Analys av resultatet från intervjuer med lärare

För att få en bild av hur det ser ut med undervisningen om ursprungsfolkens religioner och kulturer i skolan idag valde vi att intervjua tre lärare på olika skolor. Till en början hade vi en önskan om att få intervjua fler lärare men det visade sig att intresset var svalt. Det var betydligt svårare än vad vi trott att få lärare att ställa upp på intervju. Många av dem som vi pratade med bedrev ingen undervisning alls om ursprungsfolkens religioner och kulturer och såg därför ingen anledning att delta i studien. Vi anser dock att resultatet förmodligen inte skulle sett särskilt annorlunda ut om vi hade intervjuat fler lärare. De tre lärarna som är med i

31

vår studie tror vi representerar lärarkåren överlag. Givetvis tror vi också att det finns lärare som undervisar om ämnet på ett bra och utförligt sätt. Likheten för de tre lärarna och så som vi också tror att det ser ut på många andra skolor är att man berör ämnet men inte i någon större utsträckning. Varför berörs inte ämnet mer och oftare när man enkelt kan hitta belägg för detta i läroplanen och kursplanerna?

5.2.1 Förhållningssätt till läroplanen och kursplanen

Vi har på flera ställen i litteraturgenomgången visat på utdrag ur läroplanen och kursplanen som faktiskt motiverar en undervisning kring ursprungsfolkens religioner och kulturer. Därför är vi förvånade över hur lite undervisning som bedrivs om ämnet i skolan. Ett av skolans uppdrag är att bemöta främlingsfientlighet och intolerans med kunskap, öppen diskussion och aktiva insatser trots detta kan vi se tendenser på det motsatta. Våra intervjuade lärare tar i väldigt liten utsträckning upp ursprungsfolkens religioner och kulturer och när de gör det utgår de till stor del från vad som finns läroböckerna. Trots att de är medvetna om att materialet där är tunt. Även Hornborg, Liljefors Persson och Palmberg menar här att man som lärare då lätt ger en ensidig bild av ämnet. Vi anser att lärare som undervisar endast utifrån sådana ensidiga läroböcker måste ha svårt att uppfylla skolans uppdrag kring att motverka fördomar mot minoritetsgrupper.

Under våra intervjuer fick de tre lärarna besvara hur de tolkar kursplanen och motivera varför de tar eller inte tar upp ursprungsfolkens religioner och kulturer. Anders på Apelsinskolan och Birgitta på Bananskolan var överens om att kursplanen är väldigt tolkningsbar och öppen. De ansåg att det är en av lärarnas ständiga utmaning att koppla sin undervisning till just kursplanen. Dock menar de att man kan hitta stöd för undervisning om ursprungsfolkens religion och kulturer men det är återigen en tolkningsfråga. Christian på Clementinskolan tycker att det står väldigt tydligt i läroplanen och kursplanen att man ska föra en undervisning om ursprungsfolkens religioner och kulturer och då framförallt samerna. Lärarens uppgift är att följa styrdokumenten men vad får det för konsekvenser för eleverna när varje lärare på varje skola tolkar kursplanerna individuellt? Vi tror att konsekvenser blir att elevernas kunskaper kan variera beroende på vilken lärare man haft. Hur ska man komma till rätta med det här? Är en lösning att göra kursplanerna mer specifika så att den så stora tolkningsmöjligheten försvinner? Personligen anser vi att det är positivt att kursplanen ser ut som den gör men det viktiga är då att skolorna och deras lärare runt om i landet för en genensam diskussion kring en del riktlinjer. Detta för att man ska kunna ge alla Sveriges

32

elever en jämbördig kunskap. Det ska inte behöva ha någon betydelse vilken skola man som elev går på.

5.2.2 Framställningen av ursprungsfolkens religioner och kulturer

Vi har genom vår litteraturgenomgång kunnat konstatera att bilderna som ges av ursprungsfolken ofta är omoderna och ensidiga. V.Y. Mudimbe menar i sin artikel ”Diskurs om makt och kunskap med de andra – marginalitet och koloniseringens struktur” att koloniseringen bara är en liten del av Afrikas historia men detta är något som får stort utrymme när Afrika behandlas i skolan. De tre intervjuade lärarna menar själva att ursprungsfolkens religioner och kulturer tas upp i samband med att man tar upp Afrika t.ex. i det avsnitt de kallar i-länder och u-länder. Vi anser att det är viktigt att man inte ger bilden av att ursprungsfolk endast är något som finns i u-länder eller i Afrika. Eleverna måste få ta del av flera olika ursprungsfolks religioner och kulturer från flera olika världsdelar för att visa på mångfalden.

Som vi tidigare nämnt kan läroböckerna lätt förstärka fördomar och oförståelse. Liljefors Persson menar att många läroböcker endast belyser ett ursprungsfolk och dessa får då representera alla ursprungsfolk på hela den aktuella kontinenten. Vi anser att det är mycket olyckligt att läroböckerna framställer ursprungsfolken på detta sätt eftersom de faktiskt skiljer sig åt i en del avseende. Istället bör man sträva efter att arbeta i ett jämförande perspektiv menar Palmberg. På så sätt kan man komma ifrån exotiseringen och genom att t.ex. jämföra Massajerna och Samerna gör man just detta. Anders på Apelsinskolan har arbetat på detta sätt vid ett flertal tillfällen. Han har låtit elever göra jämförande studier utifrån flera olika religioners skapelseberättelser. Detta gör han för att visa eleverna den mångfald som finns men också de likheter som många religioner har. Han menar dock att det blir enklast att ta upp ursprungsfolkens religioner och kulturer på detta sätt då materialet i övrigt är tunt. Detta är något som samtliga av våra tre intervjuade lärare är överens om. Vi anser att Anders arbetssätt kring ett jämförande perspektiv är bra då eleverna få en nyanserar bild. Dock bör undervisningen kring ursprungsfolkens religioner och kulturer inte stanna här utan det är viktigt med en fördjupning. Vi anser att Anders sätt är en bra utgångspunkt. Olov Dahlin menar i sin artikel ”Hur framställs etiska religioner i svenska läromedel” att man kan komma från exotiseringen genom att gå på djupet med enskilda etniska religioner. Vidare menar han att man kan låta eleverna reflektera kring likheter mellan ursprungsfolkens religioner och kulturer och deras egen livssyn. Dessa tankar kan vara bra att ha som utgångspunkt när man

33

som lärare ska undervisa kring ursprungsfolkens religioner och kulturer eftersom det bidrar till att man kan komma ifrån ett vi- och dem- tänkande. Om ämnet endast berörs kortfattat kan man fråga sig vad eleverna egentligen får för bild av ursprungsfolkens religioner och kulturer. Vi tror att många lärare berör detta ämnet ganska kortfattat just bara för att få med det i sin undervisning för att eleverna ska hört talas om detta.

Christan på Clementinskolan har vid ett tillfälle låtit eleverna bedriva fördjupnings arbeten kring valfri religion när intressent från eleverna sida har funnits. Vi tror att ett sådant fördjupningsarbete är en bra möjlighet för eleverna att skapa sig en djupare förståelse. Dock är det viktigt att elevernas arbeten följs upp för att man som lärare ska kunna bemöta eleverna frågor och tankar. På så sätt bidrar man till att minska fördomar och oförståelse. Christian själv anser att detta arbetssätt blev mindre lyckat än vad han från början tänkt sig då det var svårt för både han och eleverna att finna material. Vi anser att man som lärare till en början får varar beredd på att själv söka efter litteratur och material kring ett arbetsområde om ursprungsfolkens religioner och kulturer. Detta för att man ska kunna ge en nyanserad och uppdaterad bild utav ämnet. Det finns väsentlig litteratur för lärarna att läsa för att kunna fördjupa sig inför ett sådant arbetsområde. Dessutom ger både Hornborg och Liljefors Persson exempel på filmer som man kan använda i undervisningssammanhang. Vi tycker dock att det är viktigt att poängtera vikten av en filmanalys i samband med visningen för att undvika fördomar och oförståelse. Hornborg ger också exempel på lättlästa artiklar som eleverna själva kan läsa.

Vid vår intervju med Christian på Clementinskolan berättade han att skolan vid ett tillfälle fått besök av en aborigin. Han kom till skolan berättade sin och sitt folks historia. Även dans- och musikinslag fanns med vid besöket. Vi tycker att detta är ett utmärkt sätt att låta eleverna få ta del av andra religioner och kulturer. Det är i mötet med andra människor man lär sig och får möjligheten att utvecklas. Det är dock viktigt att vid ett sådant tillfälle skapa en vidare diskussion med eleverna för att inte göra inslaget till något alltför spännande och exotiskt. Det är lätt att ett sådant inslag blir en ”rolig dag” utan större djup och mening. Både förarbetet och efterarbetet är viktigt vid ett sådant besök, som egentligen borde föra med sig mycket intressant och nyttigt för eleverna.

I vår definition skriver vi om de olika begreppen som används på ursprungsfolken. Varje begrepp för med sig olika fördomar och vi anser att det är viktigt att vara medveten om detta.

34

Då FN valt att använda sig utav begreppet ursprungsfolk menar vi att detta är den term man också bör använda i skolan och i läroböcker. Så är dock inte fallet. Många läroböcker använder gamla och förlegade termer som ger en skev bild av verkligheten. Resultatet från våra intervjuer med lärarna visar på att man i skolan använder olika termer för att benämna ursprungsfolken. Anders på Apelsinskolan har valt att benämna ursprungsfolken som de skriftlösa religionerna under sin undervisning och Birgitta på Bananskolan har valt begreppet naturfolk. Christan på Clementinskolan är den enda som valt att använda sig av begreppet ursprungsfolk. Vi kan dock inte förklara eller motivera varför de valt den ena eller andra benämningen då vi ej ställde någon följdfråga kring detta under våra intervjuer. Anledningen till att vi inte gjorde det beror på att vi inte fann det lämpligt. Då vi ansåg att det fanns en risk för att våra respondenter skulle kunna ta illa vid sig. I efterhand anser vi att det vore intressant för vår studie att låta respondenterna motivera och förklara sitt val av begrepp. Vår teori är att lärare väljer det begrepp som används i den lärobok de har tillgång till.