Jag har alltid varit duktig i skolan

Elvira var klar med SFI i juli 97. Bara en månad senare började hon på Komvux. När jag frågar henne ”Varför Komvux?”, berättar hon så här:

Jag ville skaffa mig gymnasieutbildning, egentligen ville jag skaffa mig en utbildning, vilken som helst, eftersom jag inte hade betygsdokument från Bosnien med mig. I Bos- nien läste jag elektroteknik på gymnasiet. Egentligen så var jag aldrig intresserad av ämnet så jag tänkte: Även om jag hade haft mina betyg från Bosnien så hade jag inte varit intresserad av att jobba med elektroteknik.

Komvux-utbildningen var enligt Elviras berättelse en öppning mot att läsa något nytt och styra om sin karriär. I Bosnien läste hon på ett gymnasieprogram som hon egentligen inte var intresserad av. Valet av gymnasieutbildning i Bosnien var medvetet men styrdes av att Elvira var en utmärkande elev på grundskolan. Av min egen erfarenhet från Bosnien vet jag att det ”mest normala” för elever med höga grundskolebetyg var att välja tekniska gymnasieutbild- ningar, framförallt elektro- och maskintekniska linjer. Höga grundskolebetyg ställde höga krav på val av gymnasieutbildning.

I Bosnien hade jag planer på att börja läsa på högskola men inte inom elektroteknik utan litteratur. Min familj hade tyvärr inte ekonomiska möjligheter att skicka mig till universitet. Önskan att läsa på högskola har jag haft sedan länge. Jag har alltid varit duktig i skolan och jag har alltid tyckt om att läsa.

Elvira beskriver i denna korta berättelse hur dåliga ekonomiska förhållanden som fanns i hennes familj i Bosnien hindrade henne från att studera. I Sverige öppnar sig nya möjligheter eftersom hon kan få sin ekonomi tryggad under studierna genom lån från CSN. Samtidigt kan hon välja sin skolkarriär utifrån sina egna intressen och på det sättet nå en efterlängtad själv- förverkligande. En intressant aspekt öppnar sig i det Elvira säger i citatets sista mening. Hon har alltid varit duktig i skolan och hon har alltid tyckt om att läsa. Att börja läsa på högskola handlar även om att tro på sina egna förmågor. Kan jag verkligen slutföra det jag tänker på- börja? Vet man att man alltid har varit duktig i skolan finns det ingen anledning att tveka. Det är en a priori trygghet som påverkar Elviras inställning till studierna.

På min fråga ”När under komvux-utbildningen bestämde du dig för vad du ska läsa?” svarar Elvira så här:

Jag tänkte rätt mycket på vad jag skulle studera. Jag visste att jag var intresserad av något humanistiskt, socionom eller socialomsorg. Jag tänkte inte så mycket på medi- cin. Jag tänkte att, oavsett vad jag blir intresserad av senare visste jag att jag skulle under min tid på Komvux mogna och så småningom inse vad jag vill. Med tiden skulle jag skaffa mig kompetens så jag kunde söka vilken utbildning som helst. Jag läste alla ämnen på komvux och på det viset täckte alla optioner. Jag bestämde mig för att slut- föra komvux med de bästa möjliga betygen.

Elvira berättar om sina tydliga mål och krav hon ställde på sig själv. Studierna gav henne möjlighet till nyorientering i livet. Klara uppfattningar om vad som skulle kunna vara intres- sant fanns inte under tiden hon läste på Komvux. Det var först när hon kom i kontakt med arbetslivet som hon började inse vad som skulle kunna vara intressant att arbeta med.

”Hur bestämde du dig för att läsa till sjuksköterska?” frågade jag.

Under tiden jag läste på Komvux fick jag studiebidrag från CSN. På sommaren kunde inte arbetsförmedlingen ställa några arbetskrav på mig. Jag sökte jobb under somrar- na på egen hand. Mitt första sommarjobb var på ett ålderdomshem och det var min första kontakt med den svenska vården. Många tjejer jag kände upplevde jobb på ål- derdomshem som något svårt och något som de ibland känner äckel för. Jag tyckte

tvärtom att det var skönt att jobba med äldre människor. Jag såg dessa människor inte som patienter utan som personer som har blivit gamla men som tidigare hade haft ett liv men blivit tvungna att leva i ett ålderdomshem. När jag gifte mig och flyttade job- bade jag två somrar som personlig assistent och en sommar på ett ålderdomshem. Ju mer kontakt jag fick med vården desto mer tyckte jag att det var ett fint yrke och att det förmodligen var någonting för mig och min karriär. Tre år efter slutförd komvux och två födda barn började jag studera. (Elvira)

Här beskriver Elvira vilka skillnader som finns mellan henne och många andra som kommer i kontakt med äldreomsorg och vård. Poängen med Elviras berättelse är att förklara vilka grundläggande krav som ställs på en sjuksköterska. En av de viktigaste personliga egenska- perna för en sjuksköterska är förmågan att visa empati. Elvira betonar hur hon ”känner med” de äldre och hur hon har förmågan att se dem ur deras eget perspektiv och med deras egna ögon. På detta sätt blir det tydligt, även ur det narrativa perspektivet och i enlighet med det jag sa tidigare, hur vi varje gång när vi berättar en personlig historia utforskar våra erfarenhe- ter och våra potentialer och försöker medvetandegöra dessa. Elvira gör just detta med sitt berättande, hon medvetandegör sina egen förmåga till empati och ställer den i kontrast till andra människor som inte har denna förmåga.

Elviras berättelse fortsätter:

I Tyskland jobbade jag som städerska. Jag var stolt över att kunna tjäna min egen lön men det var inte ett yrke som jag skulle vilja ha hela mitt liv. Det var jag inte alls in- tresserad av. Det var under min värdighet att städa eftersom jag visste att jag kunde mer och bättre. I Sverige fick jag möjlighet till att utbilda mig och att nå något bättre i livet.

Elvira är medveten om sina förmågor och strävar after att ge sitt liv en annan status. På sam- ma gång anar man i hennes berättelse ett sökande after respekt och värde. Att vara städerska uppfattades inte av Elvira som ett värdigt yrke. Hon är medveten om att hon kan mer och bättre. Flyktingskap förändrade hennes status till det sämre och det var viktigt att återställa den genom att förverkliga sig själv. Hennes situation handlar även om en identitetskonflikt som skulle lösas. Det ingick inte i hennes självbild att vara städerska. Vågar jag gå ännu längre och hävda att hennes flytt från Tyskland var ett första steg att lösa denna identitets- konflikt?