta tar på sig att grilla under läger utan att fråga om någon kvinnlig kollega skulle kunna tänka sig att göra det. Problemet som vi ser det är att pedagogerna inte ser sin egen roll i sammanhanget utan menar att ”kvinnorna gör så” eller ”männen tar det på sig”. Det saknas tillräcklig träslöjdsundervisning på lärarutbildningen, inom vårt huvudämne, Barndoms- och ungdomsvetenskap, har vi vid två tillfällen fått möjlighet till träslöjdsundervisning detta under tre och ett halvt år. Hur ska vi kunna bryta dessa könsroller om vi inte i utbildningen får ett varierande kunskapsfält?
Både männen och kvinnorna i våra intervjuer anser att männen har högre toleransnivå. Detta yttrar sig i att männen inte säger till barnen lika fort som kvinnorna, det vill säga att de låter barnen gå ett steg längre innan de får en tillsägelse. Detta har vi även uppmärksammat i våra observationer. De manliga pedagogerna har en högre toleransnivå gällande ljudnivån, när barnen inte gör det de ska och i form av försiktighetsåtgärder och med det menar vi att männen i högre grad tillåter bråklekar exempelvis brottning. Vad kan det bero på att män har högre toleransnivå? Vår tanke är att männen också varit små pojkar som lekt våldsamma och högljudda lekar och finner sig därför mer i barnens högre ljudnivå än vad exempelvis kvinnorna gör. En svår avvägning är också ”säkerhetstänket” och då tänker vi närmast på situationen vi observerade under en idrottslektion där en pojke klättrade högt upp i en lian. Den kvinnliga pedagogen reagerade och tyckte att det var för högt medan den manliga pedagogen inte tyckte det var så farligt. Nu menar vi inte att manliga pedagoger är vårdslösa i sitt ”säkerhetstänk” men det skiljer sig i vad en kvinnlig pedagog anser som säkert och inte säkert. Vi har också funderat på varför kvinnor tenderar att ha en lägre toleransnivå gällande säkerheten och vi tänker oss då att kvinnorna har en invand roll att vara den omhändertagande och välvilliga och därför är rädd för att barnen ska skada sig.
Karin och Anders belyste kvinnodominansen inom barnomsorgen som ett aktuellt problem. De menade att pojkarna inte får någon manlig förebild och att det är särskilt viktigt idag när många barn lever med enbart sin mamma. Vi har tidigare presenterat en undersökning av Helmadotter. I undersökningen framkom det att pojkarna på fritidshem med fler än en man i personalen var lugnare och detta kunde bero på att de fick sina fysiska behov tillfredställda i högre grad än på fritidshem utan manlig personal (Odelfors, 1996). Vi presenterade även tidigare en studie av Carlqvist som undersöker vilka effekter en jämn könsfördelning bland personalen har på barnens aktiviteter. Enligt undersökningen kontaktar både flickor och pojkar de manliga pedagogerna något oftare än de kvinnliga pedagogerna. Carlqvist menade
att detta kunde bero på att de manliga pedagogerna har en ”stimulerande stil” eller att de är mer tillgängliga (Odelfors, 1996). Detta framkom även i våra observationer och intervjuer då vi menar att männen har en högre toleransnivå vid konflikter men även vid andra aktiviteter att männen låter barnen busa mer utan tillsägelse. Detta kan av barnen uppfattas som att männen har en mer avslappnad stil.
6.3.2 Massmedias påverkan
Som vi tidigare har nämnt i vår studie får media, främst tv och dataspel, en allt större inverkan på barn och deras uppfattning om respektive genus. Idag är det media som har tagit över referensramen från föräldrarna och som vi tidigare tagit upp menar Ellneby (2005) att endast 20 procent utgör föräldrarnas påverkan medan 80 procent är andra faktorer där media är en av dem. Vad blir konsekvenserna? Det största problemet enligt oss är överrepresentationen av män i de olika medierna och det faktum att kvinnor inte får lika stort utrymme. Vi har tidigare med hjälp av Svennings (1998) analys synliggjort att tv-program under en vecka visade 58 procent program med manlig dominans och endast 18 procent av programmen hade kvinnlig dominans. Dessutom visade undersökningen att nästan hälften av de mansdominerade programmen saknade helt kvinnliga deltagare men däremot förekom inga program som helt saknade manliga deltagare. Vi tror att det har blivit bättre på senare år men vi uppfattar fortfarande en del program som mansdominerade exempelvis sporten och bilprogram. En del program har både kvinnliga och manliga huvudpersoner exempelvis inredningsprogram men även där förekommer tydligt könsindelade roller såsom att mannen renoverar huset och kvinnan inreder och syr.
Ett annat problem är den skeva bild media ger av hur en man respektive kvinna ska vara och här är reklamen en av de största bovarna. Reklam som riktar sig direkt till kvinnor är ofta kopplade till utseende medan män har en tuffare och starkare framtoning i reklamen. Man kan även urskilja liknande mönster i reklam som riktar sig till barn. I tidigare avsnitt i vår studie visade Rönnberg (2003) att pojkarna framställs i sammanhang som tävling, konstruera, rasera och kamp medan flickorna tar hand om sitt utseende, pysslar om och tar hand om sina dockor. Pojkarna tar störst plats medan flickorna har en något mer tillbakadragen och omhändertagande roll.