Ett tema som lyfts upp av flera kuratorer är att inom skolväsendet och kring ämnet mobbning är det väsentligt att fokusera på vad som kan stärka offers självkänsla samt öka deras känsla av samhörighet och gemenskap i skolan. Eftersom skolan är en social kontext och ska bidra till en trygg och lärande miljö krävs det en god samverkan mellan olika parter i skolan. Detta för att möjliggöra och bidra till en god skolmiljö. Till följd av detta har författarna i denna studie valt att analysera empirin med hjälp av två teoretiska begrepp, KASAM och
empowerment samt en teoretisk modell, systemteori. Vid analysen av empirin utifrån KASAM kommer begreppen begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet användas.
Systemteorin beskriver hur olika system samarbetar för att lösa olika hinder som uppstår och som utgör problem för systemets jämvikt. För att ett system ska fungera behöver samtliga delsystem fungera. Alla system kompletterar varandra, faller ett system faller andra system med (Payne, 2015). Respondenterna beskriver att en god samverkan behöver existera för att eleverna ska känna sig trygga på skolans område. God samverkan innebär att alla
yrkesverksamma inom elevhälsoteamet samt lärare behöver sammanväva sina kunskaper och erfarenheter tillsammans, för att arbeta förebyggande samt skapa tryggare miljöer för elever. Utifrån systemteorin kan skolan förstås som ett huvudsystem där elever undervisas och tillbringar en stor del av sin tid. Med skolan som huvudsystem ingår även delsystem som innefattar skolkurator, skolsköterska, lärare, skolpsykolog och andra professioner inom
elevhälsoteamet. I elevhälsoteamet behöver olika professioner bidra med förslag och idéer till skolkuratorn. Detta bidrar till att skolkuratorn sedan kan kartlägga och planera för olika tillvägagångssätt för att kunna bemöta olika problem och hinder. Skolkuratorn har en väsentlig roll gällande till exempel kränkningsanmälningar eftersom skolkuratorn besitter kompetens och kunskap som kan bidra till förslag på olika lösningar. Därigenom beskrivs hur en god samverkan fungerar kring olika yrkesverksamma på skolan och hur de tillsammans kan skapa en god skolmiljö för eleverna.
Likaså förklarar systemteorin att om alla delar för huvudsystemet fungerar innebär det att de samverkar tillsammans för att uppnå bästa anpassning och balans. I intervjuerna används två metaforer för att beskriva skolkuratorers roll. De metaforer som används är kuratorn som spindeln i nätet samt att samverkan är uppbyggd som ett skelett i en människokropp. Dessa metaforer passar väl ihop med ett systemteoretiskt perspektiv. Om kuratorn inte är en del av detta system så kan hela systemet förfalla det vill säga om relationen med andra
yrkesverksamma inte fungerar kan det bidra till en otrygghet bland eleverna. I
människokroppen har vi skelett som fungerar som kroppens fundament för att inte kroppen ska falla ihop, de olika skelettdelarna utgör en grund. När ett skelett går sönder förlorar den även funktionen i den delen och behöver läka för att fungera igen, vilket tar tid.
Respondenterna lyfte i intervjuerna att det som tar mest tid de första åren är skapande av relationer, när dessa sedan skapats beskrivs det som att alla pusselbitar faller på plats. Det underlättar för det förebyggande arbetet då en skolkurator behöver stöd och hjälp från andra i skolan för att tillsammans utforma de en bra och trygg skola för elever.
För att förstå hur olika kuratorerna i skolan agerar kan det förstås utifrån KASAM. Om syftet till exempel är att hjälpa en elev som lider av psykisk ohälsa utgår kuratorns arbete från att se den enskilda elevens problem och försöka förebygga dessa. Antonovsky (2005) betonar att med stöd av KASAM kan man finna problemlösningar som gynnar och främjar individens hälsa. Kuratorerna i studien beskriver hur de genom olika aktiviteter som klassutflykter och föreläsningar försöker skapa en känsla av sammanhang för eleverna i skolan. Detta kan utifrån teorin om KASAM förstås som sätt att försöka uppnå känslor av sammanhang och meningsfullhet för eleverna vilket i sin tur kan minska psykisk ohälsa (Antonovsky, 2005). Respondenterna menar att en stor del av deras arbete är att motivera och samtala med elever, som utsätter andra för mobbning, till att inte mobba. Med detta menar dem att om de vuxna medvetandegör och upplyser eleven om att deras beteende är negativt kan det bidra till att eleven slutligen begriper och är införstådd med att detta beteende inte är acceptabelt. Med hjälp av sådana upplysningar från vuxna kan mobbning förebyggas och skapa en känsla av sammanhang hos eleverna. KASAM kn även användas för att förstå hur kuratorernas upplevelse av en god samverkan med andra yrkesverksamma kan skapa en känsla av sammanhang även för dem vilket i sin tur bidrar på ett positivt sätt i det förebyggande arbetet mot mobbning.
Respondenterna beskriver också upplevelser av att vara ensamma i sitt arbete och att de inte fått tillräcklig introduktion i hur arbetet ska gå tillväga vilket hett till hinder och svårigheter för dem vad gäller hanterbarheten av arbetet. Detta kan bidra till att kuratorernas
upplevelser av att känna sig vilsna och mindre duktiga i sitt arbete. Respondenterna beskriver att KASAM inte endast tillämpas på elever, utan även i ledningen för att arbetsplatsen ska bli tryggare och starkare samt ge en känsla av sammanhang och gemenskap, vilket även lyfts av Antonovsky (2005). Hanterbarhet handlar om när en människa finns tillgänglig för en annan individ. Begreppet hanterbarhet ger en förståelse av
den del av skolkuratorns arbete som innebär att finnas där för eleverna och hjälpa dem när de är i behov av det. Elever är i behov av en yrkesverksam i skolan som besitter det
psykosociala perspektivet och kan förstå eleverna när de inte mår bra. Om skolkuratorn är tillgänglig kan det bidra till att psykosociala behov hos elever uppmärksammas mer. Utifrån vår analys av respondenternas svar upplever dem det förebyggande arbetet mot mobbning som meningsfullt. När kuratorns insatser i skolan ger positiv effekt kan det leda till att kuratorn känner meningsfullhet och delaktighet vilket även Curry och Bickmore (2012) beskriver. I arbetet som skolkurator kan många hinder förekomma som kan minska fokus på det förebyggande arbetet mot mobbning. När kuratorer upplever meningsfullhet i relation till sitt arbete innebär det att skolkuratorn inte förlorar motivationen för det förebyggande arbetet mot mobbning eller att stötta elevernas hälsa och välmående. Om hinder för det arbetet övervinns kan det i sin tur leda till att skolkuratorn upplever en ökad meningsfullhet på det sätt som beskrivs av Antonovsky (2005). Begriplighet syftar på att en skolkurator först behöver identifiera de problem som uppstår i skolan kring mobbning. När skolkuratorn sedan har skapat sig en förståelse för problematiken blir situationen mer begriplig och skolkuratorn kan därefter tillsammans med andra yrkesverksamma samverka och tillämpa ett förebyggande arbete. Avsaknad av begriplighet är en aspekt som kan påverka elevers psykiska mående negativt eftersom kuratorn då inte vet hur denne ska hantera en situation som mobbning. Det är av stor vikt att skolkuratorn kartlägger de olika problemen kring mobbning för att utveckla samt tillämpa metoder som gynnar skolan och elever i helhet.
Under intervjuernas gång beskriver respondenterna att varje elev ska få en känsla av egenmakt och att det inte endast är kuratorn eller andra yrkesverksamma i skolan som ska utöva sin makt. Även forskaren Payne (2015) lyfter begreppet empowerment och menar att det kännetecknar egenmakt. Skolkuratorerna beskriver hur de anordnar elevrådsträffar vilka syftar till att eleverna ska få en känsla av delaktighet och bättre självkänsla i skolan.
Begreppet empowerment används som ett stöd för att hjälpa eleverna att hantera vissa situationer som till exempel stress, mobbning och bättre självförtroende. Flera författare (Payne, 2015; Askheim & Starrin, 2007) menar att arbetssättet som utformas efter principen empowerment kan användas som stöd för att stärka individen. Samtliga respondenter
berättar att dem motiverar och stöttar elever, både utsatta och de som utsätter för mobbning, för att utveckla en känsla av egenmakt. Det syftar till att upphöra rädslan kring de utsatta och det olämpliga beteendet kring de som utsätter för mobbning. Ett olämpligt beteende kan till exempel innebära att en elev mobbar, utan att inse att den utsätter en annan elev för
mobbning. Inom socialt arbete och framförallt inom skolväsendet är det angeläget för yrkesverksamma att förebygga och förhindra ett beteende hos individer som kan leda till att individen utövar mobbning mot andra. Samtliga respondenter nämnde även att ibland hjälper det inte att motivera och stötta elever eftersom denne inte vill ta emot stöd och hjälp att ändra på sitt beteende, i sådana fall behöver elevhälsoteamet ingripa. Detta nämner även Payne (2015) som beskriver att om en elev till exempel utövar sin egenmakt på ett negativt sätt genom att avvisa den hjälp och stöttning som erbjuds innebär det att begreppet empowerment inte uppfyller rätt funktion.
7
DISKUSSION
Studiens syfte var att undersöka skolkuratorns roll i det förebyggande arbetet mot mobbning bland elever i kommunala grundskolor. Studie har utgått från följande frågeställningar:
• Hur uppfattar skolkuratorer i kommunala grundskolor sin egen roll?
• Vad innebär det för en skolkurator att arbeta förebyggande mot mobbning?
• Vilka hinder och möjligheter finns det för en skolkurator att arbeta förebyggande och hälsofrämjande?
Utifrån tidigare forskning samt valda teorier och begrepp, har studiens fokus riktats mot att lyfta upp skolkuratorers yrkesroll samt deras upplevelser och erfarenheter av det
förebyggande arbetet mot mobbning. Andra aspekter som tagits upp i denna studie är även hur skolkuratorer upplever sina förutsättningar samt vilken betydelse de menar att en
kurator har i kommunala skolor. Skolkuratorns roll i det förebyggande arbetet mot mobbning är ett ämne som inte uppmärksammats i begränsad omfattning i tidigare forskning. På grund av kunskapsluckan vad gäller detta valde vi därför att undersöka betydelsen av skolkuratorns roll i arbetet mot mobbning.
Vid analysen av det empiriska materialet framkom olika teman som upplevda
rollförväntningar på skolkuratorer, vikten av att samverka med andra yrkesverksamma, upplevda hinder i arbetet och det förebyggande arbetet mot mobbning. Dessa teman är ett resultat av en tematisk analys av det empiriska materialet som omfattade respondenternas subjektiva tankar och åsikter om arbetet, deras upplevelser av vad som är viktigt i arbetet som skolkurator och vilka metoder de beskrev att de utgår ifrån i arbetet mot mobbning.
7.1 Resultatdiskussion
Samtliga respondenter lyfte fram flera faktorer som de menade vägde tungt i deras dagliga arbete. Det fanns markanta likheter i hur de beskrev en skolkurators arbete, vad denne utgår ifrån och vilka åtgärder som finns inom skolväsendet för det förebyggande arbetet mot mobbning.
Nedan beskrivs likheterna i punktform: • Samverkan.
• Kartlägga olika områden på skolan där mobbning sker. • Arbeta på gruppnivå.
• Det psykosociala perspektivet.
I praktiken tillämpas det förebyggande arbetet genom att skolkuratorerna och andra
yrkesverksamma inför varje läsår diskuterar mobbning tillsammans med eleverna och delar ut enkäter till eleverna. Majoriteten avrespondenterna påbörjar varje läsår med att sätta upp affischer om mobbning och låter eleverna besvara enkätfrågor som är riktade till varje
enskild elev. I praktiken tillämpas även elevhälsosamtal med elevhälsoteamet för att förebygga mobbning. Respondenterna beskriver att vid förebyggande av mobbning så kontaktas berörda vårdnadshavare och skolan vidtar åtgärder mot mobbning. Det
förebyggande och främjande arbetet har analyserats utifrån de teoretiska utgångspunkterna KASAM, empowerment och systemteori. Resultatet av den analysen är att det är viktigt att finnas tillgänglig för elever och förstå deras välmående. Elever, studenter, barn och unga kan ha det svårt i skolan och behöver stöd och hjälp av de yrkesverksamma. Med hjälp av dessa teoretiska utgångspunkter har vi kunnat förstå skolkuratorns arbete mot mobbning för elever.
Den tidigare forskningen som presenterats i studien beskriver hur skolkuratorer arbetar förebyggande mot mobbning samt att det är av stor betydelse att arbeta för detta i syfte till att främja elevers hälsa. I det förebyggande arbetet i skolor förekommer många hinder som belysts i tidigare forskning (Curry & Bickmore, 2012; Beckman & Hagquist, 2016). Dessa hinder beskriver även respondenterna som problematiska på skolorna eftersom de kan försvaga samverkan mellan olika professioner som ska arbeta tillsammans med eleverna för att motverka mobbning.I tidigare forskning framkommer det att samverkan är en
huvudpunkt i arbetet som skolkurator. Perspektivet där samverkan istället utgör ett hinder snarare än en möjlighet belyses dock inte. Vi hade fått en övergripande bild av begreppet ”samverkan” i tidigare forskning. Å andra sidan förklarar respondenterna i denna studie både de för- och nackdelar som en samverkan mellan olika yrkesverksamma inom skolan kan bidra till.
De intervjuade skolkuratorerna tog bland annat upp att arbetet som skolkurator kan kännas ensamt, och att om ett samarbete med övriga yrkesroller i skolan inte existerar kan arbetet som skolkurator upplevas som otryggt och icke givande. Enligt tidigare forskning och analysen av det empiriska material som insamlats betonas att en skolkurator förväntas besitta goda kunskaper i det psykosociala perspektivet vilket kan tillämpas i praktiken för att skapa förutsättningar för ett förebyggande samt hälsofrämjande arbete. På så sätt kan olika metoder utvecklas och tillämpas som gynnar skolan på gruppnivå. Om det psykosociala perspektivet däremot inte praktiskt tillämpas och anammas i arbetet kan det leda till ett åtgärdsarbete där problemet fortfarande kvarstår. Ett exempel på detta är om en kurator inte besitter kunskap gällande förebyggande arbete mot mobbning, kan denne inte samarbeta med andra yrkesverksamma och bidra med förslag på hur de ska gå tillväga på gruppnivå för att förebygga mobbning.
Majoriteten av de vetenskapliga artiklarna som använts i studien belyser betydelsen av att ha socialarbetare i skolan. Socialarbetare i svenska skolan betecknas som skolkuratorer och är en viktig del av skolans arbete för en tryggare skolmiljö. Isaksson & Larsson (2017) beskriver hur lärare efter andra världskriget utvecklade en rollkonflikt i sin profession. Lärare kunde inte hantera arbetet med att främja elevers hälsa samtidigt som de undervisade. Det uppstod dilemman kring hur en lärare till exempel betygsätter en elev med betyget U och sedan försöker få eleven att må bra. De hamnar i en konflikt med elever och behöver arbeta på olika
fronter i samband med att försöka undervisa dem. Socialarbetare i skolan bidrog till en förändring för både lärare och organisationen generellt, vilket även tyder på att skolkuratorer har en viktig roll inom skolväsendet. På samhällsnivå visar det på att skolor är i behov av att ha ett starkt elevhälsoteam. Elevhälsoteamet bidrar med sina kunskaper och framför olika insatser samt åtgärder som gynnar skolan, elever och yrkesverksamma. Systemteorin beskriver även att skolor behöver ett fungerande system för att uppnå en möjlig förändring (Payne, 2015). När denna möjlighet inte finns faller huvudsystemet (skolan) och lärare behöver inta olika roller enskilt utan ett samarbete med andra yrkesverksamma. På individnivå används skolkuratorn för att främja elevers hälsa. Detta görs genom det psykosociala perspektivet som skolkuratorer besitter. Det psykosociala perspektivet för elever innebär att de kan prata med skolkuratorn om olika problem som finns, genom motiverande samtal och få stöd i andra situationer. Till skillnad från en skolsköterska eller en studie- och yrkesvägledare har skolkuratorn i uppgift att främja elevernas välmående och få dem att känna sig delaktiga i skolväsendet. Detta kan kopplas till det teoretiska perspektivet
empowerment som syftar till att öka individens självkänsla och delaktighet. I detta scenario ska en skolkurator finnas där för elever i skolan som en hjälpande hand, till exempel
genomföra kartläggningar kring olika elevers beteenden och införandet av en trygg skolmiljö. När elever får vetskap om att skolkuratorn finns där och kan prata om allt möjligt ökar självkänslan (Askheim & Starrin, 2007).
7.2 Metoddiskussion
Det är inte möjligt att dra generaliserande slutsatser om att studiens resultat är representativt för skolkuratorer i Sverige då studien baseras på intervjuer med fem skolkuratorer från samma geografiska område. De fem respondenter som intervjuats
omfattar också mindre än hälften av den totala mängden skolkuratorer söder om Stockholm så inte heller med denna geografiska avgränsning är det möjligt att dra generaliserande slutsatser. Vad gäller studiens trovärdighet har det eftersträvats genom urvalet av
intervjupersoner (skolkuratorer) samt val av teorier. Intervjufrågorna utformades utifrån att vi läste in oss på ämnesområdet genom tidigare forskning och utifrån de teoretiska
utgångspunkterna. Uppsatsförfattarna har fått godkännande från handledare angående intervjuguiden. Respondenterna har också fått läsa transkriberingarna för ytterligare revideringar.
Respondenterna är mellan 25–31 år. Två av respondenterna har arbetat som skolkurator i mer än fyra år varav de andra arbetat mellan två och tre år. Trots skillnaden på
erfarenheterna av yrkesrollen fann vi likheter i hur de beskrev det förebyggande arbetet mot mobbning. Kvale och Brinkmann (2009) beskriver att tillförlitligheten inte behöver vara låg på grund av att få respondenter medverkat i en studie. Vad gäller studiens tillförlitlighet har vi varit transparanta genom en redogörelse för urval, analysprocess och tolkningar av
resultatet. Urvalet har valts utifrån de skolkuratorer som varit tillgängliga och velat medverka i studien. De tolkningar vi gjort av empirin har exemplifierats med citat, det vill säga
respondenternas egna ord. Den första empirinära tolkningen har sedan analyserats med hjälp av teoretiska utgångspunkter och tidigare forskning.
Det empiriska materialet ger en beskrivning av respondenternas egen erfarenhet vilket är en subjektiv känsla och inte objektiv. Kvale och Brinkmann (2009) nämner att ett urval behöver vara stort för att generalisera urvalet. I denna studie har vi fem intervjupersoner som berättar subjektivt om sina tankar och erfarenheter vilket inte går att generaliseras för alla
skolkuratorer. Utifrån den kvalitativa metoden syftar studien till att ge en fördjupad
förståelse hos läsarna kring skolkuratorns roll i det förebyggande arbetet mot mobbning för elever i kommunala grundskolor. Vi vill bidra med att ge skolkuratorernas synvinkel på hur de arbetar i förebyggande syfte.
Författarna valde att använda sig av en kvalitativ metod för att undersöka studiens syfte, att undersöka skolkuratorns roll i det förebyggande arbetet mot mobbning för elever i
kommunala grundskolor. Med hjälp av den kvalitativa metoden ville vi få svar på hur en skolkurator arbetar i det förebyggande arbetet mot mobbning genom kuratorernas egen erfarenhet. Utöver kuratorernas egen erfarenhet anser vi, med stöd av tidigare forskning och teorier, att det är viktigt att belysa ämnet mobbning och hur skolkuratorer kan arbetar för att förebygga det. Den kvalitativa metoden användes utifrån semistrukturerade intervjuer. Syftet med de semistrukturerade intervjuerna var att få en inblick i skolkuratorernas arbete i skolan samt det förebyggande arbetet mot mobbning. Fördelen med metoden är att respondenterna fick svara på frågorna fritt och presentera sitt arbete utifrån sitt eget perspektiv. Nackdelen med metoden var att en del frågor besvarades utifrån ett svar på en fråga vilket resulterat i att den tematiska analysen var problematisk att hitta i och med att de resterande frågor
besvarades redan. I och med att författarna utgått från ett bekvämlighets- och målinriktat urval kan resultatet av studien ha påverkats. Bekvämlighetsurvalet användes eftersom författarna och respondenterna bor söder om Stockholm. Resultatet hade kunnat se annorlunda ut om studien genomförts i en annan kommun.
Författarna har valt att utgå från den abduktiva processen för att med hjälp av det empiriska materialet samt teoretiska referensramar skapa en fördjupad förståelse för kuratorers roll i förbyggande arbete mot mobbning. Processen började när uppsatsförfattarna sökte
information i form av tidigare forskning och genom analys av det empiriska materialet. Vår förståelse för området utvecklades i mötet med intervjupersonernas berättelser om sitt arbete. Efter att uppsatsförfattarna läst transkriberingarna och tidigare forskning valdes teorier som bedömdes som användbara ut för studien. Teorivalet utvecklades således efter att det empiriska materialet och tidigare forskning samlats in genom att vi identifierade olika