I denna del av undersökningen kommer jag att analysera tre filmhandledningar som publicerats av Svenska Filminstitutet år 2017. Först intar jag ett teorineutralt förhållningssätt till texten som ämnar få fatt på handledningens uppbyggnad och struktur för att ge en översiktsbild. Sedan analyserar jag handledningen men hjälp av analysfrågor och de teorier och den tidigare forskning som tagits upp i tidigare kapitel.
5.2.1 Måste gitt – Handledningens uppbyggnad
Filmhandledningen Måste gitt tar sig an den svenska filmen med samma namn från 2017 och ligger under tema: Värdegrund, Samhälle & politik, Kulturmöten/ kulturkrockar, Övrigt och är rekommenderad för Åk 7 upp till gymnasiet.
Handledningen består av sex sidor och åtta rubriker. Under den första rubriken ”Rek för åk 7 – gymnasiet” följer en kort beskrivning av filmens handling, vilket följs av en kortfattad motivering till filmen som utgångspunkt för olika samtalsämnen. Andra rubriken ”Filmen och läroplanen” består av ett stycke där exempel ges på hur olika fokusområden kan appliceras inom skolämnen utifrån filmen. Under rubriken ”Handling” redogörs handlingen i filmen genom att kronologiskt beskriva vad som sker i vissa utvalda scener.
Resterande fem rubriker betecknar olika teman som handledningen delats in i och arbetar utifrån. Under första temarubriken ”Tema: Samma stad, skilda världar” behandlas teman Kulturmöten/kulturkrockar, Samhälle och politik, och Värdegrund genom frågor och diskussionsämnen kring gestaltningen av karaktärer och miljöer, samt redogör för fakta om segregation och samhällsskikt följt av verklighetsförankrade frågeställningar. Därefter kommer ”Tema: Språk som humor och makt” som tar sig an filmen i ett språksociologiskt perspektiv genom diskussioner och frågor kopplat till dialogen i filmen, vilket verkar innefatta samma övergripande teman; Kulturmöten/kulturkrockar, Samhälle och politik, och Värdegrund. ”Tema: Förorten på film” tar sig även an föregående teman genom frågor och diskussionsämnen kring mediebilder. ”Tema: Mansroller och kvinnoroller” ämnar ställa filmen i ett genusperspektiv delvis genom Bechdeltestet (som är en metod för att mäta framställningen av kvinnor i film), vilket följs av ”Tema: Skapandet som utväg” som fokuserar på vikten av att hitta en form för uttryck. Strukturen byggs upp av dessa teman, vars innehåll består av en fördelning mellan beskrivningar, frågor och diskussionsämnen.
5.2.2 Måste gitt – De filmspecifika i skuggan av samhällsaktuella teman
Under rubriken ”Filmen och läroplanen” framgår det att filmens användningsområden passar sig för grundämnena Svenska och SO, likväl de estetiska ämnena Bild och Musik. Motiveringen till användningen inom de estetiska ämnena lyder: ”Inom estetiska ämnen kan en prova på att, precis som filmens huvudperson Metin, gestalta sina tankar och känslor eller skapa en epilog till filmen”. Förslaget ovan syftar till filmen och filmhandledningen som resurs i pedagogiska sammanhang där elevers egna skapande står i fokus. Vidare kan denna utgångspunkt relatera till att främja den kreativa kompetensen, då det berör den egna förmågan att skapa som Eriksson (2016) menar är en del av denna kompetens. Den tydligaste kopplingen handledningen verkar ha till den kreativa kompetensen är ett förslag på aktiviteter och frågor som presenteras under rubriken ”Tema: Skapandet som utväg”:
Skriv/rita/filma en epilog till Måste gitt som berättar vad Metin gör om några år. Hitta på fritt eller låt dig inspireras av de här frågorna: Kommer Metin att uppfylla allt hans pappa sade att en människa bör? Fortsätter han att skriva? Bor han kvar Jordbro? Har han partner? Jobb? Är han fortfarande kriminell? Pratar han likadant? Vilka umgås han med? Går han på scenskolan?
Ovanstående förslag sätter berättelsen i centrum, genom att fokusera på en eventuell inspiration som kan komma ur historien om huvudkaraktären Metin i filmen Måste gitt. I förslaget finns inget tydligt fokus på hur filmen skulle kunna inspirera genom dess formalistiska uttryck, vilket tyder på ett medieneutralt förhållningssätt, även genom att förslagen riktar sig till ett brett spann av estetiska uttryck: ”Skriv/rita/filma en epilog”. Förslagens ospecificerade natur gör dem alltså medieneutrala, vilket kan förmodas vara för att läraren eller pedagogen ska ha friheten att utforma ett lämpligt upplägg för deras elever och inriktning. Det går även att argumentera för att det breda spannet av förslag för estetiska uttryck vill göra anspråk på ”konstnärlig autenticitet”, som Kupferberg (2009, s.115) menar kan ske i det fria valet av uttrycksform. På så vis skulle förslaget kunna innefatta filmkunnighetens kreativa kompetens, men detta beroende av vilket uttryck eleven eller läraren väljer att använda.
Under rubriken ”Handling” förekommer en mening som beskriver filmens innehåll förankrat till filmens formalistiska grepp: ”Vi introduceras till Metins värld – familj, kompisar, småkriminell verksamhet – genom korta ihopklippta scener som åtföljs av Metins röst i voice-over”. Denna beskrivning behandlar hur filmen berättar vad. Voice-over nämns sex gånger i handledningen. Under rubriken ”Tema: Skapandet som utväg” diskuteras vocie-overn jämnsides huvudkaraktärens egna skapande och olika uttrycksformer. Det formuleras frågor
kring voice-overn, som kontextualiseras med andra ljudgestaltningar i filmen, vars syfte verkar vara att reflektera över hur huvudkaraktärens dialog skiljer sig i de olika gestaltningarna. Dessa reflektioner öppnar upp för tolkning av diegetiskt och icke-diegetiskt ljud. Hur olika ljud kan uppfattas blir tydligt filmspecifikt, och det knyter samtidigt samman form med innehåll genom att ställa frågor som ”Vad är det Metin berättar för oss via voice-over? Hur skiljer sig detta från hur han pratar i filmens ’verklighet’?”. Genom att behandla olika berättarkomponenter och dess anknytningar till varandra ses här en tydlig koppling till den kritiska kompetensen. Däremot följs inte beskrivningen ”korta ihopklippta scener” upp i filmhandledningen. Handledningen närmar sig emellertid filmklippning under ”Tema: Samma stad, skilda världar” med fokus på varför man valt att ha med vissa bilder i filmens handling. Vilket till viss del belyser tidsförskjutningar i filmen, eftersom det kan åskådliggöra hur en urvalsprocess lett till ett montage. Däremot står detta inte i fokus för frågorna, utan syftar snarare till en förståelse för hur budskapet bakom transportsträckorna pekar på klassskillnader mellan stad och förort.
Det förkommer ett antal kluster av frågor kring hur människor och miljöer skildras i filmen, som verkar motiveras som underlag för diskussioner som uppkommer under ”Tema: Samma stad, skilda världar”. Frågorna som underlag för denna tematiska diskussion verkar syfta till en förståelse för hur gestaltningen av människor och miljö påverkar hur de kan uppfattas. Utvecklingen av en sådan förståelse kan även kopplas till det Lindstrand kallar ”socialt förankrad kommunikationsprocess” (2019, s.154), och knyter även an till tolkning av det Monaco benämner som kulturella koder. Liknande processer kan även uttydas i undertexten av andra teman i handledningen. Under ”Tema: Förorten på film” problematiseras medierapporterings gestaltning i relation till filmen. Här knyts även filmens teman till verkliga scenarion genom exempel och kortare forskningsredogörelser, samtidigt som en kontexualisering uppmanas genom jämförelser av filmen med andra bilder av representation. Jämförelsen kan även göra anspråk på filmers konstruerande natur, som Lindstrand (2009) menar bidrar till ett ”kritiskt förhållningssätt” och kan således kopplas till den kritiska kompetensen. Även under ”Tema: Mansroller och kvinnoroller” uppkommer frågor om hur människor skildras, även här med stort fokus på kontextualisering. De perspektiv som verkar utgöra det kritiska granskandet av berättarkomponenter i dessa delar av handledningen är både mediespecifikt och medieneutralt, men tar inte fasta på det filmspecifika. Frågorna och diskussionsunderlagen fokuserar på både hur filmen berättar vad, som alla kan kopplas till den kritiska kompetensen men ses utifrån ett relativt medieneutralt förhållningssätt.
Resultatet av analysen tyder på att filmhandledning främst intar medieneutralt perpektiv med ett starkt fokus på innehåll och kontextualisering. Innehållet diskuteras utifrån teman, där
karaktär och miljö gestaltningar, vilket kopplar hur man kan berätta vad, främst genom sociala och kulturella koder. Vilket även knyts an till bland annat temat värdegrund. Det finns ett fokus på det egna skapandet, så som filmisk gestaltning, men detta förhåller sig i sin tur medieneutral genom att berättelsen i filmen centraliseras. De filmspecifika komponenter som behandlas är ljud, och till viss del tidsförskjutning. Ljud behandlas i form av en möjlighet till reflektion över diegetiskt och icke-diegetiskt ljudframställning i förhållande till vad som hörs, vilket kopplar ihop vad vi hör med hur vi hör det. Resultatet antyder att filmhandledningen till stor del tar fasta på samhällsaktuella teman i filmen snarare än det stilistiska grepp genom vilket historien berättas.
5.2.3 Your name – Handledningens uppbyggnad
Filmhandledningen Your name tar sig an den japanska animefilmen med samma namn från 2016 och ligger under tema: Värdegrund, Jämställdhet/Genus, Sagor och äventyr, Tonår/skola/sex och är rekommenderad för Åk 7-9.
Handledningen består av sex sidor samt sex rubriker. Under den första rubriken ”Rek för åk 7 – 9” följer en kort beskrivning av filmens handling, vilket följs av potentiella pedagogiska ingångar. Andra rubriken ”Filmen och läroplanen” består av ett stycke och en punktlista med exempel på olika aktiviteter och inriktningar, som kopplas till skolans läroämnen. Under rubriken ”Handling” beskrivs handlingen i filmen genom utvalda scener och övergripande förklaringar.
Resterande fyra rubriker utgör en indelning i kapitel. Under rubriken ”Parallella liv och parallellklippning som grepp” riktas fokus på att ta sig an filmens narrativa struktur och huvudkaraktärernas liv och förhållande till varandra. Det som formuleras under rubriken ”Drömmar i verkligheten och på film” tar sig an ett av filmens teman, som är drömmar, genom psykologiska och fysiska utgångspunkter, samt hur drömmar kan komma till uttryck i film. Med dessa utgångspunkter lyfts nattliga drömmar, framtidsdrömmar och drömmen om ett annat liv. Under rubriken ”Könsroller och jämställdhet” ställs filmens karaktärer och verkligheten utanför filmen i genusperspektiv och jämställdhet både på individ- och samhällelig nivå. Det som följer under den sista rubriken ”Realism, fantastik och ödet” är olika perspektiv på verklighet och olika anspråk på verklighet, delvis genom filmens estetik och traditioner. Detta följs av olika perspektiv på livsöden och egna handlingsutrymmen. Alla dessa ”kapitel” innehåller och byggs upp av en blandning av beskrivningar, exempel, förklaringar, frågor och diskussionsämnen.
5.2.4 Your name – Medieneutrala och mediespecifika perspektiv i balans
Filmhandledningens användningsområde formuleras inledningsvis på första sidan under rubriken ”Rek för åk 7 – 9” där det står följande: ”En fantastisk historia som manar till samtal om klippteknik och drömmar, jämställdhet och ödestro”. Detta följs av rubriken ”Filmen och läroplanen” där det framgår att filmens användningsområde är brett men att det är särskilt intressant för ämnen som Svenska, Bild och SO. Nedanför detta listas fem förslag på hur man kan ta sig an filmen, där ett av förslagen lyder: ”Genom att teckna i mangastil och/eller göra filmanalys utvecklas elevernas förmåga att uttrycka sig genom respektive tolka olika bildstilar”. Förslaget består av två delar – det ena, ’teckna’, refererar till det egna skapandet och kan kopplas till den kreativa kompetensen, och ’filmanalys’ som verkar ämna utveckla den kritiska kompetensen. Gränsen mellan dessa överlappas och blir tämligen vag, vilket möjligen tyder på att den kritiska- och kreativa kompetensen kan gå i linje med varandra. Båda dessa delar ter sig måttligt filmspecifikt på så vis att ’bildstilar’ är det centrala både i tolkningen och det egna uttrycket.
Det som i filmhandledningen verkar referera till tolkningen av ”olika bildstilar” ligger under rubriken ”Realism, fantastik och ödet”. Detta inleds med en kort beskrivning av Japans filmhistoria med fokus på anime och produktionsbolaget Studio Ghibli, vilket även ger ett filmhistoriskt perspektiv, som ingår i den kulturella kompetensen enligt Eriksson (2016). Efter denna beskrivning följer en lång rad frågor som angriper såväl design som innehåll och tänkt målgrupp, och som utgår ifrån en jämförelse mellan amerikanskt producerad animerad film och japansk animefilm.
Vad skiljer Your Name från en klassisk animerad Disney/Pixarfilm? Finns inslag som skulle vara otänkbara i en Disney/Pixarfilm? Finns inslag som tvärtom kan ha inspirerats av en Disney/Pixarfilm? Tänk både på filmens innehåll (vad filmen handlar om), dess estetik (hur den ser ut och låter) och dess målgrupp (vilka den vänder sig till).
Frågorna verkar syfta till att urskilja olika animerade stilgrepp och hur de relaterar till innehåll och målgrupp inom olika filmtraditioner. De tre olika perspektiven ger jämbördig vikt åt innehåll, form och målgrupp. Detta följs av en kort förklaring av filmens olika verklighetsanspråk genom estetik. Efter förklaringen följer frågorna nedan.
• Ge exempel på vardagsrealistiska detaljer i Your Name!
• Vilken effekt får blandningen av realism och fantastik? Hur påverkar den vår upplevelse av filmen? Gör t ex de realistiska inslagen att vi lättare accepterar de fantastiska – eller kan det vara precis tvärtom?
Det som frågorna ovan verkar fokusera på är ett urskiljande av olika verklighetsanspråk i relation till de estetiska stilgreppen. Granskandet har ett högst estetiskt och tekniskt fokus, men tar även åskådarens upplevelse i beaktande. Fokus läggs också på hur något kan gestaltas genom formalistiska estetikgrepp, samt hur det relaterar till verklighetsanspråk och hur de i sin tur kan upplevas, vilket blir mediespecifikt och knyter an till den kritiska kompetensen på flera plan.
Under rubriken ”Drömmar i verkligheten och på film” förklaras att ”drömmar är ett ganska vanligt inslag på film”, vilket följs av en mening om möjligheterna till att kunna urskilja filmens verklighet och drömsekvenser. Följande frågor kopplar an till ovanstående påstående: ”Ge exempel på filmer med inslag av drömmar. Vem är det som drömmer? Hur vet publiken att det är en dröm som skildras – används t ex särskilda bild- eller ljudeffekter som markerar att ’detta är en dröm’?”. Det finns här en tydlig balans mellan hur något berättar vad, och det läggs även fokus på utifrån vems perspektiv det berättas. Frågorna markerar specifikt ”bild- eller ljudeffekter” som är filmspecifika formalistiska berättarkomponenter, och kopplas an till den kritiska kompetensen genom tolkning av dessa berättarkomponenter.
Under rubriken ”Handling” beskrivs filmens inledning både genom hur och vad som berättas: ”Filmen inleds med parallellklippning mellan två ungdomar där de var och en berättar om sina konstiga drömmar som de bär med sig förnimmelser och halva minnen av”. Parallellklippning refererar till hur den narrativa strukturen byggts upp genom växelklippning, vilket i hög grad är en berättarteknik som är specifikt för film. Begreppet parallellklippning får även en beskrivning längre fram i handledningen, samt en kort historiskt redogörelse, vilket bidrar till både till den kulturella- och kritiska kompetensen. Detta sätts även i kontext till innehållet i filmen genom beskrivningen: ”Genom att perspektivet växlar mellan Mitsuhu och Taki får vi känslan av att de lever sina liv parallellt med varandra och att de olika skeendena pågår samtidigt”. Här förklaras hur parallellklippning påverkar upplevelsen och tolkningen av berättelsen, som även synliggör betydelsen av hur något berättar vad. Detta följs vidare upp genom direkta frågor kring parallellklippningens funktion, användning och skaparnas val. Handledningen ger också förslag på en övning där eleverna uppmanas rita två tidslinjer med berättelserna och sedan lägga ihop händelserna så som de uppenbarar sig i filmen. Övningen verkar ämna synliggöra klippningen, men även filmens egen logik. I handlingsbeskrivningen nämns även användningen av montage, som i denna mening refererar till hur man i filmen
klipper mellan minne och nutid. Handledningen nämner även tidsförskjutningar i koppling till parallellklippningen.
Under rubriken ”Könsroller och jämställdhet” tar handledningen upp frågor om hur någon kan representeras utifrån ett genusperspektiv, men även utifrån ett stad/land perspektiv. Frågor som ”På vilka sätt är Mitsuhu traditionellt ”tjejig” med följdförklaring ”Tänk exempelvis på hur hon klär sig och fixar håret, hur hon förhåller sig till skolan, hemmet och kompisarna samt hur hon pratar och rör sig” berör representation. Liknande frågor ställs för karaktären Taki som är pojke i filmen. Dessa knyts även an till verklighetsförankrade frågor och fakta om jämställdhet i Sverige. Detta är ett medieneutralt perspektiv med fokus på vad kulturella koder och vad olika berättarkomponenter representerar, som är en del av den kritiska kompetensen.
Resultatet av analysen pekar på att filmhandledningen intar både medieneutrala och mediespecifika perspektiv. Inom perspektiven kan både de kulturella- och kritiska kompetenserna uttydas. Det formalistiska komponenterna som handledningen behandlar är klippning kopplat till tids- och platsförskjutningar men även filmens narrativa struktur som sådan, samt verklighetsanspråk kopplat till estetisk stil och audiovisuella effekter. Handledningen som helhet balanserar filmens innehåll och form, genom ett fördelat fokus mellan hur något berättas genom filmspecifika berättarkomponenter och vad det är som berättas. Vilket i handledningen sammanfogas med varandra för att ge en övergripande bild av hur de tillsammans formar helheten.
5.2.5 Mikro och Gasolin – Handledningens uppbyggnad
Filmhandledningen Mikro och Gasolin tar sig an den franska spelfilmen Microbe & Gasoline (2015) och ligger under tema: Mobbning, Sagor och äventyr, Naturvetenskap, Tonår / skola / sex och är rekommenderad för Åk 6-9.
Filmhandledningen består av fyra sidor och sex rubriker. Texten är indelad i rubriker och under varje rubrik byggs texten upp av beskrivningar, exempel, förklaringar, frågor och diskussionsämnen. Under rubriken ”Rek för åk 6-9” på handledningens första sida beskrivs handlingen i grova drag, vilket följs upp under rubriken ”Handling” där filmens berättelse beskrivs utförligt. Under rubriken ”Gå mot strömmen” diskuteras sociala normer och värderingar genom att knyta an filmens berättelse med verklighetsförankrade frågor. Under rubriken ”Genus och maskulinitet” beskrivs filmens huvudkaraktär och biroller utifrån ett genusperspektiv som följs av verklighetsförankrade frågor kring förväntningar och fördomar. Under rubriken ”På väg in i vuxenvärlden” tas en av filmens genrer upp som diskussionsunderlag för teman som identitet och relationen mellan vuxna och ungdomar.
genreuttryck. Under rubriken ”Minoritetsgrupper och utanförskap” öppnas diskussioner upp kring utanförskap och minoritetsgrupper. Det framgår att denna filmhandledning är skapad i samarbete med Barn- och ungdomsfestivalen BUFF i Malmö, i samband med att filmen Microbe & Gasoline turnerade på festivalen år 2016.
5.2.6 Mikro och Gasolin – Ungdomen och medieneutralt perspektiv på genre
Kännedom om olika genreuttryck ingår enligt Eriksson (2016), i den kulturella kompetensen. I filmhandledningen diskuteras genre och genre-uttryck under rubrikerna ”På väg in i vuxenvärlden” samt ”Vänskap och känsla att tillhöra ett sammanhang”. Inledningsvis förklaras centrala drag för (film- och litteratur) genren ”Coming of age” och förknippar sedan dessa egenskaper med filmens handling. Efter detta följer verklighetsförankrade frågor kring identitet och vuxna i relation till ungdomar. Av de elva frågor som följer knyter tre av dem an till hur någonting representeras i filmen: ”Hur var de vuxna i filmen? Verkar det som att Mikro och Gasolins föräldrar förstår sina barn och deras behov? På vilket sätt beskrivs deras relation i filmen?”. Dessa tre breda frågor centraliserar uppfattningen eleverna kan ha fått om huvudkaraktärernas relation till sina föräldrar. Den första och sista frågan är relativt vaga, och skulle kunna innefatta såväl uppfattning utifrån huvudkaraktärernas föräldrars dialog, som på vilket vis de representeras eller avbildas, kanske främst genom den sista frågan som undrar ”På vilket sätt beskrivs [...]”, vilket således kan ses tillhöra den kritiska kompetensen. Genre tas även upp under nästkommande rubrik där filmens innehåll och tempo sätts i kontrast till varandra:
Filmen är en fartfylld berättelse där det ena äventyret avlöser det andra. Vid en första anblick kan vi betrakta filmen som en äventyrsberättelse, men efter hand blir det allt tydligare att pojkarnas vänskap och deras relation till varandra är det mest framträdande.
Detta följs av frågor om filmens berättelse men även frågor specifik om genre: ”Vilka olika