4.2.1 Reaktioner hos allmänheten
Alla tre av mina intervjuade har någon gång blivit negativt bemötta på grund av sin slöja. Jasmine har upplevt det många gånger, speciellt när hon bodde i en förort till Göteborg:
”Där [i förorten] var det helt vanligt med slöja, majoriteten av kvinnorna där bar slöja och det var inget konstigt, men så fort man kom ut ur den förorten så var det invandrare plus slöja; ’inte nog med invandrare så bär hon slöja också’. Många gånger ute på stan har jag kallats påskkärring; ’ där är påskkärringen, det är inte påsk än!’, haha…”
Förutom att bli kallad olika saker har hon också ibland känt oror i andras ögon, att de tänker ”oj, gud, tänk så bär hon på en bomb..”, slöja och muslimer kopplas ju alltid till terrorism, säger hon. När sådana situationer uppstår försöker Jasmine prata mjukt och visa att det inte är så, att de automatiska fördomar som kommer fram inte stämmer. Ibland har det hjälpt, säger hon, men ibland har det istället blivit motsatt effekt. Hon säger att fördomar uppstår även om man kanske inte märker det, de syns inte men man blir faktiskt lite rädd. Samtidigt påpekar hon dock att hon inte bara har blivit negativt bemött, hon har många gånger uppfattat positiva
27
reaktioner. Som exempel nämner hon att människor på bussen har kommit fram och sagt hur fin hon är i slöja. Även Zainab ser Malmö som en mer tillmötesgående stad. Hon och hennes familj flyttade till Malmö i samband med att hon skulle börja använda slöja, de kände att det skulle vara rent farligt för henne att använda slöja när de bodde i Dalarna och i Malmö var det inte ovanligt med slöja så de kände att det skulle gå lättare om de flyttade dit. Trots att hon ser Malmö som en tillmötesgående stad har hon dock, precis som Jasmine upplevt ett negativt bemötande, och hon tar arbete som ett exempel:
”Jobben är självklart, det syns, man behöver inte ens nämna det. Det syns ju klart och tydligt att ’A, jag får ditt CV’, och sen ingenting. Fastän jag har ett perfekt CV, jag har jobbat för Malmö kommun, men det är ingen som… Och det är inte okej. Så självklart har man mött på, jag har mött på, speciellt när jag jobbade på ett äldreboende, där var det väldigt mycket, så självklart finns det.”
Zainab känner att hon blir bedömd utifrån sin slöja när hon söker arbete och jag känner frustrationen i hennes röst när hon säger att man behöver pengar, speciellt som student. Det hade kanske funkat som ströjobb, att det är lättare att få ströjobb, men det räcker inte menar hon. Till skillnad från Jasmine har dock inte Zainab känt av så mycket negativt bemötande på offentliga platser. Det var värre för henne när de bodde i Dalarna, men här i Malmö är det inte så farligt. Ibland stöter hon på någon som är lite borta, säger hon, men det är inte så ofta. Ifrågasättande av sitt val har Zainab också stött på, vilket gör henne arg och frustrerad eftersom hon känner att personen inte kan sätta sig in i hur hon tänker:
”(…)för någon dag sedan, det var det här ’men varför? Varför, varför?’, men så säger man men det är ingen som kommer förstå dom här svaren som man brukar ge för att personen själv kanske inte är religiös. Eftersom jag tror på gud, och när jag säger att jag bär slöja och jag känner att det är guds vilja så blir dom ’men varför gör du det för?’(…) det räcker inte för den här personen att bara höra det svaret och så blir det ’men varför, varför, varför?’ och så blir det som en liten förolämpning också.”
Zainab känner att det är jobbigt när folk ifrågasätter eftersom de själva inte kan se på slöjan så som hon gör, de accepterar inte de svar hon ger, de är inte bra nog eftersom de inte relaterar till de personerna som ställer frågorna. När vi kommer in på att prata om bemötande svarar Zahra att hon har stött på lite rasism och då oftast från äldre som inte vet något. När hon var liten kunde hon känna av lite kommentarer men det är inte så mycket nu och det tror hon beror på sin personlighet, att hon tar mycket plats och därför kanske inte hör de kommentarer
28
som ändå kommer. Hon nämner dock en viss incident när en arbetsgivare inte såg henne som svensk och att hon därför inte fick jobbet, om det var på grund av slöjan eller för att hon ser utländsk ut visste hon dock inte. Precis som att hennes personlighet gör att hon inte bryr sig om kommentarer gör hennes personlighet att hon inte på något sätt undviker att göra något, eller att inte gå någonstans. Inte heller Jasmine känner sig begränsad på grund av sin slöja. Trots negativa reaktioner känner hon att hon kan röra sig hur hon vill, det enda hon kanske undviker är att gå på disco här i Sverige men säger också att hon när hon är i Libanon mycket väl kan gå ut och roa sig:
”(…) jag undviker inte något medvetet, men om vi säger att jag inte går på disco och festar och sånt är det inte för att jag har på mig slöjan utan för att jag av personliga åsikter inte vill gå till såna ställen där man dricker och sånt, det passar mig inte. Men du ska veta en sak, när jag är i Libanon går jag faktiskt helt vanligt på disco och festar, haha, men det är nog för att det är araber där(…)”
Hon fortsätter och säger att de i Libanon tar emot en lättare än om hon skulle varit på disco här i Sverige. Det tror hon beror på att det är en muslimsk kultur där, det kommer i Libanon inte fram någon och ifrågasätter varför hon är där, det är lättare att gå ut i Libanon. Exakt varför det är så vet hon inte men, det kan ju vara en följd av hur bemötandet ändå är, men också hur de båda kulturerna skiljer sig åt.
4.2.2 Kränkning av rättigheter
När jag börjar prata om debatten som existerar kring slöjan och de senaste utvecklingarna i Frankrike pratar både Jasmine och Zahra om hur ett förbud mot slöja här i Sverige hade begränsat rättigheterna. Jasmine säger att så länge Sverige inte förbjuder användandet av slöja begränsas inte rättigheterna och hon ställer sig även frågan; varför förbjuda något som någon känner sig trygg med? Zahra reagerar starkt på min fråga vad hon hade gjort om slöjan hade förbjudits här i Sverige:
”(…) då hade jag revolterat, då hade jag hamnat i fängelse och stått för det för då handlar det inte om bara slöjan, utan då handlar det om mina rättigheter, att kränka personer(...)”
Varken Jasmine, Zainab eller Zahra kan nu eller i framtiden tänka sig att ta av sig slöjan. När jag ställer frågan till Zainab, om hon hade kunnat tänka sig att ta av sig slöjan, svarar hon:
29
”Nej, aldrig, aldrig i livet! Min personlighet bygger på min slöja, det här har blivit en del av mig. Man avstår och gör vissa grejer när man bär slöja men jag känner att det spelar ingen roll, vi lever ju inte för nu utan för det som kommer efter vi dör; om jag kommer fortsätta med det här nu kommer jag ha det bra sen.”
Även Jasmine och Zahra säger att de hade förlorat en del av sig själv om de tagit av sig sin slöja. Jasmine hade då uppfattat sig själv som att hon har fallit för utseende istället för det som egentligen finns på insidan och Zahra säger att om hon tagit av sig slöjan hade hon svikit sig själv, och även till viss del sina föräldrar. Slöjan betyder oerhört mycket för alla tre och ett möjligt förbud här i Sverige mot att använda slöja hade garanterat berört dem och då enligt dem själva kränkt deras rättigheter.
När vi pratar om mänskliga rättigheter tar Zahra också upp en koppling till det fria valet att bära slöja, och det fria valet att inte behöva bära slöja:
”Om man själv väljer det, så ja, då är det inga rättigheter som kränks…det är en mänsklig rättighet att ha slöja men det är en rättighet att inte ha slöja.”
Zahra menar att om man själv väljer att bära slöja är det inga rättigheter som kränks utan det är en mänsklig rättighet att få ha slöja, precis som att det är en mänsklig rättighet att inte bli tvingad att ha slöja. Jag frågar Zahra om hon någon gång själv känner att hon har blivit kränkt på grund av slöjan och hon svarar:
”Nej, jag har nog aldrig känt att jag blivit kränkt. Nej, men då är det mer för att jag är tjej, inte så mycket mer, för att jag är tjej än för att jag har slöja. Så nej, inte på grund av att jag har slöja.”
För Zahra handlar det mer om jämställdhetsfrågan än om att hon har slöja när det gäller om hennes rättigheter någon gång har kränkts. Hon har aldrig känt att slöjan har varit grunden till att hennes rättigheter har berövats henne. Zainab känner inte heller att hennes rättigheter direkt har kränkts men tar ändå upp rätten till arbete som exempel på kränkning som hon känner av:
”Självklart ska en människa få kunna jobba och självklart ska en som varit läkare i sitt land kunna va läkare här i Sverige också, men…det kommer aldrig vara mitt land det här så man förstår ju hur det är, det gör man.”
Ur Jasmine syn strävar Sverige efter att alla ska få erhålla rättigheter, inte bara muslimer, och det uppskattar hon verkligen.
30
”Sverige strävar faktiskt för att inte bara muslimer utan alla ska få sina rättigheter. Och det uppskattar jag verkligen för att vi flyttar till Sverige och det är många som är rädda över att man ska förstöra deras land och ta deras jobb. Jo men det förstår man, man är självklart rädd om sitt land, men så Sverige ska ha ett tack faktiskt, för att det strävar för att alla ska bli lika behandlade.”
De ser alla tre Sverige som ett tryggt land och att det är ett land som i viss mån tillgodoser dem med rättigheter, eller att Sverige i alla fall har en strävan och försöker att tillgodose alla med rättigheter.