Analys arbetsförmedlingen

När vi analyserar arbetsförmedlarna utifrån deras vägledningsmetodik så ser vi att de tekniker och egenskaper de använder sig av i samtalen med arbetssökande är att först och främst skapa en bra kontakt och atmosfär med den arbetssökande. Men även att hitta en positiv plattform och att lyssna på den sökande. Den sökande är på arbetsförmedlingen för att han eller hon söker arbete men vägledarna menar att de måste, innan de talar om jobb med den sökande, känna var personen de har framför sig befinner sig. En av vägledarna påtalar att det kan vara något som gnager den sökande och som man måste gå igenom innan sökande är mottaglig för annan information.

Båda arbetsförmedlarna menar att de gör vissa anpassningar i samtalen med sökande och ett generellt mönster som vi kan se är att de har olika förhållningssätt beroende på vem de har framför sig och anpassar sig till den enskilde arbetssökande. Stämningen hos den sökande kan skilja sig markant åt menar dem. Lovén sammanfattar i ’Arbetsvägledning i närbild’ (Lovén, 1990) att arbetsförmedlarna har så många sökande att de inte skiljer tillräckligt på olika fall. Lovén menar också att detta kan leda till att de sökande lätt hamnar i fel åtgärder. Det är något vi inte ser i våra intervjuer utan vi anser att arbetsförmedlarna vi intervjuat anpassar sig mycket till den enskilde individen.

Det faktum att vägledaren anser att de inte kan gå direkt på kärnan i ett samtal med arbetssökande sammanfaller med det holistiska perspektivet som konstruktivistisk vägledning talar om. Vägledaren ska ha en helhetssyn där vägledaren ser sammanhanget istället för detaljer. Teorin menar att människan tar med hela sitt liv till ett vägledningssamtal och då kan vägledaren inte fokusera direkt på jobbsamtal med den arbetssökande utan måste känna av vem det är de har framför sig och prata med den sökande först om annat än jobb. Även om den sökandes tankar kretsar kring arbetslöshet så kanske det finns andra faktorer som oundvikligen ligger i bakgrunden.

Båda arbetssökande talar om att bemötandet från vägledarna ska vara respektfullt och att de blir lyssnade till. De sökande nämner också att de fick ett bra bemötande men upplevde

samtidigt att det finns en gräns för möjligheterna för den enskilde arbetsförmedlaren. När det gäller vad som är en bra respektive dålig vägledare så sammanfaller arbetssökandes svar. En dålig vägledare är en som inte intresserar sig för den sökande och propsar den sökande till saker denne inte vill. En dålig vägledare är också en som generaliserar individen.

För den arbetssökande är det viktigt med respekten från vägledaren just därför att de befinner sig i en utsatt situation. Att besöka en arbetsförmedling innebär stress för dem och de vill inte bli intvingade i något mot deras vilja. Vägledarna säger dock att de flesta sökande vet vad de kan förvänta sig av en arbetsförmedling. Förväntningarna från de arbetssökande var också att vägledarna skulle hjälpa dem att hitta nya banor. Se ljuset i tunneln som en av de sökande uttryckte det. Viktigt är att kunna få presenterat olika alternativ. Detta förfaller ju naturligt eftersom de förmodligen känner en omedveten stress inför att sitta och samtala med en arbetsförmedlare och veta vad dennes uppgift är. Samtalen var enligt de sökande något forcerande tidsmässigt men sammantaget var de bra. Att de sökande vill ha någon som lyssnar på dem bekräftas också i ’Arbetsvägledning i närbild’ där Lovén skriver att förväntningarna från de sökande ibland är så tilltrasslad att innan åtgärder sätts in så måste de sökande få prata igenom sin situation.

Båda arbetssökande blev lyssnade till och förstådda av vägledarna. De säger båda att de upplevde ett samarbete med vägledaren. Viktigt inom konstruktivistisk vägledning är att kunskap och expertis som faktorer är gemensamma för vägledaren och den vägledningssökande. Båda bidrar till vägledningssamtalet. Ur ett konstruktivistiskt perspektiv måste väglednings-förhållandet vara demokratiskt och öppet för nyskapande tankar. Det ska vara ett fritt utbyte av information och idéer mellan sökande och vägledare. Teorin menar att det är den vägledningssökande som är expert på sin egen livserfarenhet. Sökande är expert på sitt eget liv, även om han eller hon ibland inte är villig eller kapabel att formulera sin livsupplevelse utan vägledarens hjälp.

Detta kan ju också vara ett problem för vägledaren om han samtalar med en person som inte är engagerad eller ständigt återkommer som arbetslös. Vägledare 1 säger att ”Är någon väldigt engagerad så blir jag också det kan jag säga”. Det är klart att det blir mycket lättare för vägledaren att vara öppen för ett gemensamt och fritt utbyte av idéer om arbetssökande är engagerad i sin egen situation. Ett av målen med vägledning utifrån konstruktivistisk

synvinkel är att ge stöd åt den vägledningssökande i hans eller hennes strävan att kvalificera sig att delta i samhällslivet. Konstruktivistisk vägledning säger att vägledningsprocessen bör förstärka individens känsla av att ha kontroll.

När vi analyserar arbetsförmedlarna utifrån hur deras vägledningsstrategi och det övergripande målet de har och hur detta påverkas av veksamhetens förutsättningar så säger arbetsförmedlarna att den svåraste situationen är att få den sökande att omvärdera sin situation för att ta ett s.k. ”brödfödejobb” innan de hittar sitt riktiga jobb som de är utbildade för. Att vara en myndighetsperson är också något de beskriver som svårt. De får två roller som arbetsförmedlare.

Anders Lovén skriver i ’Arbetsvägledning i närbild’ att vägledarna menar att individen och dennes behov står i centrum men: ”Detta bör dock ske med en grad av realism och blick på

arbetsmarknaden påpekas av en del vägledare. Man ser inte motsättningen mellan individ och arbetsmarknad som en alltför svår konflikt.” (Lovén 1990: 99) Arbetslinjen framhävs som det

yttersta målet. Även uttryck som informera och klargöra används för att beskriva vad man vill med sin vägledning. Arbetsförmedlarna menar att de inte ser någon konflikt mellan att utgå från den sökandes behov samtidigt som de beaktar arbetsmarknadens krav. I våra intervjuer säger vägledarna att det finns riktlinjer som läggs ut från regering och som sedan lägger ut det ner i leden. De säger vidare att de inte ser att det existerar totalt fria val hos en arbetssökande. Men har man en god arbetsmarknad så blir valen fler anser dem. Deras uppgift är trots allt att fylla hålen på arbetsmarknaden så visst måste de se till arbetsmarknaden samtidigt som de försöker styra en arbetssökande så lite som möjligt mot dennes vilja.

De arbetssökande upplevde också en viss styrning från vägledaren även om den var subtil och förstärktes längre in i samtalet. Det var när alla andra alternativ var uttömda sa en arbetssökande. Han kände då en viss styrning från vägledaren.

Arbetsförmedlare har svårigheter då de måste konfrontera sökanden med hur den ibland krassa arbetsmarknaden ser ut i jämförelse med utbildningsområdet. Då ligger utmaningen att få den sökande att omvärdera situationen och tänka i andra banor. Vägledaren kan då få rollen som kontrollant gentemot arbetssökande. Vi ser att det kan vara en otrevlig roll för vägledaren att behöva spela när man egentligen inte vill bli placerad i en sådan situation. Just att motivera tycks vara det svåraste. Men enligt konstruktivistisk vägledning är detta ett av målen som

ingår i vägledning. Det innebär att vägledaren ska ge stöd och tillräckligt mycket styrka för att kunna engagera sig i olika sociala aktiviteter.

Det är uppenbart att vägledarna på en arbetsförmedling genomför en viss styrning och måste uppnå vissa övergripande mål. De har mål som hela tiden stäms av. Fritt val är något som kanske borde vara en ledstjärna för en vägledare men på en arbetsförmedling har man en arbetsmarknad att följa. Och ser man inte den så lär någon längre upp i organisationen påminna dem om vad som ska göras.