I det här kapitlet finns de föreslagna åtgärderna översiktligt beskrivna. Det hanterar vilka åtgärder som behövs, hur de bör genomföras och hur resulta- ten bör se ut. Detaljuppgifter om de enskilda åtgärderna finns i bifogad åt- gärdstabell i slutet av programmet.
Framställning av informationsmaterial, utbildning av inventerare och till- sättning av en referensperson som kan vidimera bestämningarna är, i likhet med samtliga andra åtgärdsprogram för bevarande av hotade kransalger, de åtgärder som bör genomföras först för att kunna garantera att artbestämning- arna är tillförlitliga (se nedan: Artbestämning). Speciellt bör avgränsningen mellan uddrufse och trubbrufse samt vårslinke och höstslinke tas upp under utbildningen samt i informationsmaterialet.
De för detta program specifika åtgärderna syftar i första hand till att klar- göra arternas utbredning och antal lokaler i Sverige som är dåligt känt idag. På grund av arternas mycket sporadiska uppträdande är det viktigare att få information om var en aktiv fröbank finns kvar än att hitta levande exemplar av programarterna. Återbesök av aktuella kända lokaler samt systematiska inventeringar är högst prioriterade. Samma prioritet har skapande av små ve- getationsfria ytor i lämpliga livsmiljöer som syftar till att ta reda på var en ak- tiv fröbank finns, samt att bevara denna fröbank. Inventeringar och skapande av vegetationsfria ytor är allra högst prioriterade i och runt Kristianstad där vårslinke har hittats på flera lokaler.
En informationsfolder som riktar sig till personer och organisationer resp. företag som anlägger, bedriver eller restaurerar småvatten uppmärksammar kransalgernas betydelse.
Utplantering är en tänkbar åtgärd, som i liten skala kan komma till stånd under programperioden efter mycket noggrann bedömning av behov och lämplighet.
Kunskapen om programarternas förekomst är i nuläget otillräcklig för att kunna föreslå mer konkreta åtgärder. Erfarenhet saknas av hur man bäst ska- par nya habitat och därmed åtgärdar habitatbristen, som anses som den främ- sta hotfaktorn för alla programarter, samt av vilken framgång dessa åtgärder kommer att få. När denna kunskap samlats in, kan mer konkreta åtgärder föreslås i samband med revideringen av åtgärdsprogrammet.
Ny kunskap och inventering
WORKSHOP MED INTERNATIONELLA EXPERTER (GEMENSAM FÖR ALLA PROGRAM)
Under september 2008 bör flera europeiska experter tillsammans med refe- renspersonerna samt några inventerare gå igenom det insamlade materialet samt övrigt herbariematerial för några speciellt svårbestämda taxa. Även pro-
tokollen för dessa taxa granskas. Workshopen äger rum i Rostock (Tyskland) i anslutning till IRGCs (International Research Group on Charophytes) möte. Denna samordning är nödvändig eftersom bestämningskriterier skiljer sig i olika länder för flera taxa.
inventering
Information om programarternas aktuella lokaler samt om eventuell negativ påver-kan (exempelvis punktutsläpp, igenfyllning av småvatten, inplantering av gräskarp) på dessa lokaler bör vidarebefordras till berörda kommuner, länsstyrelser och andra myndigheter.
UTBILDNING AV INVENTERARE OCH TILLSÄTTNING AV REFERENSPERSONER (GEMENSAM FÖR ALLA PROGRAM)
Redan under september 2005 pågick en utbildning i artbestämning av kransal- ger vid sjön Erken i Stockholms län. Ytterligare utbildningar pågick under 6-8 september 2006 på Länsstyrelsen i Stockholm samt under 24-25 augusti 2007 i Bromölla i Länsstyrelsen för Skåne läns regi. Med hjälp av insamlat färskt och pressat material, herbariematerial och stereomikroskop tränades artbe- stämningen av kransalgerna, speciellt de taxa som är svåra att skilja från varan- dra och de som ingår i åtgärdsprogrammen. Deltagare var främst (de tilltänkta) inventerarna av de arter som åtgärdsprogrammen berör, (de tilltänkta) referens- personerna samt koordinatörerna för åtgärdsprogrammen i de enskilda länen. Under utbildningen i Stockholm testades även ett förslag på bestämnings- nyckel (se nedan). Referenspersonerna hjälper under åtgärdsprogrammens giltighetsperiod till med artbestämning, att vidimera insamlat material, ta be- läggexemplar för alla kransalger med åtgärdsprogram samt överlämna dessa till Naturhistoriska Riksmuseet. För dessa insatser ersätter det koordinerande länet referenspersonen i enlighet med vad som anges i åtgärdstabellen.
UTVECKLING AV INVENTERINGSINFORMATION (GEMENSAM FÖR ALLA PROGRAM)
Alla inventerare och referensgruppen försågs under 2007 med informations- material som hjälp vid artbestämningen. Detta informationsmaterial innehål- ler en tryckt bestämningsnyckel för kransalger i Sverige (omarbetning och komplettering av en redan befintlig bestämningsnyckel: Blindow m.fl. 2007), tips och eventuellt fältprotokoll för svårbestämda taxa, kompletterande bild- material på CD samt metodbeskrivningar för inventering och undersökning av olika faktorer på lokalen.
ARTBESTÄMNINGARNA INOM ÅTGÄRDSPROGRAMMENS GILTIGHETSPERIOD (GEMENSAM FÖR ALLA PROGRAM)
Inventeringarna bör i större skala startas under 2007 efter att utbildningen har skett av de personer som ska utföra fältarbetet. Inventerarna behöver så långt som möj-ligt kunna skilja ut vanliga taxa från de taxa som ingår i åtgärdsprogrammen samt övriga sällsynta taxa vilket avsevärt kommer att minska mängden material som kräver vidimering genom referenspersonerna. Växter som misstänks tillhöra pro-gramarterna vidarebefordras till referens- personerna.
För vissa taxa bör färskt material samlas in för genetiska analyser. Efter- som inte alla karaktärer kan avgöras på pressat material (t.ex. diameter på skott och kransgrenar, diameter på anteridier) bör ett särskilt protokoll fyllas i av referens-personerna för de taxa där detta blir nödvändigt. I enskilda fall kan även odling av sterila exemplar krävas för att kunna vara säker på artbe- stämningen.
LÖPANDE ARTBESTÄMNINGAR (DETTA PROGRAM)
Som referensperson för det insamlade materialet fungerar Erik Ljungstrand, Botaniska Föreningen i Göteborg. Referenspersonen kontrollerar bestämning- en och tar herbariebelägg på programarterna.
UNDERSÖKNING AV AKTUELLA LOKALER
Programarternas aktuella lokaler, Greby stenbrott och området kring Deger- hamn stenbrott/Albrunna (trubbrufse) samt Glömminge (uddrufse) på Öland bör vara föremål för regelbunden övervakning under programperioden.
I Greby stenbrott hade Langangen (1996) hittat trubbrufse i en damm sö- der om vägen Greby/Räpplinge, medan Blindow (egna observationer) hittat arten i två dammar norr om denna väg. I området finns en rad dammar och periodiska småvatten (vätar) som angränsar direkt till varandra och bedöms som lämpliga livsmiljöer.
Trubbrufse hittades även i en alvarvät direkt norr om Degerhamn stenbrott vid Albrunna.
Uddrufse hittades i djupa spår (ca. 20 cm) efter skogsmaskiner på en skogs- väg vid Glömminge 2005, men verkade vara försvunnet under 2006 (Roland Carlsson, pers. medd. 2005, 2006).
På alla tre lokaler bör tänkbara småvatten i ett större område undersökas årligen under maj eller juni mellan 2008 och 2010. Därvid bör förekomsten, beståndens ytutbredning och antal individer för den aktuella arten antecknas samt artens vitalitet och fertilitet. Även övrig undervattensvegetation (en- skilda arter, täckningsgrad, höjd) bör antecknas liksom vattnets klarhet och eventuell förekomst av planktonblomning eller kraftig påväxt på undervat- tensvegetationen. I varje område beräknas denna undersökning ta ungefär en till två dagar. Eftersom båda arter förekommer i småvatten och på grunt vat- ten är gummistövlar (eventuellt vadarstövlar eller –byxor) och kratta tillräck- lig utrustning (se även bilaga 2).
Under dessa besök bör även avgöras om ett tillräckligt stort antal (ungefär 20) småvatten med vegetationsfria ytor som är lämpliga att koloniseras redan finns i området. Om så är fallet, vilket bedöms som sannolikt vid stenbrotten i Greby och Degerhamn men osannolikt vid Glömminge, bör dessa småvatten ”säkras”, dvs. kontrolleras årligen under programperioden. I annat fall bör redan under lokalbesöket sådana småvatten respektive ställen noteras där lämpliga livsmiljöer kan skapas och antecknas hur detta lämpligen kan verk- ställas. Detta bör ske under samma år (se nedan).
INVENTERING AV NYA LOKALER
Om vårslinkets förekomst i och kring Kristianstad och dess sporadiska upp- trädande skriver redan Wahlstedt (1875, s. 15): ”För att rikta botanisternas
uppmärksamhet på saken, anser jag mig böra påpeka ett egendomligt för- hållande vid denna och några andra Characeers (N. flexilis, T. intricata, Ch.
contraria, aspera och fragilis) uppträdande här i trakten: Dessa arter fram-
komma nemligen, ofta i stor myckenhet, i nyss upptagna gropar, såvida dessa hafva sådan belägenhet och så stort djup, att de under våren och början af som- maren hålla vatten. De lefva dock icke qvar många år i samma grop, utan för- svinna, den ena efter den andra, så snart gropens botten börjar gräsgå. Då samma förhållande blifvit iakttaget på andra ställen med andra arter ... och iaktagelsen här i Christianstadtrakten blifvit många gånger upprepad, så anser jag mig med visshet kunna draga den slutsatsen, att sporerna af dessa arter för längre tid sedan blifvit nedbäddade i gyttjan eller leran, der de bibehålla sin groningsför- måga, till dess gynnsamma omständigheter för deras utveckling inträffa.”
Hans iakttagelser och slutsatser stämmer väl överens med andra uppgifter i litteraturen (se ovan) och det är inte otänkbart att en aktiv fröbank fortfa- rande finns kvar i Kristianstad-trakten, speciellt med tanke på att kransalger under flera decennier blev mer eller mindre förbisedda av svenska botanister (Blindow 1994) och att vårslinke mycket väl kan ha blivit förbisett.
En eftersökning av vårslinke i Kristianstad-området är därför högst prio- riterad och bör genomföras för första gången under maj-juni 2008. Eftersom vårslinke är en utpräglad pionjärväxt är det meningslöst att leta upp exakt samma lokal där det fanns på 1800-talet. Lämpliga lokaler (olika typer av småvatten som vägdammar, diken, grustag) bör sammanställas före inven- teringen med hjälp av kartmaterial och lokalkännedom. Lokalerna bör även letas upp med hjälp av en systematisk inventering av blötare områden, spe- ciellt i omedelbar närhet av Helgeån, eftersom vår-slinke även kan växa i mycket små vattensamlingar. Även Hammarsjön bör ingå i denna inventering. Hammarsjön är en grund slättsjö med mycket riklig vattenvegetation. I dess strandzoner och betade strandängar har flera konkurrenssvaga arter hittats, t.ex. klotgräs (Pilularia globulifera), strandranunkel (Ranunculus reptans) och flocksvalting (Baldellia ranunculoides) (Olsson 2000), och även vårslinke kan mycket väl förekomma där.
Vid dessa inventeringar bör även sådana småvatten respektive ställen note- ras där lämpliga livsmiljöer (ca. 0) kan skapas och antecknas hur detta lämp- ligen kan verkställas (se nedan). Eftersom vårslinke förekommer i småvatten och på grunt vatten är gummistövlar (eventuellt vadarstövlar eller –byxor) och kratta tillräcklig utrustning för inventeringen (se även bilaga 2).
Inventeringen beräknas ta ungefär en till två veckor inklusive förberedelse. Den bör upprepas årligen under maj-juni 2009-2010 eftersom det är möjligt att arten inte gror under alla år eller väderleksförhållanden.
Under 2008 och 2009 bör ett område i sydvästra Skåne inventeras som omfattar alla tidigare lokaler för de tre programarterna (söder och väster om Ringsjöarna). Denna inventering, som beräknas ta ungefär två till tre veckor per tillfälle, bör genomföras i maj/juni för att kunna hitta vårslinke, uddrufse och den vinterannuella resp. ”tidigt försvinnande” formen av trubbrufse (se ovan) samt under juli/augusti för att kunna hitta den ”sent sommarannuella” formen av trubbrufse. Inventeringen bör genomföras med samma metod (identifiering av lämpliga lokaler, utrustning) som har beskrivits för Kristian- stad-trakten.
Under 2008 och 2009 bör Öland och Gotland inventeras både i maj/juni och i juli/augusti för att kunna hitta uddrufse och de olika formerna av trubb- rufse. Inventeringen bör genomföras med samma metod som ovan. På Öland bör förutom artificiella livsmiljöer, alvarvätarna stå i fokus för inventeringen. Vätar anses som mycket lämpliga livsmiljöer för båda arterna. Trubbrufse har redan hittats i två vätar, och det är tänkbart att även uddrufse förekommer där men att det hittills har förbisetts. Även på Gotland bör vätar höra till de prioriterade livsmiljöerna vid inventeringen. Andra lämpliga miljöer är brand- dammar som är talrika på både Öland och Gotland. Inventeringen beräknas ta ungefär två veckor per tillfälle och område.
För att undersöka eventuell förekomst av vårslinke utanför ”kärnområdet” i Skåne bör även artens andra fyndlokalerna inventeras under maj/juni 2008 och 2009. Dessa inventeringar beräknas ta ungefär en till två dagar i området kring Långemossen (64200N, 126620E) vid Ytterby i Bohuslän, ungefär 2- dagar i grustäkter på Mälaröarna, ungefär 2- dagar i södra Uppsala med om- givning samt ungefär 2- dagar på blekefält i Jämtland och bör genomföras med samma metodik som har beskrivits ovan.
information
INFORMATIONSFOLDER
Programarterna har minskat kraftigt på grund av att deras naturliga livsmiljö har förstörts i stor utsträckning. Artificiella småvatten som kräftdammar, fiskdammar, golfbanedammar, vägdammar, branddammar, grustag, stenbrott och viltvatten kan vara bra ersättningsmiljöer (jfr. ”Åtgärdsprogram för ho- tade kransalger: slinke-arter i sjöar och småvatten”). Åtgärder som främjar kransalger vid anläggning och/eller skötsel av artificiella småvatten bör därför rekommenderas. Tänkbara åtgärder är anläggning av grunda småvatten el- ler grunda områden i djupare småvatten, ett lågt sommarvattenstånd samt åtgärder som leder till lägre närsaltskoncentrationer som anläggning av betad grässvål runt dessa vatten, undvikande av gödslande åtgärder i vattnens när- het, undvikande av utfodring i kräft-, fisk- eller fågeldammar.
Generell information om hur man kan främja naturlig nyetablering och skapa gynnsamma förhållanden för kransalger (inklusive programarterna) vid anläggning och skötsel av artificiella småvatten bedöms kunna bli värdefull för programarterna. Sådan information har redan spridits i en informationsfolder utgiven av Svenska Jägareförbundet kring anläggning och skötsel av viltvatten (Andersson m.fl. 1996). En informationsfolder kring kransalgernas nytta i små- vatten och lämpliga åtgärder bör tas fram. Målgruppen för informationen är bl a:
• lantbrukare
• ägare av kräftdammar • Svenska Jägareförbundet • Vägverket
• företag som driver och restaurerar grustag och stenbrott • golfklubbar.
Denna information bör samordnas med åtgärdsprogrammet för hotade kransalger: slinke-arter i sjöar och småvatten. Informationen bör framför allt spridas i de områden där någon av programarterna förekommer eller har hit- tats tidigare.
INTERNATIONELLT SAMARBETE
Alla programarter, men speciellt vårslinke och uddrufse, är mycket hotade i största delen av sina utbredningsområden. Detta åtgärdsprogram bör kunna göras tillgängligt för berörda myndigheter samt botaniska föreningar i andra länder. En översättning till engelska är därför angelägen, men genomförs inte inom ramen för detta åtgärdsprogram.
områdesskydd
Behov av områdesskydd bör utredas om någon av programarternas lokal är hotad av övergödning (punktutsläpp) eller annan mänsklig påverkan, som igenfyllning av småvatten, inplantering av gräskarp m.m.
skapande av lämpliga livsmiljöer utanför de skyddade områdena
SKAPANDE AV NYA LIVSMILJÖER
Alla tre programarter är mycket känsliga för konkurrens från andra växter och beroende av vegetationsfria ytor. De kan snabbt kolonisera nybildade el- ler nyskapade småvatten, men försvinner lika snabbt igen. Bristen på lämpliga livsmiljöer (se ovan) anses som den allvarligaste hotfaktorn mot dessa arter. Att skapa lämpliga livsmiljöer är därför en mycket viktig åtgärd för att bevara arterna i ett område och för att upprätthålla en aktiv fröbank.
Sådana åtgärder bör inte vara storskaliga och behöver inte vara dyra. Alla arter förekommer i periodiska småvatten på ofta bara några få m2, som t.ex.
i vattenfyllda hjulspår eller trampspår efter kor. Nyskapade småvatten eller vegetationsfria ytor som uppstår efter olika störningar är dock särskilt i kul- turlandskapet utsatta för snabb övergödning och igenväxning, som gör att de förlorar sitt värde för pionjärväxter. Att med jämna mellanrum och med enkla redskap skapa ett flertal små ytor anses därför vara gynnsammare än att som engångsåtgärd gräva upp en enda större damm med tung maskininsats.
De åtgärder som bör vidtas bör anpassas till den aktuella miljön. Tänkbara åtgärder är:
• att avlägsna befintlig vegetation från grunda områden i dammar (exempelvis branddammar) under sommaren eller hösten med spade eller små maskiner.
• att rensa diken från befintlig vegetation. I England förekommer både vårslinke och uddrufse regelbundet år efter år i ett område där befintliga diken rensas från sin vegetation under sommaren när dessa arter redan har avslutat sin vegetationscykel (Stewart & Church 1992). Även här kan det räcka med att några få m2 behandlas. Detta
bör ske mekaniskt (med spade eller små maskiner) och inte med hjälp av ogräsmedel. Stewart & Church (1992) rekommenderar att en sådan åtgärd upprepas vart tionde år.
• att gräva små gropar i områden som är översvämmade under våren och försommaren med spade eller små maskiner.
• att främja extensivt (lågintensivt) bete på strandängar eller i rikkärr. Idealiska livsmiljöer för de tre arterna är ”söndertrampade” ytor kring småvatten/dammar, speciellt om betningen påbörjas först när vårslinke och uddrufse redan har avslutat sin vegetationscykel. På det öländska och gotländska alvaret främjas arterna av kontinuerligt extensivt bete (jfr Pettersson 1964).
• att ge rekommendationer på hur miljöerna bör utformas vid
restaurering av grustag eller stenbrott, samt på lämpliga åtgärder för att skapa vegetationsfria ytor åt kransalger och övriga pionjärväxter som är typiska för dessa områden (se Widgren 2005).
• att tillåta vattendrag att svämma över på lämpliga ställen genom att bygga små fördämningar eller genom att avlägsna dräneringar.
Genomförandet av ovanstående åtgärder bör bedömas från fall till fall och ske i närheten av aktuella fyndlokaler för någon av programarterna samt i Kristianstad-området. Uddrufsets aktuella lokal vid Glömminge ligger mycket nära Ismanstorp (se Figur 6) där arten hittades under 1994 men bedöms som utgången. En aktuell fröbank kan dock finnas kvar i hela detta område. Små gropar bör skapas här i större mängd för att främja arten.
Alla nyskapade livsmiljöer bör återbesökas årligen under maj/juni respek- tive juli/augusti för att få information om eventuell kolonisering.
ÅTGÄRDER VID EVENTUELLA NYFYND
Alla lokaler där någon av programarterna hittas bör under hela programpe- rioden återbesökas årligen, och 10 (uddrufse, trubbrufse) respektive 20 (vår- slinke) lämpliga småvatten bör skapas respektive säkras enligt ovan.
Populationsförstärkande åtgärder
Bland alla kransalger är programarterna de där utplantering bedöms vara viktigast. Denna åtgärd bedöms med dagens kunskap vara nödvändig för att upprätthålla den svenska populationen. En bedömning av om utplantering är lämplig och nödvändig bör göras för alla tre programarterna. Utplantering kan möjligen komma till stånd redan under programperioden, men först efter mycket noggrann bedömning och då som ett försök i liten skala, som utvärde- ras i samband med åtgärdsprogrammets revidering. Utplantering av oosporer eller sediment som innehåller oosporer har föreslagits som tänkbar åtgärd för att bevara uddrufse i Storbritannien (Stewart & Church 1992). För att und- vika floraförfalskning bör utplanteringar enbart ske i regioner där respektive art har förekommit tidigare.
Alla tre programarterna har oosporer som förmodligen kan överleva under lång tid i sedimenten. De har dock på grund av brist på lämpliga livsmiljöer varit försvunna från nästan hela sitt tidigare utbredningsområde så pass länge, att en intakt fröbank med stor sannolikhet bara finns kvar på få ställen. Detta gäller särskilt för vårslinke: Om man lyckas hitta denna art är det mycket
viktigt att säkra dess förekomst i Sverige och den behöver i så fall allt stöd som man kan ge. Utplantering av oosporer som bildas rikligt på de ettåriga plantorna, eller av sediment från växtplatsen till andra lämpliga lokaler, är då mycket angelägen. Även utplantering av oosporer från grannländer där arten fortfarande förekommer (Danmark, Tyskland) bör övervägas. De tre program- arterna är mycket konkurrenssvaga. De är beroende av att vegetationsfria ytor finns och skapas på nytt med jämna mellanrum för att kunna finnas kvar på en aktuell lokal. Därför bedöms en utplantering vara riskfri för andra arter.