I kapitel 2 (sid. 22) diskuterade vi fyra problem – validitet, reliabilitet, generaliserbarhet och kausalitet – som på olika sätt dyker upp i de flesta studier. Vi ska nu helt kort försöka bedöma hur dessa problem har be- handlats i denna studie.
Validitetsfrågan, dvs. om vi mäter det vi avser att mäta, är som alltid svår
att besvara på ett enkelt sätt. Vårt primära syfte har varit att bedöma och diskutera om arbetsmodellen i Astor kan tänkas ha positiva effekter på deltagarnas psykiska och sociala mål i framtiden. Vårt sätt att mäta detta har varit ytterst förenklat (främst uppgifter från intervjuer och observatio- ner) och dessutom varit fokuserat på de psykiska målen, eftersom det är för tidigt att bedöma de sociala målen. Väl medvetna om att även andra mer sofistikerade mätmetoder kunde ha använts och att mätningen dess- utom kunde ha ägt rum vid ett antal olika strategiskt utvalda tidpunkter för att bättre få grepp om arbetsmodellens potentiella effekter på deltag- arnas psykiska och sociala mål, så menar vi att de använda metoderna, mot bakgrund av studiens förutsättningar (tid och pengar), trots allt ger en rimlig skattning av arbetsmodellens betydelse. Dessutom vet vi att den
socialpedagogiska modellen, som sådan, har fungerat bra när det gäller Amanda och Gaia.
Det speciella med Astor har varit att målgruppen varit (unga) män, medan målgruppen för Amanda och Gaia istället var kvinnor. Den fråga som då har aktualiserats har delvis handlat om hur socialpedagogiken kan omsättas i en arbetsmodell, som fungerar lika bra för män som för kvin- nor (i Amanda och Gaia). I det sammanhanget har naturligtvis intervjuer med killarna varit av grundläggande betydelse för att få deras syn på verksamheten. Vad vi kan se är att det nog finns utrymme och möjlig- heter till en ännu större anpassning och finslipning av hur man arbetar och med vad man arbetar i Astor. Här är det av yttersta vikt att hitta vägar för att få killarna att bli delaktiga i verksamheten, vilket vi inser är en ytterst grannlaga uppgift, men med den erfarenhet och allsidiga kompe- tens personalgruppen besitter bör det vara fullt möjligt. Det är dock vik- tigt att personalen kan få fortsatt kvalificerad handledning, arbetsro och stöd i sitt arbete. Som vi påpekade i metodavsnittet är det inte möjligt att direkt skilja på effekten av socialpedagogiken och effekten av personalen med sin professionella och mänskliga kompetens. Vad vi kan se är att den aktuella personalgruppen och deras socialpedagogiska arbete är ett mycket bra, men att det kan och behöver utvecklas för att finna de rätta formerna – dvs. hur man ska arbete och med vad man ska arbeta – vid varje tidpunkt (tidsperiod). Personalgruppens arbete kan liknas vid att ”skjuta på flygande fågel”, förutsättningarna förändras hela tiden.
När det gäller reliabiliteten, dvs. om upprepade mätningar skulle ge samma resultat, så är den i detta fall, enligt vårt förmenande, enklare att besvara. Eftersom våra ”mätningar” inte resulterar i några exakta siffror, utan istället är kvalitativa bedömningar på en relativt grov skala, så vågar vi hävda att vi (eller andra) sannolikt skulle komma fram till i stort sett samma resultat om mätningarna (intervjuerna och observationerna) upp- repades under samma eller liknande villkor och förutsättningar, dvs. om vår intervjuguide användes, om intervjuaren fick god tid på sig för att be- kanta sig med deltagarna och lyckas vinna deras förtroende. Det är dock möjligt att en intervjuare som var äldre, kvinna eller myndighetsrepresen- tant eller allt detta samtidigt skulle få andra och mer ”anpassade” svar. Den tredje frågan om resultatens generaliserbarhet kan besvaras på lite olika sätt beroende på vad vi menar med resultat. Det bör kanske påpekas att projektet kan ge resultat av olika slag (t.ex. psykiska, sociala, eko- nomiska), på olika nivåer (t.ex. individ, grupp, kommun) och för olika enheter (studieobjekt) och att frågan om generaliserbarhet i princip kan
besvaras på olika sätt beroende på vad vi vill veta. Här är det inte frågan om en statistisk urvalsstudie, med de generaliserbarhets möjligheter en sådan studie har, utan om en enskild fallstudie, där dessutom rekrytering- en av deltagare sker enligt en kombination av objektiva och subjektiva kriterier, vilket självfallet skapar andra villkor för generaliserbarheten. Genom detta urvalsförfarande vid rekryteringen kommer deltagarna att utgöras av en grupp, som visserligen enligt alla konventionella kriterier har en problematisk social situation, men som personalgruppen ändå be- dömt skulle kunna utvecklas på ett positivt sätt inom den miljö som verk- samheten i Astor erbjuder. Trots detta menar vi att resultaten är generali- serbara och har ett generellt intresse, dvs. arbetsmodellen i Astor bör vara möjliga att använda för liknande målgrupper på andra håll i landet. Vi vill dock betona att de potentiellt positiva utfallet beror både på den socialpedagogiska arbetsmodellen och på en allsidigt kompetent och en- gagerad personal med empati, flexibilitet och lyhördhet för killarnas situation och behov. Det är i växelspelet mellan killarna, handledarna (arbetsledarna), verksamheten och socialpedagogiken, som de positiva utvecklingsprocesserna kan ta sin början. Samtidigt bör det kanske på- pekas att detta i sig inte utesluter att även andra modeller också skulle kunna vara (minst) lika effektiva.
Den fjärde frågan om kausalitet, har vi redan indirekt berört. Kausalitets- frågan handlar i detta sammanhang inte om varför killarna hamnat i den situation, som de befann sig vid innan de började i Astor, utan om vad
Astor gör för killarna under den tid de är med i verksamheten, som vi
dock inte har haft skäl att avgränsa på ett bestämt sätt. Den intressanta delen av kausalitetsfrågan, vad som händer med killarna på lång sikt, dvs. när de slutat på Astor och kanske varit ute på egen hand under några år, går i dagsläget inte att studera, eftersom verksamheten befinner sig i sin linda. Men genom vår bedömning av arbetsmodellen har vi indirekt redan sagt att den kan förväntas få positiva effekter på deltagarna under givna förutsättningar, dvs. om personalgruppen får möjligheter att fortsätta att utveckla verksamheten.
Efter denna allmänna inramning av studien är det dags att fördjupa ana- lysen av hur bl.a. de psykiska målen – självtillit, integritet, social för- måga och autonomi – utvecklas genom den konkreta verksamheten i Astor och vilka eventuella förändringar som kan behövas för att ytterliga- re förbättra verksamheten.