Vägledningsrollen

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Studie - och

yrkesvägledarprogrammet

EXAMENSARBETE 10 POÄNG

Vägledningsrollen

En komparativ studie

The counselling role

A comparative study

Joel Lundén

Sören Sveningsson

Studie- och yrkesvägledarexamen 120 poäng

Höstterminen 2006

Examinator: Torsten Janson

Handledare: Alan Harkess

ABSTRACT

Joel Lundén Sören Sveningsson Vägledningsrollen HT 2006

Syftet i uppsatsen är att se hur vägledningsmetodik och vägledningsstrategi påverkas utifrån två olika verksamheters förutsättningar. Det skiljer sig åt mellan t.ex. en grundskola, gymnasieskola, Komvux och en arbetsförmedling. Det finns olika förväntningar, krav men även möjligheter för vägledarna i de olika verksamheterna. Vi genomför en komparativ studie mellan två olika verksamheter för att se om det stämmer för just dessa två och i så fall på vilket sätt. De verksamheter vi valt att undersöka är en gymnasieskola och en arbetsförmedling i Malmö. För detta syfte har vi valt att intervjua två studie- och yrkesvägledare på en gymnasieskola och två arbetsförmedlare (studie- och yrkesvägledare) på en arbetsförmedling.

Vi kommer också att se hur arbetssökande och elever uppfattar bemötande och upplevelse utifrån verksamheternas skilda förutsättningar? Detta för att kunna göra en form av kvalitetsredovisning från dem på utfallet av samtalen. Vilket bemötande fick dem och hur upplevde dem samtalen. För detta syfte har vi valt att intervjua två elever på en gymnasieskola och två arbetssökande på en arbetsförmedling i Malmö.

Metoden vi valt att arbeta efter är kvalitativa djupintervjuer. Vi har valt att använda oss av två olika vägledningsteorier i uppsatsen; trait & factor och konstruktivistisk vägledning.

SÖKORD

Stort tack till:

Alan Harkess

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. INLEDNING………6

1.1 Inledning och syfte ………..………..….…6

1:2 Frågeställningar.…..………7

2. TEORI………...… 8

2.1 Teorianknytning………..8

2.2 Teoretiskt perspektiv utifrån Trait & Factor………...……..……….….8

2.3 Teoretiskt perspektiv utifrån Konstruktivistisk vägledning………..…. 9

3. TIDIGARE FORSKNING………...………... 10

3.1 Arbetsvägledning i närbild………..………...… 11

3.2 Kvalet inför valet………..……….. 12

3.3 Professionellt förhållningssätt………...…………. 13

3.4 Gunnel Lindh – Samtalet………...…. 14

4. METOD……….… 15 4.1 Val av metod……….……….….15 4.2 Urval …….……….………..……….……. 16 4.3 Datainsamling………..………...… 17 5. RESULTAT……….………..…..17 5.1 Resultat av arbetsförmedlare….……….…… 17 5.2 Resultat av arbetssökande……….………..…………..…. 21

5.3 Resultat av studie- och yrkesvägledare på gymnasieskola………...… 23

5.4 Resultat av elever på gymnasieskola……….….… 26

5.5 Sammanfattning elever och arbetssökande…….……….…….…..29

5.6 Sammanfattning SYV på gymnasieskola och arbetsförmedling...…... 30

6. ANALYS………...……….. 32

6.1 Analys arbetsförmedlingen………..……….. 32

7. SAMMANFATTNING……….……….…………. 38

LITTERATURFÖRTECKNING

BILAGA 1 - Intervjuer på en gymnasieskola i Malmö BILAGA 2 - Intervjuer på en arbetsförmedling i Malmö

KAP 1/INLEDNING

1.1 Inledning och syfte

Avsikten med föreliggande uppsats är att göra en kvalitativ komparativ studie där vi jämför vägledningsmetodik och vägledningsstrategi i två olika verksamheter. Syftet i uppsatsen är att se på vilket sätt metod och strategi påverkas utifrån de olika verksamheternas förutsättningar. För detta ändamål har vi valt att intervjua två studie- och yrkesvägledare på en gymnasieskola i Malmö och två studie- och yrkesvägledare på en arbetsförmedling i Malmö.

Vi vidgar också bilden genom att vi intervjuar två arbetssökande och två elever på var verksamhet. Det gör vi utifrån frågeställningen hur de upplevt samtalen med studievägledarna och för att kunna göra en form av kvalitetsredovisning på utfallet av samtalen de haft. Hur upplevde de samtalen med vägledaren och blev samtalen som de förväntat sig?

Vi har valt de två verksamheterna av ett antal olika skäl. Först och främst har de båda stor betydelse för de personer som samtalar med vägledarna där. När det gäller arbetsförmedlingen så handlar det till största delen om arbetslösa personer som befinner sig i en för dem ogynnsam situation där de kanske förlorat sitt arbete och där samtalen kan få en stor betydelse för dem och deras beslut inför framtiden. På gymnasieskolan ska eleven vidare till universitet och högskola, eller kanske arbete, och gör i många fall direkta beslut utifrån de förda vägledningssamtalen.

Vårt antagande är att en vägledare på en gymnasieskolan har större möjlighet att påverka sitt arbete. Detta till skillnad mot en arbetsförmedling som, antar vi, är mer styrd och har även som statlig myndighet andra krav på sig. Af är styrd uppifrån AMS, regering och riksdag och har direkt uppställda mål där de ska få de sökande i arbete eller i någon form av annan aktivitet. Af är också en verksamhet som är betydligt mer i blickfånget i både media, allmänhet och hos politiker än en vanlig gymnasieskola. Det blir mer påtagligt om de inte genomför det som är uppställt som mål för deras verksamhet. På en gymnasieskola bör det vara annorlunda. Hur vet man att studie- och yrkesvägsledare inom gymnasieskolan genomför bra samtal med eleverna. Betydelsen för den enskilde eleven kan ju vara lika stor i slutändan.

Vårt källmaterial är de åtta intervjuer som kommer redovisas och analyseras i kapitel fem och sex. I kapitel fem redovisar vi resultatet av intervjuerna och sammanfattar dem sedan utifrån kategorierna vägledare Af/gymnasieskola och elever/arbetssökande. I kapitel sex gör vi en analys utifrån de två verksamheterna samtidigt som vi ser på tidigare forskning och teorierna trait & factor och konstruktivistisk vägledning. De åtta intervjuerna är mellan 20 - 40 minuter vardera. Alla intervjuer har gjorts med minidisk.

Källmaterialet (intervjuerna) är indelade i olika huvudtema. Intervjuerna med vägledarna är indelade i tema: vägledningsmetodik och vägledningsstrategi. Med vägledningsmetodik avser vi vilka egenskaper och tekniker vägledaren använder sig av i mötet med sökande/elev. Sättet på vilket vägledaren använder sig av olika samtalstekniker och vägledningsrollen. Med vägledningsstrategi avser vi vägledningens övergripande mål med samtalet och dess strategier för att uppnå dessa mål..

Intervjuerna med de arbetssökande och elever är också indelade i två huvudtema. De två tema är: bemötande och upplevelser. Vi vill se hur de ser på det bemötande de fick från vägledarna och hur de beskriver sina upplevelserna utifrån verksamheternas olika förutsättningar. Läsande bör notera att vi gör en uppsats av berättelser om vägledning, inte av vägledningen i sig eftersom vi inte närvarat vid själva vägledningstillfällena. Det var främst genom upplevelser och diskussioner under en praktik som föranledde den här undersökningen.

1:2 Frågeställningar

På vilket sätt påverkas vägledningsmetodik och vägledningsstrategi av verksamheternas skilda förutsättningar? Hur uppfattar sökande/elever bemötandet och upplevelsen utifrån verksamheternas skilda förutsättningar?

KAP 2/TEORI

2:1 Teorianknytning

Vi har valt två teorier som utgångspunkt för en diskussion i analysen, Peavys konstruktivistisk vägledning och Trait and factor. Vi tror att de kan kopplas till våra resultat utifrån intervjuerna och vara en användbar del i analysen. Därmed inte sagt att de måste stämma överens med våra resultat, de kan lika gärna motsäga dessa.

2:2 Trait & factor teorin

En av de äldre karriärtraditionerna är faktabaserad och kallas Trait & factor (egenskaps och faktor) metoden. Det var denna Frank Parson använde sig av då han öppnade ett vägledningscenter i Boston 1908. Valet en ung människa då gjorde var ett statiskt sådant, en isolerad händelse i människans liv, ett val man bara gjorde en gång i livet. Det var också vägledaren som i slutänden mer eller mindre bestämde vilka arbeten som stämde överens med den sökandes egenskaper. Dessa framkom efter en kort intervju och ett intresse/begåvningstest. Det var alltså ren matchning mellan individ och arbetsmarknad. Den främsta invändningen mot Trait & factor var att den la alldeles för stor vikt vid test och informerade allt för lite om inlärningsmöjligheter och karriärmöjligheter. Karriärvalet var ett rationellt val och inte emotionellt.

”I vägledningen används delar av Trait and factor metoden fortfarande. Inte i betydelsen ”test them and tell them”, utan från insikten att tillgången av metoden kan hjälpa sökande att avgöra vilka deras starka sidor är, såsom intressen, förväntningar på framtiden, utvecklings och utbildningsmöjligheter. Denna metod kan dels hjälpa till att peka på nya möjligheter samtidigt som den utesluter andra”. (Löve, Vejledning ansigt til ansigt, 2005: 69)

Vägledaren försöker med samtalsmetodik klarlägga vad som är elevens starka sidor och utifrån sin informationsbank komma fram till olika alternativ för eleven. Vägledaren kan peka på möjliga utbildningar och arbeten utifrån elevens begåvning och intressen. Det är en form av matchning mellan elevens starka sidor och vägledarens informationskunnande samt de utbildningar som står till förfogande. Eleven får genom samtal eller information hjälp att

utesluta vissa alternativ. Man kan även här prata om rationella val som eleven gör, kanske inte helt opåverkat av vägledaren. Matchningen blir väldigt tydlig som exempel i yrkesbaserade gymnasieprogram där eleven på ett tidigt stadium har matchats mot en speciell arbetsmarknad.

Trait and factor har stora likheter med och har säkert inspirerat John L Holland och hans teori gällande förhållandet mellan person och miljö. Holland menar att människan i stort kan delas upp i sex personlighetstyper som dessutom motsvaras av sex yrkesmiljöer. Om dessa matchas samman på ett bra sätt finner människan en naturlig roll.

“People search for environments that will let them exercise their skills and abilities, express their attitudes and values, and take on agreeable problems and roles”. (Brown, Career Choice and Development, 2002: 379). Det är en helt klart mildare variant av den ursprungliga

matchningen men vi tycker att det finns stora likheter genom just betoning på matchning.

2:3 Konstruktivistisk vägledning

Den andra teorin vi har valt att använda oss av är konstruktivistisk vägledning av R. Vance Peavy. Den beskriver de vetenskapliga insikterna som finns kring vägledning. Konstruktivistiskt tänkande syftar inte till att ge entydiga svar utan inriktas på att iaktta skillnader. Konstruktivistiskt tänkande är mer inriktat på att skapa förändring än att använda fastlagda metoder. Tyngdpunkten ligger på beskrivning, inte förklaring. (Peavy,

Konstruktivistisk vägledning, 1998:23)

”Konstruktivismen betraktas allmänt som en familj av löst associerade teorier och synsätt

som omfattar en hel rad discipliner, från filosofi, psykologi, sociologi och litteraturkritik till naturvetenskap och numera även vägledning, psykoterapi, pedagogik samt vissa mer praktiska forskningsinriktningar”. (Peavy, 1998:35)

Ett viktigt begrepp inom konstruktivistisk vägledning är holism. Detta begrepp innebär att vägledaren har en helhetssyn där man ser mönster och samband istället för detaljer. Finns det holistiska synsättet där så ser vägledaren sammanhanget i vilket den sökande lever och först

förklaringar och på så sätt kan han eller hon förstå de sökandes utspel och beteende i vissa sammanhang. Grundhypotesen är att människan tar med hela sitt liv till ett vägledningssamtal och man tar där sikte på hela människan i ett samtal. Även om sökandes tankar kretsar kring en bestämd aspekt i livet t.ex. arbetslöshet så finns andra faktorer som familjeförhållande, hälsa och utbildning oundvikligen i bakgrunden. Man måste göra den sökande medveten om vad dessa olika roller betyder innan han eller hon kan se helheten. (Peavy, 1998:14ff)

Ett av målen med vägledning från konstruktivistisk synvinkel är att ge stöd åt den vägledningssökande i hans eller hennes strävan att kvalificera sig för att delta i samhällslivet. De sökande får stöd och tillräckligt mycket styrka för att kunna engagera sig i olika sociala aktiviteter. Vägledningsprocessen bör förstärka individens känsla av att ha kontroll, över sitt liv, tankar, känslor och projekt. (Peavy, 1998:14ff)

Ett av grundantaganden i konstruktivistisk vägledning är att kunskap och expertis som faktorer är gemensamma för vägledaren och den vägledningssökande. Vägledaren är expert på att belysa och kartlägga levnadsrum, och i viss mån även på kommunikation. Men den vägledningssökande är expert på sin egen livserfarenhet. (Peavy, 1998:61f) Sökande är expert på sitt eget liv, även om han eller hon ibland inte är villig eller kapabel att formulera sin livsupplevelse utan vägledarens hjälp. Men båda bidrar till vägledningsprocessen: ”Ur

konstruktivistisk synvinkel är vägledning inget maktförhållande, där den ene är expert och den andre okunnig, utan ett samarbete, där var och en bidrar med sin speciella kunskap, medan de försöker nå ett gemensamt mål.” (Peavy, 1998: 136f) Ur ett konstruktivistiskt

perspektiv måste vägledningsförhållandet vara demokratiskt och öppet för nyskapande tankar. Det ska vara ett fritt utbyte av information och idéer.

KAP 3/TIDIGARE FORSKNING

Den tidigare forskning som gjorts inom vårt undersökta område och som vi vill presentera är en rapport, ’Arbetsvägledning i närbild’, och en avhandling, ’Kvalet inför valet’, av fil. doc i pedagogik Anders Lovén. Vi presenterar även uppsatsen ’Professionellt förhållningssätt’ från Studie- och yrkesvägledareprogrammet i Malmö, av Jessica Eriksson och Elib Riedel,

vårterminen 2005. Förutom de tre så tar vi upp en avhandling från 1997 skriven av Gunnel Lindh som heter ’Samtalet i studie- och yrkesvägledningsprocessen’.

3.1 Arbetsvägledning i närbild

En av de rapporter vi tittat närmare på inför den här studien är Anders Lovéns

’Arbetsvägledning i närbild’ skriven 1990. Studien är en kartläggning som undersöker vad

som sker i vägledningssamtal mellan arbetssökande och vägledare inom arbetsförmedlingen. Vägledarnas samtalsmetodik samt informationskunnande och effektivitet granskas ingående genom videosamtal. Den syftar också till att belysa sökandes förväntningar och behov i mötet med vägledaren. Rapporten följer fjorton sökande under sex månader för att sedan utvärdera vad som framkommit under samtalen ur både vägledarens och den sökandes synvinkel.

De sökande har i stora drag mycket beröm att ge vägledarnas bemötande samt deras engagemang. Det finns gott om empati och respekt inför den sökande. Bristen finns i ineffektiviteten i organisationen. De sökande upplever att arbetsförmedlingen som myndighet känns trög. Vägledarna brister i sin tur att skapa struktur, sätta upp mål med den sökande och att genomföra renodlade studie- och vägledningssamtal.

Det framkommer också att arbetsvägledarna har så pass många sökande att de inte skiljer tillräckligt på olika fall, detta leder till att de sökande lätt hamnar i fel åtgärder. ”Med den

kompetens som vägledarna har och den målsättning som gäller för verksamheten finns en risk att problemsituationen hela tiden klargörs med kantring mot arbetslinjen. Med risk avses att åtgärder planeras som skyndsamt leder den sökande ut mot arbetsmarknaden samtidigt som den sökande har behov av åtgärder som först på längre sikt kan leda ut denne på arbetsmarknaden”. (Lovén, Arbetsvägledning i närbild, 1990: 115)

Arbetsvägledarna har svårigheter också med att hantera de som inte är ”mogna” för arbete då deras åtgärder i de flesta fall är inriktade på arbete. Svårigheten ligger i att samarbetet med andra sociala myndigheter är svagt. Ett närmare samarbete med socialpsykologer och kuratorer kunde underlätta för både vägledare och sökande. Vägledarna själva menar dock att de följer de målsättningar och riktlinjer som formulerats. (Lovén 1990: 98)

Vägledarna menar att individen och dennes behov står i centrum. ”Detta bör dock ske med en

grad av realism och blick på arbetsmarknaden påpekas av en del vägledare. Man ser inte motsättningen mellan individ och arbetsmarknad som en alltför svår konflikt.” (Lovén 1990:

99) Arbetslinjen framhävs som det yttersta målet. Även uttryck som informera och klargöra används för att beskriva vad man vill med sin vägledning. Syftet med information är att klargöra vad den sökandes beslutunderlag och syftet med klargörande är att tydliggöra den sökandes totala situation. De påpekar också vikten av att aktivera och motivera den sökande. (Lovén 1990: 99f)

Svåra situationer beskrivs som när det möter sökande med bristande realism och självuppfattning. Då de sökande saknar insikt i sin egen situation och de begränsningar detta medför. Att konfrontera sökande är svårt tycker de flesta vägledare. Men också att veta hur man ska ta sig ut ur en situation där man kört fast. Flera vägledare kände sig osäkra och saknade utbildning och möjligheter att bygga upp de sökandes motivation. Lättast är unga, positiva, motiverade med en klar inriktning. (Lovén 1990: 100f)

3.2 Kvalet inför valet

’Kvalet inför valet’ är en avhandling som försvarades hösten 2000. Dess utgångspunkt är

elevers val till gymnasieskolan. Denna studie har fokuserat på hur eleverna upplever detta val med särskild betoning på samtalen mellan skolans studie- och yrkesvägledare och elever. Studien gjordes genom intervjuer och inspelningar både före och efter samtalen. Även en elevenkät med ytterligare ett antal elever utnyttjades för att få ett bredare elevunderlag. Även vägledarna intervjuades efter samtalen. Sammanlagt gjordes tjugo vägledningssamtal och tjugosex intervjuer. (Lovén, Kvalet inför valet, 2000:68ff)

Särskilt fokus riktades mot elevernas reflektioner och beteenden i samband med valet till gymnasieskolan. Resultaten visade att flera elever såg valet till gymnasieskolan som en viktig handling där de i flera avseenden saknade tillräcklig insikt och mognad. Eleverna var i stort nöjda med de insatser vägledarna gjorde men var missnöjda vägledarnas informationsinsatser. Analysen av samtalen visade att vägledarna dominerade samtalen och stegvis lotsar eleverna till ett slutgiltigt val. Det konstaterades att syoverksamheten inte fått tillräcklig genomslagskraft i skolans vardag. (Lovén 2000:141ff)

Vägledarnas roll har blivit att främst genom vägledningssamtal i årskurs nio hjälpa eleverna att göra väl övervägda val. Dessa samtal kan också beskrivas som möten med vissa inbyggda ritualer. Vägledarna tog initiativet, utfrågade eleverna, fortsatte med att ge information och lotsade därefter eleverna mot ett beslut. Vägledarna ledde samtalen i en ambition att valet skulle avklaras, antagningsblanketten fyllas i, samtidigt som tiden var knapp. Samtliga vägledare betonade hut lite eleverna visste för att kunna ta ställning till sin framtid. (Lovén 2000:136)

När det gäller elevernas förväntningar inför samtalen så har de stor spännvidd men kan sammanfattningsvis sägas handla om att vägledaren ska vara hjälpsam, informera, förklara bra och utstråla trygghet. Dessutom ska vägledaren ha goda kunskaper, framför allt om de olika linjerna men också om möjligheterna att få arbete, framtidsutsikter och löner. De ska också ge råd och inte styra. (Lovén 2000:111)

3.3 Professionellt förhållningssätt

Vi vill också presentera uppsatsen ’Professionellt förhållningssätt’ av Jessica Eriksson och Elin Riedel som skrevs på Studie- och yrkesvägledarprogrammet vid Lärarhögskolan i Malmö våren 2005 som examensarbete. Den undersöker och försöker förstå vägledarens syn på sitt professionella förhållningssätt samt hur den sökande ser på vägledarens förhållningssätt. De vill se på hur relationen utvecklas mellan sökande och vägledare samt undersöka om det uppstår några konflikter eller konsekvenser. Uppsatsen är en kvalitativ uppsats byggd på femton intervjuer med sökande och fem intervjuer med vägledare, sammanlagt tjugo intervjuer. (Eriksson & Riedel, Professionellt förhållningssätt, 2005:6)

Deras uppsats utgår ifrån att de i många möten med vägledare saknat ett professionellt förhållningssätt så de tyckte det var viktigt att ta reda på sökandes önskningar och förväntningar. De skriver att ”Vi anser att vägledaren skall få den sökande till att se och förstå sig själva i de sammanhang som formar honom eller henne och som han eller hon samtidigt själv bidrar till att forma”. (Eriksson & Riedel 2005:7)

Slutsatsen är att relationen överlag inte är så god mellan sökande och vägledare. När de sökande ser på vägledarens förhållningssätt och så menar de att vägledaren inte förehåller sig professionellt. Vägledarna anser däremot att de förehåller sig professionellt sätt men de är väl medvetna om att de kan skapa konflikter och att deras administrationsarbete, samt deras strikta direktiv och ekonomi stjäl tid för dem.

3:4 Gunnel Lindh – Samtalet

Den fjärde och sista referensen till tidigare forskning är boken ’Samtalet i studie- och yrkesvägledningsprocessen’ av Gunnel Lindh. Den vill förstå vad som händer i vägledningssamtalen och varför just detta händer. Hon har undersökt en grundskola. Hon är intresserad av hur olika röster kommer till tals i samtalen och särskilt hur den sökande/eleven kan göra sig hörd. Hennes övergripande perspektiv är att samtal är en social konstruktion där yttre villkor och förutsättningar ha avgörande betydelse för hur samtalet utformas. (Lindh,

Samtalet, 1997:36)

Om eleverna var mer förberedda för ett vägledningssamtal så hade de kunnat fokusera mer på elevernas egna frågeställningar, enligt författaren. Men eftersom eleverna inte helt på eget initiativ sökt upp vägledaren, är det tveksamt om de förstår hur de kan utnyttja tillfället på bästa sätt. Samtalen hade förmodligen utformats på ett annat sätt om ungdomarna frivilligt sökt upp vägledaren. Lindh menar att mycket av tiden i samtalen går till att informera om en mängd saker trots att de borde fokusera kring elevers funderingar i samband med valet. (Lindh 1997:55ff)

Det Lindh också för fram är tidspressen som vägledare är under. Vägledaren anser att tiden inte räcker till för att bedriva ordentliga enskilda samtal. Den knappa tiden i förhållande till ambitionsnivån är ett problem för samtliga syo-funktionärer. De vill erbjuda hjälp till elever med särskilda behov men även att kunna ge de resursstarka eleverna hjälp. Vägledarna anser dock att vägledningssamtalet ska ge eleverna bättre beslutsunderlag för att kunna göra sin val. (Lindh 1997:65f)

De sökandes förväntningar på samtalen är att de ska få hjälp med sina funderingar. Och dessa förväntningar är likartade bland eleverna. De anser också att samtalen är viktiga för dem och

de funderar mycket på dem och ser valet som dramatiskt. De hyser stor tilltro till att vägledaren ska kunna hjälpa dem inför valet. (Lindh 1997:58)

KAP 4/METOD

4:1 Val av metod

Vi har valt att arbeta med kvalitativ intervju för att försöka skaffa oss uppfattning av olika element i vägledningsrollen utifrån två verksamheter. Vi hoppades att genom att arbeta med intervjuer skapa bättre förutsättningar för ärliga svar. Till skillnad från kvantitativ studie där man mäter informationen och ser om den är pålitlig (reliabel), är kvalitativ studie inte mätbar på samma sätt men informationen är mer djupgående och vi får mer nyanser. Syftet med en

kvalitativ intervju är att upptäcka och identifiera egenskaper och beskaffenheten hos något, t.ex. den intervjuades livsvärld eller uppfattningar om något fenomen. Detta innebär att man aldrig kan formulera svarsalternativ för respondenten eller avgöra vad som är det ”sanna” svaret på en fråga. I denna mening är en kvalitativ intervju riktad mot ett induktivt eller abduktivt arbetssätt i forskningen. (Patel & Davidson, Forskningsmetodikens grunder,

2003:78)

Ett annat skäl till att vi valde kvalitativ intervju är att vi båda tillämpat denna teknik tidigare och det kändes som den mest naturliga. En av fördelarna, tror vi, är att intervjupersonen dessutom känner sig mer engagerad än om svaren skulle skrivits ned på ett formulär. I intervjuerna vill vi också få ett annat perspektiv av samma situation, därför valde vi att även intervjua sökanden och elever i samma verksamheter. Det var främst genom upplevelser och diskussioner under en praktik som föranledde den här undersökningen.

Det är viktigt att framhålla problemet med att vi endast får höra berättelser av vägledning, vi är inte närvarande när själva vägledningen äger rum. Samtalen återspeglar intervjupersonernas subjektivitet och är sålunda deras berättelser. Hur mycket som vinklas vet vi därför inte. Vår närvaro under ett vägledningssamtal hade givetvis detta också påverkat attityden i samtalet. Videoinspelade samtal är en idé men även detta kommer att påverka vägledningssituationen

något. Detta var något vi uteslöt att prova då detta kändes som ett alltför omständligt projekt, främst ur en praktisk synvinkel med kamerautrustning och personers gillande.

Vi ska även tillägga att vi i ett av fallen var vi bekanta med vägledaren, detta var vägledare 1 på arbetsförmedlingen. Detta kan ha haft en mer positiv effekt på ärligheten i hans svar då ett förtroende redan fanns, åtminstone upplevde vi samtalet så. Det negativa med sådana roller är att intervjuaren kan få en alltför okritisk hållning och undvika att ställa obehagliga frågor samt att under analysen vara partisk.

Intervjuerna följde ett antal frågor i en viss ordning och hade på det viset en hög strukturering. Ibland föll vi ifrån de standardiserade frågorna och hamnade på sidospår, men fördelen var att samtalet flöt mer naturligt så att resten av svaren kändes mer uttömmande. Vi jämförde sedan de olika verksamheternas svar för att se eventuella likheter eller skillnader. Det är viktigt att tillägga att närheten i en sådan här intervjusituation kan vara till gagn för resultatet men också utgöra ett hinder, allt beroende på hur avslappnad intervjusituationen är. Vi är väl medvetna om att våra resultat i den här studien bygger på för få intervjuer för att kunna dra några större slutsatser, inte desto mindre är det en pusselbit i ett större sammanhang. En kvalitativ studie som denna kan endast tolkas utifrån det sammanhang som studerats, och är inget allmängiltigt. Kvaliteten på intervjun påverkas givetvis av intervjutekniken, i hur skickligt genomförd samtalen med personerna i fråga varit.

Urval

Utifrån det komparativa syftet med den här uppsatsen valde vi att intervjua både vägledare och de sökande/eleverna från de båda verksamheterna, och ur detta få en möjlighet att sätta sig in i intervjupersonernas situation ur en mer än ett perspektiv. En av de intervjuade vägledarna på arbetsförmedlingen träffade vi under tidigare praktik och han i sin tur presenterade oss för vägledare 2. Av de sökande har den ena träffat vägledare 1. Vi insåg att den vägledde skulle kunna bli partisk och var noga med att understryka att våra frågor inriktar sig på den sökandes möten med olika vägledare.

På gymnasiet tog vi kontakt med en vägledare och denne i sin tur presenterade oss för vägledare 2. En av eleverna har träffat vägledare 2 för samtal. Vi delade in ett antal frågor

under två rubriker till vägledarna på arbetsförmedlingen samt vägledarna på gymnasiet; dialogisk framtoning och strategi. Likaså delade vi in ett antal frågor under två rubriker till elever/sökande; upplevelsen och bemötandet. Vi försökte begränsa antalet frågor till respondenterna och göra dessa korta och koncisa. Steinar Kvale skriver i boken ”Den

kvalitativa forskningsintervjun” att: ”Forskningsintervjun fortskrider ungefär som en normal konversation men har ett specifikt syfte och en specifik struktur: den karakteriseras av en systematisk form av utfrågning. Intervjuarens frågor bör vara korta och enkla”. ( Kvale, 1997:123)

För att kunna få en bättre överblick av det material vi skulle samla in valde vi att begränsa oss i antalet intervjuer. I arbetet ingår åtta intervjuer, två arbetsförmedlare och två sökanden respektive två studie och yrkesvägledare och två elever på gymnasienivå. Var intervju är mellan 20 min – 40 min. Samtliga vägledare har studie och yrkesvägledarutbildning. Vi ville med detta urval få både den professionella vägledarens tolkning samt den sökandes och utifrån detta analysera berättelserna.

Datainsamling

Genom en tidigare praktikplats på arbetsförmedlingen samt genom kontakter med skolor anordnade vi intervjuer med studie och yrkesvägledare/arbetsförmedlare samt med sökanden och elever, dessa genomfördes på arbetsplatserna förutom med de arbetssökande. De intervjuade informerades givetvis om att deras svar var anonyma och att vi var de enda som tog del av det insamlade materialet. Vi arbetade var för sig under intervjutillfällena förutom vid ett tillfälle. Samtliga samtal spelades in på minidisk och skrevs sedan ner ord för ord.

KAP 5/RESULTAT

I kapitel fem presenterar vi våra resultat från de åtta intervjuerna med vägledare och arbetsökande/elever. Vi presenterar resultaten först utifrån varje verksamhet. Därefter gör vi en sammanfattning av de resultat vi kommit fram till utifrån var kategorierna vägledare och arbetssökande/elev.

5.1 Resultat arbetsförmedlare

Resultat arbetsförmedlare är intervjuer genomförda med två arbetsförmedlare. Båda är utbildade studie- och yrkesvägledare och jobbar på en arbetsförmedling i Malmö. De har båda drygt 15 år bakom sig inom yrket. Vi kallar dessa vägledare helt enkelt vägledare 1 och 2. Vägledare 1 är en kvinna och vägledare 2 är en man.

Vägledningsmetodik

Vår första fråga var vad vägledarna anser vara viktiga egenskaper i vägledningen och vad tycker de är viktigt i ett vägledningssamtal? Vägledare 2 säger att den främsta egenskapen är att skapa en bra atmosfär som grund för en bra kontakt och därmed möjliggöra ett samtal. Han menar att det kan tyckas självklart men det är väldigt viktigt. Vägledare 1 nämner att det handlar om att skapa struktur och ramar i samtalet så att både vägledaren och den sökande känner att ett mål är uppsatt vid samtalets slut. Båda vägledarna är övertygade om att det är förutsättningen för att ett förtroende skapas.

Hur bedömer vägledarna sitt förhållningssätt? Det finns en grund i vägledarnas förhållningssätt som de delar, en som handlar om en grundrespekt för de sökande, men det är samtidigt viktigt att förklara för den sökande var ribban ligger, säger en vägledare. Vägledare 1 säger: ”Vi kan ju inte tvinga in folk i åtgärder men där kommer vi anställda in på vårt

regelverk, så här står det, det är det som gäller, du får gärna skälla på mig men det är inte jag som ställt upp reglerna”. Här förklarar vägledaren att det är ett regelverk bakom som

både sätter gränser men som också fungerar som uppbackning för vägledarens beslut. Vägledarens förhållningssätt kan då tolkas ur olika synvinklar, beroende av om det är ur vägledarens eller den sökandes perspektiv.

Den verbala förmågan från den sökande spelar givetvis också in, eller om någon arbetssökande är väldigt pådrivande. Vägledare 1 säger: ”En person som kan tala för sin sak

och vet vad han vill, alltså där kan man rent mänskligt påverkas av detta. Det kan vara svårt om det är någon som är manipulativ och tjatar till sig något visst”. Utifrån citatet kan

vägledaren i viss mån bli påverkad och regelverket anses något ”gummiartat”, i sin karaktär. En aktiv person som står på sig kan givetvis påverka mer än en passiv.

Givetvis finns det akter på arbetssökande som vägledaren läser igenom innan mötet. Är denna förhandsinformation något som påverkar vägledarens bemötande? Vägledare 1 menar att: ”Man blir kanske på sin vakt om det är en kund som varit inskriven väldigt länge, då kanske

det finns något annat som ligger bakom. Åtgärder som inte lett fram till något. Den här människan kanske behöver djupare vägledning, psykologsamtal. Det kanske inte enbart är vår sak”. Vägledare 2 säger att: ”Vissa orsaker som får lov att finnas, på så sätt påverkar det mig. Men jag känner nog inte att den här människan inte har några möjligheter, alla människor kan förändras och befinner sig i olika situationer under olika perioder”. Det är

oundvikligt att bortse från personens historia samtidigt som vägledaren måste bemöta sökanden med ödmjukhet. Båda vägledarna beskriver detta som något av en balansgång, att hålla tillbaka samtidigt som de vill och måste mana på den arbetssökande.

”Det handlar om att arbeta lösningsfokuserat med dom som varit arbetslösa länge. Det är vår uppgift att ringa in vad den här människan har för behov” säger vägledare 2. Han

fortsätter att: ”Det tycker jag är bra med vår handlingsplan att man sätter på pränt på vad

som behöver göras, det finns ju en del frågor som; vad har du för förväntningar och se vad den här personen egentligen förväntar sig och om denne har en gnista liksom”.

Vi tolkar detta som att det finns en rad olika bemötanden men med fokus på att möta människan på bästa sätt med ambitionen att få ut han/hon i någon form av arbete eller åtgärd. Här finns inför den sökande öppenhet och anpassning samtidigt som vägledaren har sina mål att rätta sig efter. Båda vägledarna tror att deras bemötande är väldigt viktigt, att uppmuntra till jobbsökande och inte agera kontrollant. Samtidigt framkommer att det ur vägledarens synvinkel är viktigt att inte göra avkall på regelverket.

Vägledningsstrategi

Vägledare 1 säger: ”Om du träffar en väldigt motiverad person så är det inte så svårt, men så

är det ju nästan aldrig utan i ett vägledningssamtal har de ju ofta ett problem att lösa. Ett av våra viktigaste vapen är ju att utbilda eller ombilda folk så de är attraktiva på arbetsmarknaden och bort från arbetslösheten”.

Utmaningen ligger i att få den sökande att omvärdera sin situation och kanske för ett tag ta ett ”brödfödejobb” för att parallellt söka arbete inom utbildningsområdet. De sökande upplever mötet med vägledarna som ett möte med den krassa verkligheten och det är en speciell situation för båda parter.

Det är vägledarens uppgift att då peka på andra möjligheter, såsom att vidareutbilda sig, ombilda sig eller ta ett annat tillfälligt arbete. Detta bemöts ibland med stark skepsis och vägledaren upplever sig få rollen som kontrollant. Vägledare 2 säger att: ”Det här med att

vara myndighetsperson är inte någon rolig del i det hela, att vara kontrollant med a-kassan…det är svårt att få människor att samverka samtidigt som man ska kontrollera. Det är två helt olika roller”.

Upplever vägledarna direktiv och en press på sig uppifrån? Känner de sig styrda av den verksamhet de befinner sig i? Vägledare 1 säger: ”Vi har ju våra mål som hela tiden stäms av

och sätts under näsan på oss, så här ser det ut nu. Arbetslösheten är på så många procent och den ska ligga där, och vi ligger här. Då gäller det att ha snygga siffror, men metoden att få de här snygga siffrorna varierar mellan olika kontor”.

Arbetsförmedlingen är en toppstyrd organisation och vägledarna har riktlinjer som regeringen och riksdagen i sin tur ålägger arbetsförmedlingen. Hur dessa sedan utformas och förverkligas är mycket upp till arbetsförmedlingarnas olika metoder. Båda vägledarna upplever sig ha ganska stor frihet i sin utövande roll.

Vägledarna upplever inte att arbetssökanden gör ett helt fritt val utan snarare att alternativen som finns på arbetsmarknaden just då är det som styr. Den ena vägledaren upplever att det är strategiskt möjligt att styra arbetssökande åt ett visst håll, där det behövs arbetskraft men understryker vikten av att valet måste komma från den sökande. Samma vägledare är kritiskt inställd till hur vissa riktlinjer inom arbetsförmedlingen delas ut uppifrån och som bara syftar till att fylla hålen på arbetsmarknaden. Syftet är att påverka arbetssökanden i en viss riktning för att få bra siffror. Där är arbetsuppgiften att vägleda i en bestämd riktning, något som denne vägledare är starkt skeptisk mot. Vägledare 1 säger: ”Man har reagerat många gånger

på chefer som man hört längre upp att vi måste se till att få in folk på de utbildningarna, det är där det behövs folk, ni ska vägleda dom mot osv”

Det finns en dubbelhet i vägledarrollen, å ena sidan hur vägledaren själv är utbildad pedagogiskt sett och vad vägledaren anser vara etiskt rätt, å andra sidan den toppstyrda organisationens regelverk och prestationskrav. Här kan vägledaren och sökanden komma i kläm. ”Jag tror att man ska välja det man verkligen känner för, det tror jag fortfarande men

det vågar man nästan inte säga högt ibland faktiskt” säger vägledare 1.

5.2 Resultat arbetssökande

Intervjuerna med arbetssökande var med två sökande som varit på ett antal vägledningssamtal

Bemötande

Respekt och lyssnande samt perspektivvidgning är kvaliteter som sökande efterlyser när de träffar en vägledare. Det är viktigt att vägledaren tar sig tid att lyssna och sätta sig in i den sökandes situation så att denne inte känner sig som en i massan. Intresse från vägledaren skapar förtroende men också gedigen kunskap så att sökanden känner att denne får värdefull hjälp och information. Här efterlyses bra bemötande men också kunskap om arbetsmarknaden och olika utbildningar. Arbetssökande 1 säger att: Först och främst att de har formell

utbildning för det dom gör. Det tycker jag är viktigt för det tror jag behövs. Jag tror inte man kan sätta vem som helst där. Man behöver nog ett gediget intresse för att arbeta med människor.

Båda sökanden är överens om att det är en utsatt roll, och kan uppleva vägledarens roll som en maktutövande roll. Sådana situationer beskriver båda sökanden. En dålig vägledares egenskaper beskrivs i ord som oengagerad, negativ, generaliserande och icke-receptiv. Sökande 1 säger att: ”Det var en vägledare som man försökte mer med piskan än morot. Ja,

det var på gränsen till hot. Jag tycker det var kränkande”.

Sökande 2 beskriver ett positivt möte med sin vägledare så här; ”Jag har bra erfarenhet av en

vägledare som istället för att propsa på att jag skulle tillbaka till mitt gamla jobb istället gav mig andra möjligheter. Det gav mer tillbaka till honom för det gör honom mer förstående och

trovärdig, att jag tom vill kämpa ännu mer vid nästa erbjudande än att bli tvingad in i något, det vill ju ingen människa”

Inför det senaste mötet med en ny vägledare säger båda att vägledarens förståelse och engagemang var starkt. Den ena sökande hade dock negativa förväntningar på grund av vägledarens många personärenden, detta resulterade i en rädsla inför att inte bli sedd.

De negativa förväntningarna infriades något när sökanden kände att mötet blev något forcerat på grund av tidspress. Kritiken riktar sig dock inte mot vägledarens sätt att arbeta på. Den andra sökandes förväntningar var mer positiva. Här fanns en önskan om att få nya perspektiv och fler alternativ. Vägledaren upplevdes som förstående och empatisk. Sökande 1 säger: ”Det var det att han förmådde och förstod mina behov, och det är viktigt. Han lyckades få mig

att berätta, som ingen tidigare, vad jag ville. Han kunde dock inte infria dem. Han verkade själv frustrerad över att han inte kunde göra det han kanske ville för att förändra min situation så som jag ville”.

Upplevelser

Båda sökande upplevde någon form av styrning i samtalet med en vägledare. I det ena fallet var detta något väldigt negativt. Här upplevs vägledaren som icke-förstående och missbrukande av sin position. ”I det här fallet talade vi om lärarjobb och då kom vi in i något

negativt. Istället för den respekten jag talade om tidigare kändes det tvärtom…hon skulle göra det enkelt och ha mig tillbaka till skolan som lärare trots att jag var utbränd” säger

sökande 2.

I fallet med den andra vägledaren upplevdes inte samma direkta styrning, utan här fanns en viss förståelse för sökandes vilja och livssituation. Men den sökande säger dock att vägledaren försökte en viss styrning men att det kom rätt långt in i samtalet. Sökande säger att det kom lite när alla andra möjligheter var, eller verkade, vara uttömda. En faktor som spelar in tycks vara den sökandes egen övertygelse och insikt vad hon eller han vill göra. ”Jag

upplevde inte detta som något tvingande eller så” säger sökande 1

De båda sökanden har tillsammans med vägledaren kommit till vissa insikter. Dessa har både handlat om att se nya vägar och periodvis vara beredd att omprioritera vissa beslut. Det kan

handla om att söka sig utanför det område man utbildat sig inom eller också att ombilda sig. Med hjälp av vägledningssamtal kan känslan av att vara lyssnad på fungera som en sporre i arbetssökandet.

5.3 Resultat av studie- och yrkesvägledare på gymnasieskola

Vi intervjuade två studie- och yrkesvägledare på en gymnasieskola i Malmö. Vägledarna är båda män och jobbade på samma skola och var utbildade vägledare. En av vägledarna har mer än tjugo år i yrket och honom kallar vi vägledare 1. Den andre vägledaren är en relativt nyexaminerad och går under benämning vägledare 2.

Vägledningsmetodik

Första frågan gäller vad vägledare tycker är viktigt i ett vägledningssamtal. Vägledare 1 tycker att det är respekten mot individen och att man lyssnar noggrant vad det är eleven vill förmedla som är viktigt. Han säger att: ”Alla frågor de vill ha svar på försöker jag ge svar

på”. Han nämner också han måste läsa situationen om eleven är lämplig för en fördjupad grej.

Är eleven inte det så kanske de inte vill. Han anser att den respekten måste man ge eleven. Vägledare 2 nämner bara att han ber eleven tänka på samtalet innan det ska ske för att de ska ha med sig något de är intresserade av.

När vi sedan frågar vilka professionella egenskaper de anser en vägledare bör ha så nämner vägledare 1 att man ska försöka vara så neutral som möjligt och att det är viktigt att driva samtalet om eleven är tyst under samtalet. Han anser också att de svåraste eleverna är de som är tysta under samtalet. Vägledare 2 säger att: ”Det främsta är lyssnandet och ta in vad dom

säger, vara lyhörd inför var eleven befinner sig”. Han anser detta vara ett svar på fråga ett

också.”

I vilken grad anpassar sig de efter elevens förväntningar och förhållningssätt. Båda vägledarna svarar att de anpassar sig men deras svar är olika. Vägledare 1 svarar att han ibland blir förbannad och han tror att det då syns på hans kroppsspråk och han anser att det är lätt att bli cynisk i ett samtal. Han nämner också att det är de välinformerade som har det

enklast och att de egentligen bara vill ha bekräftelser. Vägledare 2 svarar att: ”Jag anpassar

mig ganska mycket, jag tror att jag kan se var eleven befinner sig så att man inte kör iväg på någonting som eleven är inte är med på”. Han svarar också som vägledare 1 att vissa elever

är driftiga och vet i princip redan när de kommer hit var de vill. De behöver bara lite stöttning. Många motiverade och driftiga elever vill bara få bekräftat vad de redan bestämt.

Hur förändrar vägledaren sitt bemötande beroende på den sökandes eget engagemang? Vägledare 1 nämner att han ägnar en viss kategori av elever mycket extra tid. Han nämner att gruppen ”illusionslösa” verkar blivit större och att där hjälper ingen samtalsmetodik men att han ändå sätter in hjälp för att försöka hitta deras profil. Han säger: ”De illusionslösa tar

väldigt mycket på psyket, jag är ju ingen psykiater”. Vägledare 2 säger att han inte förändrar

bemötande beroende på engagemang från sökande. I så fall gör han det omedvetet. Han säger dock samtidigt att han brinner mer för dem som behöver extra hjälp. Här sammanfaller vägledarnas insatser på de elever som faktiskt behöver mer hjälp än de elever som redan vet vad de vill.

Fråga fem avser om vägledaren fått positiv eller negativ förhandsinformation. Påverkas förhållningssättet gentemot eleven? Vägledare 2 svarar att: ”Jag tror inte det, men det kan ju

vara omedvetet. Men som jag är som person så vill jag inte göra någon skillnad på dem”.

Vägledare 1 menar att han är skicklig på att dölja. Han vaktar också noga sin tunga understryker han. Han fortsätter med att han absolut inte har några förutfattade meningar och att han är väldigt fördomsfri. Han fortsätter dock med att han påverkas av att han vet när han har en elev med god närvaro och höga betyg men som hamnat fel. Då blir samtalet mera positivt. Och om det är en elev som inte gillar det han eller hon gör så kan han svänga om och hitta något som passar deras talang.

På vilket sätt påverkar deras förhållningssätt i samtalet och den sökandes framtida handlingar? Vägledare 1 svarar: ”En väldigt stor betydelse. Både positivt och negativt”. Han fortsätter med att säga att han bara med minspel kan få eleven att tappa en god idé. Det är förbannat känsligt säger han. Vägledare 1 säger att: ”Språket och tonen är också lika viktigt. Jag kan

mer eller mindre ställa om det efter individen”. Vägledare 2 säger att han har ganska avspänt

förhållande till eleverna och försöker förstå vad det är de säger, vad de vill och gå efter det. Han brukar fråga vad de vill ha ut av honom.

Vägledningsstrategi

Sjunde frågan handlade om vad som är den svåraste situationen i ett vägledningssamtal. Vägledare 2 svarar att det är när man inte kommer någonstans i samtalet. ”Då man bara kan

konstatera att man inte kommer längre utan bara kan sammanfatta vad man pratat med eleven om och be dem återkomma några dagar senare” säger han.

Skulle du vilja förändra något i din arbetsroll som vägledare? Vägledare 2 svarar att han gärna vill se någon form av schemalagd tid som är avsatt för honom och eleverna. Att det hade underlättat mycket. Som det är nu får han alltid be lärarna om tid för information om val av studier osv. Vägledare 1 är mer rak på sak och säger direkt att han skulle vilja ta bort elevvården. Han är inte utbildad för det säger han. Han vill ägna sig åt enskilda samtal. Han säger att: ”istället vill jag ägna mig åt enskilda samtal med samtliga elever. Minst en gång om

året. Yrke, utbildningar och framtidprognoser, inget annat” Han fortsätter med att han vill

rensa ut allt kuratoriskt arbete. Han vill avsätta mer tid till rena yrkes och studievägledningsfrågor.

Har du några direktiv någonstans ifrån inför ett vägledningssamtal frågar vi som nionde fråga. Vägledare 1 svarar blixtsnabbt: ”Nej, jag är autonom. Jag är härskare i min egen värld!” Han fortsätter med att det inte är någon som vågar säga till honom hur han ska sköta sitt jobb. Det är inte alls styrt. Han säger att: ”Detta (gymnasiet) är inte alls styrt och det är ju förvånande.

Min makt här är väldigt stor”. Vägledare 2 svarar att han också har en väldigt fri roll. Han

tillägger att: ”Vi kan i princip bestämma hur vi vill jobba även om det kan ses som ett direktiv

att ge speciell information till eleverna”.

Anser du att eleven gör ett helt fritt val och om inte vad tror du påverkar eleven? Vägledare 1 svarar att ”En förvånansvärt stor del av eleverna har carte blanchefrån föräldrarna. De ger stort utrymme till barnets egen önskan”. Han säger vidare att: ”ibland får man slå hål på planer som varit helt orealistiska. Ungefär som stridspilot, usel kondition och Coca-colabottnar till glasögon”.

Vägledare 2 säger att eleven ju har valfrihet men att han tror att de är styrda av familj och omgivning. Det är också väldigt individuellt hur mycket föräldrarna har inflytande på sina

Elfte och sista frågan handlar om skolan bör styra elevers val mer i hänsyn till arbetsmarknaden. Vägledare 2 tycker inte det. Han tror dock att det gör man lite grann i alla fall. Han säger att ”Sitter jag och pratar med en elev som vill ha ett jobb där jag vet att det

nästan inte finns några chanser så säger jag det”. Men han säger att eleven får dock

bestämma i slutändan.

Vägledare 1 tycker att det bör skolan göra. Han säger att det är farligt att låta fullständigt ovetande 16-åringar bestämma arbetsmarknadens behov. Det är direkt samhällsfarligt dundrar i han med! Han säger att det här med utbildningar bör vara en statlig angelägenhet så att inte kommunerna bestämmer vilka utbildningar vi erbjuder våra barn.

5.4 Resultat av elever på gymnasieskolan

Vi intervjuade två elever på en gymnasieskola i Malmö. Den första eleven vi intervjuade är en tjej som gick tredje året och den andra eleven är en kille som också gick tredje året. Vi kallar tjejen för elev 1 och killen för elev 2.

Bemötande

Första frågan var vad de tycker var viktigt i det samtal de hade med vägledaren. Där svarade elev 1: ”Det var viktigt att få hjälp med hur jag ska kunna gå tillväga för att komma till rätt

utbildning för jag har väldigt olika mål och visste inte riktigt hur jag skulle välja”. Elev 2

svarade att han inte visste riktigt när han gick dit men att han ville ha mer allmän information om olika utbildningar på universitetet och vad studievägledaren trodde att han kanske kunde passa till. Han tyckte det var viktigt med en bred information först innan han bestämde sig. Det verkar som om båda sökte mycket information hos studievägledaren för att hitta rätt.

Hur vill du som elev bli bemött av vägledaren? Elev 1 svarade att hon vill att studievägledaren ska hjälpa henne och hitta de ställen som kanske skulle vara intressanta för henne att plugga på. Hon vill också bli trevligt bemött och att vägledaren ska hjälpa henne med fakta om de olika skolorna och programmen. Det var vad hon var ute efter. Hon berättar också att hon redan innan samtalet hade ett antal frågor klara. Elev 2 säger att han vill att studievägledaren ska vara trevlig och kunna mycket om olika utbildningar på universitet och

högskola. Eleven vill också att vägledaren ska kunna ta fram och tänka på saker som han kanske inte tänker på. Eleven själv kanske glömt något under samtalet.

Tredje frågan avser vilka egenskaper och kunskaper du värdesätter hos studievägledarna? Elev 2 svarar att vägledaren ska kunna en mycket som han själv inte tänker på. De ska också prata lite om vad eleven kanske vill jobba med senare. De ska också fråga vad eleven är intresserad av men dock inte bestämma för honom. Elev 1 svarade att hon tycker att vägledaren ska ha erfarenhet om olika saker som t.ex. högskoleprovet och att de ska kunna ta sig själva som exempel när de samtalar. Då blir det lättare att förstå svarade hon. Hon vill också att de verkligen ska lyssna på dem.

Om vi utgår ifrån din vägledare, hur är en bra vägledare? Elev 1 svarade att vägledaren ska vara hjälpsam och ska inte säga att så och så ska du göra. ”Hon ska liksom forska fram om du

tar den här och den här möjligheten så kanske du måste offra det och det”. Elev 2 svarade att

han ansåg en bra vägledare är en som frågar sig fram om olika möjligheter. Eller att man inte bara sitter och lyssnar utan också blir lyssnad till.

På fråga fem vad som gör en vägledare dåliga svarade elev 2 att han aldrig träffat en dålig vägledare. Men han tänker sig att det är en sådan som inte lyssnar utan bara pratar på själv. Elev 1 svarar att hon inte mött någon hon tyckt varit dålig utan bara blivit bra bemött.

Vilka förväntningar hade de på vägledaren inför samtalet. Elev 2 svarar att: ”Mina

förväntningar är att han ska hjälpa mig med intagningspoäng och om lika utbildningar. Men även var olika utbildningar finns”. Han visste själv lite vart han ville gå men inte var de låg

någonstans. Elev 1 svarade att hon hade förväntningar på att vägledaren skulle lyssna på de tankar hon redan hade om utbildning. Hon anser också att det hjälpt henne mycket att gå till studievägledaren och hennes förväntningar uppfyllts. Hon svarade också att det var lättare att tala med studievägledare än föräldrar eftersom föräldrar inte har lika stor kunskap.

På frågan om hur de blev bemötta svarar både elev 1 och elev 2 att de blev mycket bra bemötta och att studievägledaren hjälpte till med allt.

säga vad jag tyckte”. Eleven 1 svarade att: ”Han fick mig att skära ner på alternativ för jag var spridd i tankarna och han hjälpte mig att skära ner. Vad det var jag var bra på och liksom så”. Båda svarade att studievägledaren verkligen lyssnade till dem och detta var något

båda eleverna uppskattade även om detta innebar att de kanske fick offra något alternativ.

På frågan vad som var mindre bra i samtalet säger de båda: ”Inget!”. De anser båda att de fick svar på de frågor hade. Även när vi igen frågade om de tycker att blev förstådda och lyssnade till i samtalet svarar de båda att det blev dem absolut. Studievägledarna försökte verkligen förstå vad det var de ville.

Upplevelser

Kände de sig styrda åt något speciellt håll i samtalet? Elev 1 säger: ”Nej absolut inte för han

lyssnar ju på en. Han ger ju en valmöjligheter men tvingar inte fram något. Det är upp till en själv om vill eller inte. Jag känner mig inte alls styrd”. Hon berättar att de gick igenom vad

man gjorde i olika yrken och liknande. Elev 2 säger också att han inte var styrd på något sätt. Tvärtom så var det ett fritt och öppnande samtal.

Anser de att de fick tillräckligt med stöd av vägledaren och att det var ett samarbete mellan dem och vägledaren. Elev 2 svarar att: ”Vi diskuterade igenom lite vad det var jag ville efter

gymnasiet och vilka ämnen som var aktuella och jag var hela tiden med på det han sa till mig. Vi förstod varandra superbra. Han hjälpte mig också att kolla på information och var jag skulle kolla och så”. Elev 1 säger att vägledaren hela tiden påtalade att det var upp till henne

själv och att de förstod varandra väldigt bra. Vägledaren förstod vad det var hon ville och att hon fick den information hon behövde.

Vad har samtalet fått för konsekvenser för dem och vad blev handlandet av samtalet? Elev 1 svarar att hon fått ner antalet alternativ att välja mellan. Hon hade från början sex alternativ men att studievägledaren fick ner det till två stycken och det tycker hon var bra. Elev 2 säger också han att han fick ner de alltför många alternativ han haft innan samtalet. Det tycker han var det viktigaste från samtalet.

5.5

Sammanfattning gymnasieelever och arbetssökande

När det gäller vad som är viktigast i ett vägledningssamtal och hur de vill bli bemötta av vägledaren så svarade eleverna att det viktigaste var att de skulle få den information de ville ha och möjligtvis få ner deras antal av alternativ. De var ute efter allmän information och utifrån den ta egna beslut. De vill bli bemötta på ett trevligt sätt och att vägledaren ska hjälpa till med fakta om skolor och program. På arbetsförmedlingen svarade arbetssökande att de också vill bli bemötta med respekt, lyssnande och perspektivvidgning. Det är viktigt att vägledaren lyssnar på dem för att sätta sig in i deras situation. Både elever och sökande nämner att de vill att vägledaren har bra och gedigen kunskap om det de vill ha hjälp med och att de kan överföra denna kunskap till dem på ett bra och informativt sätt.

När det gäller egenskaper och kunskaper och vad som är bra respektive en dålig vägledare nämner eleverna att vägledaren ska kunna en massa om saker som de själva inte tänker på, och de ska utgå ifrån vad eleven själv är intresserad av samt att vägledaren ska ha stor erfarenhet om olika saker. Vägledaren ska också forska fram saker om olika möjligheterna som finns för dem. En dålig vägledare trodde de kunde vara en som inte lyssnar. De arbetssökande svarade att de såg formell utbildning som ett krav för vägledaren. Man inte kan sätta vem som helst som vägledare och det är viktigt att de har ett genuint intresse för att arbeta med människor. En bra vägledare ska vara en som ger dem möjligheter och inte propsa på dem saker de inte vill. De arbetssökande vill inte bli tvingad in i något.

Enligt arbetssökande är en dålig vägledare en som är oengagerad, negativ, generaliserande och icke-receptiv. Både elever och sökande nämner att vägledaren ska kunna ge dem olika möjligheter och vara receptiv och ha stor erfarenhet. Uppenbart är hos både elever och arbetssökande är att en vägledare ska lyssna och vara förstående, söka olika alternativ samt hitta möjligheterna. Respekt från vägledaren är extra viktigt för arbetssökanden.

När det gäller förväntningar inför samtalet så svarade eleverna att de ville bli lyssnade på. De vill få hjälp med t.ex. antagningspoäng och olika utbildningar. Eleverna tyckte också de blev bemötta mycket bra av vägledarna och att vägledaren hjälpte till med allt. Även de arbetssökande tyckte att samtalet med vägledarna var bra. De uttryckte det som att vägledarens förståelse och engagemang var starkt. De kunde dock känna att det kunde vara

När det gäller vad som är bra respektive mindre bra i samtalet så går eleverna tillbaka till lyssnandet. Det var att de blev lyssnade till och att de fick tala om sig själva, sina intressen och säga vad de tyckte. Förutom att de också fick hjälpa med att skära ner på alternativ för olika möjligheter. De kunde inte hitta något direkt som var mindre bra i samtalet. Det sökande tyckte samtalen var bra genom att vägledarna såg sökandes behov. De ansåg att de blev lyssnade och förstådda i samtalet. Något som också eleverna säger.

Kände någon av dem någon styrning i samtalet? Eleverna säger att att de absolut inte kände någon som helst styrning i samtalet. Att det inte tvingades fram någonting från vägledaren utan att de kunde diskutera lite av varje och att det var ett samarbete mellan dem. Förutom det så kände de att de fick det stöd de sökte hos vägledaren. Båda arbetssökande svarade att de upplevde en form av styrning från vägledaren. I ett av fallen sa sökande att hon upplevde vägledaren som mycket icke-förstående och direkt missbrukade sin situation. Arbetssökande upplevde det som mycket negativt. Den andre sökande säger att vägledaren försökte en viss styrning men att det kom rätt långt in i samtalet. Han säger också att det kom när alla andra möjligheter var, eller verkade, vara uttömda. Uppenbart är att eleverna hade samtal utifrån hur de själva ville lägga upp det, medan sökande kände ett starkare tryck från vägledaren och att de delvis ville något annat än sökande och det uppenbarade sig i samtalet.

När det gäller vilka konsekvenser samtalet fått för deras handlande efteråt så säger eleverna att den främsta konsekvensen av samtalet har varit att det fått ner deras utbildningsalternativ. Det var viktigt för dem då de inte visste riktigt vad de skulle välja innan de kom till vägledaren. Arbetssökande säger att det klarnat lite och att de fått omprioritera lite. En av sökande har också börjat utbilda sig till något annat än vad han tänkt sig från början. De har både kommit till positiva och negativa insikter. De verkar som om samtalen för alla fyra inneburit ett nytänkande på både gott och ont.

5.6 Sammanfattning SYV på gymnasieskola och arbetsförmedling

Samtliga vägledare anser att respekt, lyhördhet, receptivitet och tillgången till information är de främsta egenskaperna. Det som vägledarna på gymnasiet nämner utöver detta är svårigheten att driva ett utvecklande samtal med de elever som är tysta.

Vägledarnas förhållningssätt är respekt för sökande/elever. Bemötandet ska vara positivt och inkännande. Vägledarna på de båda instanserna ändrar också förhållningssätt om sökanden/eleven är antingen driftiga eller kan tala för sin sak, men tillägger att de lägger extra krut på dem som behöver extra hjälp.

Ingen av vägledarna kan utesluta att de påverkas av förhandsinformation vad gäller sökande/eleven. Man eftersträvar ändå ett fördomsfritt bemötande. Vägledarna pekar på problematiken med en elev med hög frånvaro liksom en långtidsarbetssökande, där efterlyses det mer kuratorisk eller arbetspsykologisk hjälp. Det upplevs svårt att hjälpa dessa. Vägledarna arbetar utifrån andra premisser än på gymnasiet. I deras arbetsuppgifter ingår att anvisa jobb till sökanden, och i en del fall kan anvisandet upplevas som tvång för sökanden.

Vägledarnas svar skiljer sig åt mellan de båda instanserna. Vägledarna på gymnasieskolan säger att de upplever lite eller ingen styrning alls någonstans ifrån. De upplever att en stor del av eleverna har en stor valfrihet vad gäller utbildning men att de givetvis är påverkade hemifrån. Vägledarnas inställning vad gäller möjlig styrning mot arbetsmarknaden skiljer sig åt. Vägledare 1 tycker att skolan ska styra eleverna in på arbetsmarknaden i större utsträckning. Vägledare 2 resonerar utifrån ett arbetsmarknadsperspektiv. Hon är noga med att förklara för eleverna om jobbmöjligheter. Hon tillägger att det är eleverna som själva beslutar.

Vägledarna på arbetsförmedlingen har riktlinjer att följa och siffror att presentera. Det är en toppstyrd organisation även om arbetsförmedlarna säger sig uppleva en ganska stor frihet i sin yrkesroll. De understryker också att de inte upplever att den sökande gör ett fritt val utan att det valet sker utifrån hur arbetsmarknaden ser ut. Det handlar om att få bra siffror också. Vägledare 2 är kritisk mot hur arbetsförmedlingens riktlinjer försöker styra mot ett visst område och menar att valet ska komma från den sökande själv. Här finns en dubbel roll menar vägledaren.

KAP 6/ANALYS

6.1 Analys Arbetsförmedlingen

När vi analyserar arbetsförmedlarna utifrån deras vägledningsmetodik så ser vi att de tekniker och egenskaper de använder sig av i samtalen med arbetssökande är att först och främst skapa en bra kontakt och atmosfär med den arbetssökande. Men även att hitta en positiv plattform och att lyssna på den sökande. Den sökande är på arbetsförmedlingen för att han eller hon söker arbete men vägledarna menar att de måste, innan de talar om jobb med den sökande, känna var personen de har framför sig befinner sig. En av vägledarna påtalar att det kan vara något som gnager den sökande och som man måste gå igenom innan sökande är mottaglig för annan information.

Båda arbetsförmedlarna menar att de gör vissa anpassningar i samtalen med sökande och ett generellt mönster som vi kan se är att de har olika förhållningssätt beroende på vem de har framför sig och anpassar sig till den enskilde arbetssökande. Stämningen hos den sökande kan skilja sig markant åt menar dem. Lovén sammanfattar i ’Arbetsvägledning i närbild’ (Lovén, 1990) att arbetsförmedlarna har så många sökande att de inte skiljer tillräckligt på olika fall. Lovén menar också att detta kan leda till att de sökande lätt hamnar i fel åtgärder. Det är något vi inte ser i våra intervjuer utan vi anser att arbetsförmedlarna vi intervjuat anpassar sig mycket till den enskilde individen.

Det faktum att vägledaren anser att de inte kan gå direkt på kärnan i ett samtal med arbetssökande sammanfaller med det holistiska perspektivet som konstruktivistisk vägledning talar om. Vägledaren ska ha en helhetssyn där vägledaren ser sammanhanget istället för detaljer. Teorin menar att människan tar med hela sitt liv till ett vägledningssamtal och då kan vägledaren inte fokusera direkt på jobbsamtal med den arbetssökande utan måste känna av vem det är de har framför sig och prata med den sökande först om annat än jobb. Även om den sökandes tankar kretsar kring arbetslöshet så kanske det finns andra faktorer som oundvikligen ligger i bakgrunden.

Båda arbetssökande talar om att bemötandet från vägledarna ska vara respektfullt och att de blir lyssnade till. De sökande nämner också att de fick ett bra bemötande men upplevde

samtidigt att det finns en gräns för möjligheterna för den enskilde arbetsförmedlaren. När det gäller vad som är en bra respektive dålig vägledare så sammanfaller arbetssökandes svar. En dålig vägledare är en som inte intresserar sig för den sökande och propsar den sökande till saker denne inte vill. En dålig vägledare är också en som generaliserar individen.

För den arbetssökande är det viktigt med respekten från vägledaren just därför att de befinner sig i en utsatt situation. Att besöka en arbetsförmedling innebär stress för dem och de vill inte bli intvingade i något mot deras vilja. Vägledarna säger dock att de flesta sökande vet vad de kan förvänta sig av en arbetsförmedling. Förväntningarna från de arbetssökande var också att vägledarna skulle hjälpa dem att hitta nya banor. Se ljuset i tunneln som en av de sökande uttryckte det. Viktigt är att kunna få presenterat olika alternativ. Detta förfaller ju naturligt eftersom de förmodligen känner en omedveten stress inför att sitta och samtala med en arbetsförmedlare och veta vad dennes uppgift är. Samtalen var enligt de sökande något forcerande tidsmässigt men sammantaget var de bra. Att de sökande vill ha någon som lyssnar på dem bekräftas också i ’Arbetsvägledning i närbild’ där Lovén skriver att förväntningarna från de sökande ibland är så tilltrasslad att innan åtgärder sätts in så måste de sökande få prata igenom sin situation.

Båda arbetssökande blev lyssnade till och förstådda av vägledarna. De säger båda att de upplevde ett samarbete med vägledaren. Viktigt inom konstruktivistisk vägledning är att kunskap och expertis som faktorer är gemensamma för vägledaren och den vägledningssökande. Båda bidrar till vägledningssamtalet. Ur ett konstruktivistiskt perspektiv måste väglednings-förhållandet vara demokratiskt och öppet för nyskapande tankar. Det ska vara ett fritt utbyte av information och idéer mellan sökande och vägledare. Teorin menar att det är den vägledningssökande som är expert på sin egen livserfarenhet. Sökande är expert på sitt eget liv, även om han eller hon ibland inte är villig eller kapabel att formulera sin livsupplevelse utan vägledarens hjälp.

Detta kan ju också vara ett problem för vägledaren om han samtalar med en person som inte är engagerad eller ständigt återkommer som arbetslös. Vägledare 1 säger att ”Är någon väldigt engagerad så blir jag också det kan jag säga”. Det är klart att det blir mycket lättare för vägledaren att vara öppen för ett gemensamt och fritt utbyte av idéer om arbetssökande är engagerad i sin egen situation. Ett av målen med vägledning utifrån konstruktivistisk