Ambivalens i organisationen? – Skolprofiler, måluppfyllelse och kunskapssyn

Vi kommer här att besvara frågeställningarna om vad rektorerna menar när de talar om skolutveckling, vilka skolutvecklingsbehov rektorerna lyfter fram när de talar om elever i behov av särskilt stöd, vad rektorerna önskar undersökt/belyst i den egna verksamheten och hur rektorerna ser på framtiden i ett skolutvecklingsperspektiv. Vi för även en diskussion kring skolprofiler.

Skolorna visade sig antingen sakna profil helt eller ha flera stycken. Det som är förvånande är att man i vissa fall använder sig av begrepp som ingår i styrdokumenten för vad skolan ska syssla med i sin profilbeskrivning. Vad betyder det egentligen när man säger sig ha en kunskapsprofil? Ett av skolans två huvudmål är att förmedla kunskap (Lpo –94) och att då speciellt profilera sig på detta kan uppfattas på två olika sätt. Antingen anser man att man genom sina speciella metoder verkligen skiljer sig från andra skolor genom att man faktiskt här förmedlar kunskaper, till skillnad från de andra (frågan är vad de då sysslar med), eller så anser man att det låter bra med någon profil och kunskaper kan ju inte vara fel eftersom det är ett av skolans uppdrag. Då kan man ge sig in i en diskussion om vilken typ av kunskaper som profilen avser. De måste ju på något sätt skilja sig mot de allmänna kunskapsmål som finns i läroplanen. Menar man kanske kunskaper knutna speciellt till just den skolan? I viss mån verkar frågan om skolans profil, i de fall där det finns någon, sätta igång en tankekedja hos skolledaren som antingen mynnar ut i någon form av dåligt samvete eller en redovisning av profiler som snarast verkar syfta till ju fler desto bättre.

Vid en jämförelse av de svar rektorerna ger när de talar om skolutveckling som begrepp och när de går in på vilka skolutvecklingsbehov som de kan se skulle gagna verksamheten kring barn i behov av särskilt stöd kan vi se en ambivalens i svaren. Skolutvecklingsbegreppet har sin tyngdpunkt i förbättringar som är knutna till eleven i första hand. Man kan säga att när

man talar om skolutveckling utifrån ett försök att definiera begreppet tar man upp frågor som framförallt ligger på individnivå. Tydligast i sitt svar om begreppet skolutveckling var rektorn som menade att det utgick från barn och ungdomar och att om dessa ska utvecklas måste också verksamheten utvecklas utifrån de behov som går att identifiera. Svaret är genomtänkt och ger bilden av en dynamisk skola som inte fastnar i förutbestämda mönster utan utvecklas tillsammans med sitt klientel. Rektorn i det här fallet kan sägas ha identifierat Bergs (1995) ”frirum” och gett sig och sin personal mandat att utnyttja detta. Granskar man svaren i frågan om vilka skolutvecklingsbehov som finns ligger tyngdpunkten på organisationsnivå. Man menar att en bättre organisation gagnar eleverna i förlängningen. Vi finner det intressant att det finns en sådan diskrepans i svaren mellan begreppet skolutveckling och behoven av skolutveckling.

När rektorerna i den här undersökningen uttalar sig om vad de skulle vilja ha undersökt i den egna verksamheten handlade svaren i första hand om hur rutiner i organisationen som på något sätt leder fram till kompensatoriska åtgärder skulle kunna förbättras eller tolkas lättare. Det fanns också en önskan om ett test som mätte alla olika språkligt relaterade färdigheter hos en elev. Frågan om tester och diagnostisering och deras syfte att dela in elever i kategorier är komplicerad på så sätt att resultatet ofta leder till kompensatoriska åtgärder av segregerande karaktär för de elever som inte klarar testerna. Åtgärderna kan ses som ett misslyckande av skolan som eleven i åtgärden får bära. Nilholm (2003) påpekade att man inte kan lokalisera skolproblem till eleven eftersom skolan ska vara en god miljö för alla elever. Skolan har dock ett uppdrag i att förmedla kunskaper och det måste finnas verktyg för att upptäcka brister i den utveckling skolan tagit på sig att tillgodose hos eleverna.

Hur ska man då tolka denna önskan om ett säkrare testsystem? Vi tror att den fokusering som skett på att en stor mängd elever inte uppnår målen för betyget godkänd i år nio skapat ett klimat på skolorna där betygen blir så centrala att processen kring lärandet glöms bort till förmån för reparationer av specifika kunskapsluckor. De skolor vi besökte hade, som vi nämnt tidigare, nyligen granskats av skolverket vars fokus till stor del kretsade kring kunskapsmålen. Flera av rektorerna påpekade att de fått kritik på den punkten. Vi återkommer då till diskussionen om vilken kunskapssyn som råder på skolorna. Ramarna i verksamheten har snävats åt så att utrymmet för värdegrundsmålen upptas av arbetet med att inhämta färdiga kunskaper och färdigheter. Det kan tyckas som om de ramar som styr det politiska intresset

blir att eleverna objektifieras till mottagare av sådana kunskaper som är centrala för att uppnå de mål som går att mäta. Detta belyser en del i den komplexitet i utbildningssystemet Nilholm (2003) redogör för i sin beskrivning av dilemmaperspektivet. Vi menar att den grundsyn som blir följden av ett sådant här ramsystem får följden att processer som är vitala för elevens utveckling på andra plan än det fakta- och färdighetsmässiga blir lidande. Känslan av sammanhang och nödvändigheten av det som skolan begär når inte fram till eleverna utan stannar på skolledar-, politiker- och i viss mån lärarnivå.

När man som skolledare då ser att det i vissa områden finns så stora problem i måluppfyllelse vad gäller kunskapsmålen vill man hitta andra kvalitéer hos eleverna och legitimera en bedömning av dessa kvalitéer. Detta kan vara en orsak till rektorernas vilja att se ett ökat erkännande av värdegrundsmålen i framtiden. Rektorerna lyfte fram ett antal hinder för skolutveckling i perspektivet kring värdegrundsfrågorna. Det talas bland annat om tidsbrist, förändringsobenägna lärare och svårigheter med föräldrarna. Dessa hinder går att tolka som ursäkter för ett dåligt samvete i frågan. Flera skolledare uttryckte sitt ansvar i att ta ut riktningen för verksamheten och nästan alla ville se en ökad tyngd i värdegrundsmålen. Vi ställer oss frågan om de politiska kraven på skolan sätter sådan press på skolledaren att ett långsiktigt förändringsarbete i den riktning som önskas är för obekvämt att initiera. Den rektor som hänvisade till sin egen lärarkarriärs början under rubriken unika uttalanden i resultatdelen menade att det bland kollegerna var ett uttalat faktum att den sociala samvaron och relationen till eleverna var avgörande för att en lärandeprocess skulle kunna ta sin början och att det kriteriet inte avtar med stigande ålder. Vidare uttrycktes att en viktig uppgift var att få lärarna att känna att det var accepterat att ibland lägga undervisningen åt sidan till förmån för relationsskapande arbete. Detta skulle kunna antyda att det finns en uppfattning hos lärare att detta inte är riktigt lärararbete, eller att det finns en otydlighet i uppdraget som medför att lärarna inte anser sig ha mandat att arbeta med den typen av processer på bekostnad av undervisning med kunskapsfokus.