Resultat av hur länderna representeras

I det här avsnittet presenterar vi vårt resultat från den kvalitativa textanalysen och vår analys av resultatet. Vi har i detta avsnitt redogjort översiktligt för resultatet av läroböckerna var för sig i en kronologisk ordning. Underrubrikerna som vi använder nedan har namngetts efter läroböckerna som vi analyserat när det gäller den kvalitativa analysen. Nedan i avsnitt 5.3. har vi sedan fördjupat oss i detta resultatet i en analys kring resultatet av de olika läroböckerna och jämfört böckerna emellan varandra.

5.2.1. Historia liv i förändring

Utrymmet för första världskriget är relativt litet i Historia liv i förändring (1995) där kapitlet endast fått två sidor i boken. Detta leder till att det är ganska begränsat utrymme som författarna valt att inkludera i innehållet. Överlag har författarna prioriterat att inkludera till mestadels europeiska länder i deras redogörelse för första världskriget. Vid ett fåtal tillfällen tar de även upp vilken roll utomeuropeiska länder har i kriget. Exempelvis i den andra kartbilden i kapitlet där visas hur kartan förändras efter balkankriget 1913 och hur Osmanska riket förlorat landområde på den europeiska kontinenten. Dock nämns Osmanska riket väldigt kortfattat, att de gick in på centralmakternas sida i kriget men det nämns inget om bakomliggande faktorer kring varför de gick med på deras sida. Avsnittet avslutas tvärt med “även andra stater gick med i kriget eller tvingades till det”, utan att nämna vilka dessa var och varför eller på vilken sida de gick med på i kriget.

När de beskriver krigets förlopp menar författarna att kriget främst utspelade sig “i Frankrike, Polen, på Balkanhalvön och i Mellanöstern”. Så boken markerar ändå att kriget i Mellanöstern var en av de mest centrala platserna för kriget. Men förutom en kort mening om den

32

misslyckade landstigningen av brittiska trupper i Osmanska riket så nämns inte strider i Mellanöstern alls (Melén & Sjöbeck, 1997, 54). Man får ställa sig frågan om bristen av en mer utvecklad skildring av utomeuropeiska ländernas inblandning i kriget är ett resultat av brist om utrymme i boken, om författarna hade någon form av begränsning att hålla sig inom eller om det är ett medvetet val av författarna att ha en mer kompakt historieskildring och då också få nackdelen att möjligheterna för att utveckla resonemang och inkludering i avsnittet.

5.2.2. Levande historia 7–9 SOL2001

I kapitlet om första världskriget i läroboken Levande historia 7–9 SOL2001 (1997) är det lite olika länder som lyfts upp. Störst plats får europeiska länder vilket författarna också nämner, men att kriget blev ett världskrig eftersom utomeuropeiska länder hade en roll i kriget.

Redan tidigt i kapitlet Första världskriget 1914–1918 tar författarna med utomeuropeiska länders inblandning i kriget. De skriver om Osmanska rikets (styrt från Turkiet) tillbakagångar under 1800-talet, där de mer eller mindre förlorade hela greppet om balkanhalvön (Hildingson & Hildingson, 1997, 270).Författarna beskriver förlust av landområden som skapandet av en kedjereaktion med nationalistiska ideologier i centrum. Denna kedjereaktion ledde till vad man anser som en av de utlösande faktorerna till att första världskriget bröt ut (Hildingson & Hildingson, 1997, 272).

Osmanska riket har fått större utrymme i framställningen av första världskriget av författarna. Utöver det Osmanska riket så tas Indien, Kina och Japan upp i kapitlet. Men länderna tas endast upp i samband med att exemplifieraoch berätta om varför inte första världskriget utspelade sig endast i Europa. Indien lyfts upp i två sammanhang “Indiens hamnstäder bombades utav de tyska ubåtarna” och “Indien som koloni till Storbritannien sände tiotusentals soldater att strida på de allierades sida på slagfälten i Europa” (Hildingson & Hildingson, 1997, 277). När det gäller Japan och Kina nämns det endast kortfattat att länderna anslöt sig till den brittiska alliansen i krig mot Tyskland utan att utveckla detta resonemang.

33

5.2.3. Levande historia 7–9 SOL3000

När det gäller boken Levande historia 7–9 SOL3000 (2001) får utomeuropeisk historia ett något utrymme än i föregångaren SOL2001 (1997). Länder som nämns är Osmanska riket, Japan, Kina och Indien. Japan och Kina nämns när kriget blir ett omfattande världskrig, då länderna gick med i kriget mot Tyskland. Men det nämns inget i boken om bakomliggande orsaker till varför Japan och Kina gick med i kriget. I sammanhanget nämns också Indien, “tiotusentals indiska soldater slogs på britternas sida” (Hildingson & Hildingson, 2001, 463).

Osmanska riket lyfts fram i utvecklingen av kriget, där riket tvingas ge upp landområde och i dessa områdena bildades nya stater, som bland annat Rumänien, Serbien, Grekland och Bulgarien. I sista delen där en ny europeisk karta presenteras beskrivs det att Osmanska riket försvinner och ersätts med Turkiet, något mer nämns inte landet.

5.2.4. SO. S Historia ämnesbok Maxi

I jämförelse med de andra böckerna har Maxi stort sätt ingen inkludering av utomeuropeiskt perspektiv i första världskriget. I tabellen av den kvantitativa analysen kan man se att utomeuropeiska länder nämns väldigt lite i avsnittet första världskriget och då bara med benämningarna Afrika, Asien och Mellanöstern och går alltså inte in mer specifikt på något inblandat utomeuropeiskt land. Dock finns det ett undantag när det gäller kartor för då har utomeuropeiska länder fått en viss plats i läroboken, länder som till exempel Syrien, Egypten och Algeriet (Ivansson & Tordai. 2010, 277). Men detta är också det enda utrymmet de får och nämns inte i själva texten och förekommer alltså endast i de illustrerade innehållet.

5.2.5. Utkik Historia 7–9

I Utkik Historia 7–9 (2013) ger författarna utomeuropeiska länder ett stort utrymme och olika utomeuropeiska länder nämns flera gånger i denna lärobok. Första gången detta förekommer i kapitlet första världskriget är när författarna beskriver kapprustningen och imperialismen som bakgrund till kriget. Enligt boken beskrivs imperialismen som en konfliktorsak när europeiska stormakternas regering tävlade om att erövra kolonier i Asien och Afrika (Nilsson, Olofsson & Uppström, 2013, 194).

34

När vi studerat kartorna inkluderas utomeuropeiska delar i världen redan under 1914 inför krigsutbrottet, såsom Osmanska riket, Persien och Arabien. I texten som är ansluten till kartan lyfts osmanska riket upp som tillhörande i alliansen centralmakterna (Nilsson, Olofsson & Uppström, 2013, 195). Kriget beskrivs som världsomfattande och att kriget utspelade sig i flera områden, mest omfattande i Europa men även i Osmanska riket i Mellanöstern. Kapitlet har ett avsnitt där kriget i Mellanöstern beskrivs. Där berättar de hur Osmanska riket ställde sig på Tysklands och Österrike-Ungerns sida när kriget startade i hopp om att få hjälp mot Ryssland som de hade varit i krig mot (Nilsson, Olofsson & Uppström, 2013, 201). På sidorna 202–203 finns även ett fördjupningsavsnitt som handlar om folkmordet på armenierna i det Osmanska riket.

Kapitlet har ett avsnitt som heter Övriga fronter, i den presenteras en rad olika utomeuropeiska länder. Här beskrivs hur kriget blev ett världsomfattande krig med 16 stridande länder i tre världsdelar. I avsnittet beskrivs hur Japan anslöt sig till Ententen för att ta över Tyskland kolonier i Kina. Flera utomeuropeiska länder blev inblandade i rollen som kolonier vilka skickade soldater till kriget samt i strider mellan olika kolonier (Nilsson, Olofsson & Uppström, 2013, 202–203).

I en sammanfattning kring Parisfreden räknas mycket kortfattat ett ytterligare antal utomeuropeiska länder upp såsom: Syrien, Palestina, Irak, Kuwait och Jordanien. Men dessa nämns bara som parter som påverkades av Parisfreden och alltså inte givits någon genomgående rollbeskrivning i övrigt genom krigets gång.

5.2.6. Prio Historia 7–9

I läroboken Prio Historia 7–9 (2014) har författarna fokuserat på att försöka inkludera länder från olika delar av världen i berättelsen om första världskriget så att både europeisk och utomeuropeiska länder ska inkluderas. Utomeuropeiska länder får här en tydlig och väl förankrad plats i boken. I kapitlet Första världskriget skriver de om hur stämningen på Balkanhalvön vuxit fram kring nationalistiska tankar vilket lett till att Osmanska riket redan tidigare förlorat stora områden till nybildade nationer på Balkanhalvön. Grekland, Bulgarien och Serbien är exempel på nyskapade länder som tidigare styrts av det Osmanska imperiet. Författarna menar att det förekom “mindre krig och sammanstötningar åren 1912–13” mellan

35

Osmanska riket och i viss utsträckning mellan grannländerna Österrike-Ungern och Ryssland. Författarna beskriver även att detta ledde till spänningar i regionen som var lika explosiv som en krutdurk och att skottet i Sarajevo endast var gnistan som tände på den redan förberedda krutdurken (Almgren et al. 2014, 357).

Den utomeuropeiska historien och länderna som inkluderas i boken används av författarna för att förtydliga att det även fanns krigsfronter och berörda grupper utanför Europa. Ett exempel på en front som skapades utanför den europeiska kontinenten är Japan och Kina då länderna öppnade upp en front mellan sig till följd av att de allierat sig på olika sidor i kriget då Japan var i förbund med Storbritannien och att det fanns tyska områden i Kina (Almgren et al. 2014, 362). Författarna skriver om Osmanska rikets roll när det gäller bakomliggande orsaker till krigets utbrott men förklarar även att stora delar av världen dras in i kriget till följd av de inblandade imperierna i framförallt Europa. Deras kolonier världen över drogs in i striderna i Europa som till exempel att afrikanska och asiatiska kolonier som skickade stora trupper för att stärka sitt moderland i brittiska respektive franska arméer (Almgren et al. 2014, 362).

Osmanska riket återkommer författarna regelbundet till och poängterar vilken betydelse de hade för första krigets ursprung, händelsernas utveckling och deras roll senare i krigets fredsprocess. Författarna skriver om flera strider nere i Osmanska riket och Mellanöstern eftersom Osmanska riket allierade sig med den tyska alliansen och öppnade upp en ny frontlinje mellan sig och ärkefienden Ryssland. Denna nya frontlinje mellan Osmanska riket och Ryssland skrivs som en av de mest centrala platser i världen som första världskrigets stridigheter tillsammans med öst- och västfronten (Almgren et al, 2014, 362–363).

Men Almgren et al. (2014) skriver även utifrån ett osmanskt perspektiv i avsnittet Osmanska

riket, där de skriver utifrån Osmanska rikets situation och inhemska händelseutveckling inne i

landet, exempelvis en statskupp med maktövertagande från sultanen till de så kallade ungturkarna. Misstrogenhet inom landet mot den kristna minoritetsgruppen armenierna vilket ledde till förföljelser, deporteringar och massmord av dessa (Almgren et al. 2014, 363–364). Araberna lyfts upp av författarna som en ny allierad till brittiska armén av författarna för att beskriva händelseförloppet till Osmanska rikets tillbakagång och förlusten av landområden söder och öster om dagens Turkiet (Almgren et al. 2014, 364).

36

Sammanfattningsvis inkluderas flera utomeuropeiska historier och länder tas kontinuerligt upp genom hela berättelseprocessen när de beskriver hur första världskriget bröt ut, utvecklades och kom till sitt slut. Utomeuropeiska länder som presenteras i boken får olika stort utrymme men de länder som nämns beskrivs så läsaren får en tydlig bild för hur utomeuropeiska länder och vilken betydelse dessa har för händelser kring första världskriget (Almgren et al. 2014, 354–371).