Syftet med studien var att undersöka vilka uppfattningar pedagoger verksamma på förskolan kan ha av fenomenet ”den mångkulturella förskolan” och framförallt uppfattningen av att främja alla barns olika kulturbakgrunder för att alla barn ska ges rika tillfällen att utvecklas. Diskussionen är indelad i metoddiskussion och resultatdiskussion där mina frågeställningar ringas in följt av en slutsats. Avslutningsvis kommer förslag på fortsatt forskning.
8.1 Metoddiskussion
Jag valde att göra en kvalitativ studie med en fenomenografisk ansats, detta för att få en djupare förståelse av pedagogers uppfattningar av ”den mångkulturella förskolan” som fenomen och hur de uppfattar att de främjar arbetet med barn med olika kulturbakgrund. Jag ansåg att fenomenografin som ansats var det valet som var det bästa då jag ville se variationerna av uppfattningar. Intervjuer som undersökningsmetod passar då för en kvalitativ studie för att få fram så många uppfattningar som möjligt. Larsson (1986) menar att om man gör en fenomenografisk beskrivning och stannar vid att göra en beskrivning så tar man en större risk än vid en kvantitativ studie. Med det menar han att resultatets värde är beroende av att man tillför någon ny kunskap. Larsson (a.a) menar att bästa sättet att skaffa sig en känsla av att komma på djupet är att ta del av andras fenomenografiska studier vilket jag gjort under processens gång. Enligt min tolkning anser jag att de studier med fenomenografisk ansats som jag tagit del av ser väldigt olika ut men med en grund i att finna variationer och visa på dem. Det anser jag att jag gjort i studien. Min tanke med att ta del av andra studier med fenomenografisk ansats var inte att kunna jämföra med min studie utan istället få inspiration till sättet att skriva inom den fenomenografiska ansatsen, och denna studie är min tolkning i ett sätt att skriva en studie med fenomenografisk ansats. En annan risk med kvalitativa metoder är att de kan ses som förgivet tagna på så sätt att det kan kännas säkert att genomföra dem (Larsson 1986). Om jag istället hade valt en kvantitativ metod i form av enkäter hade jag kunnat få fler uppfattningar, eller om jag hade intervjuat även specialpedagoger kunde det med all sannolikhet tillfört resultatet positivt. Om jag innan valet av intervjupersoner också hade valt pedagoger som också har andra språkbakgrunder så hade även det gett ett annat resultat? Med detta som grund vill jag klargöra att mitt problemområde kom före metodvalet vilket enligt Larsson (1986) är det rätta alternativet för att få fram belysningar av problem. Men däremot är jag medveten om att jag blev ”frälst” av fenomenografin som ansats vilket också ledde till att jag inte då undersökte andra alternativ.
Min tanke från att intervjua pedagoger (yrkesprofessionerna förskollärare och barnskötare) är för att det är de två professionerna jag i arbetet som specialpedagog kommer att samarbeta med och handleda i deras verksamhet med barn. Detta för att alla barn ska få sina behov och eller erfarenheter synliga. Min tanke var att flerspråkiga barn med olika modersmål inte ska vara barn i behov av särskilt för att förskolan brister i att kunna möta och förhålla sig till alla olikheter.
8.2 Resultatdiskussion
Det övergripande syftet var att belysa vilka uppfattningar pedagoger kan ha av mångkultur i förskolan och hur de uppfattar att de främjar alla barns kulturbakgrunder samt en utveckling till att förbereda barn för ett liv i ett alltmer internationaliserat samhälle. Pedagogernas uppfattningar av förskolans uppdrag i att vara en mångkulturell kontext.
8.2.1 Hur pedagogerna uppfattar ”den mångkulturella förskolan”
Pedagogerna uppfattar den mångkulturella förskolan utifrån olika perspektiv, kategorierna visar på tillgång och dilemman i form av ibland förskolans bristande förmåga att möta alla barns olika kultur och eller språkbakgrund. Pedagogerna som framhåller den mångkulturella förskolan som en tillgång berättar i sina utsagor om framgångsfaktorer och möjligheter. Deras erfarenheter och vikten av ett öppet och nyfiket förhållningssätt ligger i fokus. Pedagogerna som beskriver den mångkulturella förskolan och dilemman som kan uppstå beskriver bland annat svårigheter de upplevt. Förskolans svårigheter i att stimulera och ge flera möjligheter att främja alla barns språk och kulturbakgrunder. Som en pedagog beskriver ”vi kunde gjort
mer” när hon reflekterar över förskolan som mångkulturell.
8.2.2 Hur pedagogerna uppfattar att de gör för att främja mångkultur och interkulturellt förhållningssätt i den pedagogiska verksamheten.
Pedagogerna beskriver att dagens barngrupp ger flera möjligheter att fånga och främja mångkultur i den pedagogiska verksamheten som några uttrycker det på ett ”naturligt sätt”. Jag väljer att belysa arbetssätt samt främjande faktorer som framkom i pedagogernas utsagor:
• Att använda sig av tolk/telefontolk som stöd i kommunikation med föräldrar (exempelvis föräldramöten och utvecklingssamtal).
• Använda sig av TSS (Tecken som stöd), eller bilder som stöd vid kommunikationen med barnen.
• Kroppsspråk viktigt.
• Arbeta med ALLA barns ”hemkultur”, utgå från varje unika barn.
• Se vardagliga situationer i förskolan som viktiga för språkfrämjande arbetssätt, samling, matsituationer där rika möjligheter att både lyfta och samtala kring olikheter utifrån barnens perspektiv.
8.2.3 Hur pedagogerna uppfattar att de utmanar ”den svenska normen”
Min tolkning var att det fanns en osäkerhet hos pedagogerna kring vad ”den svenska normen” innefattade. Jag tänker här att intervjun blev ett tillfälle att reflektera över att utmana den svenska normen. Utmanade jag dem i tänk, för min tolkning var även att det inte bara fanns en osäkerhet utan några kände sig lite provocerade av frågan och två av svaren blev: ”Vi är ju
i Sverige” ”vad är svenskt och varför”. Att ständigt fråga sig som pedagog: Vad? Hur och
Varför? med tanke på traditioner mm känns som ännu viktigare i vårt allt mer internationaliserade samhälle. Men vems är ansvaret? Förskolan har ett uppdrag i läroplanen att möta alla barn och att alla barn ska få utvecklas utifrån sina förutsättningar. Jag upplever att pedagogerna jag intervjuat har en ambition att möta alla barn med olika slags bakgrunder men är det så? som Melin (2013) menar att vi bör flytta fokus från att se barn som olika utan istället lägga kraft och se möjligheter i att barn är ”snarlika”. Är det så att förskolor och pedagoger är duktiga på att möta olikheter eller snarare finna olikheter men att sen uppfylla uppdraget i att pedagogiskt i verksamheten lyfta alla barns kompetenser och erfarenheter när det gäller ”den mångkulturella förskolan”? Men samtidigt måste förskolan och dess pedagoger se och synliggöra att vi är och handlar olika och att det är en rättighet så länge det inte kränker någon annan. Jag har alltid tyckt att ”olikheter” är ett fint och passande ord i förskolan, men har förstått att det lätt kan användas i ”fel” sammanhang. Speciellt i arbetet som specialpedagog används ordet ”olikhet” men frågan olik från vad? blir då viktig att ställa
sig. För om man som Melin (2013) istället säger att barn är snarlika och alla ingår i en gemensam verksamhet, kategoriserar jag barnen då? Hur ska jag kunna stödja barn och pedagoger i förskolan om alla är snarlika? Går det? Jag kommer fortsätta använda begreppet olik, jag ser fortfarande det som ett viktigt begrepp att arbeta med. Det jag däremot kommer sträva mot är att när det används både av mig och andra också ställa frågorna, ”Olik från vad”? ”Likt vilket?”
8.3 Slutsats
Att alla förskolor är unika ger studien styrka till, på så sätt att det som finns där i finns inte någon annanstans, och det som skapas där är tillsammans med barn, pedagoger, föräldrar. Det är inget fast utan föränderligt. Det går inte säga att en förskola är så här, utan förskolan har ett gemensamt uppdrag men hur det ska ”göras” är en tolkningsfråga utifrån gällande styrdokument. Det kan även finnas en del rädsla som jag ser det över att tala om förskolan som ”mångkulturell” men jag ser ännu större fara i att inte göra det. Min grund i detta ser jag i forskning (Elmeroth 1997) av att flerspråkiga elever i skolan i mindre utsträckning än sina jämnåriga kompisar med båda föräldrarna födda i Sverige når kunskapsmålen i skolan. Vilket i sin tur kan leda till ett utanförskap i samhället och minska möjligheterna att få utveckla sina förmågor och till att bidra. Torpsten (2008) menar att skolan är både inkluderande och exkluderande samt att elever med annat modersmål än svenska ofta kan ses som mångkulturella elever i en monokulturell skola, vilket jag tolkar även kan gälla förskolan i vissa fall efter detta självständiga arbete.
Ju tidigare insatser sätts in ju bättre går det för barnen sedan när de kommer upp i skolåldern, därför behöver förskolan likväl som skolan titta på hur samspelet mellan individ, pedagogik och läromiljö ser ut. Vilka åtgärder kan till exempel sättas in på organistationsnivå och vad kan den enskilde pedagogen göra för att öka barns möjligheter att utvecklas på bästa sätt (European agency for development in special needs education 2009). Att se på hur förskolan kan fånga upp detta och genom att bidra till att alla barn får en likvärdig utbildning på så sätt att likvärdigt är att göra olika, och att alla barn får mötas utifrån sina förutsättningar och behov. Lyckas vi i förskolan är det en bit på vägen, att som jag ser det skapa nya möjligheter att ge alla barn rika tillfällen att lära och utvecklas. Min roll som specialpedagog kan innebär att undanröja hinder som kan finnas på vägen i deras utveckling då mer sett ur ett individperspektiv. Att då ha en fördjupad kunskap om hur och varför förskolan bör lyfta sitt interkulturella förhållningssätt ser jag som ett steg till att fler elever senare lyckas nå målen i skolan och få vara en del i samhället. Min tanke under självständiga arbetet och av pedagogernas uppfattningar är även att i rollen som specialpedagog blir orden samarbete, relationer och handledning betydelsefulla och att skapa så positiva situationer som möjligt. Då kan rollen ses mer ur ett förebyggande och hälsofrämjande perspektiv där främja kan innebära att barns olika modersmål stimuleras och även att utmana den ”svenska” normen ses som en del i det.
8.4 Förslag på fortsatt forskning
I Pedagogiska magasinet står under en debattartikel att ett riksdagsparti vill begränsa barns utvecklingsmöjligheter genom att göra ändringar i förskolans läroplan. Förskoleforskare ställer sig i artikeln kritiskt till partiets resonemang och de menar att partiet innehar ett oreflekterat sätt att förhålla sig till begreppen kultur och kulturarv. 12,9% röstade i riksdagsvalet september 2014 på ett parti som enligt artikeln vill att barnen i förskolan ska anpassa sig till en given svensk kultur (Pedagogiska magasinet 2015 nr 1:80-81). Att kultur tolkas olika ger artikeln bevis på och det ger ytterligare anledningar i att det behövs
fördjupningar ibland annat ett interkulturellt förhållningssätt, dels för att utveckla och skapa en öppen och mångfaldig förskola att arbeta i och dels för att begrepp som kultur och mångfald är mångtydiga begrepp vars definitioner ständigt bör vara föremål för diskussion. Så ett förslag på fortsatt forskning är att utifrån en formaliseringsarena och
realiserningsarena undersöka hur pedagoger uppfattar och tolkar sitt uppdrag i läroplanen
och hur de praktiskt gör i verksamheten. Jag tänker då förslagsvis att detta skulle kunna genomföras genom en etnografisk studie med dels intervjuer och deltagande observationer.
9. Referenslista
Ahrne, Göran & Svensson, Peter (2011). Handbok i kvalitativa metoder. 1. uppl. Malmö: Liber.
Banks, A. James (2008). An introduction to multicultural education. University of Washington, Seattle. Pearson.
Bryman, Alan (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. Stockholm: Liber.
Dahlgren, & Johansson (2009). Fenomenografi. I B. Fejes, Andreas & Thornberg, Robert (red.), Handbok i kvalitativ analys.(s 122-135) 1. uppl. Stockholm: Liber.
Dalen, Monica (2015). Intervju som metod. 2. Uppl. Malmö: Gleerups.
Douglas, Mary (1986). How institutions Think. New York: Syracuse University Press. Elmeroth, Elisabeth (2008). Etisk maktordning i skola och samhälle. Lund. Studentlitteratur. Elmeroth, Elisabeth (1997). Alla lika-alla olika: skolsituationen för elever med båda
föräldrarna födda utomlands. Stockholm: Almqvist & Wiksell.
Gadler, Ulla (2011). En skola för alla- gäller det alla? Diss. Linneuniversitetet Växjö. Haliker, Bente (2010). Fokusgrupper. Malmö: Liber.
Johansson, Roine. (2002). Nyinstitutionalismen inom organisationsanalysen. Lund: Studentlitteratur.
Kirova, Anna (2010). Children´s representations of cultural scripts in play: facilitating
transition from home to preschool in an intercultural early learning program for refugee children. Department of elementary education: University of Alberta.
Kultti, Anna (2012). Flerspråkiga barn i förskolan: Villkor för deltagande och lärande. Göteborgs universitet. Acta Göteborgs universitet.
Lappalainen, Paul (2005). Det blågula glashuset- Strukturell diskriminering i Sverige. SOU 2005:56. Stockholm: Fritzes.
Larsson, Staffan (1986). Kvalitativ analys- exemplet fenomenografi. Lund: Studentlitteratur. Lahdenperä, Pirjo (1995). Interkulturella läroprocesser. Stockholm: HLS Förlag.
Lahdenperä, Pirjo (1999). Från monokulturell till interkulturell pedagogisk forskning.
Utbildning och demokrati: Vol. 8, nr 3.
Lahdenperä, Pirjo (2004). Interkulturell pedagogik i teori och praktik. Lund: Studentlitteratur. Lunneblad, Johannes (2006). Förskolan och mångfalden: en etnografisk studie på en förskola