Allmänna begrepp och sammanhang

Redan tidigare har givits definitioner på, eller förklaringar till begreppen ideologi, hot- bild.6 Det finns emellertid anledning att i görligaste mån ytterligare försöka reda ut de

militärteoretiska sammanhangen. I sin tur ger det ytterligare definitioner och förklaringar.

Figur 10. Exempel på militärteoretiska sammanhang.

5. De sovjetryska definitioner som återges här är hämtade ur Den sovjetiska militärencyklopedin. 6. Se p. 5.2 ”Ideologi och hotbild”

Politiska doktriner

Militärpolitiska doktriner

Militärdoktriner

”The National Military Strategy 1992”

Strategier

Månad - år - decennium Strategi - konsten att vinna krig

Operationer

Dagar - vecka - månad

Operativ konst - en konst i sig att samordna flera slag för att uppnå strategins syfte

Taktik

Timme - vecka

Ett modeord som dykt upp i militär och säkerhetspolitisk terminologi under det senaste kvartsseklet har blivit ”doktrin”. Att precisera dess betydelse i olika länders tänkande har blivit en hel vetenskap. Det innebär också avgränsningssvårigheter till ”strategi”, ”operationskonst” och även ”taktik”. Gunnar Jervas har gjort en ansats till karaktäristik att doktrinen utgör en ram för handlingsprogram, som om de är lång- siktiga betraktas som strategiska; om de är mer omedelbara som ”taktiska”. (Säker- hetspolitiken som process. Internationella studier 1972:2 sid. 7). Överhuvudtaget är begreppen allmänna och används i olika betydelser i olika sammanhang. Det är därför inte helt enkelt att reda ut dessa.

Doktrin-begreppet har i litteraturen och det allmänna medvetandet definierats på

många olika sätt. Frånsett då ett uttalande åsätts vara en doktrin av säkerhetspolitiska kommentatorer i massmedia utgör den en mer eller mindre genomtänkt linje för exempelvis en nations politiska handlande. Det finns anledning att särskilt uppehålla sig vid begreppet militärdoktrin. Definitionen formulerades tidigt i Sovjetunionen i samband med utarbetandet av Frunzes militärreform under 1920-talet. Den äger fortfarande giltighet och vinner allt större acceptans i västvärlden. (Se även p. 4.3.10 ”Nutida uppfattningar i USA”.)7 Innan vi definierar doktrin, ger vi en kort förklaring till det ryska begreppet militärreform: Fyra tidigare utformades i Ryssland, Ivan IV – ”Den Förskräckliges” sent 1500-tal, Peter I – ”Den Stores” 1700–1710, krigsminister Miljutkins 1860–1865, samt en reform 1905–1912 som ej hann bära frukt under första världskriget. Den fick inget eget namn men arbetet leddes av storfurst Nikolaj Nikolajevitj. I det postkommunistiska Ryssland antogs en ny militärreform 1998. Med

militärreform menas när ett militärteoretiskt – eller tekniskt – paradigmskifte sätter

avgörande spår i krigskonsten.8

Definition av begreppet doktrin (enl. Sovj. militärencyklopedin):

”De för en bestämd tidsrymd, av en nations system av officiellt antagna, veten- skapligt grundade synsätt och teser rörande ett framtida krigs karaktär, som inriktar den militära uppbyggnaden, landets och dess väpnade styrkors för- beredelser samt metoderna för krigets förande.”

Militärdoktrinen avses därmed fylla en roll som ett instrument för inriktning och sam- ordning av en stats krigs- (försvars-) förberedelser, den beskriver ett förhållningssätt.

Doktrinbegreppet kan delas upp i underbegrepp, utöver det tidigare nämnda. Vi kan inledningsvis nämna politiska doktriner. De närmar sig ofta ideologier. Varaktig- heten kan i och för sig vara av kortvarig, övergående natur, men även äga giltighet i decennier eller rentav sekel. Ett exempel på det senare tidsmåttet är den amerikanska

Monroe-doktrinen som gällde från 1823 till 1947, låt vara avbruten av två världskrig på

1900-talet. Dessa styr, mer eller mindre medvetet, en nations handlande i stort och påverkar i sin tur kraven på dess underrättelsetjänst(er).9

7. Se även p. 4.3.10 ”Nutida uppfattningar i USA”

8. Voennaja Mysl, specialutgåva maj 1992, bilaga 1 (Moskva 1992) 9. Jmf Annales-skolans ”long duree” i p. 4.2 ”Teori”

Nästa steg utgörs av militärpolitiska doktriner som kan anses vara ett gränssnitt mellan politisk och militärdoktrin. I den sovjetryska begreppsvärlden rymdes ren militärdoktrin och militärpolitisk doktrin i militärdoktrinen som sociopolitisk del respek- tive militärvetenskaplig (teknisk) del. I det anglosaxiska språkbruket förekommer också sedan länge grand strategy. Men det är egentligen ingen ren synonym. Varaktigheten kan röra sig om något decennium.

Militärvetenskap definierades i Sovjetunionen som: ”Ett system av kunskap rörande

krigets lagar och karaktär, förberedandet av stridskrafterna och nationen och metoder för krigföringen. Militärvetenskapen undersöker tillsammans med andra vetenskaper kriget såsom ett komplicerat sociopolitiskt fenomen. Kännedom om militärveten- skapen utnyttjas vid utarbetandet av militärdoktrinen ...”.

Krigskonst definierades i Sovjetunionen som: ”Ledandet av krigshandlingar till

lands, till sjöss och i luften i teori och praktik. Krigskonstens teori utgör en del av militärvetenskapen. Dess delar består av strategi, operationskonst och taktik.”

Strategi – konsten att vinna krig – ”omfattar teoretisk och praktisk förberedelse av

landet och dess stridskrafter för kriget samt planering och ledning av krig och strategiska operationer.”

Det grekiska ordet strategia betyder lexikaliskt krigskonst, ledning eller befäls- ämbete men har under senare tid fått en vidare betydelse i principiellt besläktade for- mer i skilda sammanhang, till exempel ”långsiktig planering med handlingsalternativ” (Bonniers svenska ordbok 1991), ”planering med handlingsalternativ” (Focus 1961), ”långsiktigt övergripande tillvägagångssätt” (Stora Focus 1989). I denna mening blir strategin också ett centralt begrepp i till exempel företagsekonomi samt administrativ och politisk vetenskap. I militära och säkerhetspolitiska sammanhang behåller dock ordet den ursprungliga betydelsen av högsta befäl i krig och den konst, klokhet och viljeinriktning som utmärker den högste befälhavarens ämbetsutövning.

Möjligen borde man tillägga att strategins långsiktighet gäller såväl tid som rum, den är både långsiktig i tid och vidsträckt i rum. I båda fallen präglas den av om- fattande planering och samordning. Särskilt i västlig teori – till skillnad från sovjetrysk – har utvecklingen gått mot att vidga innebörden av det militära begreppet strategi genom att ersätta det med nationellt säkerhetspolitiska ansatser.10

I det här sammanhanget när vi resonerar om strategier på nationell nivå måste det klarläggas att de inte enbart behöver vara relaterade till krigskonsten. För att uppnå nationella mål kan andra typer av strategier utnyttjas, även i kombination. Att studera dylika kombinationer är underrättelsemässigt väsentligt.

Operation – en konst i sig – ”tillvägagångssättet för att genomföra strid med opera-

tiva respektive operativ-strategiska förband. Den utgör helheten av en till tid, rum och mål avstämda och samordnade slag, strider och andra handlingar som genomförs inom en TVD.” En, eller flera operationer syftar således till att uppnå de strategiska målen. Innan operationsbegreppet och de operativa principerna utvecklades som vi

10. De båda ovanstående avsnitten bygger på Andrén, N., Säkerhetspolitik, analys och tillämpningar (Stockholm 1997) fotnot 27.

nu känner dem, främst i Sovjetunionen under mellankrigstiden, förekom begreppet

grand tactics. Begreppen emanerar, som nämnts, ursprungligen från Jomini. Det var

Alexander Svetjin som 1923 presenterade ett nytt begrepp, den operativa nivån. Den betecknade en nivå mellan strategi och taktik. Strategi är konsten att vinna krig. Taktik är konsten att vinna slag. I moderna krig skulle inga avgörande slag kunna äga rum. Därför måste en serie slag om möjligt förberedas och planläggas för en sammanhållen operation.

Anmärkning: Ryska ”Teatr Voennij Destvij”, TVD kan översättas med ”krigsskåde-

plats”, eller ”område för genomförande av militära, strategiska operationer”. Det bör påpekas att

indelningen omfattar hela Jorden. Områdena kan överlappa varandra i gränsom- rådena. Dessutom fungerar denna militärgeografiska indelning som rutorna på ett schackbräde. (Rutorna har sin betydelse oavsett om de spelas av pjäser exempelvis i form av förband, strategiska insatser med robotar, politiska inflytelser eller inte spelas alls). Såväl kontinenter som världshav omfattas av begreppet. Sedan 1989 finns också ”TVD Kosmos”, ”Krigsskådeplats Yttre rymden”.

Följdriktigt indelas begreppsapparat, principer och praktiskt agerande i följande tre nivåer: strategisk, operativ och taktisk. Denna nivåskiktning genomsyrar numera det västerländska, även svenska militära tänkandet. I de tidigare nämnda amerikanska publikationerna Joint Pub 2–0 och 2–01 är det genomfört enligt sovjetrysk förebild (även om det ej medges).

Ovanstående definitioner är så pass allmängiltiga att de troligen kommer att äga giltighet i framtiden. De utgör dessutom förlagor för pågående militärteoretiska arbeten i västvärlden.

Vi skall också vara helt medvetna om att krig vinns på den strategiska nivån – de strategiska målen uppnås – genom att utföra operationer. Dessa strategiska mål bör vara relaterade till politiska dimensioner av övergripande karaktär.

Schackspelet kan erbjuda en möjlighet till en enkel förklaringsmodell: Brädet med sina 64 rutor får exemplifiera krigsskådeplatsen. Pjäsernas antal, typ och uppställning får representera indelning och gruppering av givna förband. Spelreglerna får vara det taktiska reglementet och de operativa principerna. Till sist får spelarnas intellektuella kapacitet svara för strategin.11

En avslutande skämtsam kommentar: Amerikanen är bra på stötpoker, ryssen är bra på schack.