I resultatet framgick det tydligt att det dels finns en skillnad mellan lärarnas upplevelser av deras digitala kompetens och användning men även en skillnad mellan elevernas
uppfattning om lärarnas digitala kompetens och användning. Det fanns även en skillnad mellan lärarnas och elevernas uppfattning.
Undersökningen av hur både lärarna och eleverna bedömer värdet av de aktuella lärarnas digitala kompetens i skolan, visar en varierande uppskattning hos lärarna medan eleverna graderar den högt. I ett svar från en av lärarna ges ett behov till lärarfortbildning vilket är tydligt då majoriteten av lärarna graderar sin kompetens på medelvärde enligt figur 6-a. Detta stämmer överens med Skolverkets rapport IT-användning och IT-kompetens i skolan från 2016 som uppger att lärare har ett stort behov för kompetensutveckling när det gäller användningen av digital teknik som ett pedagogiskt verktyg i undervisningen. Det är möjligt att de lärare som inte använder mycket teknik i undervisningen arbetar mer med kombinationen PCK i TPACK-modellen som endast knyter ihop pedagogik med
ämneskunskaper. Eleverna beskrev i vissa svar “han” vilket visade att elever tänker på en viss lärare då de fyllde i enkäten istället för att tänka på alla lärare i helhet. Elevernas svar visar på att det finns skillnader mellan lärarnas digitala kompentens. Om man jämför lärarnas och elevernas kvalitativa uppfattning av den digitala kompetensen så stämmer det ganska bra överens. Vissa elever uppfattar inte den digitala kompetensen som helt
tillräcklig. Detta kan bero på att undervisningens arbetssätt inte passar alla elever. I en klass på 30 elever finns det 30 olika förutsättningar och behov som läraren måste ta hänsyn till enligt skollagen. Genom att planera och variera undervisningen kan man tillgodose att alla elevers behov uppfylls.
Vid jämförelse mellan lärarnas uppfattning om deras användning av digitala verktyg och tjänster i planering och undervisning uppger hälften av lärarna att de använder digitalisering i hög grad och andra hälften uppger i medelhög grad. Detta kan bero på att olika lärare använder digitala medel i olika utsträckning beroende på vilket undervisningsämne som de har. Detta styrks av Skolverkets rapport IT-användning och IT-kompetens i skolan som
visar att lärares och elevers användning av digital teknik i undervisningen skiljer sig åt mellan olika ämnen. Även här blir det tydligt att det inte är lika enkelt att använda sig av tekniken i undervisningen och då utnyttjas bara PCK. Till exempel används digital teknik mindre i matematik än i svenska och att denna användning skiljer sig åt beror på att olika ämnen präglas av olika ämneskulturer men även olika sätt att arbeta. I rapporten beskrivs det hur man använder digital teknik för att söka information, skriva uppsatser eller
inlämningsuppgifter samt som presentationsverktyg som i till exempel i matematik är mer ovanligt. Där använder elever sällan datorer för att beräkna matematikuppgifter, skapa diagram eller arbeta med statistik. Dock har det skett förändringar, exempelvis införingen av programmering i ämnet, som gör att undervisningen måste anpassas, det finns ett stort utbud av digitala verktyg som kan användas i undervisningen förutom miniräknaren. Vidare diskuterar dem hur användningen av digital teknik även kan öppna dörrar för nya
undervisningssituationer i naturorienterande ämnen som ämnet teknik. I vissa fall är syftet att skapa ett undervisningsmoment med bara TPK utan att integrera ämnets kunskaper i arbetssättet, till exempel när eleverna ska lära sig ett nytt program först för att sedan använda det tillsammans med ämnesinnehåll. Gällande samma fråga till eleverna om hur lärare handleder med hjälp av digitala verktyg så anger nästan hälften av eleverna att användningen är hög och andra hälften är fördelad på de två lägre nivåerna. Eleverna anser således att handledningen med hjälp av digitala medel i planering och undervisning är relativt hög.
I enkätfrågan om lärarna säkerställer att deras elever har en inkluderande digital lärmiljö visar diagrammet en symmetrisk fördelning som således tyder på att det fnns en stor skillnad mellan lärarnas inkludering i digitaliseringen, det kan behöva åtgärdas så att alla elever får den typ av digitaliserad undervisning som är lämpligast. Detta är ett exempel på hur lärare använder kombinationen TCK utan att integrera pedagogiken i undervisningen. Dock kan detta drabba de elever som har svårigheter med att hänga med för att de kräver en större pedagogisk uppmärksamhet. Om pedagogiken glöms bort kan det påverka dessa elever negativt så att de hamnar efter och hindras att utvecklas. Men å andra sidan, om TPACK tillämpas istället kan undervisningen nå nya höjder och gynna de elever som har svårigheter. När det gäller anpassning av undervisning skriver Skolverket (2016) i sin
rapport att de allra flesta lärare tycker att digitaliseringen ger möjlighet att anpassa undervisningen för alla elever utifrån deras olika behov och förutsättningar.
Digitaliseringen skapar alltså möjlighet för lärare att använda sig av TPACK-modellen med alla tre kombinationer. Omkring nio av tio lärare upplever att IT underlättar möjligheten att anpassa undervisningen så att den passar alla elever. För de elever som är i behov av särskilt stöd är andelen ungefär den samma, dvs. omkring nio av tio lärare uppger att IT ger möjligheter att anpassa undervisningen för dessa elever. I IT-uppföljningen 2015 har Skolverket även ställt en enkätfråga om lärarnas kännedom och användning av det flippade klassrummet. Resultaten visade att kännedomen var relativt god då endast 17 procent av lärarna i gymnasieskolan uppgav att de inte kände till begreppet ”flippat klassrum”. Dock är användningen av det flippade klassrummet inte så vanligt bland lärarna då omkring fyra av tio lärare i gymnasieskolan uppgav att de aldrig eller nästan aldrig använt sig av flippat klassrum och två av tio uppgav att de sällan använder modellen. I gymnasieskolan är det något vanligare att lärare använder flippat klassrum relativt frekvent än i grundskolan. Närmare tre av tio gymnasielärare använder ofta eller ibland flippat klassrum. Ingen lärare, varken i grundskola eller gymnasieskola, uppger att de alltid eller nästan alltid använder flippat klassrum (ibid.).
Större delen av lärarna uppger att de kommunicerar med digitala medel och eleverna håller med om detta i stor grad. Kommunikation med digital teknik kan gälla både information om planering, lektionsmaterial eller bedömning som förmedlas via Vklass eller Google Classroom. Exempelvis kan elevernas inlämningar skrivas i ett Google dokument och delas med läraren för att på så sätt kunna få återkoppling i form av formativ bedömning. Åke Grönlund påpekar att digital teknik kan stödja formativ bedömning där lärare kontinuerligt kan ge återkoppling på påbörjade elevarbeten snarare än att eleven får respons först när arbetet är färdigt och inlämnat.Det innebär att lärarens roll i undervisningen delvis har utvecklats från att vara någon som tillhandahåller information till att inta en mer handledande roll.
Om man jämför lärarnas och elevernas uppfattning om hur lärarnas användning av digitala verktyg och tjänster påverkar lärarnas ledarskap visar det sig att det har positivt inflytande i skolarbetet. Majoriteten av lärarna och eleverna uppger i sina svar att det blir tydligare och underlättar när läraren använder digitala medel.
I enkätsvaren gällande möjligheter och risker i användandet av digitala medier, skydd av info, nätetik, källkritik, källtillit och informationssökning visar diagrammen 19, 20, 21 och 22 en varierande värdering från både lärare och elever. En del lärare verkar saknar kunskap om digitaliseringen såsom nätetik, källkritik och källtillit på nätet samt digitalt skapande och programmering. Men enligt Skolverket (2016) så är det fler lärare i grundskola så väl som i gymnasieskola som idag arbetar med att utveckla elevernas förmåga till källkritik av information på internet. Det är också färre lärare som inte alls arbetar med det. Cirka fyra av tio lärare uppger att de inte alls arbetar med att främja en säker användning av internet respektive förebygga olika former av kränkningar via sms eller internet i sitt klassrum. En förklaring kan vara att många lärare upplever ett behov av kompetens-utveckling på området. Över hälften av alla lärare upplever ett ganska stort kompetensutvecklingsbehov på området (ibid.).
I jämförelse mellan lärarnas och elevernas uppfattning om skolans digitala infrastruktur framkommer det att skolan satsar mycket i den delen som behövs för att hinna med den digitaliserad utveckling i samhället och detta är grundläggande för att lärare och elever ska utvecklas i det digitala användandet och nå en högre kompetensutveckling. Men ändå finns det elever som anser att skolan inte hinner med den digitala utvecklingen och även lärare som tycker att de inte hinner med all ny digital teknik. Av denna anledning kan det
uppfattas av eleverna och lärarna att digitaliseringen i klassrummet inte är tillräcklig. Detta kan tolkas med hjälp av SAMR-modellen som visar på att man kan ersätta och förbättra undervisningen enbart genom att införa digital teknik i undervisningen för att förstärka. Genom att lärare enbart använder verktyg som digitaliserar undervisningen når man inte den optimala förändringen som behövs. Men det är inte förrän de två senare stegen,
förändra och omdefiniera, som undervisningen kan omvandlas och utvecklas med hjälp av digital teknik.
I jämförelse mellan lärarnas och elevernas upplevelse av lärarnas kompetensutveckling blir det uppenbart att det finns möjligheter och svårigheter i detta. Möjligheterna är att lärarna kan använda studiedagar, fortbildning och kollegialt lärande för att utvecklas digitalt. Svårigheterna kan vara tidsbrist i förberedelsen och negativ inställning som en del lärare har för digitaliseringens nytta i skolarbetet.
Vid jämförelse mellan lärarnas och elevernas uppfattning om lärarnas användning av digitala läromedel i planering, undervisning och uppföljning använder hälften av lärarna mer digitala läromedel och resten har en mindre användning. Eleverna uppskattade sina lärares användning av digitala läromedel i stor omfattning. Detta visas i figur 18.
Sammanfattningsvis kan man säga att lärarna i undersökningen undervisar i olika ämnen och har därför olika förutsättningar, erfarenheter och användning av digitaliseringen och alla dessa faktorer påverkar deras digitala kompetens och användning. De lärare som utnyttjar digital teknik i sitt arbete anger att de har en hög digital kompetens medan de som inte nyttjar tekniken i samma utsträckning känner att de har ett behov av att utveckla detta. Några lärare känner att de inte har någon användning av att lära sig mer om digitalisering för att de inte behöver det i sitt ämne. Detta stämmer dock inte överens med Skolverkets riktlinjer som fastslår att undervisningen skall digitaliseras. Majoriteten av eleverna är positivt inställda och tycker att deras lärare använder digital teknik i stor omfattning. Dock finns det några få elever som anser att vissa lärare är mer digitalt kompetenta än andra och det beror på det som precis beskrivits ovan. Beroende på vilken lärare som eleverna tänker på när de tänker på digital användning och kompetens påverkar deras svar men resultatet av undersökningen visar en hög uppskattning av lärarnas kompetens vilket nedgraderas mer av lärarna men detta kan utvecklas så att lärarna blir bättre rustade och mer säkra att ändra sin undervisning till det bättre. Denna skillnad visar alltså att det kan finnas ett behov av att utveckla lärarnas digitala kompetens och användning. Hur detta skall göras beror på vad som behöver förbättras och i vilken grad undervisningen bör förändras. Lärarna i
undersökningen ger förslag på hur den digitala kompetensen kan utvecklas genom att flera studiedagar används till att utveckla digitaliseringen på ett effektivt sätt samt att lärare på
egen hand ges möjlighet att utbilda sig och vidareutvecklas tillsammans med hjälp av arbetskollegor. Vidare kan lärare utveckla digital kompetens genom att ersätta, förbättra, förändra om omdefiniera undervisningen enligt SAMR-modellen. Detta kan ske på olika sätt med hjälp av olika typer av digital undervisning (som flexibelt lärande eller flippat klassrum till exempel) eller genom att implementera digitala läromedel som kan underlätta arbetet med digitalisering för att på så sätt nå ett entreprenörtiellt lärande.