Möjligheter till digital utveckling

I fråga 18 om utvecklingsmöjligheter till digital kompetens beskriver lärare kvalitativt att det finns möjligheter till utveckling under föreläsningar och studiedagar samt med hjälp av kollegor och på egen hand. Någon annan nämner tidsbrist eller att de inte har behov av detta vilket hindrar från att kompetensutvecklas. Problemet med detta är att skolan måste satsa mer på att hjälpa lärare att hitta sätt att arbeta digitalt utan att de känner att det tar för mycket av deras arbetstid och kraft. Det kan finnas ekonomiska begränsningar som gör att det tar tid att förändra skolans och lärarnas arbetssätt. Nedan nämns olika åtgärder som

möjligtvis kan bidra till att detta förbättras utan att belasta skolans ekonomi. För att lärarna ska uppleva att de är säkra i användningen av digitala medel så kan man vidta några åtgärder, så att alla lärare kan ha i alla fall en grund att stå på som är lika. Sedan kan de lärare som känner att behovet finns kanske erbjudas fortbildning så att de kan förbättra sin digitala kompetens men även arbeta med kollegialt lärande för att förbättra sin digitala kompetens.

Genom kollegialt lärande kan olika lärare med samma undervisningsämne eller helt enkelt andra ämnen får diskutera de digitala hjälpmedel som de använder för att tipsa andra lärare inom samma arbetslag. Detta kan göras genom att de träffas på skolan och diskuterar eller på bloggar eller forum på nätet med lärare från hela riket. På så sätt kan lärare inspireras och kanske motiveras till att använda något nytt digitalt verktyg eller tjänst i sin

undervisning. Detta kan hjälpa lärare att bli bättre på att använda relevanta digitala hjälpmedel genom att arbeta tillsammans med andra lärare. Då kan man lära sig av andra och utvecklas. Om lärare får möjlighet att reflektera över och diskutera sin undervisning genom kollegialt lärande kan de bli bättre på att ge och ta emot återkoppling (Skolverket, 2013). På detta sätt kan lärare ta del av varandras digitala erfarenheter. Vid kollegialt lärande kan lärare vara med på kollegors undervisning och komma överens i förväg om att observera något specifikt valt område. Den besökande kollegan kan då notera sina intryck utifrån detta. Ett exempel på valt område kan vara hur läraren använder digitala

presentationsmedel under lektionen. I tidigare forskning av Willemark (2018) kommer hon fram till att lärare behöver tid för att utveckla och reflektera över sin undervisning, om detta kan göras med hjälp av kollegialt lärande kan det gynna många lärare och samtidigt göras effektivt.

Om lärare fortbildas i att effektivt använda digitala medel skulle det inte ta lång tid för dem att utveckla den digitala kompetensen. Då lärarna tvingas lägga ner mycket tid på sådant som kunde gjorts snabbare, till exempel förberedande av powerpoint, skulle det inte

påverka tiden för undervisningsplaneringen om det sker effektivt. Lärare som känner att det tar lång tid att förbereda undervisningen med digitala inslag kanske struntar i att välja detta arbetssätt och håller sig till det gamla arbetssättet. På grund av detta sker ingen utveckling

av digitaliseringen hos lärare och man går miste om den utveckling och arbete som hade kunnat ske med eleverna. Willemark nämner i sin tidigare forskning att det är bra om lärare bekantar sig och blir bekväma med den teknik som redan är tillgänglig på skolan.

Andra lärare kanske tänker annorlunda och förstår att det tar längre tid att förbereda lektionen genom att använda sig av powerpoint eller andra digitala aktiviteter men att det gynnar både läraren själv och eleverna i det långa loppet. Fortbilning av lärares digitala kompetens kan bidra till att undervisningen digitaliseras mer vilket skapar nya

förutsättningar i arbete och samarbete. Detta i sin tur skapar utmaningar för skolan, vilket kan utnyttjas positivt om det sker effektivt (Skolverket, 2019). Ett exempel på detta är ämnesövergripande undervisning som kan gynna både elever och lärare genom att olika lärare utbyter olika erfarenheter, arbetssätt och bedömningar av samma uppgifter. Ett problem med detta är om lärare inte vill samarbeta.

De elever som i undersökningen anser att skolan har svårt att hänga med i den digitala utvecklingen kan ha flera anledningar. Det kan bero på att lärare känner sig bekväma med sitt arbetssätt och anser att digital förändring är tidskrävande och därför undviker de att uppdatera sig. Andra lärare anser kanske att det inte är nödvändigt för dem att digitalisera undervisningen eftersom att deras undervisningsämne inte behöver denna utveckling. De åtgärder man kan göra då är att skapa fler tillfällen för lärarna att fortbilda sig och om det är möjligt att hitta material eller program som är lämpliga för just deras undervisningsämne. Exempelvis kan man använda simuleringar i teknikämnet som kan visualisera vissa begrepp eller fenomen. I andra ämnen som religion kan man försöka hitta liknande

simuleringar, som används inom virtual reality. Man kan även hitta hemsidor där man kan skapa quiz eller diskussionsplattformer. Om sådana eller liknande digitala hjälpmedel introduceras för lärare under studiedagar kan det spara tid för dessa då de själva anser att de inte har tiden till att hitta digitala hjälpmedel.

Det kommer framöver att krävas ett stort arbete av lärare för att hålla jämna steg med den digitala utveckligen såväl i skolan som i samhället i stort. Detta arbete måste påbörjas hos lärare för att kunna föras vidare till eleverna. De nya generationerna blir allt bättre på att

hantera datorer och annan teknisk utrustning och för att lärare inte ska känna den stora digitala klyftan mellan sina elever och sig själv så gäller det att läraren blir bättre utrustad att hantera digitaliseringen. Naturligtvis kan inte all undervisning bedrivas med digitala verktyg men en stor del kan förstärka undervisningen.