Allmänna deltagartendenser

För de allmänna tendenserna är utgångspunkten varje elevs procentuella andel bidrag i alla tre samtal. Ett genomsnitt beräknas, och eleverna pla- ceras in på en skala i tre steg (över medel, medel och under medel). Där- efter jämförs eleverna gruppvis utifrån kategorierna språkbakgrund, kön och klass. Det bör åter framhävas att resultaten inte är statistiskt säker- ställda, utan får ses som allmänna tendenser, exempelvis som utgångs- punkt för närmare studium i framtida forskning.

6.3.1 Några skillnader utifrån språkbakgrund

Om man jämför deltagandet utifrån språkbakgrund, är skillnaden gällan- de aktivitet i gruppsamtalen mest markant. I dessa samtal är det naturligt att deltagarutrymmet krymper, då dubbelt så många elever deltar i dessa samtal. Någon enstaka elev uppvisar en högre aktivitet i gruppsamtalet, men tendensen är att flertalet elever med svenska som andraspråk89 _del-

tar betydligt mindre aktivt i gruppsamtalet än i något av de två parsamta- len. Medan sju av åtta elever med svenska som förstaspråk uppvisar ett relativt jämnt deltagande överhuvudtaget i de olika samtalen, är fyra av sju elever med svenska som andraspråk ojämnt aktiva om man jämför alla tre samtalen. Några tolkningar av resultaten ges nedan.90 _{I olika kul-}

turer utvecklas i hemmet olika sätt att bete sig i olika situationer (Berg- man 1994, Heath 1986, Herrlitz 1989, Mannerfelt 1994, Norman 1996, Scollon & Wong Scollon 1995/1999). L2-elevernas lägre aktivitetsgrad kan ha en sådan förklaring. Andra förklaringar har med språklig säkerhet och personlighetsstyp att göra, eller så har de (utifrån elevernas utsagor) att göra med att eleven vill protestera mot deltagandet överhuvudtaget. Om man ser till den totala andelen bidrag är L1-eleverna genomgående mer aktiva. Den procentuella fördelningen mellan L1-elever och L2- elever ligger då på 60-40, dvs. L1-eleverna använder 2/3 av bidragsut-

89 _{Endast sju elever ingår i detta sammanhang.} 90 _{En av eleverna deltar inte i gruppsamtalet.}

171

rymmet i samtalen, medan den resterande tredjedelen används av L2- elever.

Jaipal (2002) visade i sin avhandling att framför allt sex faktorer på- verkade elevernas deltagande i klassrumsaktiviteter. Dessa var bland and- ra sociokulturella faktorer, affektiva faktorer och andraspråksbehärskning (se också Hymes 1972, Tiede 1996, Viberg 1989a, 1989b, 1996).

Aktiviteten i de olika parsamtalen kan vara jämnt eller ojämnt förde- lad. Eleverna kan antingen vara lika aktiva i båda parsamtalen, dvs. såväl när de samtalar med en elev med samma som med annan språkbakgrund. I materialet tenderar flera av L2- eleverna att vara ojämnt aktiva i par- samtalen, medan L1-eleverna uppvisar ett jämnare deltagande oavsett samtalspartner. Av eleverna med svenska som förstaspråk är det fem elever (av åtta) som är lika aktiva i båda samtalen, medan tre uppvisar ett ojämnt deltagande, så att två är mer aktiva när de arbetar tillsammans med elev med samma språkbakgrund och en är aktivare i samtal med elev med svenska som andraspråk. Bland eleverna med svenska som andraspråk är fyra (av sju) aktivare tillsammans med elev med samma språkbakgrund, medan tre är aktivare tillsammans med elev med svenska som förstaspråk och endast en är lika aktiv i båda samtalen. Särskilt de elever som tystnar i gruppsamtalet tenderar att vara aktivare tillsammans med elev med svenska som förstaspråk.91

Flera elever tycks av materialet att döma ändå känna sig tryggare i arbetet med elev med samma språkbakgrund. De flesta av dessa elever är flickor, medan pojkarna tenderar att vara mer aktiva i arbetet med en elev med svenska som förstaspråk. Elever med svenska som andraspråk har oftast liten erfarenhet av att arbeta tillsammans med elever med svenska som förstaspråk, även om de gått alla sina skolår i svenska skola. Under sin fritid umgås flickorna med svenska som andraspråk dessutom mera sällan med ungdomar med svenska som förstaspråk än vad pojkarna av olika skäl har möjlighet till. (jfr också Nordenstam & Wallin 2002).

6.3.2 Tendenser gällande ämnesrelevant språkbruk

L1-elever använder fler ämnesadekvata formuleringar än L2-elever, vilket bland annat stämmer överens med tidigare forskning som pekar på att

91 _{Endast sju elever räknas, då en var frånvarande under gruppsamtalet och ersattes} av annan L2-elev.

172

det tar lång tid att lära sig ett ämnesadekvat språk (Cummins 1986, 2000/2001, Collier 1989, 1992, Collier & Thomas 1989, Thomas & Col- lier 2003, & Thomas 2003, Enström 1996, Kotsinas 1985, Saville-Troike 1984, Viberg 1989, 1996, Wallerstedt 1997). När det gäller ämnesrelevant språkanvändning ligger den procentuella skillnaden mellan eleverna på 66 % för L1-eleverna medan den är 34 % för L2-eleverna. Här är skillnaden alltså ännu större än när det gäller totalaktivitet. L1-eleverna använder nästan dubbelt så ofta ämnesrelaterat språk som L2-eleverna.

Av materialet att döma har elever med välutbildade föräldrar möj- lighet att diskutera ämnesrelaterade teman utanför skolans väggar med någon annan vuxen än läraren och skolkamraterna, vilket språkjournaler och intervjumaterialet indikerar (se också Skolverket 2001a, 2003b).

6.3.3 Skillnader mellan könen

Flickor och pojkar deltar ganska likartat i dessa samtal. Några tendenser till skillnader finns, och även om de inte är statistiskt säkerställda kan det ändå vara av intresse att peka på dem exempelvis för fortsatt forskning i större skala kring liknande frågor.

De skillnader som framträder i materialet har att göra med aktivi- tetsgrad i fråga om nyämnesintroduktion och procedurbidrag, bundenhet vid läromedel samt säkerhet när det handlar om ämnesadekvata språkiga formuleringar. Pojkarna är överlag aktivare i dessa hänseenden än flick- orna. Bland flickorna är spridningen större, så att några är väldigt aktiva, medan andra uppvisar en lägre aktivitetsgrad. Det visar sig också att poj- karna är de som oftare använder ämnesrelevant språk, och de är dessut- om långt mera aktiva än flickorna när det gäller att diskutera ords bety- delser.

6.3.4 Skillnader utifrån föräldrarnas utbildning

Tydliga tendenser pekar på att elevernas sociala bakgrund har betydelse för deras deltagande i samtalen. Den sociala bakgrunden representeras här av föräldrarnas utbildningsbakgrund. Eleverna i klass 1A som ingår i undersökningen kommer huvudsakligen från hem där föräldrarna har kort eller medellång utbildningsbakgrund, medan samtliga i undersök- ningen ingående elever i klass 1B har minst en förälder med lång utbild-

173

ning. Ett genomgående mönster är att eleverna i klass 1B är aktivare än eleverna i klass i 1A, utom när det gäller aktivitet i form av procedurbi- drag, där eleverna i klass 1A är aktiva betydligt oftare (se också Skolver- ket 2001a).

Specifika ordkombinationer och ämnesrelaterade språkliga formule- ringar i form av nominaliseringar används i mycket högre utsträckning av eleverna i klass 1B överlag. Alla elever i 1B är aktiva, såväl L1- som L2- elever.

6.3.5 Sammanställning av jämförelserna

De tendenser till skillnader som framträder kan alltså hänföras till olika variabler som språkbakgrund, könstillhörighet och social bakgrund. De kan sammanställas enligt följande:

Språkbakgrund Språkbakgrund

Elever med L1 Elever med L2

1.Relativt jämn aktivitet 1.Mer ojämn aktivitet i de tre samtalen i de tre samtalen 2. Många lika aktiva i 2.Flera blir tyst i grupp grupp

3. Många lika aktiva i 3.Många olika aktiva i parsamtalen i parsamtalen 4.Flera använder 4.Färre använder spec. ordkombinationer spec. ordkombinationer

Kön Kön

Flickor Pojkar

1.Jämnare för- 1.Högre aktivitet totalt men delning av högaktiva ojämn fördelning

och lägre aktiva

2.Färre anv. procedurer 2.Fler anv. procedurer 3.Färre anv. spec. 3.Fler anv. specifika ordkombinationer ordkombinationer 4.Fler introducerar aldrig nya ämnen 4.Fler introd. nya ämnen 5.Flera och olika 5.Likartade kommentarer kommentarer

Klass och social bakgrund: föräldrarnas utbildning

Kort/medellång utbildning Lång utb.

Elever i 1A Elever i 1B

1.Lägre aktivitet 1.Högre aktivitet överlag överlag (utom i gruppsamtalen) 2.Färre ämnesadekvata formuleringar 2.Fler ämnesadekvata formul.

174