5.1 Avkastning
Gemensamt för aktiva och passiva Sverige och globalfonder är att de alla har kraftigt stigande och fallande mönster.
Både aktiva och passiva Sverigefonder har en kraftig nedgång under 2008 vilket med rimlighet kan kopplas till det ostabila marknadsläget under detta år, det vill säga finanskrisen. Det som är intressant är uppgången för respektive fondkategori 2009 då avkastningen stiger kraftigt. Det går att påstå att fonderna återhämtar sig relativt snabbt. Dock varar detta endast under ett år för att sedan återgå i en kraftigt fallande avkastning. Detta kan ha att göra med Donald Chews antagande om olika anomalier som i detta fall syftar till finansiella tillgångars förmåga att efter specifika händelser skapa överavkastningar för att sedan hamna i ett ”återfall” och återigen sjunka. För Sverigefonderna har detta varit ett faktum då 2009 års höga uppgång nästan sjönk lika drastiskt som den ökade. Nästintill identiskt mönster går att avläsa för globalfonderna vilket stärker argumentet.
Sverigefonderna har generellt sätt lyckats överprestera index under hela undersökningsperioden vilket inte går att säga om Globalfonderna som endast överpresterat jämförelseindex under enstaka år. Skillnaden finns dock under 2008 då det är samtliga globalfonder som presterar bättre. Trots den negativa avkastningen under finanskrisen visar resultatet att jämförelseindex har överpresterats, vilket vi ämnar besvara i denna undersökning.
Att Globalfonderna presterat bättre kan kopplas till det ostabila marknadsläget under denna period som även gjort att Sverigefonderna presterat sämre. Anledningen till detta beror på den svenska fondmarknadens känslighet för förändringar i omvärlden.
Då de aktiva Sverigefonderna över lag presterat bättre än jämförelseindex (många år med högre marginaler) går det rimligtvis att påstå att marknaden inte är effektiv enligt Famas marknadsteori. Detta kan stärkas av Oppenheimer (1977) och Basus (1989) studier som visar att det på långsikt går att överträffa marknaden. Ippolitos studie visar att en högre avgift leder till en högre avkastning vilket i vår studie kan kopplas
till de aktiva Sverigefondernas som trots höga förvaltningsavgifter lyckas generera högre avkastning.
I jämförelse av Globalfonderna går det att utläsa ett relativt likt mönster för både de aktiva och passiva fonderna under hela undersökningsperioden. Under 2008 lyckas aktiva globalfonder prestera bättre än passiva dock handlar det om små marginaler.
Globalfondernas resultat visar likväl att passiva fonder i helhet lyckas prestera bättre än aktiva vilket delvis ger stöd för Carharts studie som visar att passiva fonder kommer att prestera bättre.
Sammanfattningsvis har Sverigefonderna presterat bättre än Globalfonderna på långsikt samtidigt som aktiv förvaltning har genererat högre avkastning för båda fondkategorierna. Under finanskrisen är dock Globalfonderna att föredra.
5.2 Prestationsmått – riskjusterad avkastning
5.2.1 Treynor
Under hela undersökningsperioden har både aktiva och passiva Sverigefonder överpresterat jämförelseindex. Majoriteten av aktiva Sverigefonder har överpresterat jämförelseindex under sju av elva år. För de passiva Sverigefonderna gäller nio av elva år vilket betyder att Sverigefonderna i stort har genererat en högre avkastning till en lägre marknadsrisk på långsikt. Detta ger stöd för den tidigare forskning som visar att det på långsikt går att överprestera marknaden. Globalfonderna visar att majoriteten av aktiva och passiva lyckas överprestera jämförelseindex under fem av elva år. Detta betyder att Sverigefonder över lag lyckas bättre med att överprestera än Globalfonderna. Tittar vi på vilken förvaltningsform som ger högre riskjusterad avkastning går det att urskilja att aktiva Sverige- och Globalfonder har lite högre marginaler än de passiva fonderna. Aktiv förvaltning visar sig återigen vara att föredra även då den riskjusterade avkastningen beräknas.
Under finanskrisen har samtliga fonder negativ Treynorkvot vilket innebär att de inte har lyckats generera en positiv avkastning i förhållande till marknadsrisken. Utifrån resultatet går det att påstå att alternativa riskfria investeringar hade varit ett bättre alternativ för investeraren. Detta betyder att den privata investeraren under ostabilt
marknadsläge bör investera i annat, men att en redan passivt förvaltad portfölj kommer att ge mindre förluster för investeraren.
5.2.2 Sharpe
I helhet har varken aktiva eller passiva Sverigefonder överpresterat jämförelseindex.
Både aktiva och passiva Sverigefonder har överpresterat jämförelseindex under sammanlagt tre av elva år. Majoriteten av både aktiva och passiva Globalfonder har överpresterat jämförelseindex under sammanlagt fem av elva år. I helhet under hela undersökningsperioden har ingen av fondkategorierna lyckats överprestera jämförelseindex men Globalfonderna visar på bättre resultat. Tittar vi på vilken förvaltningsform som lyckats bäst visar samtliga aktiva fonder bättre resultat.
Under finanskrisen år 2008 har samtliga aktiva globalfonder, trots nedgång, presterat bättre än jämförelseindex. Skillnaden är dock inte stor och skiljer sig endast med liten marginal. För Sverigefonderna gäller liknande resultat där samtliga fonder överpresterat jämförelseindex. Tittar vi på vilken förvaltningsform som var bäst, lyckades passiva fonder att överprestera med minimal marginal.
Sammanfattningsvis har prestationsmåtten uppvisat intressanta resultat. Enligt riskjusterad avkastning bör investeraren välja aktiv förvaltning vilket kommer att generera en högre avkastning i förhållande till riskerna. Vid val av fondkategori skiljer det sig däremot mellan prestationsmåtten där Sverigefonder är att föredra enligt Treynorkvot till skillnad från Sharpekvot där Globalfonder är ett bättre alternativ i investerarens fondportfölj. Detta ger stöd för Basu (1977), Oppenheimer (1986) Ippolito(1989) tidigare forskning som förkastar den effektiva marknadsteorin.
Under finanskrisen visar resultatet för både Treynor- och Sharpekvot att Globalfonder är att föredra då de genererar en högre riskjusterad avkastning. Att Globalfonder lyckas bättre under finanskrisen kan förknippas med deras riskspridning och att de investerar i större börsbolag som skapar stabilitet. Globalfonderna har kunnat sprida sina risker då de investerar på olika marknader. Detta har begränsat Sverigefonderna i detta fall som på grund av en beroende marknad inte lyckas prestera bättre än Globalfonderna. Resultatet för de båda prestationsmåtten visar även att de passiva fonderna är att föredra i val av
förvaltningsform. Här ges däremot stöd för Carhart’s tidigare forskning som menar att fonder med en högre avgift kommer att prestera sämre.
Vid tolkning av resultatet av samtliga prestationsmått bör den privata investeraren under ett ostabilt marknadsläge välja Globalfonder och inte överlåta dessa till fondförvaltare det vill säga välja indexförvaltning, då de trots sin erfarenhet inte kan förutspå konjunktursvängningar. Avslutningsvis anses även att studiens resultat är tillräckligt för att påstå att det inte går att ge stöd för den effektiva marknadsteorin enligt den svaga formen då aktiv förvaltning under flera tillfällen överpresterat jämförelseindex.