Analys  den  mångkulturella  förskolans  dilemman

Enligt min tolkning så anser ett fåtal av pedagogerna att barnen tillhör en kultur och den är fast om de syftar på barnen när de berättar, på så sätt har de inte en fördjupad syn på den etniska maktordningen såsom Elmeroth (2008) beskriver den. En fördjupad syn enligt Elmeroth är viktig att ha för att värdegrundsbegreppet ska kunna omfatta alla avsett etnicitet. Elmeroth (2008) menar vidare att en fördjupad syn som pedagog är att få kunskap och kunskap ger redskap för att förändra.

Lpfö98/2010:

Förskolan kan bidra till att barn som tillhör de nationella minoriteterna och barn med utländsk bakgrund får stöd i att utveckla en flerkulturell tillhörighet (s 6).

Vid analysen av pedagogernas utsagor i kategorin dilemman har jag kunnat urskilja två olika uppfattningar av ett institutionellt perspektiv av förskolan, dessa två uppfattningar har jag kopplat till Johanssons (2002) resonemang om institutioner som oflexibla och flexibla organisationer (se avsnitt Teoretiska utgångspunkter).

Johansson (2002) anser att flexibiliteten handlar om i vilken utsträckning organisationer anpassar sig till krav från omgivningen. Den flexibla varianten av institution är genomsyrat av värderingar som kommer från det omgivande samhället, vilket i den här studiens fall kan

tolkas som skollag och läroplanen för förskolan. Det är omgivningen man påverkas av och anpassar sig efter. Den oflexibla varianten av organisation vänder sig inåt och anpassar sig efter de egna medlemmarna som alla ingår i ett relativt sammansvetsat och engagerat gäng med en stark gemensam identitet, och inom denna typ av institution är det medlemmarnas grupperingar och strävanden och målsättningar som styr (Johansson 2002). I pedagogernas utsagor har jag kunnat finna både exempel på flexibla och oflexibla varianter av värderingar som kan finnas i en institution som förskolan. Då några av pedagogerna ger uttryck för att ingå i en flexibel institution som är villig att förändra sig efter barngruppen å andra sidan ger pedagoger även uttryck för att tillhöra en oflexibel variant då en pedagog menar att hon alltid tycker hon kan påverka och som en annan uttrycker det ”vi anpassar oss efter barngruppen,

och det som finns här i skapar vi tillsammans, sen spelar det ingen roll vad det står i läroplanen”.

Johanssons (2002) syn på institutioner går att jämföra med Scotts (1995) resonemang om institutionella teorier. Scott (1995) har formulerat en definition av begreppet genom att beteckna kognitiva, normativa och regulativa element som han kallar ”institutionens tre

pelare”. Med det vill han ha sagt att de strukturer och aktiviteter som ger stabilitet åt det

sociala beteendet inom en institution kan vara av tre olika slag. Inom den regulativa aspekten sägs det att institutioner begränsar och reglerar beteenden, exempelvis att det är regelskapande, och att övervakning och sanktioner är vanliga inom detta synsätt vilket jag i studiens fall kopplar till Skollag och Läroplan. Inom den normativa pelaren ser dess teoretiker institutioner som uppbyggda främst av normer och värderingar, genom att det sociala livet styrs av föreställningar om vilka mål som bör eftersträvas och hur man uppnår. Rättigheter och skyldigheter och om att uppfylla förväntningar innefattar även detta synsätt på institutioner vilket jag ser hör hemma i pedagogens tolkning av uppdraget. Slutligen den tredje pelaren som vilar på kognitiv, kunskapsmässig, bas där sociala aktörer handlar på ett visst sätt och följer vissa regler och rutiner därför att de tas förgivet, att personerna inom institutionen inte kan tänka sig att göra annorlunda vilket går att finna i pedagogernas utsagor när det gäller det ”svenska” som norm.

I underkategorin pedagogens utmaningar visar det sig att pedagogernas utsagor visar att de tolkar monokulturella förskolor som att det är förskolor med barn med inga eller väldigt få med olika modersmål och att det ställer pedagogerna inför ett dilemma. Dilemmat uppstår i hur dessa barn utmanas och utvecklas till att kunna möta och leva i ett allt mer internationaliserat samhälle. Torpsten (2008) menar att motivation och gemenskap är starkt förknippat med om elever i skolan ska lyckas eller ej, vilket även kan vara användbart i förskolan att tänka på. Begreppen ser hon som att lärande och resultat nås när eleven känner sig delaktig i en gemenskap. Vidare menar Torpsten att för eleven i skolan i Sverige med svenska som andraspråk är det viktigt att få vara tillsammans med kamrater som talar det språk som ska läras. Men hon framhåller också vikten av att samma elever också får möta och vara tillsammans med andra modersmålstalande elever dels för att utveckla modersmålet och dels för en tillhörighet med kamrater som talar samma språk. Detta kan vara ett dilemma i förskolor som har få barn med annat modersmål än det svenska språket. Samtidigt menar

Lahdenperä (1999) att det måste finnas möjligheter till att uppleva kultur på ett praktiskt vis. Lahdenperä (1999) menar att man inte kan lära sig mångkulturella synsätt enbart genom teori. Med det menar hon att det inte enbart går att kognitivt lära sig att bli medveten om sina kulturella föreställningar och begränsningar utan dessa föreställningar och värderingar måste mötas med andra uppfattningar och känslomässigt bearbetas. Detta kan hon se som en svårighet i förskolans värld, då en tydlig mångkulturell aspekt måste finnas för att kunna skapa en mångkulturell miljö. Då kan förskolor utifrån Lahdenperä (1999) och Torpsten

(2008) resonemang inte utmana och utveckla sitt interkulturella förhållningssätt om det finns för få barn med olika språk och kulturbakgrunder.

Det finns uttalanden som pedagogerna ger uttryck för som inte är i enlighet med styrdokument eller Lahdenperäs (2004) beskrivning av ett interkulturellt förhållningssätt, även om pedagogen ger uttryck för att viljan finns. Två av pedagogerna menar att de kunde lägga mer tid på barn som har flera språkerfarenheter men att det inte görs. Detta fann även Lunneblad (2006) i sin studie då han menar att den språkliga och kulturella mångfalden osynliggörs i flera fall genom pedagogernas förhållningssätt gentemot barngruppen. En tolkning han gör i sin studie är att det finns en målsättning att lyfta fram den språkliga och kulturella mångfalden men att den faller med att den osynliggörs då pedagogerna undviker att prata om olikheter, eftersom de framställer det som viktigt att alla barnen behandlas på ett liknande sätt. Detta ser inte jag i denna studie då pedagogernas utsagor i flertalet av fallen visar att de gärna pratar olikheter. En av pedagogerna säger sig först inte ha arbetat med barn med annat modersmål än svenska men det visar sig under intervjuns gång att det har hon gjort vid ett flertal gånger och på olika förskolor, detta tolkar jag som att begreppet mångkultur är ett begrepp vars betydelse är högst individuell. Även Lunneblad (2006) och Svensson och Svendsén (2012) belyser detta fenomen utifrån sina studier då de upptäckte att hur man definierar och vad pedagogen lägger in i mångkulturellt beror på vilken kunskap pedagogen har av det. Erfarenheter av att arbeta med mångkulturalitet gör att pedagogen ser fler möjligheter i verksamheten.

Samtidigt är detta komplext på så sätt att erfarenhet inte alltid är tillräckligt. Några av pedagogerna som arbetat länge med barn med olika språkbakgrunder ger uttryck för att de skulle kunna lägga ännu mer tid på barn med annat modersmål än svenska ”de fick ju flyta

med” och som en av pedagogerna uttrycker det ”vi har ju inte jobbat på nått speciellt sätt…” och ”de har ju varit med i verksamheten men det är ju inte så att de har lyfts på något särskilt sätt”. Vilket går att koppla till Torpstens (2008) resonemang om att elever i skolan kan ses

som mångkulturella elever i en monokulturell skola. Torpstens resonemang kan ses ur förskolans perspektiv, då mångkulturella barn ibland erbjuds en monokulturell förskola utifrån dessa några pedagogers tankar. Vad som uppfattas som en mångkulturell förskola och en monokulturell förskola är en tolkningsfråga på så sätt att det inte är något som är givet. Att tala om att en förskola är mång- eller monokulturell kan också ge en skev bild av hur det egentligen är, ingen förskola är antingen eller, den skapas och blir det. Viktigt blir då att föra en diskussion över hur alla barn möts utifrån sina erfarenheter. Något som även pedagogernas utsagor överlag visade på.