Molekylära studier har visat att amarantväxterna Amaranthaceae i traditionell mening är en grupp inom mållväxterna Chenopodiaceae, vilket har lett till att de båda familjerna förenats. Namnet
Amaranthaceae är äldst och har prioritet. Familjen Chenopodiaceae försvinner alltså.
Alternanthera. Det svenska släktnamnet har på förslag av Leif Runeson ändrats från papegojblad till alternanter.
Alternanthera ficoidea papegojblad, från tropiska Mellanamerika, odlas som krukväxt för sina ägg
runda, långspetsade blad som ofta har markerade röda fält. Arten är påträffad på Mariestads soptipp i Vg (Herloff 2006).
Atriplex fetmållor (tidigare strandmållor). Det svenska namnet har ändrats för att undvika sam
manblandning med arten strandmålla A. littoralis.
[Atriplex glabriuscula × longipes subsp. praecox brosk
målla × brådmålla. Denna hybrid förekommer sparsamt på Norges ishavskust. Enligt Tyler m.fl.
(2007) finns i GB ett ej kontrollbestämt exemplar samlat 1917 i Sk Lomma av Carl Blom. Uppgiften verkar inte rimlig, eftersom brådmållan ej är känd från västkusten.]
Atriplex oblongifolia är funnen på bangården i PK Joensuu i Finland (Räsänen 2003). Honblommor
nas brakteoler är rundade och släta, inte rombiska och knöliga som hos våra vanliga arter av släktet.
Atriplex tatarica axmålla anses ha varit bofast i äldre tid i Sk (Tyler m.fl. 2007) men är nu tillfällig. Med de markeringar som valts hos Karlsson (1998) bör status därför betecknas *†+
Bassia. Som nytt svenskt namn föreslås kvastmållor.
Det tidigare namnet luddmållor måste gå till släk
tet Spirobassia, dit man flyttat luddmållan (tidigare Bassia hirsuta).
Bassia hirsuta se Spirobassia hirsuta.
Bassia scoparia. Eftersom de båda underarterna ofta inte hålls isär bör det svenska namnet, kvastmålla, knytas till arten. Den adventiva underarten, subsp. densiflora, får namnet hamnkvastmålla.
(Den odlade underarten, subsp. scoparia, heter sommarcypress.)
Beta vulgaris, tidigare utan svenskt namn, bör kallas beta, medan den odlade, sortrika subsp. vulgaris får namnet vanlig beta.
Blitum fruktmållor var tidigare en del av Cheno podium ogräsmållor. De arter av det gamla Chenopodium, där blomhyllet blir köttigt i frukt – smultronmålla och bärmålla – fördes av Linné (1753) till släktet Blitum. Det har nu åter accepterats (Fuentes
Bazan m.fl. 2012a, b), men det avgränsas vidare och omfattar idag även lungrot och ett par adven
tiver (se nedan). Blitum är inte nära släkt med Chenopodium utan utgör systergrupp till Spinacia spenater. – Det svenska släktnamnet fruktmål-lor är nybildat och anspelar på att blommorna i fruktstadiet hos flera arter är köttiga och bärlika.
Blitum bonus-henricus lungrot (tidigare Chenopodium bonus-henricus).
Blitum capitatum smultronmålla (tidigare Cheno-podium capitatum).
Blitum nuttallianum (tidigare Monolepis nuttalliana).
Blitum petiolare spansk bärmålla (tidigare Cheno-podium exsuccum).
Blitum virgatum bärmålla (figur 2; tidigare Cheno-podium foliosum).
Chenopodiastrum vassmållor är ett nybeskrivet släkte som upprättats för arter ur det gamla Chenopodium (FuentesBazan m.fl. 2012b). För släktskaps
relationer, se under Chenopodium; nordiska arter nedan. – Det svenska namnet för släktet, vass-mållor, syftar på de vasstandade bladen.
Chenopodiastrum hybridum lönnmålla (tidigare Cheno-podium hybridum).
Chenopodiastrum murale gatmålla (figur 3; tidigare Chenopodium murale).
figur 2. Släktet Blitum hölls på Linnés tid skilt från ogräsmållor Chenopodium, men senare i regel inte. Det har nu, med stöd av molekylära resultat, återupprättats. – Bärmålla Blitum virgatum. Skåne, Ask, Vindfälle 2 augusti 2008.
foto: Åke Svensson.
Blitum virgatum (formerly Chenopodium foliosum). – The genus Blitum was in Linnaeus’ time kept separate from Chenopodium, but later on usually not. It has now been revived, supported by molecular results. The genus is characterized by two stamens only, and a perianth which becomes swollen or hardened in fruit.
333
Karlsson: Nya namn 7
Chenopodiastrum simplex platanmålla (tidigare Cheno-podium simplex).
Chenopodium ogräsmållor i sin gamla omfattning framstår i DNAstudier som mycket heterogent och har delats upp i inte mindre än sju släkten (FuentesBazan m.fl. 2012a, b): Blitum, Chenopodi-astrum, Chenopodium, Dysphania, Lipandra, Oxybasis och Teloxys (se dessa för mer detaljer). Nordiska arter som lämnat Chenopodium förtecknas i tabell 1.
Den mest distinkta gruppen inom det gamla Chenopodium är de glandelhåriga, aromatiskt doftande arterna som förts över till Dysphania. En nära släkting är Teloxys, dit renlavsmållan (tidigare C. aristatum) hör. Dysphania och Teloxys räknas till tribusen (släktgruppen) Dysphanieae och är alltså inte närmare släkt med Chenopodium (i tribusen Atripliceae).
Arterna med i frukt köttigt hylle, smultron
målla och bärmålla (tidigare C. capitatum och C. foliosum), har också länge uppfattats som avvi
kande; Linné (1753) förde dem till släktet Blitum.
Det släktet har i dag åter accepterats men omfattar nu även lungrot (tidigare C. bonus-henricus). Blitum är systergrupp till Spinacia spenater och tillsam
mans bildar de tribusen (släktgruppen) Anserineae.
De övriga utklyvningarna ur Chenopodium är Lipandra med fiskmålla (tidigare C. polyspermum), Oxybasis med blåmålla, rödmålla och bymålla (tidi
gare C. glaucum, rubrum och urbicum) och deras släktingar, och Chenopodiastrum med lönnmålla, gatmålla och platanmålla (tidigare C. hybridum, murale och simplex). Tillsammans med bland annat ogräsmållor Chenopodium och fetmållor Atriplex bildar de tribusen (släktgruppen) Atripliceae.
Släktskapsrelationerna inom Atripliceae kan åskådliggöras i denna formel (egentligen ett släkt
träd återgivet i lineär form): [Lipandra + [Oxybasis + [Chenopodiastrum + [Chenopodium + [Atriplex och närstående]]]]]
Chenopodium ogräsmållor. Flera hybrider har publi
cerats från Norden, men inga tas upp utöver dem som accepteras i Flora Nordica 1 (Uotila 2001).
figur 3. Chenopodiastrum är ett nybeskrivet släkte som stöds av olikheter i DNA. Till skillnad från ogräsmållorna är Chenopodiastrum-arterna inte mjöliga. – Gatmålla Chenopodiastrum murale.
Lunds botaniska trädgård 16 juni 2011.
foto: Jan Thomas Johansson.
Chenopodiastrum murale. – The genus Chenopodias-trum was recently described to accommodate species of Chenopodium s.lat. DNA studies show it is distinct from Chenopodium s.str.; morphologically it is charac-terized by not being farinose.
figur 4. De aromatiskt doftande, glandelhåriga mållorna, tidigare i Chenopodium, förs nu till släktet Dysphania. – Drakmålla Dysphania schraderiana.
Halland, Stafsinge, Stafsingestrand 12 oktober 2008.
foto: Åke Svensson.
Dysphania schraderiana. – Species of Chenopodium s.lat. with glandular hairs and an aromatic scent have been moved to the genus Dysphania.
Arternas stora variation gör att hybrider blir extremt svåra att diagnosticera.
Chenopodium pedunculare anges ha blivit vanligare i Danmark (Hernández 2006). Arten är halvmeter
hög och har ganska smala, sparsamt mjöliga blad.
Vissa blommor är långskaftade, men de flesta är gyttrade.
Corispermum intermedium lusfrö (tidigare C. pallasii).
Det finns olika uppfattningar om hur arterna ska avgränsas inom släktet lusfrön Corispermum.
I Euro+Med Plantbase (2006 och senare), där Pertti Uotila svarar för släktet, räknas C. inter-medium och C. pallasii till samma art, och namnet C. intermedium har då prioritet.
Dysphania doftmållor. Mosyakin & Clemants (2002) förde över de glandelhåriga, aromatiskt doftande arterna av Chenopodium (i vid mening) till släktet Dysphania. Resultaten har sedan bekräftats mole
kylärt (FuentesBazan m.fl. 2012a, b). Dysphania är bara avlägset släkt till Chenopodium i snäv mening – exempelvis fetmållor Atriplex står betydligt närmare Chenopodium än vad Dysphania gör. – Följande arter är aktuella för Norden:
Dysphania ambrosioides dieselmålla (tidigare C. ambro-sioides citronmålla). Det svenska namnet
diesel-målla är en nybildning som anses beskriva doften bättre än citronmålla.
Dysphania anthelmintica maskmålla (tidigare C. ant-helminticum).
Dysphania aristata se Teloxys aristata.
Dysphania botrys ekmålla (tidigare C. botrys).
Dysphania carinata kölmålla (tidigare C. carinatum).
Dysphania cristata kammålla (tidigare C. cristatum).
Dysphania melanocarpa svartmålla (tidigare C. mela-nocarpum).
Dysphania multifida ullmålla (tidigare C. multifidum).
Dysphania pseudomultiflora (tidigare C. pseudomulti-florum).
Dysphania pumilio pygmémålla (tidigare C. pumilio).
Dysphania schraderiana drakmålla (figur 4; tidigare C. schraderianum).
Hablitzia. Det svenska namnet ska vara rankspenater;
tidigare var namnet rankspenat, men det reserve
ras nu för vår enda art av släktet.
Kali sodaörter (tidigare Salsola). Sodaörterna är få i den nordiska floran, men i Gamla världens arida delar är de rika på både släkten och arter.
Akhani m.fl. (2007) visade, baserat på kärn och kloroplastDNA, att Salsola i traditionell mening inte är naturligt avgränsat utan bör splittras. De
tabell 1. Mållor som överförts från ogräsmållor Chenopodium till andra släkten.
Species which have been transferred from Chenopodium to other genera.
Tidigare namn Svenskt namn Nu gällande namn
C. ambrosioides dieselmålla Dysphania ambrosioides
C. antarcticum Oxybasis antarctica
C. anthelminticum maskmålla Dysphania anthelmintica
C. aristatum renlavsmålla Teloxys aristata
C. bonus-henricus lungrot Blitum bonus-henricus
C. botrys ekmålla Dysphania botrys
C. capitatum smultronmålla Blitum capitatum
C. carinatum kölmålla Dysphania carinata
C. chenopodioides druvmålla Oxybasis chenopodioides
C. cristatum kammålla Dysphania cristata
C. exsuccum spansk bärmålla Blitum petiolare
C. foliosum bärmålla Blitum virgatum
C. glaucum blåmålla Oxybasis glauca
C. hybridum lönnmålla Chenopodiastrum hybridum
C. macrospermum Oxybasis macrosperma
C. melanocarpum svartmålla Dysphania melanocarpa
C. multifidum ullmålla Dysphania multifida
C. murale gatmålla Chenopodiastrum murale
C. polyspermum fiskmålla Lipandra polysperma
C. pseudomultiflorum Dysphania pseudomultiflora
C. pumilio pygmémålla Dysphania pumilio
C. rubrum rödmålla Oxybasis rubra
C. salinum amerikansk blåmålla Oxybasis glauca ssp. salina C. schraderianum drakmålla Dysphania schraderiana
C. simplex platanmålla Chenopodiastrum simplex
C. urbicum bymålla Oxybasis urbica
335
Karlsson: Nya namn 7
tre arter som är funna i Norden hamnar därvid i släktet Kali:
Kali collina (tidigare Salsola collina).
Kali tragus rysk sodaört (tidigare Salsola tragus).
Kali turgida sodaört (figur 5; tidigare Salsola kali).
Epitetet ska vara turgida enligt Gutermann 2011.
Lipandra polysperma fiskmålla (tidigare Chenopodium polyspermum). Skäl för att acceptera Lipandra ges under Chenopodium ovan. Som svenskt namn för släktet, som bara omfattar en art, föreslås fisk-mållor.
Monolepis nuttalliana se Blitum nuttallianum.
Oxybasis är ett gammalt men helt bortglömt släkte.
Det har återupplivats i samband med delningen av Chenopodium (FuentesBazan m.fl. 2012b); dess nordiska arter listas nedan. Hur Oxybasis förhål
ler sig till andra utkluvna släkten framgår under Chenopodium. – Som svenskt namn för släktet föreslås flottmållor eftersom flera av arterna trivs på gödselstäder och andra mycket näringsrika ställen.
Oxybasis antarctica (tidigare Chenopodium antarcti-cum).
Oxybasis chenopodioides druvmålla (tidigare Cheno-podium chenopodioides).
Oxybasis glauca blåmålla (figur 6; tidigare Cheno-podium glaucum).
Oxybasis glauca subsp. glauca. Omföringen av ameri
kansk blåmålla till underart av O. glauca nödvän
diggör att en subsp. glauca upptas. Det svenska namnet vanlig blåmålla erbjuder sig för denna.
Oxybasis glauca subsp. salina amerikansk blåmålla (tidigare Chenopodium salinum).
Oxybasis macrosperma (tidigare Chenopodium macro-spermum).
Oxybasis rubra rödmålla (tidigare Chenopodium rubrum).
Oxybasis urbica bymålla (tidigare Chenopodium urbicum).
[Salicornia appressa avskildes från glasört S. europaea av Mikko Piirainen (Euro+Med 2006 och senare);
den motsvarar åtminstone delvis den S. ramosis-sima som diskuteras i Flora Nordica (under S. euro-paea). I en senare revision av släktet (Kadereit m.fl. 2012), som avser att täcka hela Eurasien och som tar hänsyn både till synliga och molekylära skillnader, betraktas dock S. appressa som en synonym till S. europaea.]
figur 5. Släktet Salsola avgränsas nu mera snävt än tidigare och alla i Norden funna arter har över-förts till släktet Kali. – Sodaört Kali turgida. Öland, Långlöt, Folkeslunda 25 augusti 2013.
foto: Åke Svensson.
Kali turgida (formerly Salsola kali). – The genus Salsola, a large and polymorphic one in arid parts of the Old World, has been split into several genera. All species found in the Nordic countries belong in the segregate genus Kali.
figur 6. Flottmållor Oxybasis skiljer sig morfo-logiskt från ogräsmållor Chenopodium genom att många frön är vertikalt ställda i blomman, inte horisontalt. Släktet, som stöds av DNA-under-sökningar, är gammalt men tidigare obeaktat. – Blåmålla Oxybasis glauca. Värmland, Karlskoga, soptippen 9 juli 2006.
foto: Owe Nilsson.
Oxybasis glauca. – DNA studies indicate that the genus Oxybasis is distinct from Chenopodium.
A morphological difference is the high percentage of vertical seeds in Oxybasis; they are virtually absent in Chenopodium s.str.
[Salicornia perennans är en s.k. kryptisk art, som inte går att skilja på yttre karaktärer från glasört S. euro-paea, utan endast på skillnader i DNAinnehåll (Kadereit m.fl. 2012). S. perennans har en kontinen
tal utbredning men ersätts utmed atlantkusten av S. europaea. I Östersjöområdet och ända till södra Norge finns dock båda. Någon ekologisk eller geo
grafisk skillnad inom gemensamt område har inte dokumenterats och det verkar tills vidare varken möjligt eller meningsfullt att skilja ut S. perennans.
Nya fakta kan givetvis förändra detta.]
Salicornia procumbens. De glasörter som har tre ungefär lika stora blommor i varje knippe kallades tidigare S. dolichostachya och fördelades på tre underarter inom denna: subsp. dolichostachya lång
axig glasört (Danmark), subsp. pojarkovae ishavs
glasört (norra Norge) och subsp. strictissima styv glasört (Danmark, Sveriges västkust, Norge). Det nu gällande artnamnet är S. procumbens (Kadereit m.fl. 2012) och långaxig glasört skiljs inte längre från styv glasört. Vi får alltså följande anordning:
Salicornia procumbens subsp. pojarkovae ishavsglasört (tidigare S. dolichostachya subsp. pojarkovae).
Salicornia procumbens subsp. procumbens styv glasört (tidigare S. dolichostachya subsp. dolichostachya och subsp. strictissima).
Salsola se Kali.
Spinacia. Det svenska släktnamnet ändras till spena-ter. Tidigare var namnet spenat, samma som för den enda arten.
Spirobassia hirsuta luddmålla (figur 7; tidigare Bassia hirsuta). Molekylära data visar att luddmållan
inte hör nära samman med huvuddelen av Bassia (Kadereit & Freitag 2011). Släktet Spirobassia är nybeskrivet och omfattar bara denna enda art.
Det svenska släktnamnet blir luddmållor.
Teloxys aristata renlavsmålla (tidigare Chenopodium aristatum). Renlavsmållan står nära Dysphania doftmållor men räknas av FuentesBazan m.fl.
(2012a, b) till ett eget släkte. Den avviker mole
kylärt och utmärks bl.a. av att grenspetsarna ombildats till tornar.