England et al. (2011) har påpekat att kvinnliga karaktärer ofta framställs som svaga. Även de kvinnliga karaktärerna i denna studie framställs som svaga och/eller döende betydligt oftare än männen. Även om det förekommer att de manliga karaktärerna framställs som svaga och/eller döende är det inte i lika stor utsträckning som de kvinnliga karaktärerna. Detta resultat kan signalera att det kvinnliga könet är mer utsatt och inte har lika stor makt och kontroll över sin egen person. Detta kan indikera att mannen är det starkare könet som besitter mest makt, vilket kan bidra till att stereotypa patriarkala könsroller upprätthålls. Att det även anses vara typiskt kvinnligt att visa känslor (England et al., 2011) kan vara en annan anledning till att Disney inte framställer de manliga karaktärerna som svaga.
Mönstret gällande passivitet upprepar sig även vid transporter. Detta då studien visar att de kvinnliga karaktärerna sällan styr transportmedlet vid de tillfällen de transporteras, både när de är med eller utan de manliga karaktärerna. De kan därför uppfattas som passiva. England et al. (2011) menar att män ofta framställs som ledande. Då karaktärerna transporteras tillsammans, är det mest vanligt förekommande att det är den manliga karaktären som för fordonet och kan därmed antas inta en ledande roll. Detta kan signalera att de kvinnliga karaktärerna framställs som passiva och okunniga. De kvinnliga karaktärerna kan även uppfattas som mindre självständiga och i behov av männen för att kunna förflytta sig. Tidigare forskare har diskuterat kring att de stereotypa könsrollerna bleknat med tiden samt att män och kvinnor i de senare filmerna framställs mer könsneutralt. Utifrån detta resultat kan det antas vara mannen som har ledarrollen i förhållandet. Att kvinnor då framställs som passiva kan vara starkt kopplat till stereotypa könsroller där kvinnan vedertaget ska bli ledd av mannen. Att kvinnan inte kan ta kommandot över en så vardaglig syssla som att transportera fordonet, då både mannen och kvinnan ska färdas, kan innebära att kvinnan framställs som oförmögen till att ta ledande initiativ.
Studien visar flertalet tecken på att stereotypa beteenden fortfarande förekommer i Disneys animerade filmer. Kvinnor målas ofta upp som offer som blir dåligt behandlade eller fysiskt skadade (Rönnberg, 1999). Resultatet för denna studie visar att samtliga kvinnliga karaktärer blir utsatta för våld. De gånger kvinnorna är med männen blir de utsatta för våld mer frekvent än när de är utan dem. Därmed kan det förmedla en bild av att kvinnan ikläs en starkare offerroll när hon är med mannen. Dock får detta resultat en annan innebörd i förhållande till
kan detta innebära att offerrollen snarare är en stereotypt manlig framställning än en kvinnlig sådan, vilket kan antas falsifiera Rönnbergs teori. Att män framställs som mer utsatta för våld kan signalera att de har en tydligare offerroll. Sett ur ett annat perspektiv kan det istället framställa män som tåligare.
Luther och Legg (2010) har kommit fram till att män står för över 75 % av alla fysiskt aggressiva handlingar som sker i amerikanska barnkanaler. Även Junn (1997) menar att män ofta framställs som våldsamma karaktärer. Resultatet från denna studie visar att de manliga karaktärerna utsätter andra för våld mer än vad de kvinnliga karaktärerna gör när de är utan varandra. När karaktärerna istället är med varandra skiljer sig dock frekvensen med enbart en enhet, således är de kvinnliga karaktärerna mest våldsamma. Författarna till denna studie tycker därför det är intressant att männen framställs som lugnare och inte lika stereotypt manliga när de är med de kvinnliga karaktärerna, till skillnad från när de är utan varandra. Kvinnan kan således tyckas bli mer irrationell och anta ett mer manligt karaktärsdrag när hon är med mannen. En annan syn på detta kan vara att kvinnorna målas upp som mer starka och självständiga. Det kan diskuteras kring om detta är ett sätt för filmskaparna att skapa en spänning i filmen, alternativt söka omvända en stereotyp framställning.
Ytterligare ett intressant resultat från studien visar att de kvinnliga karaktärerna i samtliga filmer är våldsamma mot männen. Att mannen istället är våldsam mot kvinnan sker enbart en gång i en film. Detta kan vara intressant då det kan antas innebära att det är fegt och oetiskt att slå en kvinna då det finns strukturella skillnader på hur våld mot kvinnor gentemot våld mot män uppfattas. Att män ska vara starka och tåla mer kan antas vara en norm Disney bidrar till att förstärka.
I Disneys animerade filmer framställs ofta kvinnliga karaktärer som känslomässiga, detta enligt flertalet forskare som exempelvis England et al. (2011) och Do Rozario (2004). Att kvinnor är känsliga är något som stämmer överens med denna studies resultat då kvinnorna ofta visar känslor genom att skratta, gråta och skrika. I samtliga av filmerna skrattar de kvinnliga karaktärerna vid fler tillfällen än de manliga karaktärerna. Karaktärerna skrattar enbart tillsammans en gång i tre av filmerna. Detta kan anses ge en orealistisk bild av att en relation inte innehåller skratt och glädje. En kärleksrelation utan skratt är inget som författarna anser hade stämt överens med verklighetens bild av ett lyckligt förhållande. De kvinnliga karaktärerna skriker mer frekvent än de manliga karaktärerna, både när gäller av
lycka och/eller glädje samt av chock och/eller rädsla. Detta kan signalera att kvinnorna är lyckligare och gladare och/eller att de är mer benägna att tydligt visa sina känslor. Vad som är kan antas vara intressant är att de kvinnliga karaktärerna gråter flertalet gånger i samtliga filmer, medan de manliga karaktärerna aldrig gör det. Ur resultatet är det svårt att avgöra om det finns några indikationer på att de kvinnliga karaktärerna skulle visa känslor mer eller mindre beroende på om hon är med eller utan mannen.
Att de manliga karaktärerna inte visar sina känslor, varken då de är med eller utan de kvinnliga karaktärerna, kan bero på att det kan anses vara typiskt kvinnligt att visa känslor. Förmåga att visa och uttrycka känslor kan ses som en positiv egenskap då känslor är något mänskligt som är en stor del av livet. Vad författarna tycker är intressant är inte enbart att kvinnorna visar mer känslor, utan att männen visar mindre. Att männen inte visar känslor lika frekvent kan bidra till en bild av att mannen bör upprätthålla sitt machoideal för att inte ses som vek. Att barn i tidig ålder får lära sig att personer av det manliga könet inte är berättigade att visa känslor i samma utsträckning som det kvinnliga könet kan bidra till en missvisande verklighetsuppfattning.
Att kvinnan måste räddas av en man i Disneys filmer är något Zipes (1997) studerat närmare. Flertalet tidigare forskare har diskuterat huruvida räddningsbeteende skulle vara något typiskt manligt. England et al. (2011) påpekar dock att detta inte stämmer överens med deras resultat. Av de undersökta filmerna är det enbart i The Princess and the Frog som mannen räddar kvinnan och då ifrån knipor. Kvinnorna å andra sidan, räddar männen betydligt oftare. Att de kvinnliga karaktärerna räddar männen förekommer i samtliga filmer förutom Atlantis. I
Tangled och Frozen räddar båda kvinnorna männen från döden vid minst ett tillfälle. Därmed
kan det anses vara relativt tydligt att mannen är beroende av kvinnan för överlevnad. Resultaten för denna studie ligger därmed i enlighet med England et al. (2011) och Rönnberg (1999). Detta kan innebära att de kvinnliga karaktärerna återigen framställs som hjälpsamma och omhändertagande. Att det ska vara naturligt för kvinnor att rädda sina män och alltid finnas till hands kan således vara en bild som förmedlas genom Disneys animerade filmer.
Forskare menar att Disney framställer karaktärer enligt stereotypa könsroller. Något som anses vara typiskt manligt är att vara atletiskt och fysiskt stark (England et al., 2011). När de manliga karaktärerna är tillsammans med de kvinnliga karaktärerna klättrar de i samtliga
stark. Detta mönster stämmer dock inte överens då männen är utan kvinnorna, vilket kan antyda att könsrollen förstärks när männen sedan är med de kvinnliga karaktärerna. Att männen är mer atletiska kan bero på att de måste visa styrka gentemot kvinnan för att förstärka sin manliga roll. Anledningen till detta kan antas vara att en feminin kvinna dras till en maskulin man samt att motsatser dras till varandra, vilket är något som diskuterats av RFSU (2014).
Kvinnliga karaktärer tenderar istället att vara aktiva genom att dansa (Do Rozario, 2004). Detta antagande bekräftas av resultatet som visar att de kvinnliga karaktärerna dansar oftare än de manliga karaktärerna, både när de är med eller utan de manliga karaktärerna. Det kan diskuteras kring huruvida denna aktivitet är typiskt kvinnlig, särskilt med tanke på att kodinstruktionerna för denna variabel utgår från att karaktären dansar med någon annan. Traditionellt sett utförs ofta en dans mellan en man och en kvinna, trots detta är det kvinnorna som dansar mer än männen. Författarna av denna studie är således förvånande av de tydliga skillnaderna mellan könen gällande denna variabel. Då resultatet visar såpass markanta skillnader mellan kvinnorna och männen kan det tyda på att dans är en stereotypt kvinnlig aktivitet. Att det i så fall skulle vara ett feminint attribut kan även förklara varför männen i detta fall dansar mindre. Samma mönster visar sig även gällande sång. Denna aktivitet sker betydligt fler gånger av de kvinnliga karaktärerna både då de är med och utan den manliga karaktären. Således kan även sång antas vara en typiskt kvinnlig aktivitet.
En annan stereotypt kvinnlig egenskap är att vara hjälpsam och omhändertagande (England et al., 2011). Av de karaktärer som innehar en magisk kraft är båda karaktärerna kvinnor som har förmåga att hela och läka. Att kvinnliga karaktärer ofta framställs som hjälpsamma och omhändertagande kan vara en förklaring till varför de båda kvinnorna har just helande krafter. Författarna anser att detta resultat kan signalera att kvinnor inte räcker till i naturligt mänsklig form, utan att de är i behov av ytterligare egenskaper för att kunna uppfattas som fulländade. Sett ur en annan synvinkel kan det även ge ett sken av att kvinnor innehar fler högt ansedda egenskaper vilket kan tyda på att kvinnor är mer värdefulla.
Manliga karaktärer tenderar att besitta intellektuella egenskaper. Att utföra något intellektuellt som att läsa är enligt England et al. (2011) en typiskt manlig aktivitet. Författarna till denna studie anser att läsa, att spela ett instrument eller att utföra något konstnärligt även kan klassas som en intellektuell aktivitet. Att männen läser förekommer i majoriteten av filmerna, dock är
det enbart i en film mannen läser betydligt fler gånger än kvinnan. Även när den manliga karaktären är med den kvinnliga karaktären läser han mer frekvent än henne. På det stora hela spelar de manliga karaktärerna ett instrument fler gånger än de kvinnliga karaktärerna. Det förekom enbart i en film att den manliga karaktären spelar ett instrument när han är med den kvinnliga karaktären. Ingen av männen utför dock något konstnärligt. Studiens resultat tyder inte på att frekvensen av att spela ett instrument eller att utföra något konstnärligt skulle skilja sig beroende på om mannen är med eller utan den kvinnliga karaktären. Att männen utför fler intellektuella aktiviteter kan antas ge ett sken av att män är den klokare och mer intellektuellt bildade parten i förhållandet och även påvisa en antydning till att Englands et al. (2011) antagande stämmer.
England et al. (2011) påstår att kvinnor ofta rättar till sitt yttre för att framstå som vackrare. Dock stämmer inte detta överens med denna studies resultat efter att ha mätt frekvensen av aktiviteter gällande skönhet och utseende. De kvinnliga karaktärerna rättar inte till sina kläder lika ofta som de manliga karaktärerna, varken när de är med eller utan sina respektive. I majoriteten av filmerna får tittaren inte se kvinnorna rätta till sina kläder en enda gång. Detta skulle kunna antas förmedla en bild av att kvinnan alltid ska vara perfekt, speciellt när hon är med mannen. Detta kan i sin tur leda till att flickor får lära sig att de alltid ska se vackra ut utan ansträngning, samtidigt som pojkar får en skev uppfattning om kvinnors utseende. Denna bild Disney producerar kan påverka kvinnors förhållande till sitt utseende negativt.
Resultatet av studien visar att kvinnorna på det stora hela har betydligt fler outfits än männen. I Atlantis har istället mannen fler outfits än kvinnan när de är utan varandra. Den kvinnliga karaktären i Atlantis har dock inte någon större frekvens gällande något variabelvärde då hon är utan mannen. Detta kan antas innebära att tittaren inte får träffa denna karaktär i någon större utsträckning då hon inte är med mannen, vilket kan förklara resultatet. Att majoriteten av de kvinnliga karaktärerna har fler outfits än männen kan stärka bilden av att kvinnor ska vara mer måna om sitt utseende. Att kvinnor ofta bör byta kläder kan ge indikationer på att kvinnor ständigt måste upprätthålla en renlighet och att ha en konstant medvetenhet om sin hygien. En annan innebörd kan vara att det signalerar att kvinnor behöver ha en större variation av kläder för att upprätthålla ett vacker yttre. Att fixa till sitt yttre genom att exempelvis sminka sig eller borsta håret kan ses som aktiviteter för att få sig själv att framstå som vackrare. Det sker endast en gång att en kvinna i de undersökta filmerna borstar håret,
tittaren aldrig får se processen bakom kvinnans vackra yttre, vilket kan ge en bild av att kvinnor alltid bör vara perfekta. Dessutom påvisar denna studie att kvinnan aldrig rättar till sitt yttre framför mannen, vilket kan stärka denna tes ytterligare. Manliga karaktärer avbildas vanligtvis inte som ytliga, dock menar Junn (1997) att de ofta rättar till sina kläder. Resultatet av denna studie visar att männen rättar till kläderna betydligt mer frekvent än kvinnorna. Det kan därmed antas vara acceptabelt att mannen inte alltid ser perfekt ut, detta till skillnad från kvinnan.
Tidigare studier visar att stereotypa könsroller även förekommer gällande handlingar som kan tänkas förekomma i en kärleksrelation, något som undersökts av Tanner et al. (2003) och Junn (1997). Denna studies resultat visar att det endast är den manliga karaktären som bär den kvinnliga karaktärerna, dock sker detta endast i två av filmerna. Det är även endast männen som lyfter och fångar kvinnorna och inte tvärtom. När det kommer till att hjälpa varandra upp är det återigen männen som hjälper kvinnorna upp flest gånger, även om kvinnorna någon gång i samtliga filmer hjälper männen upp. Att kvinnan ofta framställs som att vara i behov av hjälp (England et al., 2011) kan vara en anledning till varför de kvinnliga karaktärerna ofta får hjälp upp av de manliga karaktärerna. Författarna av denna studie menar att kvinnan därmed kan tyckas vara beroende av att mannen finns där då hon behöver hjälp. Det kan även antas vara så att det krävs viss fysik för att lyfta eller bära sin kvinna, och kan därmed vara en förklaring till resultatet. Att männen ska kunna lyfta och bära sin kvinna kan signalera att män bör vara starka och att kvinnor bör vara nätta och lätta.
Gällande beröring visar studien att det oftast är bikaraktären som tar flest initiativ till detta. I majoriteten av de undersökta filmerna är bikaraktären en man. Resultatet stämmer därmed till viss del överens med Junns (1997) antagande kring att män är mer benägna att ta initiativet till att hålla någons hand, vilket kan antas vara en form av beröring. Detta kan även antas signalera att det alltid är “den andra” som ska vara mest initiativrik, alternativt att det är mannen som bör vara det.
Enligt Junn (1997) är det även mannen som ska ta initiativet till kyssar. Sammanfattningsvis är det männen som tar flest initiativ till kyssar i de undersökta filmerna, vilket återigen stämmer väl överens med Junns (1997) resultat. När det gäller omfamningar är det istället de kvinnliga karaktärerna som tar flest initiativ. Detta kan antas bero på en stereotyp framställning av att kvinnor bör vara kärleksfulla mot andra, vilket diskuteras av England et
al. (2011). En omfamning behöver inte alltid vara annat än en vänskaplig gest, det kan därmed antas vara så att mannen är den som tar relationen till en ny nivå genom att initiera kyssen. Att en relation får sin främsta kraft genom en kyss diskuteras av Martin och Kazyak (2009). Enligt författarna kan således kyssen antas vara en viktig symbol för att kärleksrelationen ska träda i kraft. Att det är bikaraktären som tar flest initiativ kan därmed signalera till tittaren att hen bör vänta på att den andra parten tar initiativet till att påbörja kärleksförhållandet.
Att manliga och kvinnliga karaktärer ofta utför stereotypa handlingar och aktiviteter verkar inte alltid stämma överens med resultatet av denna studie. Ett tydligt exempel på detta är att vissa stereotypa handlingar tenderar att istället utföras av det motsatta könet då kvinnan och mannen är med varandra. Då den kvinnliga och manliga karaktären är med, respektive utan varandra, utför de mjuka och hårda hushållssysslor olika frekvent. När de kvinnliga karaktärerna är utan de manliga karaktärerna utför de fler mjuka hushållssysslor än vad männen gör. Männen utför istället fler hårda hushållssysslor när de är utan kvinnorna jämfört med vad kvinnorna gör när de är utan männen.
Då de båda karaktärerna istället är med varandra är det ombytta roller. När de är med varandra utför de kvinnliga karaktärerna fler hårda hushållssysslor än vad männen gör, medan männen istället utför fler mjuka hushållssysslor. Karaktärerna utför aldrig en mjuk eller hård hushållssyssla samtidigt. Det som kan anses vara intressant gällande detta resultat är att könsrollerna tycks förändras när karaktärerna är med varandra. Att rollerna förändras såpass markant kan vara ett sätt för Disney att försöka upprätthålla en mer neutral ton på rådande ideal. Det kan även antas vara ett sätt för dem att skapa spänning i handlingen och överraska tittaren.
Det finns flera variabler gällande vad de båda karaktärerna gör tillsammans som inte visar något tydligt och intressant resultat. Detta i sig anser författarna till denna studie är förundransvärt då det kan tyckas ge en orealistisk bild av att mannen och kvinnan väldigt sällan gör samma aktivitet tillsammans. Detta kan anses vara ett medvetet val från Disneys sida för att kunna skapa en dynamik och förstärka könsrollerna med stereotypa handlingar. Stereotypa könsbilder byggs bland annat upp på tankar om att motsatser dras till varandra, alltså att en feminin kvinna dras till en maskulin man (RFSU, 2014), vilket kan förstärka denna tes.
7 SLUTSATS
I detta kapitel besvaras studiens syfte och frågeställning.