Det här kapitlet vänder sig till alla de utanför myndighetssfären som genom sitt jobb eller fritid kommer i kontakt med de arter och livsmiljöer som pro- grammet handlar om, och som genom sitt agerande kan påverka artens situa- tion och som vill ha vägledning för hur de bör agera för att gynna den.
åtgärder som kan skada arterna
Ingrepp som kan minska antalet lämpliga livsmiljöer på de områden där nå- gon av programarterna finns eller fanns tidigare bör inte genomföras. Till sådana ingrepp hör igenfyllning av småvatten, rätning och fördjupning av vattendrag, utdikning, dränering eller andra ingrepp som kan leda till en sänkning av grundvattenståndet. Inte heller bör ingrepp genomföras som leder till ökad belastning genom näringsämnen på de lokaler där någon av programarterna förekommer. Om dessa lokaler ligger i jordbruksmark bör denna nyttjas extensivt. Användning av gödsel eller ogräsmedel bör inte före- komma. Läckage från avlopp bör inte förekomma i närheten av dessa lokaler. Fisk, särskilt karpfiskar eller gräskarp, bör inte utplanteras i någon av pro- gramarternas lokaler. Vid alla planerade åtgärder och ingrepp på dessa lokaler bör konsekvenserna för programarterna bedömas från fall till fall, särskilt om dessa åtgärder/ingrepp kan tänkas leda till minskning av antalet lokaler/ytor lämpliga för kolonisering eller till ökad närsaltsbelastning.
hur olika aktörer kan gynna arterna
Markägare, berörda kommuner, nyttjanderättsinnehavare, intresseorgani- sationer och andra aktörer bör informeras om förekomsten av vårslinke, uddrufse respektive trubbrufse i det aktuella området. De kan aktivt gynna arterna genom att:
• skapa nya lämpliga livsmiljöer (se ovan: Information). • underlätta programarternas kolonisering genom att skapa
vegetationsfria ytor i redan befintliga livsmiljöer genom enkla mekaniska ingrepp.
• skapa lämpliga småvatten såsom trampspår och minska konkurrensen från andra växter genom att tillämpa extensivt bete i området.
• minska övergödningen genom att se över och minimera utsläpp från avlopp samt genom att minimera utsläpp av gödande ämnen och
kemikalier från jordbruksmark – i synnerhet i områden som avrinner till kända kransalgslokaler.
• riktade tillsyns- och rådgivningsprojekt bör kunna genomföras av berörda kommuner och länsstyrelser.
• anlägga uppvuxna skyddzoner eller betad grässvål för att minska övergödning, om småvatten där någon av programarterna
förekommer direkt gränsar till åker eller skog. Uppvuxna skyddzoner och extensivt betade ytor kan fungera som ett effektivt skydd mot närsaltstillförsel från diffusa källor som (intensivt) jordbruk eller skogsbruk. Berörd länsstyrelse bör teckna avtal med markägare som saknar skyddzoner mot sina vatten.
Berörda kommuner bör beakta arternas behov vid planering av t.ex. avlopp och markanvändning.
I området kring Kristianstad, sydvästra Skåne, på Öland och Gotland bör de berörda länsstyrelserna (Skånes, Kalmar och Gotlands län) på regional nivå eftersträva att förbättra vattenkvaliteten. Detta kan ske genom minskat läckage av näringsämnen från jordbruksmark, förbättrad rening av avlopps- vatten samt anläggning av våtmarker för att minska närsaltstillförseln till kustområdena (recipientkontroll).
Finansieringshjälp för åtgärder
Aktörer som vill genomföra åtgärder som gynnar vårslinke, uddrufse eller trubbrufse kan via länsstyrelserna, Jordbruksverket och Skogsstyrelsen få in- formation om var finansieringshjälp kan sökas. Ersättning för anläggning och skötsel av våtmarker och småvatten i jordbruksmark kommer att kunna sökas via länsstyrelserna, inom det nya miljö- och landsbygdsprogram som kommer att gälla 2007-201.
utsättning av arter i naturen för återintroduktion, populationsförstärkning eller omflyttning
Den som vill sätta ut hotade växt- eller djurarter som är fridlysta enligt 4-9 §§ art-skyddsförordningen eller 5 § fiskeförordningen, eller som är fredade enligt § jaktlagen, samt införskaffa grundmaterial för uppfödning och uppdrivning inklusi-ve förvaring och transport, måste se till att skaffa erfor- derliga tillstånd. Länsstyrel-sen får enligt 14-15 §§ artskyddsförordningen i det enskilda fallet ge dispens från förbuden i 4-9 §§ som avser länet eller del av länet. Länsstyrelsen får också enligt 16 § fiskeförordningen ge tillstånd till utsättning av fisk, vattenlevande blötdjur och vattenlevande kräftdjur. För fångst och utsättning av däggdjur och fåglar krävs tillstånd av Naturvårdsver- ket. När det gäller förvaring och transport av levande exemplar av växt- och djurarter som i bilaga 1 till artskyddsförordningen har mar-kerats med N eller n, måste undantag från förbudet i 2 § sökas hos Jordbruksver-ket.
Samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken kan vara ett första steg att ta för den som planerar åtgärder som innebär utsättning av växt- eller djurarter i naturen.
myndigheterna kan ge information om gällande lagstiftning
Den fastighetsägare eller nyttjanderättsinnehavare som brukar mark eller vat- ten där hotade arter och deras livsmiljö finns bör vara uppmärksam på hur området brukas. En brukare som sätter sig in i naturvärdenas behov av sköt- sel eller frånvaro av ingrepp och visar hänsyn i sitt brukande är oftast en god garant för att arterna ska kunna bibehållas i området.
Oavsett verksamhetsutövarens kunskap och intresse för att bibehålla na- turvär-dena kan det finnas krav på verksamhetsutövaren enligt gällande lagar, förordning-ar och föreskrifter. Vilken myndighet som i så fall ska kontaktas avgörs av vilken myndighet som har tillsyn över den verksamhet eller åtgärd det gäller. Länsstyrel-sen är den myndighet som oftast är tillsynsmyndighet. För verksamhet som omfat-tas av skogsvårdslagen är skogsvårdsstyrelsen till- synsmyndighet. Det går alltid att kontakta länsstyrelsen för att få besked om vilken myndighet som är ansvarig.
Tillsynsmyndigheterna kan ge upplysningar om vilka regelverk som gäller i det aktuella fallet. Det kan finnas krav på tillstånds-, anmälningsplikt eller samråd. Den berörda myndigheten kan ge information om vad en anmälan eller ansökan bör innehålla och i hur god tid den bör lämnas in innan verk- samheten planeras sättas igång.
råd om hantering av kunskap om observationer
Enligt sekretesslagens 10 kap §1 gäller sekretess för uppgift om utrotningsho- tad djur- eller växtart, om det kan antas att strävanden att bevara arten inom landet eller del därav motverkas om uppgiften röjs. Kännedom om förekom- ster av hotade arter kräver omdöme vid spridning av sådan kunskap då illegal jakt och insamling kan vara ett hot mot arten.
Naturvårdsverkets policy är att informationen så långt möjligt ska spridas till markägare och nyttjanderättshavare så att dessa kan ta hänsyn till arten i sitt brukande av området där arten förekommer permanent eller tillfälligt.
När det gäller arterna i det här programmet så bör inga restriktioner till- lämpas när det gäller utlämnande av förekomstdata.
Uppgifter om artförekomster och lokaler som framkommer vid de åtgärder som föreslås i detta åtgärdsprogram bör rapporteras till ArtDatabankens art- portal.