Analys av investeringskalkyler

När det kommer till företagsekonomiska modeller används dessa väldigt lite på samtliga sjukhus vi har undersökt. En LCC-kalkyl för att få en helhetssyn på

företagsekonomiska kalkylen som utförs. Vad detta beror på kan förklaras av ett flertal faktorer, enligt teorin så har det kommit fram en del forskning till kalkyler som skulle kunna vara mycket applicerbara på offentlig sektor även om sjukhuset inte har något vinstmaximeringstänk. Grunden för att en verksamhet skall kunna överleva i långa loppet är trots allt att verksamheten åtminstone inte visar negativa resultat. I Örebro förklarar Hans-Olof att företagsekonomiska kalkyler lyser med sin frånvaro på grund av att företagsekonomi inte är offentlig sektors starkaste gren och det inte finns kompetens för att applicera de verktyg som utvecklats för tillverkande företag i sjukvårdsverksamheten.

Teorin visar dock att det är långt ifrån endast tillverkande företag som använder DCF modeller, payback och andra metoder. I dagens samhälle investerar tjänsteföretag lika hårt som tillverkande företag och företagsekonomiska kalkyler är väldigt vanligt förekommande även i tjänsteföretag. En stor anledning till att företagsekonomiska kalkyler inte används är att det inte finns något incitament att använda dem, som Lars på Karlstad centralsjukhus uttrycker det så finns det inget ägarperspektiv och ingen begär att få veta vad som fås för pengarna egentligen och utan incitament så blir det ingen utveckling av nya modeller som kan anpassas bättre till sjukvårdens målfunktion. I Falun menar Bernt att investeringar ofta är följden av beslut och satsningar tagna ur andra perspektiv än ren lönsamhet och därför finns kanske inte intresset att följa upp det ekonomiska utfallet.

Lars menar också att det inte går att sätta ett pris på sjukdom och att sjukhuset därför inte räknar på intäkter. Hälsoekonomiska modeller har dock utvecklats för att kunna göra just detta så det är egentligen inget bra argument även om det självfallet kan vara mycket svårt att bedöma till exempel vad en botad patient är värt i monetära termer. Sedan är dessa hälsoekonomiska modeller till största del anpassade till ett större samhällsperspektiv och man räknar på vad hela samhället kommer tjäna på en viss åtgärd. Detta gör att de är svåra att applicera på en viss investering där syftet är att undersöka vad den kommer innebära för positiva och negativa konsekvenser för sjukhuset som företag främst och dess patienter.

Utifrån hur forskningen har sett ut på senare år där forskare har försökt komma fram till nya modeller som kan appliceras bättre på offentlig sjukvård och som är utformade efter sjukvårdens målfunktion verkar det ändå som att Örebro är inne mer på rätt spår med deras arbetssätt och den HTA som Örebro använder sig av. Det känns som ett steg i rätt riktning där både

kostnader och hälsoekonomiska faktorer räknas på och sammanställs i ett underlag. I Karlstad verkar det vara mer inkonsekvent och den mallen de använder sig av verkar vara mer som en översiktsmall vilka saker som skall tas hänsyn till, sen är det oklart om dessa konsekvenser kalkyleras ytterligare så det kan läggas in i ett tydligt underlag eller om det mer bara är ett stöd till beslut där det kan utläsas vilka konsekvenser investeringen kommer att innebära.

Samtliga respondenter menar att det finns ett stort behov att utveckla nya modeller som är anpassade bättre för sjukvården på ett sätt där det företagsekonomiska tänket kombineras med det hälsoekonomiska.

Företagsekonomiska tänket som står mer för kostnadseffektivitet och hälsoekonomiska tänket som står mer för patientnytta. Då det görs väldigt lite utvärderingar om investeringar och det inte finns någonting som trycker på utvecklingen av investeringsprocessen i form av nya företag med ett vinstincitament som vill effektivisera investeringsprocessen ytterligare för att kunna göra sin verksamhet lönsam så är det nog troligt att det kommer dröja innan forskning inom framtagning av nya modeller kommer så långt att de kan börja appliceras på sjukhus. Som Joost beskriver arbetar TLV med framtagning av nya metoder för att beräkna nytta och andra hälsoekonomiska konsekvenser av olika medicintekniska investeringar just nu men som sagt så har inte arbetet kommit så långt att modeller har kunnat börja appliceras på sjukhus ute i Landstingen än.

Något mer som kan tala för att utvecklingen kan ta ett språng framåt är privatiseringen av sjukvården där privata aktiebolag gör entré på marknaden och dessa har ett ägarperspektiv och lönsamhetsmål på ett annat sätt. Än är privata aktörerna mestadels små vårdcentraler och vårdkliniker men finns det vinster att göra kommer det med största sannolikhet bli fler och fler privata aktörer på marknaden. Hans-Olof ser varken positivt eller negativt på privatiseringen och menar att det viktigaste är att det finns en kontrollfunktion som har koll på de nya aktörerna så de inte köper in skräp. Att vården är säker är det absolut viktigaste menar han och det får inte äventyras genom att nya aktörer kommer in och till exempel skall öka vinstmarginalen genom att tänja på kvaliteten.

Lars har inte heller någon åsikt om ifall privatiseringen är positiv eller negativ men han tror att aktörerna kan lära av varandras arbetssätt på sikt. Att offentliga vården skulle smittas av lite av de privata aktörernas arbetssätt skulle kanske kunna vara positivt men än så länge märker varken Hans-Olof eller

Lars av någon skillnad i hur arbetet med investeringsprocessen fungerar i den offentliga sektorn.

Joost ser inte heller något negativt med privatiseringen även om han ser det som vanskligt att man som privatperson kan ha en försäkring som innebär att patienten får vård mycket snabbare och att det finns företag som tjänar bra med pengar på att utföra dessa ingrepp, men konstaterar att detta är en samhällsfråga som han ej kan styra över. Han tror också att offentliga och privata aktörer kan lära av varandra i långa loppet.

Bernt har ingen åsikt kring om privatiseringen är positiv eller negativ, det finns också väldigt få privata aktörer i området. Falu Lasarett supportar de privata aktörerna precis som Landstinget och brukar tipsa dem om vilken utrustning de rekommenderar.