Analys av värderingar, hierarkier och framställningssätt

I läroboken Liv i förändring (1995) har vi tolkat innehållet som att författarna menar att Europa har en mer avgörande roll när de gäller kriget. Europeiska länderna ingick i allianser med och mot varandra redan innan krigets utbrott medan utomeuropeiska länderna som till exempelvis Osmanska riket anslöt sig till någon av allianserna under kriget förlopp. Det finns en tydlig hierarki i hur författarna valt att förklara bakgrunden till krigets utbrott, där Europas länder startar och utvecklar hela kriget. Som vi skrivit ovan i kapitlet för teoretiska utgångspunkter, finns det teori kring detta, orientalism och eurocentrism som bland annat Edward Said (1979) har diskuterar. Detta innebär att västerlandet (Europa) hävdar sig överlägset de andra, de andra i detta fallet blir österlandet eller som vi nämner som utomeuropeiska länder (Said, 1979, 1– 2). Ett exempel där man kan se hierarkin från avsnittet är “Turkiet stödde Tyskland och Österrike-Ungern, de så kallade centralmakterna” och “Palestina och Irak hamnade under Storbritanniens styre och Syrien och Libanon under Frankrikes styre” (Melén & Sjöbeck, 1995, 53–55). I citaten kan vi se en tydlig hierarki. Det första citatet kan indikera att Osmanska riket (Turkiet) var en stark nation som valde att gå in på tyska sidan av kriget. Detta syns genom begrepp som även Britt Marie Berge nämner i sin undersökning. Begrepp som visar att det finns en hierarki mellan länderna kan varar begrepp som “stödde” och i andra citatet “hamnade under”. I dessa begreppen synliggörs det vilken roll olika länder har och vilka förhållande de har till varandra (Berge, 2011, 164) Studerar vi däremot det andra citatet har europeiska länderna en högre hierarkisk roll än vad österländska länderna har, österlandet hamnar under västerlandets styre. Man kan se som Berge också diskuterar en hierarki och värdering kring de utomeuropeiska länderna som en underordnad gentemot de starka maskulina europeiska länderna (Berge, 2011, 163). Detta kan i sin tur bero på maktrelation mellan europeiska och utomeuropeiska länder och inte i sin tur en synlig eurocentrism. Edward Said diskuterar också likt Berge att europeiska länderna ses som maskulina och starka medan utomeuropeiska länder

37

framställs som underordnade, feminina och därmed svagare än europeiska länder (Said, 1979, 6–8).

Författarnas värderingar och hierarkiska ordning mellan europeiska och utomeuropeiska länder är något som upprepas i flera av våra undersökta läroböcker. I Levande historia SOL2001 (1995) har författarna framställt det som att europeiska länderna värderas högre än utomeuropeiska länder och att de i stort sätt inte lyfter upp utomeuropeiska ländernas värde och betydelse för uppkomsten eller utvecklingen av kriget. Inom de europeiska länderna framhävs Storbritannien som det starkaste landet i boken och som bland annat lyfter upp Indien och deras underlägsna roll till moderlandet med att exempelvis att “från Indien kom tiotusentals soldater för att slåss på britternas sida” (Hildingson & Hildingson, 1997, 270, 277). Likväl som med Indien så har författarna valt att när de inbegriper de utomeuropeiska ländernas involvering i kriget som endast ett resultat av att de inblandade var kolonier och som svarade till “moderländerna” Storbritannien och Frankrike. Detta är i likhet med vad Edward Said har resonerat kring att utomeuropeiska länder endast nämns i förhållande med europeiska länder och inte har några egna individuella roller i kriget (Said, 1979, 6–8). Detta kan också bero på hur maktförhållandet såg ut under denna tiden, maktförhållande mellan europeiska och utomeuropeiska länder. I Levande historia SOL3000 (2001) har de europeiska länderna likväl som i den tidigare serien SOL2001 (1997) fått en överlägsen ställning när det gäller framställningen av första världskriget. De europeiska länderna benämns som starka och ledande. Utomeuropeiska länderna får ingen betydelse och deras påverkan på kriget nämns eller lyfts inte upp i boken förutom att det kom soldater från Europas kolonier och stred på fronterna i Europa samt att “Japan och Kina gick in i kriget mot Tyskland” (Hildingson & Hildingson, 2001, 463). Praktiskt taget där involveringen av utomeuropeiska länder lyfts mest, om även bristande, så var det inom underrubriken Krig jorden runt har författarna formulerat sig ord för ord likadant i serierna SOL2001 och SOL3000(Hildingson & Hildingson, 1997, 277; Hildingson & Hildingson, 2001, 463), så samma problem med att boken inte visar de utomeuropeiska ländernas individuella roller (Said, 1979, 6–8).

I läroboken So.S Historia ämnesbok Maxi (2010) däremot inkluderas knappt utomeuropeiska länder överhuvudtaget. Asien och Afrika nämns i form av att europeiska länder var osams om kolonierna de hade i dessa delar av världen (Ivansson & Tordai 2010, 271). Istället har författarna endast värderat europeiska länder, som de länder som haft en betydande och avgörande roll i första världskriget. USA är ett utomeuropeiskt land som värderas högt men

38

detta landet inkluderas i den europeiska kultursfären och räknas därför inte in som ett av de länderna som vi studerat ur ett utomeuropeiskt perspektiv.

Det vi istället kan se när vi studerat Utkik (2013) är att det skett eller börjat ske en tydlig förändring från de tidigare publicerade läroböckerna som vi har studerat. Europeiskt perspektiv får fortfarande en något högre prioritering i berättelserna men de markerar tydligt för utomeuropeiska länders betydelse i texten. Men till skillnad från tidigare läroböckerna så har det inte synts några tydliga hierarkier mellan europeiska och utomeuropeiska länder i Utkik (2013) då den inte visat någon tydlig skillnad av hierarkier mellan länderna. Men författarna markera att vissa länder har en mer avgörande roll i första världskriget som till exempel Osmanska riket för att nämna något utomeuropeiskt land som hade en mer betydande roll (Nilsson, Olofsson & Uppström, 2013, 195). Det finns även fördjupningsavsnitt där författarna utvecklar viss historia för att ge en tydligare kunskap och förståelse om olika historiska skeenden eller perspektiv. Här har författarna utvecklat sin redogörelse för utomeuropeiska ländernas perspektiv i kriget. Ett exempel handlar om folkmordet på armenier och assyrier i det Osmanska riket och hur folkmordet uppstod och vilken relation folkmordet hade till kriget (Nilsson, Olofsson & Uppström, 2013, 202).

När vi studerat Prio (2014) utifrån förhållandet av hierarkier mellan europeiska och utomeuropeiska länder kom vi fram till att Prio (2014) i likhet med Utkik (2013) har haft ett berättarsätt som lett till att man inte kan se någon direkt hierarkisk nedvärdering av utomeuropeiska länderna men att Prio (2014) skrivit något mer jämställt än i Utkik (2013). I Prio (2014) värderas flera utomeuropeiska länder som viktiga när det gäller att förstå varför kriget utvecklades som det gjorde och detta återkommer författarna till hela tiden igenom kapitlet. Bland annat visar Almgren et al. (2014) genom att uttrycka sig genom begrepp som att “Japan hade ingått i ett förbund med Storbritannien” (Almgren et al. 2014, 362). Detta kan också vara ett tecken på hur maktförhållandet såg ut under denna tiden. Det kan helt enkelt vara så att Europa hade en makt som inte utomeuropeiska länder hade och därför tillskrivs Europa som en dominant aktör i första världskriget. Ett annat exempel som författarna återkommande framställt som betydande utomeuropeiskt land för kriget var Osmanska riket. Osmanska riket var enligt Prio (2014) som ett starkt land, trots att det förlorat land på Balkan, som gick in som en väsentlig spelare i kriget på centralmakterna sida. Genom att ett utomeuropeiskt land öppnade upp en ny frontlinje mot Ryssland, vilket försatte även Ryssland i ett flerfrontskrig (Almgren et al. 2014, 363). Redan i början av kapitlet har författarna markerat vilken betydelse

39

och roll Osmanska riket hade i kriget detta gör författarna genom den bild som de lagt in som föreställer ledarna i centralmakternas allians, däribland Osmanska rikets Sultan Mehmet V (Almgren et al. 2014, 356). Även längre fram i kapitlet belyser författarna Osmanska riket, men också olika länder i Mellanöstern som betydande i kriget genom illustration genom en karta och text visas krigsfronter och olika truppers rörelser i bland annat Mellanöstern och Osmanska riket, mellan ottomaner, araber, britter, fransmän och ryssar (Almgren et al. 2014, 362–364).

När vi kommer till författarna av Historia Liv i förändring (1995) förklarar de inte varför utomeuropeiska länder gick med i kriget utan konstaterar bara att de gick med på någons sida. Exempel på detta är när Osmanska riket gick med i kriget; “Turkiet stödde Österrike-Ungern, de så kallade centralmakterna” (Melén & Sjöbeck, 1997, 53). Här använder sig författarna sig av begrepp som stödde som visar på att Europas länder var fria och hade en avgörande roll medan utomeuropeiska länder skulle stödja europeiska länder. I likhet med begrepp som Britt Marie Berge analyserat i sin undersökning som kan visa på en hierarki mellan kvinnor och män finns även här en hierarki mellan utomeuropeiska och europeiska länder (Berge, 2011, 164). Här konstateras de att Osmanska riket går med i kriget men texten går direkt vidare med att beskriva Italiens roll i kriget utan att ge läsaren någon förklaring till varför Osmanska riket gick med i kriget eller varför de ställde sig på just centralmakternas sida.

I likhet med Liv i förändring (1995) har författarna Lars och Kaj Hildingson (1997; 2001) framställt utomeuropeiska ländernas historiska roll i första världskriget på ett tydligt konstaterande framställningssätt. Innehållet om de utomeuropeiska ländernas roll i första världskriget har överlag en konstaterande historieframställning i flera av de tidigare böckerna som vi undersökt. Detta innebär enligt Ammerts analysmodell, att beskrivningen av den historiska händelsen blir bekräftande men den blir ryckt ur sitt sammanhang eftersom den inte är förklarande (Ammert, 2011b, 261). Författarna bekräftar att händelsen har hänt men förklarar inte varför den har hänt. Detta kan enligt Ammert (2011b) väcka frågor och funderingar hos läsaren, i vårt fall hos eleverna.

Exempel på hur författarna av Levande historia SOL2001/SOL3000 (1997; 2001) skrivit konstaterande om utomeuropeiska ländernas roll under kriget är hur “Japan och Kina gick in i kriget mot Tyskland” (Hildingson & Hildingson, 1997, 277). Meningen konstaterar fakta om

40

att två utomeuropeiska länder deltog i kriget men den ger ingen tydlig bild av hur länderna blivit inblandade i första världskriget.

I läroboken Levande historia SOL3000 (2001) konstaterar författarna att utomeuropeiska länder varit delaktiga i kriget men ingen vidare diskussion förs kring detta utan författarna fastslår bara att länderna var inblandade och inte ens det i somliga fall. Exempel på detta syns tydligt i avslutningsdelen om första världskriget där skriver de redan i första stycket om hur Tysklands, Österrike-Ungerns och Turkiets ledare störtats (Hildingson & Hildingson, 2001, 465). Först så förenklar författarna fakta på ett sätt som gör att de blir historiskt felaktigt att referera till Osmanska riket som Turkiet innan statsbildningen 1922. När författarna tar upp att sultanen av Osmanska riket störtats blir det ryckt från ingenstans då läsaren inte får reda på varför han störtats och dels för att Osmanska riket inte nämnts tidigare i kapitlet förutom i ett kort inslag om utvecklingen mot kriget. Här beskrivs det endast att Osmanska riket förlorat områden på Balkanhalvön, men inte varför, utan bara att det bildats nya länder och att dessa bidrog till kriget.

Mitt i den kronologiska ordningen av våra undersökta läroböcker kommer boken SO. S historia ämnesbok Maxi (2010). Tidigare bokserier har varit relativt kortfattade och konstaterande i deras framställningssätt av utomeuropeiska ländernas historia och inblandningen i kriget. I Maxi (2010) däremot finns det som tidigare nämns inga utomeuropeiska länder som är inkluderade i framställningen av första världskriget utöver USA. Därför är det svårt att beskriva hur framställningssättet är kring utomeuropeiska länder i boken.

Till skillnad från de tidigare utgivna läroböckerna har böckerna Utkik historia 7–9 (2013) och Prio historia 7–9 (2014) ett mer utvecklande förklarande framställningssätt för utomeuropeiska ländernas roll i första världskriget. Framställningssättet i till exempel Levande historia SOL2001 (1997) är i stort sett uteslutande konstaterande eftersom fakta rycks ur ett större sammanhang, så är det i Utkik (2013) mer överlag förklarande men med ett visst inslag av ett konstaterande framställningssätt. Exempel på en förklarande framställning finner vi i beskrivningen varför Osmanska riket ställde sig på den tyska alliansens sida då författaren motiverar deras val genom att skriva “Sultanen och hans regering hoppades att samarbetet med centralmakterna skulle leda till att de Osmanska riket fick hjälp mot Ryssland som man varit i krig med tidigare och som många turkar uppfattar som fiende” (Nilsson, Olofsson & Uppström, 2013, 201–202). Det förekommer även ett visst konstaterande framställningssätt som

41

exempelvis när de beskriver Japans roll i kriget. I boken skriver de att “den japanska regeringen ville ta över Tysklands kolonier i Kina och anslöt sig därför till ententen” men fortsätter med att skriva “efter korta strider lyckas de japanska stridskrafterna snart uppnå sina krigsmål”. Beskrivningen börjar som förklarande men slutar som konstaterande då de skriver att de lyckades uppnå sina mål men de beskriva och förklara inte varför och på vilket sätt de lyckades uppnå sina mål (Nilsson, Olofsson & Uppström, 2013, 202).

Som vi upplevt innehållet i kapitlet om första världskriget i Prio historia 7–9 (2014) är att de tar framställningssättet av utomeuropeisk historia ett steg längre än författarna till Utkik (2013) då de framställer utomeuropeiska länder på ett tydligare och mer utvecklat framställningssätt än i de tidigare läroböckerna Liv i förändring (1995), Levande historia SOL2001 (1997) och Levande historia SOL3000 (2001). I Prio historia 7–9 (2014) har till största delen ett förklarande framställningssätt. När de skriver motiverar de varför något har hänt på det sättet som det gjorde, ett exempel är när de beskriver bildandet av de nya balkanländerna de skriver “Grekland, Bulgarien och Rumänien hade under 1800-talet blivit självständiga stater. De hade fått starkt stöd från Ryssland, som i sin tur hade som mål att få kontroll över Balkan. I Ryssland fanns nämligen en önskan om att säkra fri passage mellan Svarta havet och Medelhavet” samt nationalismen hos befolkningen på Balkanhalvön till att bilda egna länder. Viljan att ena och befria sina kulturella “bröder”, grannländer som fortfarande stod under Österrikisk-Ungerska styret och hur detta kom att leda till stridigheter och växande spänningar i området (Almgren et al. 2014, 357). Detta är en förklaring till varför osmanska riket tappade kontrollen över balkanhalvön och hur detta vidare kom att bli en del av orsaken till att kriget bröt ut. Den förklarande framställningssättet innebär att författaren beskriver och svarar på frågan hur något sker och vad det har för betydelse. Det innebär att man kan se ett samband och att händelseförloppet förklaras (Ammert, 2011b, 261).

42