5 Analys av förutsättningarna påverkan på planering

4.6.2 Lång- och kortsiktig planering

I den här kategorin försvåras den kortsiktiga planeringen av att lönekravet måste uppfyllas av varje enskild ägare för att huvudregeln ska vara lönsam för alla. Detta kan leda till problem när det ska avgöras hur mycket som ska delas ut från företaget. För att alla ska kunna tillgodogöra sig löneunderlaget är det viktigt att noga planera för samtligas löneuttag varje år. Alla ägarna når upp till gränsen för pensions- och sjukpenninggrundande inkomst, denna påverkar således inte planeringen.

Situationen med flera ägare som inte är närstående är komplex och det krävs att planeringen anpassas efter varje ägare. I detta fall skiljer sig den interna förutsättningen, egen lön, mellan delägarna vilket kan göra planeringen mer komplicerad. Företag med denna ägarsammansättning kan få problem när det ska avgöras hur mycket som ska delas ut från företaget. Två av delägarna upp till lönekravet medan den tredje inte gör det. Den som inte når upp till lönekravet kan endast tillgodogöra sig en tredjedel av förenklingsregeln, vilket är ett betydligt lägre belopp. För att samtliga ska kunna använda sig av löneunderlaget krävs planering av den tredjes löneuttag så att även han når lönekravet. Eftersom en höjning av hans lön även innebär en ökning av de totala lönekostnader, höjs då lönekravet för de andra två. Planeringen av detta kompliceras ytterligare av marginalskatten, eftersom alla ägarna ligger över brytpunkten och en löneökning innebär en högre marginalskattekostnad.

Vinsten i företaget är hög och ger utrymme till höga utdelningar. Det kan leda till problem då den ägare som använder förenklingsregeln blir hårdare beskattad vid en stor utdelning än de övriga. Detta gör det svårare att ha en enhetlig planering för att alla delägare ska nå målet med en lägre beskattning. En planering som får två av delägarna att nå en förmånligare beskattning genom utdelning, kan innebära överutdelning för den tredje och därmed en högre beskattning för honom. Dessa faktorer är viktiga att beakta även för planeringen på längre sikt, när det kan bli aktuellt att ta in nya delägare.

5 Analys av förutsättningarna påverkan på planering

I det här kapitlet kommer resultatet från beräkningarna analyseras, hur 3:12-reglerna får olika konsekvenser för planeringen beroende på företagskategori och dess interna förutsättningar. Kapitlet inleds med en tabell som ger läsare en kort sammanställning av vilka företagskategoriers planering som påverkas av de olika förutsättningarna. Därefter analyseras varje företagskategori. Kapitlet avslutas med en kort spekulation av möjliga planeringsscenarier.

Tabell 2 Sammanställning av vilka företagskategoriers planering som påverkas av vilka förutsättningar

Företag 1 Företag 2 Företag 3 Företag 4 Företag 5

Förenklings-regeln Påverkar planeringen – lönsammaste alternativet Påverkar ej planeringen – används om lönekravet ej uppfyllt Påverkar ej planeringen - används om lönekravet ej uppfyllt Påverkar ej planeringen – lönekrav uppfyllt Påverkar planeringen – används av en ägare Huvudregeln Påverkar ej planeringen Påverkar planeringen – lönsammaste alternativet Påverkar planeringen – lönsammaste alternativet Påverkar planeringen – lönsammaste alternativet Påverkar planeringen – används av två ägare Lönekravet Påverkar ej planeringen Påverkar planeringen – avgörande för att nå målet Påverkar planeringen – avgörande för att nå målet Påverkar ej planeringen – kravet uppfylls med goda marginaler Påverkar planeringen – avgörande för att nå målet Sparat lättnads-utrymme Påverkar planeringen – måste utnyttjas innan tax 2011, vinster saknas för utdelning Påverkar ej planeringen – saknar sparat lättnadsutrymme, skulle det funnits är vinsterna tillräckligt höga för utdelning Påverkar ej planeringen – saknar sparat lättnadsutrymme, skulle det funnits är vinsterna tillräckligt höga för utdelning Påverkar ej planeringen – saknar sparat lättnadsutrymme, skulle det funnits är vinsterna tillräckligt höga för utdelning Påverkar ej planeringen – saknar sparat lättnadsutrymme, skulle det funnits är vinsterna tillräckligt höga för utdelning Sparad utdelning Påverkar planeringen – spara gränsbelopp tills utdelnings-bar vinst Påverkar planeringen – ev. undgå förmögenhetsskatt , komplement till pension Påverkar planeringen – ev. undgå förmögenhetsskatt , komplement till pension Påverkar ej planeringen Påverkar planeringen – spara tills alla tre ev. får höga gränsbelopp Brytpunkt för statlig marginalskatt Påverkar ej planeringen Påverkar planeringen – båda närstående låg över brytpunkten Påverkar planeringen – en av närstående låg över brytpunkten Påverkar planeringen – båda närstående låg över brytpunkten Påverkar planeringen – alla ägare låg över brytpunkten Pensions- och sjukpenning-grundande inkomst Påverkar planeringen – ägaren låg under båda gränserna Påverkar planeringen – om en omfördelning av lönen görs för nå skattevinster Påverkar planeringen – en av de närstående låg under båda gränserna Påverkar ej planeringen – båda ägarna låg över gränserna Påverkar ej planeringen – alla ägare låg över gränserna Förmögenhet-skatt Påverkar ej planeringen Påverkar planeringen – stora vinster som ev. kan förmögen-hetsbeskattas

Påverkar planeringen – stora vinster som ev. kan förmögen-hetsbeskattas

Påverkar planeringen – höga löner som ev. kan förmögen-hetsbeskattas Påverkar ej planeringen Ägarsamman-sättning Påverkar ej planeringen – ensam ägare Påverkar planeringen – löneuttag kan planeras mellan närstående Påverkar planeringen – löneuttag kan planeras mellan närstående Påverkar planeringen – löneuttag kan planeras mellan närstående Påverkar planeringen – alla måste själva nå lönekravet Löne- kostnader Påverkar ej planeringen – låga lönekostnader Påverkar planeringen – har anställda och därmed lönekostnader Påverkar planeringen – har höga lönekostnader som ger stort gränsbelopp Påverkar planeringen – uppfyller inte kravet på ersättningsformen för arbetskraft Påverkar planeringen – har anställda och därmed

Påverkar planeringen – ägarna har olika stora löner, alla når inte lönekravet Vinst Påverkar planeringen – tillräckligt stor vinst saknas för utdelning Påverkar ej planeringen - tillräckligt stor vinst för att kunna dela ut enl. gränsbelopp Påverkar planeringen – sätter gränsen för utdelningsbart belopp om lönekravet uppfylls Påverkar ej planeringen - tillräckligt stor vinst för att kunna dela ut enl. gränsbelopp

Påverkar ej planeringen - tillräckligt stor vinst för att kunna dela ut enl. gränsbelopp

5.1 Företagskategori 1: Fåmansföretag utan anställda

Utifrån våra beräkningar får förenklingsregeln störst konsekvenser för planering av innevarande års vinst och egen lön samt för företag i denna kategori, det vill säga de som saknar ett löneunderlag. Det stämmer överens med vad revisorn sade om att det är enmansföretag som använder förenklingsregeln. Förenklingsregeln får speciellt konsekvenser för den kortsiktiga planeringen när vinsterna i företaget är små (Sandström & Svensson 2006 s 268). Enligt vår undersökning visade det sig också att den här kategorin påverkades positivt av regeln. Eftersom förenklingsregeln är ny och en liknande regel inte har funnits innan, innebär denna en ny möjlighet för dessa företagare att skatteplanera. Den är enklare att förstå och tillämpa och skulle därmed kunna leda till en minskad planeringskostnad. Regeln är därför också bra när det finns tillräckligt med vinster för utdelning och ägaren inte har något intresse av avancerad planering.

Enligt Edin m.fl. (2005) kräver huvudregeln komplicerad planering och är olönsam för

företag utan anställda och med egen låg lön. Det stöds av beräkningarna som visar att lönekostnaderna är för låga för att huvudregeln ska vara lönsam och uträkningen som krävs för huvudregeln kräver tid och kunskaper. Bogetoft och Pruzan (1997 s 14-15) menar också att en nackdel med planering är just kostnaderna för nedlagd tid och möda.

Det sparade lättnadsutrymmet måste användas innan taxeringsår 2011 (Sandström & Svensson 2006). Vår undersökning visar att denna tidsbegränsning får konsekvenser för planeringen inom de närmsta åren när stora utdelningsbara vinster saknas. Eftersom beloppet är skattefritt och direkt leder till en skattevinst om det kan utnyttjas (Sandström & Svensson 2006) blir det viktigt för denna kategori att anpassa planeringen så att en vinst kan redovisas innan utgången av 2010. Att det är viktigt att kunna anpassa planeringen efter nya förutsättningarna för att kunna nå mål stöds av Bohman och Boter (1984 s 49) som menar att

för att nå mål måste planering anpassas efter den specifika situationen och till de rådande förutsättningarna.

Gränsbelopp som inte kan utnyttjas kan sparas till kommande år (prop. 2005/06 s 147). Vår undersökning visar att i denna företagskategori, där tillräckligt hög vinst för att ge full utdelning saknas, kan sparad utdelning ge positiva planeringsmöjligheter. Den del av gränsbeloppet som inte kan plockas ut ett år kan sparas och tas senare, om vinsterna i framtiden skulle öka.

Enligt Sandström och Svensson (2006 s 268) kan planering av egen lön resultera i att det finns vinster över som kan användas till utdelning och på så sätt få en skattevinst. Våra beräkningar bekräftar det då ett minskat eget löneuttag i den här företagskategorin skulle leda till en större vinst i företaget som kan delas ut. Beräkningarna visar vidare att ett minskat eget löneuttag påverkar ägarens möjlighet till framtida pension och sjukersättning. En avvägning mellan konsekvenserna på lång sikt som kommer av att full pensionsgrundande inkomst inte uppnås och den nutida skattevinsten blir en viktig del i planeringen. Även vilken effekt, att inte nå upp till den sjukpenninggrundande inkomstgränsen, kan få vid en oväntad sjukskrivning eller föräldraleddighet måste tas hänsyn till. Sandström och Svensson (2006 s 17) menar att en nackdel med omvandling av tjänsteinkomst till kapitalinkomst är just att kapitalinkomst inte är pensions- och sjukpenninggrundande. Revisorn rekommenderade inte heller att omvandla tjänsteinkomst till kapitalinkomst om dessa gränser inte var nådda. Våra beräkningar visar att företagare i denna kategori ligger under gränserna och bekräftar att planeringen av vinstuttagen därmed blir mer komplicerad. Bohman och Boter (1984 s 38) understryker också hur viktigt det är att planeringen sätts i relation till helheten, att inte bara se till målet.

När de totala lönekostnaderna understiger 700 000 påverkar dessa inte planeringen under år 2006 (Sandström & Svensson 2006 s 100). Detta bekräftar våra beräkningar då de visar att företaget i denna kategori tjänar på förenklingsregeln. De 10 ibb som tidigare drogs av försvinner dock i och med regelförändringen 2007 (prop. 2006/07:01 s 153). Enligt revisorn leder detta till, att det redan när företaget har relativt låga lönekostnader blir intressant att räkna på löneunderlaget och fler småföretagare kommer att tjäna på huvudregeln. Enligt våra beräkningar så kommer denna kategori ändå inte att tjäna på huvudregeln eftersom schablonbeloppet som får utnyttjas i förenklingsregeln samtidigt höjs till 2 ibb.

5.2 Företagskategori 2: Fåmansföretag med få anställda

Syftet med förenklingsregeln är att den ska nyttjas av de företag som saknar löneunderlag (Edin m.fl. 2005). Revisorn styrker att förenklingsregeln främst används av dessa. Undersökningen visar däremot att även denna företagskategori använder den. Trots löneunderlag tvingas de att tillämpa förenklingsregeln på grund av att de inte når upp till lönekravet. Orsakerna till att lönekravet inte uppnåddes när det ändå fanns överskott i företaget kan vara en brist eller en miss i planeringen, kunskaper om de nya reglerna kan ha saknats. Den här företagskategorin skulle kunna göra en skattevinst om de planerade bättre inför utdelning. Undersökningen visar att det är viktigt för ägarna att ständigt granska sina förutsättningar och anpassa planeringen efter nya omständigheter för att målet med skattevinst ska kunna uppnås. Detta stöds av Johansson och Lewin (1992 s 88) som understryker hur viktigt det är att kontinuerligt utvärdera och följa upp planen.

Huvudregeln påverkar planeringen för de företag som når upp till lönekravet och har ett

löneunderlag större än 700 000 kr (Sandström & Svensson 2006 s 100). Beräkningarna stödjer detta då de visar på större skattevinster i denna företagskategori om ett löneunderlag kan användas. Enligt Sandström och Svensson (2006) får förmåner inte längre ingå i löneunderlaget. Revisorn hade ännu inte sett några effekter av denna ändring men enligt våra beräkningar får det konsekvenser för den kortsiktiga planeringen av ersättningsformen.

Våra beräkningar visar att trots att denna företagskategori skulle tjäna på att använda på huvudregeln så når de inte upp till lönekravet. Detta trots att det fanns vinstutrymme till att höja den egna lönen. Formeln för uträkning av lönekravet kan upplevas som komplicerad och det är inte helt enkelt att planera för hur den ska uppnås. En egen löneökning höjer dessutom lönekravet (Sandström & Svensson 2006 s 108-109). Undersökningen visar också hur lönekravet skulle kunna uppnås genom planering av löneuttagen mellan makarna, genom att sänka ägarens lön och höja den närståendes tills lönekravet är uppfyllt. Detta stöds av Sandström och Svensson (2006 s 268-269) som skriver hur planering av egna löneuttag inom en närståendekrets kan leda till att lönekravet uppnås och om hur eget löneuttag kan vara direkt avgörande huruvida en ägare får använda löneunderlaget eller inte. Därmed bekräftar undersökningen Sandströms och Svenssons (2006 s 110) menande, att ägarsammansättningen påverkar och ger möjligheter till planering av löneuttag.

Eftersom regeln om sparad utdelning ger ägare en möjlighet att skjuta utdelningar framåt i

tiden påverkar den i huvudsak den långsiktiga planeringen (Sandström & Svensson 2006 s 111, 269). Beräkningarna visar att regeln får stor påverkan för planeringen i denna företagskategori då det finns möjlighet till stora gränsbelopp (om lönekravet uppfylls) och

stora vinster. Ägaren kan välja när han vill ta ut den lågbeskattade utdelningen, till exempel som komplement till framtida pension eller för att försöka undvika förmögenhetsskatten. Regeln får därmed konsekvenser för planeringen i den här företagskategorin, genom att försöka uppnå höga gränsbelopp även om utdelningsbara vinster saknas idag. Detta resonemang stöds av Le Breton och Henning (1961 s 35) som poängterar vikten av att, för att kunna påverka framtida omständigheter krävs att den kortsiktiga planeringen stöttar den långsiktiga planeringen.

Ägaren i denna företagskategori ligger över brytpunkten för marginalskatt. Enligt tabell 1 på

sidan 7 är det dessa företagare som tjänar mest på att ta ut vinster genom utdelning istället för lön. Som tabellen visar skiljer sig skatteuttaget mycket för dem som ligger över brytpunkten. Undersökningen stödjer detta då den visar att stora skattevinster kan uppnås vid en omvandling av inkomst. Eftersom det krävs noga uträkningar av kostnaderna av marginalskatt jämfört med de skattevinster det innebär att till exempel komma upp i lönekravet, visar undersökningen också att marginalskatten komplicerar planeringen.

Både ägaren och den närstående anställda når i denna företagskategori når upp till gränserna

för pensions- och sjukpenninggrundade inkomst. Därmed påverkar gränserna inte planeringen för dem. Vid en eventuell planering för att nå upp lönekravet och där den enes lön höjs på bekostnad av den andres, blir dessa gränser däremot viktiga att inkludera i planeringen. Framtida pension baseras på arbetsinkomst som intjänats under hela livstiden och påverkar därför den långsikta planeringen (försäkringskassan 2006a). Att detta komplicerar planeringen stöds av våra beräkningar och en planering av vem av makarna som skall ta ut den högre lönen aktualiseras. Sjukpenning och föräldrapenning baseras på aktuell arbetsinkomst och är viktig att ta hänsyn till i den kortsiktiga planeringen, vid en längre sjukskrivning eller vid eventuell planering av föräldraledighet (skatteverket 2006a). Gränserna är viktiga och sätter ofta den lägsta nivån för eget löneuttag. Därmed försvårar reglerna planeringen av lönefördelning inom en närståendekrets. Detta visades också i våra beräkningar för denna företagskategori där en omfördelning av löneuttag bland närstående var ett alternativ för att nå lönekravet. Att det är viktigt att väga de olika alternativens fördelar respektive nackdelar är en central del i planeringsprocessen stöds av Bohman och Boter (1994 s 49).

Våra beräkningar visar att denna företagskategori har så stora vinster att de kan förmögenhetsbeskattas om de plockas ut. Undersökningen bekräftar också att detta påverkar och komplicerar planeringen av utdelning för denna kategori. Detta stöds av Lodin m.fl. (2005 s 51) som menar att förmögenhetskatten får konsekvenser för planeringen för de ägare vars tillgångar är stora nog för att bli drabbad av den. Enligt Sandström och Svensson (2006)

får gränsbelopp sparas och vinster plockas ut vid ett senare tillfälle. Våra beräkningar visar att detta skulle kunna resultera i att ägaren undgår förmögenhetskatten, så länge kapitalet i företaget klassas som arbetande kapital. Även om de nya 3:12-reglerna innebär en större möjlighet till att plocka ut lågbeskattad utdelning kan förmögenhetskatten leda till att vissa kanske inte gör det. Planeringen måste därmed anpassas efter det enskilda företaget och dess ägares specifika situation och mål, vilket också Johansson och Lewin (1992 s 96) framhåller som väsentligt i planeringsprocessen.

Undersökningen visar att denna företagskategori kan nå höga gränsbelopp genom att få använda företagets lönekostnader. Enligt Lodin m.fl. (2005 s 8) är det också syftet med de nya reglerna, att företag med höga lönekostnader ska kunna få en relativt stor utdelning, om de når upp till lönekravet. Lönekostnaderna får därmed en direkt påverkan på hur ägarnas utdelning beskattas (Edin m.fl. 2005 s 32), vilket också våra beräkningar bekräftar. Enligt Sandström och Svensson (2006 s 268-269) är det emellertid viktigt att ha i åtanke hur de totala lönekostnaderna kan göra det svårare att nå upp till lönekravet. De totala lönekostnaderna gjorde att ägarna i denna företagskategori inte uppfyllde lönekravet på grund av de 5 % av dem som ingår i lönekravet.

5.3 Företagskategori 3: Fåmansföretag med många anställda

Denna företagskategori hör till dem som inte ska drabbas av 3:12-reglerna (prop. 2005/06:40 s 42). Lönekravet som måste uppnås vid höga lönekostnader är emellertid högre än för de andra. Vår undersökning visar detta då företaget i denna kategori måste ta ut 15 ibb för att nå upp till lönekravet. Eftersom de inte når upp så drabbas de ändå av 3:12-reglerna och följderna därav är att de tvingas tillämpa förenklingsregeln. Någon planering inför förenklingsregeln behövs dock inte eftersom de har tillräckligt med vinstmedel för ta full utdelning enligt den. Beräkningarna visar att om lönekravet uppnås, är det vinsten som sätter gränsen för hur mycket utdelnings som kan tas. Enligt revisorn var detta också den vanliga begränsningsfaktorn när företagare kunde utnyttja stora löneunderlag.

Med de nya reglerna så höjdes gränsen för lönekravet för de flesta ägarna. Enligt de tidigare reglerna så var kravet att ägaren skulle ta ut en lön som var 120 % av den högst betalda anställde (IL 43 kap 15 § 2005b). Det gjorde att en företagare med många lågavlönade anställda kunde komma upp i lönekravet. I och med kravet har höjts och att löneunderlaget getts större betydelse vid uträkning av gränsbelopp har denna regel blivit viktigare för planeringen. Revisorn belyste problemet med att lönekravet höjts och att det skulle vara anpassat till ”stockholmslöner”. Många som driver verksamhet ute i landet där det är ett annat

löneläge och som har stora löneunderlag når inte längre upp till lönekravet. Vår beräkning för denna företagskategori bekräftar hur viktig planeringen är. Ägaren gick miste om ett gränsbelopp på 3,8 mkr och fick använda förenklingsregeln som gav ett gränsbelopp på 89 tkr. Hade löneuttaget bland närstående planerats bättre hade ägaren kunnat tillgodogöra sig en betydande skattevinst. Som revisorns sade, det räcker med att det fattas tusen kronor för att hela löneunderlaget ska gå förlorat. Bogetoft och Pruzan (1997 s 14-15) menar också att en av fördelarna med planering är just potentialen att identifiera sådana här problem i tid.

Eftersom denna företagskategori tvingas använda förenklingsregeln och vinsterna i företaget

är tillräckligt stora för att kunna plocka ut hela schablonbeloppet, påverkar möjligheten till att spara utdelningen inte planeringen. Undersökningen visar att om de däremot skulle nå kraven för att få använda löneunderlaget, kan den del av gränsbeloppet som inte plockas ut sparas till kommande år och användas till utdelning ett år där det saknas stort gränsbelopp. Detta resonemang stöds av Sandström och Svensson (2006 s 111, 269) som menar att det därför är intressant att varje år det är möjligt, försöka planera för att nå höga gränsbelopp.

Ägaren i den här företagskategorin tar ut en egen lön som ligger över brytpunkten medan den närstående (maken) inte gör det. Undersökningen visar att marginalskatten skulle kunna sänkas genom planering av vinstuttagen. Detta stöds också av Sandström och Svensson (2005 s 12) som menar att skatteplanering kan minska marginalskatten och att det är en viktig del av planeringen. Våra beräkningar visar hur en planering av de båda makarnas löneuttag skulle kunna ge en skattevinst. Genom att ge maken en högre lön på bekostnad av ägarens så skulle marginalskatten kunna undvikas, förutsatt att maken är så pass aktiv att han förtjänar lönen. Gränserna för föräldrapenning, pensions- och sjukpenning nås inte av den närstående till