Analys av barnsyn

I första delen av analysen har jag använt WPR-metoden för att lyfta fram Social-styrelsens problembeskrivningar, underliggande antaganden och utelämnade reso-nemang. Här lämnar jag Bacchis frågor och går vidare till steg två av analysen där jag använder mitt teoretiska analysverktyg för att lyfta fram hur Socialstyrelsen dis-kuterar olika synsätt på barn och de delar av materialet som ger uttryck för idéer och värderingar som motsvarar barnsynerna i analysverktyget.

4.4.1 Rättighetsbaserad barnsyn

Materialet innehåller ett fåtal uttryck för en rättighetsbaserad barnsyn inom social-tjänsten. Till dessa hör exempel på att barn är i fokus under beslutsprocessen, att barn erbjuds enskilda samtal (oavsett ålder) och att det finns ett eget informations-material som är anpassat och riktat till barn (Socialstyrelsen 2019a, 59; Socialsty-relsen 2019c, 42; SocialstySocialsty-relsen 2014, 7). Även om ovanstående endast utgör un-dantag i många verksamheter kan dessa exempel utgöra uttryck för en rättighetsba-serad barnsyn. När barnet är i fokus under beslutsprocessen och får information kan det vara ett tecken på att barnet ses som en egen individ med rättigheter (i likhet med den rättighetsbaserade barnsynen) och inte som en del av familjen där föräld-rarna istället är i fokus (i likhet med den familjecentrerade barnsynen).

Att barn får enskilda samtal tyder på att barnen betraktats som aktörer med rätt till deltagande och egna intressen som potentiellt kan skilja sig från vårdnadshavar-nas, vilket är i linje med den rättighetsbaserade barnsynen. De enskilda samtalen antyder också om att barnen anses ha kompetens och förmåga att delta. Det är dock viktigt att förstå att enskilda samtal med barn eller för den delen samtal där föräld-rarna närvarar inte per automatik leder till delaktighet eller att barnet hörs i enlighet med artikel 12.

Vid utredningar om vårdnad, boende och umgänge genomförs enskilda samtal med barn i två tredjedelar av fallen, vilket är mer frekvent än i de övriga tre besluts-processerna. I samma rapport lyfter dock Socialstyrelsen att det inte är säkert att barnet har kommit till tals bara för att ett samtal genomförts. Socialstyrelsen använ-der Shiers modell för delaktighet och bedömer att samtalen når upp till nivån där

vuxna tar hänsyn till barns åsikter men aldrig uppnår det Shiers definierar som del-aktighet (Socialstyrelsen 2014, 14). Mot denna bakgrund kan således förekomsten av enskilda samtal utgöra ett exempel på att barn behandlas som rättighetsbärare även om enskilda samtal inte nödvändigtvis medför att barnen har betraktats som rättighetsbärare eller fått sina rättigheter uppfyllda.

Vid ett tillfälle i materialet uttalar sig utredarna om hur de ser på barnets delak-tighet. Där framgår det att en del utredare har en positiv syn på barns delakdelak-tighet. När de motiverar varför samtalen varit bra för barnen nämner de till exempel att barnen fått information och möjlighet att komma till tals vilket är ett moment som ingår i artikel 12.

En del är övertygade om att samtalen varit bra för barnen. De anser att barnen har fått hjälp att förstå vad det är som pågår, de har fått information om både familjerättens och domstolens roll och sin möjlighet att komma till tals eller välja att inte prata. (Socialstyrelsen 2014,16)

Handläggarna som gjort uttryck för denna uppfattning tycks därmed ha inställ-ningen att barns rätt att höra är något positivt och att säkerställandet av denna rät-tighet är bra för barn. Med andra ord, de utgår från barns räträt-tigheter när de utvärde-rar hur mötet påverkat barnet. Barnen antas också kunna fatta självständiga beslut vilket tyder på att barnen ses som aktörer med åtminstone viss kompetens. I delar av materialet tycks alltså socialsekreterarna se på barnen som rättighetsbärare och kompetenta aktörer.

Det starkaste exemplet på att barns åsikter tas på allvar kommer från besluts-processer om vårdnad, boende och umgänge. I materialet framkommer det att utre-darna ibland baserar sin rekommendation till beslut på barnets vilja, trots att de själva ansåg att ett annat alternativ utgjorde barnets bästa.

Även motsatsen förekom. Det vill säga att utredarens rekommendation utgick från barnets vilja trots att utredaren ansåg att det inte var den bästa lösningen. Det kunde vara en önskan hos ett barn som tog avstånd från den ena föräldern för att vara lojal med den andra och som var mycket tydlig med sitt val. (Socialstyrelsen 2014, 22)

Onekligen har barnets åsikt respekterats, vilket tyder på att barnet har erkänts som en aktör i beslutsprocessen. När handläggaren väljer att respektera barnets åsikt trots sin motsatta bedömning kan det vara ett tecken på att utredaren ser barnet som kompetent att fatta självständiga beslut och bedöma konsekvenserna av dem. Utö-ver exemplen ovan har enbart ett ytterligare spår av en rättighetsbaserad barnsyn i beslutsprocesserna identifierats i materialet.

Samtliga rapporter ska enligt uppdraget redovisa framsteg och brister i genom-förandet av barnkonventionen. Det är möjligt att kartläggningar eller uppföljningar av detta slag (speciellt de som ska ge förslag på åtgärder) kan vara skrivna på ett sätt som fokuserar mer på bristerna. Detta skulle i så fall göra att rapporterna ger en mer negativ bild av beslutsprocesserna och hjälpa att förklara den svaga förekoms-ten av en rättighetsbaserad barnsyn.

Som första delen av analysen visar beskriver Socialstyrelsen problemet med att barn inte hörs som en fråga om kompetens, anpassning och regler. Socialstyrelsen diskuterar inte problemet med att göra barn delaktiga som en fråga om barnsyn. Det närmsta Socialstyrelsen kommer att diskutera barnsynen inom socialtjänsten som ett problem för delaktighet kan utläsas i citatet nedan:

Varje barn är unikt och har sina egna önskningar, förmågor och behov. Vid alla åtgärder som rör barn ska professionen i första hand beakta vad som bedöms vara barnets bästa. Vad som är barnets bästa behöver bedömas i varje enskild situation och får sin betydelse först i ett givet sammanhang. Rättigheterna i barnkonventionen gäller alla barn. [---] Tidigare kartläggningar av barnkonventionens genomslag har visat att barnperspektivet inte uppfylls i tillräcklig ut-sträckning vid tillämpningen av LSS. Denna bild bekräftas av resultaten från Socialstyrelsens uppföljning, framför allt när det gäller svårigheter att göra barn delaktiga i ärenden som rör dem. (Socialstyrelsen 2019c, 46–47)

Det är inte tydligt exakt vad Socialstyrelsen menar när de säger att ’barnperspekti-vet’ inte uppfyllts. I en senare rapport om Socialstyrelsens utvecklingsarbete gäl-lande barnkonventionen definierar Socialstyrelsen ’barnperspektiv’ (Socialstyrel-sen 2020b, 9). Med stöd av definitionen tolkar jag citatet som att Socialstyrel(Socialstyrel-sen menar att socialtjänsten borde sätta sig in i barnets situation för att kunna se och bedöma barnets behov samt göra en prövning utifrån vad som bedöms vara barnets bästa men att socialtjänsten inte gör detta.

En möjlig tolkning av citatet ovan är alltså att Socialstyrelsen först fastslår sin egen barnsyn och sedan kritiserar socialtjänsten för att de inte har barnet i fokus eller sätter sig in i barnets situation, vilket Socialstyrelsen dessutom menar försvårar arbetet med att göra barn delaktiga. En sådan tolkning ger visst stöd för att citatet uttrycker någon typ av medvetenhet hos Socialstyrelsen om att bristen på en rättig-hetsbaserad barnsyn är ett hinder för barns delaktighet. Däremot kan citatet inte sägas uppvisa en tydlig diskussion eller uppmaning till förändring från Socialsty-relsens sida om att socialtjänstens synsätt, attityder eller förhållningssätt mot barn gör det svårare för barn att vara delaktiga. Slutsatsen blir därmed att Socialstyrel-sens material ger uttryck för en svag närvaro av en rättighetsbaserad barnsyn inom socialtjänsten och att Socialstyrelsen i regel inte framställer avsaknaden av en rät-tighetsbaserad barnsyn som ett problem för barns delaktighet.

4.4.2 Skyddsfokuserad barnsyn

I materialet framkommer en skyddsfokuserad barnsyn. Barns delaktighet beskrivs som viktig men samtidigt problematisk, komplicerad och förknippad med dilem-man kopplade till barnets skyddsbehov. Socialsekreterarna beskriver att delaktighet kan skada barnen och barnets skydd prioriteras framför barnets delaktighet. Speci-ellt yngre barn beskrivs som extra sårbara och vissa kommuner har en åldersgräns för när det är lämpligt att ha samtal med barn (Socialstyrelsen 2014; Socialstyrelsen 2015).

Av många svar framgår att samtal med barn genomförs utifrån barnets ålder och mognad, när det är relevant och när det inte skadar barnet. Ibland ges exempel där rutinen anger en ålder för när det är lämpligt att ha samtal, eller enskilda samtal, med barn. (Socialstyrelsen 2019a, 59)

Idén om en åldersgräns rättfärdigas genom att ålder kopplas samman med sårbarhet. Detta gör att barns delaktighet beskrivs som något väldigt annorlunda än vuxnas delaktighet. Det är två olika projekt förknippade med olika risker. Utifrån denna skyddsfokuserade barnsyn är det alltså inte diskriminerande att ha en åldersgräns utan ett nödvändigt skydd för barn.

Artikel 12 innebär inte bara att barn har rätt att yttra sin åsikt utan också att åsikten ska tas hänsyn till vid beslutsfattande (Barnrättskommittén 2009). I

materialet framkommer det dock att barnets åsikt inte alltid tagits reda på eller skri-vits ner av utredarna vilket gör att den inte får någon vikt vid beslut. I de besluts-processer som handlar om vårdnad, boende och umgänge är detta särskilt oroande då beslutet inte tas av utredaren som träffat barnet utan av en domare som endast har utredarens underlag som källa till barnets åsikt. Barnets inställning redovisades i ökande grad beroende på barnets ålder eftersom utredarna medvetet väljer att ute-lämna barnets åsikt eller ställning i frågan om vårdnad, boende och umgänge i syfte att skydda barnet (Socialstyrelsen 2014, 20).

Utredare av vårdnads, boende och umgängeskonflikter beskriver samstämmigt det dilemma de ställs inför – att skydda barn och samtidigt se till att de är delaktiga och uttrycker sin vilja. Utredare beskriver att barn är lojala, att de slits mellan föräldrarna och ibland används som redskap i konflikten. När barn är delaktiga och får möjlighet att påverka genom att säga sin mening, får de samtidigt ett ansvar och blir indragna i rättsprocessen. (Socialstyrelsen 2014, 31)

Barnet och dess situation kan vara väl beskrivet utan att barnets inställning eller åsikt tydligt framgår i utredningen. Det kan bero på att utredaren inte har tagit reda på barnets inställning och dokumenterat den. I andra fall saknades barnets inställning för att den ”vävts in” i texten i syfte att skydda barnet. (Socialstyrelsen 2014, 20)

I citaten ovan ser vi att det finns en tanke om vad och vem barnen ska skyddas mot. Barnen ska skyddas mot deltagande och sina föräldrar. Dessa idéer går väl ihop med en skyddsorienterad barnsyn. Citaten beskriver en spänning mellan barns del-aktighet och barnets skydd. I de lägen som barnets deldel-aktighet anses vara i konflikt med barnets skydd prioriterar socialtjänsten barnets skydd på bekostnad av delak-tighet, vilket tyder på en skyddsfokuserad barnsyn. Enligt den skyddsfokuserade barnsynen är det nämligen rimligt att prioritera skydd framför delaktighet. Detta beror på att ’barnets rätt’ inte ska förstås som formellt formulerade rättigheter utan snarare moralisk härledda plikter begränsade till vuxenvärldens plikt att skydda barn. Därmed utgörs barnets rätt endast av rätten till vuxna som tar hand om dem och delaktighet anses inte utgöra en rättighet. Citaten beskriver också att det kan vara skadligt för barnen om deras föräldrar får reda på barnets åsikt och ställning i fråga om vårdnad, boende och umgänge. Resonemanget visar att socialtjänsten inte alltid tror att föräldrar vet eller agerar för sitt barns bästa och att socialtjänsten där-med kan behöva skydda barnet från sina föräldrar. Vidare anses inte föräldrarna ha rätt att veta sitt barns åsikt och ställning.

Materialet ger uttryck för att misstänksamhet mot föräldrar kan ha negativa ef-fekter för barnen. Detta är dock något som Socialstyrelsen missar att ta upp eller problematisera. Flera socialsekreterare beskriver att barn kan ha blivit påverkade av föräldrarna att framföra särskilda budskap (Socialstyrelsen 2014, 24).

Det är alltid svårt med barn som inte är fria att prata. Som antingen är tysta eller har med sig ett budskap från en eller båda föräldrarna. (Socialstyrelsen 2014, 25)

Samtidigt är det många barn som beskriver att de inte känner att de blir trodda när de berättar om sin situation för utredarna. Vilket tyder på att misstänksamheten mot föräldrarna kan spilla över på barnet och få negativa effekter för barnets deltagande. Deras berättelse värderas lägre när de misstänks ha ’preparerats’ och om barnen

inte känner sig betrodda är det troligt att de slutar prata (Socialstyrelsen 2014, 24– 25).

Sammanfattningsvis framkommer en skyddsfokuserad barnsyn i materialet. Det finns anledning att tro att närvaron av en skyddsfokuserad barnsyn i socialtjäns-ten kan hindra barns deltagande genom att legitimera åldersgränser och beslut om att barnet inte ska delta, samt genom att nervärdera barnets berättelser som opålit-liga. Socialstyrelsen har däremot inte diskuterat socialsekreterarnas föreställning om att barn behöver skyddas som ett hinder för barns delaktighet.

4.4.3 Familjecentrerad barnsyn

I beslutsprocessen är det vanligt att socialsekreterarna har ett inledande möte med föräldrarna innan de träffar barnet. Hur vanligt samtal med barn är varierar mellan kommunerna. I materialet framkommer det att socialsekreterarna resonerar olika angående att träffa barn i förhandsbedömningen.

I en annan kommun brukar de i mötet med vårdnadshavarna bestämma huruvida de ska prata med barnet eller inte i förhandsbedömningen. De ser det som ett sätt för vårdnadshavarna att känna sig mer delaktiga. (Socialstyrelsen 2019a, 60)

Citatet visar att denna kommun erkänner föräldrarnas rätt till delaktighet och prio-riterar föräldrarnas delaktighet före barnets. Barnets eventuella delaktighet beskrivs i första hand som instrument för att ge föräldrarna en chans till inflytande och inte en rättighet.

Socialstyrelsen beskriver att trots att barn står i centrum av utredningen om vårdnad, boende och umgänge så kan barnet ändå uppleva att den inte blir lyssnad på eller tagen på allvar av varken föräldrar eller utredare. Socialstyrelsen skriver också att en majoritet av barnen som upplevt en vårdnadstvist är negativt inställda till socialtjänstens bemötande (Socialstyrelsen 2014, 15). Barnen är dock inte i cent-rum av alla utredningar enligt Socialstyrelsen, vilka bedömer att barnet har fått till-räckligt utrymme i två tredjedelar av utredningarna. I övrigt har föräldrarnas berät-telser ’dominerat’ (Socialstyrelsen 2014, 20).

Ett exempel är en pojke som berättar hur han på familjerätten inte tas på allvar när han säger att han inte vill träffa pappan som både har hotat och misshandlat mamman. Barnets önskan om att slippa träffa föräldern får stå tillbaka för den vuxnes krav på umgänge. (Socialstyrelsen 2014, 15)

Citatet visar att socialtjänsten respekterar och tillgodoser föräldrarnas krav snarare än barnets behov och rättigheter. Det visar att socialtjänsten värdesätter relationen mellan föräldrarna och barnet eftersom de ger föräldern ifråga rätt att träffa sitt barn. Dessa prioriteringar och värderingar ingår i den familjecentrerade barnsynen.

Socialtjänsten låter föräldrarna tala för barnen och beskriva barnens situation utifrån ett föräldraperspektiv, vilket talar för att socialtjänsten inte ser barn som egna individ med rättigheter utan som en del av familjen. Det tyder också på att socialtjänsten inte ser några intressekonflikter mellan föräldrarna och barnet, utan att de snarare ser barnets välfärd som synonymt med föräldrarnas välfärd. Även detta är centrala element i den i den familjecentrerade barnsynen.

Barnens situation eller hur barnperspektivet beaktats framgick väldigt sällan och endast sex av 300 utredningar innehöll en barnkonsekvensanalys. Barnkonse-kvensanlysernas resonemang var dock identiska oavsett vad ansökan gällde, vilket gjorde att Socialstyrelsen inte tolkade dessa som individuella bedömningar av det aktuella barnets intressen. Dessutom innehöll analyserna inte heller en analys av hur barnet skulle påverkas av beslutet på ett djupare plan. Istället fokuserar analysen på föräldrarna. Att bifalla en ansökan betraktas generellt som en risk att frånta den sökandes föräldraansvar, medan ett avslag ansågs stärka föräldraansvaret.

Det primära tillvägagångssättet för att arbeta med barnperspektiv i praktiken angavs vara att fokusera på föräldrarna och deras försörjning. Genom att ställa krav på föräldrarna och stötta dem mot självförsörjning framkommer barnperspektivet oftast, ansåg man. (Socialstyrelsen 2015, 19)

Socialtjänstens resonemang om att förbättra barnens situation genom att stötta för-äldrarna kan kännas igen från den familjecentrerade barnsynen. I materialet fram-kommer det att barnen blir osynliga i beslutsprocessen medan föräldrarnas ansvar och rättigheter erkänns (Socialstyrelsen 2015, 19). Ytterligare citatet som exempli-fierar skyddsfokuserad- och familjecentrerad barnsyn återfinns i bilagan.

I det här avsnittet har jag lyft fram ett antal exempel från materialet på före-ställningar som ingår i den familjecentrerade barnsynen. Socialstyrelsen lyfter inte en familjecentrerad barnsyn som ett hinder för barns delaktighet. Det närmsta So-cialstyrelsen kommer att problematisera en familjecentrerad barnsyn i socialtjäns-ten är följande formulering.

En annan mycket viktig aspekt är vilket bemötande barnet får av alla vuxna. Det händer fortfa-rande att handläggaren pratar med föräldrarna ”över huvudet” på barnet, trots att barnet är när-varande. Med andra ord om barnet är med på mötet så är det mycket viktigt att prata med barnet - inte om barnet. (Socialstyrelsen 2019c, 44)

Citatet utgör alltså det starkaste av totalt två exempel som möjligtvis kan tolkas som en diskussion från Socialstyrelsens sida om den familjecentrerade barnsynen som ett hinder för barns delaktighet.