För att underlätta läsningen och arbetet med att analysera resultaten och koppla samman med teorin så har analysen delats upp i samma kategorier som de från empirin.
5.1. Miljö
Gustavsson och Sathre (2006) kom fram till att användning av trästomme i en byggnad ger lägre energianvändning och lägre utsläpp av koldioxid än vid användning av betong- och stålstommar, under förutsättning att det används med en aktiv planering om att ta hand om och utnyttja de restprodukter som skapas. Av det följer att i en byggnation med trästomme där inga steg tas för att minimera miljöpåverkan kan energianvändning och koldioxidutsläpp vara minst lika höga som i en byggnation med en annan sorts stomme där byggaren tar de steg som finns tillgängliga för att minimera miljöpåverkan. Den fördel som samtliga respondenter tar upp som första och i flera fall den enda fördelen med att bygga med trästomme är miljöaspekten, och intrycket författarna får är att attityden ofta är att det per automatik är mer miljövänligt att bygga med trä. Ingen av respondenterna nämner något som skulle krävas för att ett bygge med trästomme verkligen skulle bli mer miljövänligt än en betongstomme, vilket är förståeligt med tanke på att respondenterna anger att deras kunskap om trästommar är eller har varit bristande eller väldigt bristande. Svensk Betong skriver på sin hemsida att utsläppen från landets tre cementfabriker motsvarar 2-3 procent av Sveriges totala koldioxidutsläpp vilket är en väldigt hög siffra, men de skriver även att färdig betong absorberar en stor mängd koldioxid genom en process som kallas karbonatisering. Den mängd som Svensk Betong säger tas upp av landets samtliga betongkonstruktioner är 300 000 ton koldioxid per år vilket skulle motsvara 15-20 procent av koldioxidutsläppen (Svensk Betong, 2018).
Ett par av respondenterna nämner långa transporter som något som kan göra att miljövinsten tappas även om respondent 4 lyfter fram att transport av trä kan vara mycket mer effektivt än transport av betong då en lastbil kan ha upp till tre gånger så många element i trä. Företaget som respondent 5 representerar utmärker sig med att i sin miljöpolicy bland annat säga att de har som mål att inte ha något spill i sin trähantering, att allting ska komma till användning, och detta ligger precis i linje med vad Gustavsson och Sathre (2006) säger är den viktigaste handlingen för att uppnå störst miljönytta. En stor fördel som företaget, som respondent 5 representerar, har är att det är en del av en koncern som sköter alla steg av processen, från avverkning av träd till byggande, och att de därmed kan ha kvalitetskontroll över samtliga
29
steg. Respondent 1 efterlyser en tydligare miljöprägel på hus för att välja det och respondent 3 önskar referensobjekt att studera och besöka, detta är något som författarna upplever finns tillgängligt att ta del av, inte minst hos företag 5.
5.2. Ekonomi och kostnad
Enligt Eriksson (1995) och Boverket (2006) finns det möjligheter till en minskad byggproduktionskostnad. Eriksson (1995) talar om en besparing på 6,5 procent och Boverket (2006) lägger fram en besparingspotential på 7 procent. Det är inget som respondenterna 1 och 4 har erfarenhet av då de projekt som de har varit involverade i inte har visat någon direkt besparingspotential utan snarare tvärtom att det har varit dyrare. Respondent 1 talar även om att det blir dyrt efter att själva huset är färdigt då försäkringskostnaden för deras trähus är det dubbla jämfört med deras betonghus. Detta stämmer mer överens med Mahapatra et al. (2012), Roos et al. (2012) och Riala och Ilola (2014) som menar att man ännu inte uppnått några kostnadsfördelar med träkonstruktion på grund av att det ännu inte finns tillräckligt med kunskap, erfarenhet och problemlösningar angående logistik och så vidare. Försäkringsbranschen är tveksamt inställd till att det byggs med trästomme och Sven Moberg som är jurist på Svensk Försäkring säger att försäkringspremierna för höga trähus är högre idag än för hus med betongstomme och i framtiden kan det bli så att försäkringsbolag vägrar att försäkra höga trähus. Anledningen till detta anger Moberg vara att försäkringsbranschen anser att det är väldigt hög brandrisk (De Frumerie, 2015).
Respondent 5 som representerar ett företag som ingår i en träkoncern tror precis som Eriksson (1995) och Boverket (2006) hävdar att det faktiskt finns besparingar att göra om man väljer att bygga trähus, inte minst på grund av det industriella byggandet som är riktat mot träproduktionen. Det är således skiftande åsikter kring produktionskostnad vilket kan höra ihop med att det ännu inte är så många som har byggt med trä. Ju mindre erfarenhet man har av att bygga med trästomme desto svårare blir det att hitta de sätt som faktiskt kan bidra till kostnadsfördelar. För respondent 5 är det enklare på grund av att företaget ingår i en träkoncern. Med stor kunskap och enorma resurser inom träproduktion blir det enklare, ju mer standardiserat ens byggande blir desto mer kan man spara då man inte behöver lägga så mycket tid och resurser på alla små beslut eller problem som uppstår längs vägen som man inte har hundraprocentig koll på. Det blir således väldigt viktigt för trähusproducenter och de entreprenörer som bygger trähus, och som säger sig ha uppnått dessa kostnadsfördelar, att de
30
går ut med tydligt självförtroende och visar på att det går att få till de här kostnadsfördelarna om man bara vet vad och hur man ska göra.
Faktumet att det idag är större konkurrens på marknaden för betongproduktion kan göra att priserna är väldigt pressade gällande betonghus medan trähusproducenter och entreprenörer som bygger trähus ännu inte har samma press från konkurrenter, vilket gör att de kan hålla sina priser ganska högt. Det är ett argument som respondent 1 och 4 också lägger fram. Det i samband med att efterfrågan på trähus inte är lika stor som för betong så kan man inte heller ha samma effektiva produktionslinje. Om leverantörerna hade kunnat effektivisera sin produktionslinje så hade man kunnat få upp volymerna och få ner kostnaderna menar respondent 4. Respondent 1 och 4 talar även om att den rådande konjunkturen kan ha en påverkan då entreprenörerna är mindre riskbenägna vid högkonjunktur. Om det med tiden ger sig in fler producenter och konstruktörer i träbranschen så kommer de här kostnadsfördelarna troligen att bli mer tydliga. Eriksson (1995) lade fram att i Amerika där högre trähus är betydligt vanligare så är deras kostnadsbesparingar på trähusen runt 20-30 procent. Eriksson (1995) menar att med tiden och med växande erfarenhet så skulle Sverige till sist också kunna nå denna besparingspotential så länge informationen kommer ut att det faktiskt är möjligt.
Respondent 4 talar om de erfarenhetsvärden som man har på vad betong brukar kosta och att denna erfarenhet saknas gällande trä. Det är också något som kommer att utvecklas med tiden om fler vågar ge sig på att bygga i trä. Det krävs de här piloterna som respondent 3 och 4 talar om, det vill säga att man vågar ge sig på någonting nytt. När tillräckligt många börjar ta sig an träkonstruktioner så kommer erfarenheten att öka och allt fler kommer känna sig tryggare med träkonstruktion som alternativ. Det är precis samma resonemang kring riskerna med att bygga träkonstruktion. Respondent 3 lägger fram att med betongkonstruktion så känner man till de risker som finns och man vet hur man ska förhålla sig till dessa men när det gäller träkonstruktion så har man inte koll på alla risker. Det är något som ingenjörerna i undersökningen av Roos et al. (2010) också lade fram, att kostnaderna istället blir högre just på grund av att de finns fler okända risker kopplade till att bygga med trä. Men med ökande erfarenhet så kommer således dessa risker att bli mer kända och precis som för respondent 5 något man redan har full koll på.
31
5.3. Byggtekniska aspekter
Ljudtransmission och buller är något som många av respondenterna lade fram som en viktig faktor och som ett problem, men som Gustafsson et al. (2012) menar att man har lyckats få bukt med och att träkonstruktioner nu också uppfyller de normkrav som finns. Detta bekräftar respondent 5 då de själva har sett ljudfrågan som en utmaning tidigare men som de nu hanterar som en standardprocedur. En konsekvens av lösningen till ljudfrågan är att det blir tjockare bjälklag och väggar vilket i sin tur leder till att yteffektiviteten i byggnaden blir sämre, och det påverkar därmed ekonomin i projektet negativt. Det leder också till att större volym material ska transporteras till byggplatsen vilket påverkar transporterna som både respondent 3 och 4 nämnde som risker för projektets miljövänlighet.
Respondent 1 hade en förhoppning om att kunna ha mer synligt trä i husen och det är troligen inte en ovanlig tanke hos folk i gemen att höga trähus ska innebära en viss estetik. Även arkitekterna och byggnadsingenjörerna i undersökningen av Roos et al. (2010) menar att trä är ett estetiskt tilltalande material som harmoniserar med de nordiska ländernas kulturella bakgrund. Synligt trä gör dock att brandkraven inte uppnås och det vanligaste sättet att brandsäkra en träkonstruktion är att gipsa in allt trä enligt Gustafsson et al. (2012). Enligt Gustafsson et al. (2012) finns det dock alternativ för de som inte vill gipsa in allting, de menar att ett aktivt brandskydd såsom boendesprinklersystem kan möjliggöra mer synligt trä då man kan få minskade krav på inre och yttre ytskikt. Att installera boendesprinklers är givetvis en kostnad men samtidigt menar Gustafsson et al. (2012) att det ger en kostnadsfördel på grund av att bränderna blir mer begränsade, det krävs mindre släckvatten och det är därmed lättare att avlägsna fukten efteråt. Långt ifrån alla håller dock med om att trä skulle vara ett fullgott alternativ gällande brandfrågan. I en debattartikel lägger Malin Löfsjögård från Svensk Betong fram ett antal fördelar som betong har framför trä. Hon menar bland annat att betong inte bidrar till brandförloppet eftersom det själv inte är ett brännbart material, detta innebär också att betong inte avger rök, gaser eller ånga. Löfsjögård säger också att betong gör att miljöpåverkan blir mindre vid en brand då det både begränsar brandens utbredning och klarar den vattenbelastning ett släckningsarbete innebär (Löfsjögård, 2013).
Hur mycket är man beredd att investera för att få till vissa detaljer? Väger de fördelar som träkonstruktioner har upp för det extra arbetet man får lägga ner på att brandsäkra och ljudisolera dessa? Med tanke på att det finns de källor (Boverket, 2006; Eriksson, 1995) som hävdar att man både kan spara tid och pengar på att bygga med träkonstruktion om
32
erfarenheterna ökar så borde det logiska svaret bli att det faktiskt är värt det. Samtidigt är det väldigt få som vill vara först med någonting nytt eftersom det innebär risker.
Riala och Ilola (2014) argumenterar för att trä är ett lättbearbetat material och det väger mindre. Att det är lättbearbetat var något som respondent 3 också belyste. Respondent 5 som bygger mycket trähus lade också fram vikten som en stor fördel. Man kan producera husen som moduler i fabrik som sedan lätt kan byggas ihop som lego på plats. Intressant nog använder respondent 4 också vikt och formbarhet som argument men för betong. Det är tydligt att det går att hitta argument för och emot både trä och betong beroende på vilken preferens man har.
5.4. Kunskap och information
Generellt sett är kunskapsbristen om trästommar stor bland beställare trots att det snart är 25 år sedan det blev tillåtet att bygga höga trähus. Respondenterna angav olika nivåer av kunskap men den enda som sade sig ha mycket kunskap var respondent 5. Denna kunskap hade hen till stor del skaffat sig sedan hen började arbeta på sin nuvarande arbetsplats vilket kan anses vara en förutsättning för att arbeta på det företaget. Om ingen av aktörerna som är involverade i ett byggprojekt; beställare, byggherrar, arkitekter med flera, anser sig vara expert på området är det inte en orimlig följd att alla aktörer ser det som någon annans ansvar att ta beslut om trästomme. De som bör antas kunna ha expertrollen är intresseorganisationer för att bygga i trä och med tanke på den kunskapslucka som finns i övriga delar av branschen ligger det ett stort ansvar på dessa organisationer att nå ut med kunskap och information. Baserat på respondenternas erfarenheter är dock frågan om organisationerna har lyckats med detta. Åsikterna bland respondenterna angående hur aktiva intresseorganisationerna är med att sprida kunskap går hand i hand med hur aktivt respondenterna själva har utbildat sig i ämnet. Detta tyder på att organisationerna har en mängd information och att den informationen finns lättillgänglig för de som söker den, men organisationerna verkar inte vara aggressiva i sin marknadsföring. Denna taktik med passiv marknadsföring där de erbjuder företag att komma till dem och hämta information skiljer sig från hur marknadsföringen har gått till i Finland enligt Riala och Ilola (2014), men resultaten har visat sig bli snarlika.
33
5.5. Externa partners
Samtliga respondenter är överens om att byggbranschen är väldigt konservativ och det ska väldigt mycket till för att det ska bli några förändringar. Detta är på ett sätt inte förvånande med tanke på vilka belopp och investeringar det handlar om. Tydligt är att enligt respondenterna så har entreprenörerna ett sätt att bygga på som de kan utan och innan, som de alltid har använt och som de kommer att vilja använda i framtiden. Ju mindre som tvingar dem att ändra sina sedan länge inarbetade rutiner, desto bättre. Detta stämmer mycket väl överens med resultatet i undersökningen av Roos, Woxblom och McCluskey (2010) som visade på en tydlig motvilja i byggbranschen mot nya grepp. Intressant är att enligt Roos et al. (2010) anses beställare vara den viktigaste aktören i beslutet om det ska användas trästomme, men detta överensstämmer inte alls med erfarenheterna som respondenterna har. Deras agerande om erfarenheter stämmer istället bättre överens med slutsatsen av Hemström, Mahapatra och Gustavsson (2001) där byggmästaren har det största inflytandet och beställaren dessutom har mindre inflytande än byggnadsingenjören. Framför allt stämmer detta för respondent 4 som har försökt att beställa ett hus med trästomme men där svaret från byggmästaren gjorde att projektet inte blev av. Anledningen till att projektet slopades var kostnaden mer än att byggherren ville använda betong istället, men det visar ändå på byggherrens makt att styra projekt genom att sätta för höga priser på trästomme. Respondent 4 anser att det som behövs för att byggandet med trästommar ska öka i framtiden är fler leverantörer som producerar i större volymer. Frågan är då vad det är som skulle få leverantörerna att bli både fler och mer produktiva då beställarna, enligt respondent 1, 2 och 3, inte ställer krav eller önskemål och byggherrarna som standard alltid arbetar med betong.
Det som nämns av nästan samtliga respondenter som en katalysator till att projekt med trästomme kan bli av är någon slags kommunal eller politisk inblandning. Respondent 1 byggde trähus för att det var krav från kommunen, respondent 3 menar att det kan krävas trästomme för att få vissa markanvisningar, respondent 4 är från ett stadsägt företag och såg det därför som en fördel med att vara först i staden och respondent 5 ser det som en konkurrensfördel att med trästomme aldrig strida mot någon kommuns miljöpolicy. Förutom för företag som liknar det som respondent 5 representerar, vars bas är trä och som därmed har ett ekonomiskt intresse av att använda trä så mycket som möjligt, anser vi att det i dagsläget inte är varken beställare eller byggherrar som är avgörande för om ett nytt projekt får trästomme utan det är kommunen som fäller avgörandet. Som Riala och Ilola (2014) kom
34
fram till i sin undersökning av den finska marknaden krävs det fingertoppskänsla från politiskt håll för att styra marknaden på ett sätt som marknaden är mottaglig för.
35