En teori kan betraktas vara antaganden eller påståenden som reder ut företeelser av något slag och systematiserar vår kunskap, också förklarar givna fakta och eventuellt förutsäga nya. En teori kan exempelvis vara formell, deduktiv, begreppsutredande eller spekulativ till sin karaktär. Vanligtvis skiljs mellan stor teori, exempelvis marxis- men, medelstor och liten. Den medelstora teorin kan behöva förklaras litet närmare. Den skall sträcka sig kring ett sekel och behandla förhållanden som berör en stats samhällsskick och ekonomi. Ett exempel kan vara teoribildningen kring national- staternas uppbyggnad av statsägda örlogsflottor under den ”tidigmoderna” tiden. Teorin eller förklaringsmodellen utnyttjas som ett hjälpmedel för att skapa förståelse för ett fenomen eller en företeelse och för att göra förutsägelser. Det är fullt möjligt för forskaren eller för underrättelseanalytikern, och ibland rentav nödvändigt, att pröva en egen teori, lämpligen uppställd som en hypotes som ofta måste behandlas i en process som är abduktiv till sin karaktär, det vill säga uppställda hypoteser skall ha sitt ursprung i problemställningarna och fortlöpande kunna prövas mot det empiriska underlaget och teorimodellerna. Men det kan kräva omformuleringar. Arbets- processen blir således iterativ till metod.3
Teorier varierar i graden av komplexitet. Vissa innehåller få nyckelbegrepp och anger sambandet dem emellan. Andra är mycket detaljerade med många variabler och orsakssammanhang. I allmänhet kan sägas att en enkel ”sparsmakad” teori är att före- dra framför en komplicerad om förklaringskraften är lika. Exempel på välbekanta, enkla teorier är den klassiska nationalekonomins modeller samt spelteorier, som uti- från ett antagande om rationella, allvetande aktörer kan ange deras bästa strategier under olika förutsättningar.
Enkelheten medför dock kostnader. Grovt kan talas om en avvägning mellan enkelhet och realism. En modell med få variabler ger ofta en dålig verklighets-
2. Se vidare Casti, J., Virtuella världar (Stockholm 1997).
3. Begreppet ”abduktion” är etablerat av den amerikanske filosofen C. S. Peires. Se vidare Andersen, H., Vetenskapsteori och metodlära: en introduktion (sv utg Lund 1994), sid 148.
beskrivning och osäkra förutsägelser. Ju fler variabler som läggs till, desto trognare verkligheten tenderar modellens utsagor att bli. Samtidigt blir en analys allt svårare att genomföra praktiskt när antalet faktorer ökar. Varje situation framstår därmed som unik, vilket den i verkligheten också är. (Weserübung inträffar bara en gång). Men för att utföra en god analys behövs allt mer mångfacetterad, stundom svåråtkomlig infor- mation, ju fler faktorer som skall belysas. Analytikern står här inför ett dilemma. (Detta exemplifieras i Bilaga 2.1 Weserübung 1940.)
Annales-skolan formades ur den år 1929 grundade tidskriften Annales d´histoire économique et sociale. Den är kanske den är historiska skolbildning som, vid sidan av
marxismen, har stått för den mest inflytelserika alternativa historiesynen under 1900- talet. Den förespråkade en helhetssyn på historien och en tvärvetenskaplig metodik. Utvecklingen måste ses i sin helhet. Olika faktorer som ekonomi, kultur, samhällsliv, kollektiva attityder ”mentaliteter” måste ses i sitt sammanhang. Det ansågs också att varje tidsålder och samhälle måste förstås utifrån sina egna förutsättningar. Problem- formuleringen betraktades som den givna utgångspunkten för all forskning. Synsättet är fullt tillämpligt i underrättelsesammanhang. Särskilt intressant är synen på histo- riska tidsskeden. Tre olika tidskeenden ansågs aktuella: Det korta – veckor, månader, det medellånga – år, samt det långa – long duree – som varar i decennier. I ett operativt strategiskt perspektiv är det de två sistnämnda som är relevanta. Om vi befinner oss i ett tidsskede, identifierbart som medellångt eller långt kan det kanske vara möjligt att klarlägga när det tar slut i framtiden. I det rent strategiska perspektivet är det viktigt att kunna finna vilka underströmmar som egentligen styr ett skeende. Beakta dock sam- tidighetsaspekten. Perspektivet kan förvrängas oavsett om observatören befinner sig inne i, eller utanför skeendet – då inte bara i rumsligt hänseende.4
Paradigm-teorin5 lanserades inom historieforskningen av Thomas S Kuhn i The
Structure of Scientific Revolutions (1962). Denne skapade en teori om den vetenskapliga
kunskapens och vetenskapernas utveckling som ger en alternativbild till den tradi- tionella uppfattningen om kunskapstillväxt som en evolutionär kumulativ process. Fullständiga vetenskapliga teorier, så kallade paradigm, dyker upp och får revolu- tionerande konsekvenser såsom en radikal förändring av en tidigare världsbild. Kuhns favoritexempel på sådana paradigmskiften var Newtons mekanik, Einsteins relativi- tetsteori och kvantfysiken. (Anm: Kuhn var från början kärnfysiker.) Dessa paradigm- skiften var en följd av äldre paradigms oförmåga att förklara nya vetenskapliga upp- täckter. Begreppet har kritiserats för oklarhet. Hur skall begreppet förstås? Är ett paradigm en övergripande teori om verkligheten, eller en vetenskapssocial situation där vetenskapssamhället hålls samman i en skolbildning bakom gemensamma ”veten- skapsuppfattningar och normer”? Om vi håller oss till det första antagandet om den övergripande teorin, går begreppet i överförd bemärkelse att tillämpa exempelvis på teknisk utveckling och krigskonst.
4. Se p. 5.4.1 ”Källkritik” 5. Jmf p. 2 där begreppet används.
Den enklaste modellen över beslutsprocesser är bilden av en sådan som ett ratio- nellt beslutsfattande. Men ett grundläggande exempel, som visar hur man med ratio- nella modeller som utgångspunkt kan komplicera bilden genom att introducera ytter- ligare tolkningar av beslutsprocesserna, utgörs av Graham Allisons Essence of Decisions (1971 omarbetad 1999) som tolkar amerikanska och sovjetiska beslut under Cuba- krisen på tre skilda sätt. Tolkningen av ett beslutsförlopp är beroende av vilken analys- modell som används. En och samma process tolkas utifrån tre olika modeller.
Den första handlar om rationellt beslutsfattande. Beslutet kan tolkas som ett väl över- vägt svar efter en noggrann analys av motståndarens troliga reaktioner och av poten- tiella risker och kostnader vid olika alternativ för att nå målen.
Figur 6. Prototyp till interkontinental robot SS6 eller R7 ”Semjorka” på startplatta i Baikonur, Kazakstan- skaja SSSR.. Endast fyra stycken fanns i tjänst vid tiden för Kuba-krisen. Ur Ulfving, L., ”Sovjetunionens
kärnvapenprogram” KKrVa 4/92 (Stockholm 1992).
Därefter komplicerar Allison bilden genom att ge ytterligare tolkning i den så kallade
organisations-processmodellen. Beslutsfattarna ingår enligt denna i stora organisationer
som utformar rutiner för sitt beteende. Sådana tumregler och ”standard operating procedures” begränsar politikernas handlingsalternativ. Varje organisation, exempelvis krigsmakten, har förutbestämda normer för hur man skall handla i skilda situationer. De agerar på ungefär likartat sätt varje gång en likartad situation uppstår. Detta skapar
tröghet och försvårar improvisationer. Agerandet blir inte nödvändigtvis rationellt enligt den första modellen. Exemplet som valdes gällde robotinstallationerna på Cuba som byggdes enligt standardmall.6 Det var luftvärnsrobotbatterierna med V-75 ”Dvina” (SA-2) som gav insteget för fototolkarna att söka vidare. Exemplet är därför mycket intressant ur underrättelsesynpunkt. Det är kanske mindre väl valt när opera- tiva förlopp skall studeras, eftersom det rörde sig om fasta installationer byggda efter standardiserade specifikationer. Ett annat klassiskt, avskräckande exempel hur sådana procedurer styrt det utrikespolitiska agerandet är de inflexibla mobiliseringsplanernas medverkan till första världskrigets utbrott. Sedan politikerna i Europa väl beslutat om mobilisering, drogs de med av den inneboende dynamiken i händelseförloppet och drevs obevekligen mot ett krigsutbrott som inte gick att hejda.7
Allisons tredje perspektiv benämns byråkratisk politik. Beslut ses som resultat och kompromisser mellan olika beslutsenheter. Varje aktör i byråkratin har sina intressen och strävar efter att förbättra situationen – eller för sig själv. ”Where you stand depends on where you sit”, ståndpunkter förklaras av aktörens plats i byråkratin. Beslutet avgörs inte i första hand av hur ändamålsenligt det är, utan av relativ styrka, exempelvis i form av inrikespolitisk förankring, i dragkampen inom och mellan byrå- kratier.
Allison har senare utnyttjat ny empirisk kunskap i omarbetningen för den andra utgåvan. Det har lett till att den rationella förklaringsmodellen framhävs. Den genom- syrar alla tre förklaringsmodellerna – men då utgående från varje aktörs horisont. Dessutom har de sovjetiska bevekelsegrunderna inte klarnat, snarare blivit mer diffusa, trots det förbättrade faktaunderlaget. Detta är intressant rent underrättelsemässigt.
Det som synes vara fullständigt irrationellt för en underrättelseanalytiker, därmed osannolikt att det inträffar eller att något förhåller sig så, är helt rationellt för aktören. Det är denna svårförståeliga, kanske emotionella rationalitet det gäller att upptäcka och genomskåda.
Med hänsyn till det nyss nämnda finns det anledning att utveckla begreppet förkla- ringsmodeller. Mot rationalistisk eller intentional förklaring brukar man ställa struktu- rell förklaring. Det är en sammanfattande term för sådana förklaringar som inte är rationalistiska. De analytiker, som arbetar med strukturella förklaringar, uppehåller sig alltså inte vid aktörernas överväganden. De söker i stället förklara en exempelvis politisk företeelse med hjälp av strukturer på olika nivåer – från psykologiska mikro- strukturer som bestämmer människans förmåga att tillgodogöra sig komplex infor- mation via institutionella begränsningar till sociala makrostrukturer som exempelvis likt urbanisering och emigration, som påverkar tillgång på värnpliktiga årsklasser, ofta är vad som påverkar försvarspolitiska ställningstaganden, inte militärt operationella krav.
Skillnaden mellan rationalistisk och strukturell förklaring är alltså att analytikerna eller forskarna intresserar sig för olika förklaringsfaktorer: vid den förra tar man fasta
6. Det är vanligt att en anläggning med specifikt användningsområde ges en likartad utformning oavsett var den byggs i världen.
7. Däremot fanns faktiskt en flexibilitet i den tyska transportplanläggningen som hade klarat av en omfattande omgruppering mellan väst- och östfronterna.
på ideologiska och strategiska motiv hos beslutsfattarna, vid den senare tekniken, strukturella förhållanden av olika slag. I underrättelsehänseende är det viktigt att klarlägga
vilken typ av rationalitet som är styrande: rationalistisk, strukturell eller rentav egoistisk.
Teoritillämpning: I det här sammanhanget kan Annales-skolans long duree hanteras
ungefär som Kuhns paradigm också i överförd bemärkelse. Vad som då är särskilt intressant i underrättelsehänseende är när ett förestående paradigmskifte kan förutses. Den då aktuella frågeställningen kan enkelt beskrivas metaforiskt i Sun Tzu taoistiska anda: ”När nås vägs ände?” ”Vilket blir vägvalet vid skiljevägen?” Vi kan redan i detta stadium konstatera att tidpunkten ”när” ofta kan förutses med förhållandevis god träffsäkerhet. Men det ”vägval” som då blir aktuellt är det nära nog omöjligt att sia om. Vad som går att göra är att beskriva vilka ”vägar” som kan väljas och vad det kan få för konsekvenser. Om det inte är möjligt att identifiera de skilda tänkbara vägarna efter paradigmskiftet, får man nöja sig med ytterlighetsalternativen. I termer av ”vågutbredning” kan också interfererande system utnyttjas som en metafor. Dessa bildar ett mönster av ”bukar” och ”noder”. Buken kan beskriva den breda lugna vägen. Noden beskriver brytpunkten eller skiljevägen. Om vi exempelvis talar om operationer kan Machiavellis och von Clausewitz kulminationspunkt vara synonymt med ett paradigm i det enskilda fallet. Paradigmskiftet inträffar direkt efter kulmina- tionspunkten. Själva kulminationspunkten tillhör det tidigare paradigmet.
Enligt Allisons Essence of Decisions behöver de tre perspektiven inte vara ömsesidigt uteslutande. De belyser snarare olika aspekter av beslutsfattandet som alla är viktiga och dessutom interagerar. Bilden kompliceras av organisatorisk komplexitet och mångfalden av organisatoriska intressen. Naturligtvis kan även andra typer av faktorer studeras för att förklara bristen på övergripande rationalitet. Ett sådant angreppssätt är att undersöka vikten av beslutsfattarnas kognitiva processer, deras sätt att uppfatta och förklara verkligheten. Deras medicinska och mentala status är inte ointressant i sammanhanget. Om då denne är någon form av despotisk självhärskare eller resurs- stark, fanatisk religiös ”guru” är det definitivt av betydelse om den psykiska statusen kan beskrivas som ”malign narcissism”. Dessutom kan medicinska tillkortakomman- den i övrigt fördunkla sinnet hos en härskare, befälhavare eller ”guru”. Beslutsfattan- det kan också tolkas ur ett gruppsykologiskt perspektiv, där resonemangen kring hot- bilder kan vara relevanta.
Det har länge varit känt att beslutsfattare i realiteten kraftigt avviker från den ratio- nella modellens förutsättningar, och att detta påverkar beslutsprocessens karaktär. Organisationsteoretikern Herbert Simon talade exempelvis om begränsad rationalitet, om att individer i organisationer snarare stannar vid de beslut de är tillräckligt nöjda med, utifrån egna preferenser, än optimerar sina beslut med hänsyn till helhetens bästa.8 När då effekten inte blir den förväntade, brukar man tillgripa suboptimerade efter-
rationaliseringar, det vi vanligen kallar bortförklaringar.
8. En cynisk kommentar kan vara att beslut i en grupp ofta kan fattas av ”lägsta, gemensamma motiv”. Vi har också fakta om ”Condorcet-effekten” med statsvetenskaplig terminologi, vid regerings- bildningen utan majoritetspartier, lågt prioriterad fråga för alla som man enas kring.
Om vi skall söka förklara komplexa tekniska system, som normalt rör sig om produktionslogistik, i underrättelsesammanhang är det lämpligt att sätta in hela fråge- ställningen i sitt socio-teknologiska sammanhang. Som exempel kan nämnas en stats kärnvapenprogram. Det är trots allt så att en atombomb inte bara är just en atombomb. Det måste framhållas att det finns fler aspekter på kärnvapenutveckling än bara den rena laddningskonstruktionen och utveckling av tilltänkta vapenbärare. Det uppstod tidigt efter 1945 en diskussion kring dess säkerhetspolitiska betydelse och inverkan på ett framtida krigs karaktär. De har engagerat kärnvapenmakternas främsta strateger och militärteoretiker som utformat allt från doktriner och principer för insats till ren eldplanläggning. Dessutom har frågeställningarna kring kärnvapnens egenskap av massförstörelsevapen haft ett stort inflytande på den allmänna politiken och världsopinionen.9 För att kunna göra en korrekt bedömning av tillkomsten av nya kärnvapenstater är det nödvändigt att sätta in frågeställningarna rörande realiserbarhe- terna i hela sitt socio-teknologiska sammanhang.