Jag kunde se mig själv i andra scenarier

Samir hade redan i Bosnien planer på att läsa på högskola. På gymnasiet i hemlandet läste han natur och matematik och det självklara valet för universitetsutbildning stod mellan elek- troteknik och matematik. Studier på högskola i Sverige var inte en självklarhet för honom utan var ett resultat av en rad olika omständigheter. Han berättar så här:

När vi fick uppehållstillstånd ville vi flytta till Göteborg. Vi ville bo närmare våra släk- tingar. Vi flyttade och jag började på SFI. Efter mindre än tre veckor gjorde jag ett språktest och blev godkänd. Allt detta jag berättar nu var inte så planerat som det lå- ter. Händelserna i privatlivet hade påverkan på allt det som hände - att jag flyttade till Göteborg, att jag började studera och så vidare. Att börja studera var inte en del av li- vet som jag planerade och som var helt oberoende av allt annat, utan många andra omständigheter påverkade mina val. Det var på grund av dessa omständigheter som jag valde det jag valde och inte något annat. I vilket fall som helst, när jag var klar med SFI fanns det två alternativ: att inte göra någonting alls eller att börja studera, eftersom för oss som kunde så lite svenska fanns inga lediga jobb.

Med denna berättelse försöker Samir säga hur beslutet att studera inte kan ses som en isole- rad händelse i hans liv som är helt oberoende av allt annat som hände. Samtidigt, utan att berätta om dem, poängterar Samir att stora och viktiga saker hände i hans liv. Dessa händel- ser gjorde att han flyttade och började studera. Det val han beskriver, valet mellan att inte göra någonting och att utbilda sig är inte det ända självklara valet. Det som framträder i Sa- mirs berättelse utan att vara sagt är att han inte överväger ett alternativ att söka ett okvalifice- rat jobb. Okvalificerade jobb kräver inte några avancerade kunskaper i svenska. Samir syftar däremot på jobb som kräver goda språkkunskaper. Fortsättningen på hans berättelse avslöjar att studier inte var ett självklart val utan att även andra arrangemang i livet kunde vara lika meningsfulla.

Jag måste dock säga att detta jag säger nu är hypotetiskt. Ingen erbjöd ett jobb till mig då. Om någon hade erbjudit ett jobb och en lön på 20 000 kronor då hade jag kanske accepterat. Mina föräldrar var i Bosnien och jag hade då kunnat hjälpa dem ekono- miskt. Detta betyder att jag inte valde studier för att jag såg det som en enda sak som jag ville göra i livet då. Jag kunde definitivt föreställa mig i andra scenarier. (Samir)

Här uttrycker Samir hur relationen till hemlandet och föräldrarna som var kvar i Bosnien och behövde hjälp, styrde hans val. Ekonomisk trygghet är viktig. Den är naturligtvis även viktig för Samir. Hans val hade sett annorlunda ut om han hade erbjudits ett bra jobb och en bra lön. Valet att studera kan då ur ett annat perspektiv ses som investering i det egna humankapitalet (Rooth, 1999; McMahon & Wagner, 1981). Samir berättar följande:

Mina föräldrar skickade mitt avgångsbetyg till mig. För att kunna få svenskt gymna- siebetyg från behövde jag läsa matematik för att höja mitt betyg och engelska. Då upp- täckte jag CSN. Jag visste inte att en sådan institution var möjlig. Det var en alternativ inkomstkälla jämfört med socialen. Så jag började studera på Komvux.

I denna korta berättelse uttrycker Samir vikten av den upplevda ekonomiska tryggheten. CSN lånet såg han som en alternativ inkomstkälla som kunde höja hans sociala status. Det finns en tydlig statusskillnad mellan att leva på socialbidrag och att ta studielån. Som student investe- rar man i sitt eget liv genom att utbilda sig.

Jag läste två terminer på Komvux. Jag blev ganska trött på den. Man behövde inte an- stränga sig för mycket. Jag läste Svenska A. Jag behövde Svenska B för att kunna fort- sätta läsa på högskola. Alternativt kunde jag göra rikstest i Svenska B. Jag gjorde riks- testet och klarade det. Efter ett och ett halvt år på komvux uppfyllde jag kraven för att kunna fortsätta på högskola.

Samir poängterar med sin berättelse hur komvux-utbildningen inte var svår för honom. Detta kan ses som ett bevis som stärker hans självkänsla. Att han klarade rikstest i svenska kom som en ytterligare bekräftelse på att förmågan att studera finns.

”Hur kom det sig att du valde just datalogi?”, frågade jag.

Jag läste natur och matematik på gymnasiet i Bosnien. Matematik kunde jag. I Bosnien skulle jag välja mellan elektroteknik och matematik. I Sverige tänkte jag inte på nå- gonting annat utan dessa ämnen var det jag var intresserad av.

Samir valde en utbildning som säkrade en kontinuitet i hans liv. Han funderade inte på andra alternativ utan de ämnena han kände sig trygg i, de tekniska ämnen och datorer, var ett själv- klart val.

”Var läste du på högskola?”, var min fråga till Samir.

Jag bodde i Göteborg. Jag bodde med de jag bodde med och umgicks med de jag um- gicks med. Jag kom till en punkt i livet där jag kunde välja vilken högskola jag skulle läsa på. Jag hade ingen aning hur man ansöker till högskola. Jag frågade ingen. Så småningom upptäckte jag VHS. Jag visste inte ens att man kunde läsa enskilda kurser, utan jag såg i VHS broschyr att det fanns program och jag såg att det fanns program om datorkunskap. Den våren 1996, när jag skulle börja studera, det ända programmet som hade med datorer att göra gick i Lund. Alla de andra började på hösten. Jag kun- de inte vänta. Eftersom jag inte visste att man kunde läsa enskilda kurser, skickade jag ansökan till Lund. Jag var mycket osäker när jag skickade ansökan, jag var inte säker om jag verkligen ville flytta till Lund utan jag ville helt enkelt se hur det fungerade och om jag kan bli antagen. (Samir)

En viktig dimension i Samirs berättelse är hans sätt att beskriva den osäkerhet som fanns bakom hans beslut. Flytten till Lund var ingen eftertraktad förändring och en ny separation från familjen var ett stort och tungt steg. Om Samir hade vetat att han kunde läsa enskilda kurser i Göteborg hade han inte behövt flytta. En ny aspekt öppnar sig i Samirs berättelses sista mening. Han säger att han ville se hur det fungerade att söka utbildning och om han kunde bli antagen. Betyder det att Samir kände osäkerhet inför sina förmågor att prestera i det nya landet? Att bli antagen på ett renommerat universitet skulle vara en viktig bekräftelse på Samirs värde och förmågor.