Analysen av enkäterna delas upp, där den inledande enkäten först presenteras
separat för att synliggöra hur eleverna upplevde samarbete med andra elever före den laborativa undervisningen. Därefter jämförs svaren från både enkäten och diagnosen vid de båda tillfällena.
53
7.6.1 Analys av den första enkäten
Enkäten bestod av sju frågor (bilaga 3) där eleverna kunde skatta sin förståelse av olika matematiska begrepp gällande area, samt skatta sin upplevelse av att arbeta med andra. Enkäten visade att elevernas självbedömning stämde relativt väl med resultatet från diagnosen. I enkäten framkom vidare att över 40 % av eleverna tyckte det var svårt eller tvekade inför att prata med en kompis om matematiska problem. Detta resultat tolkar jag som att undervisningen i stor utsträckning måste skapa förutsättningar för eleverna att samarbete. Detta samarbete måste enligt den kreativa matematiken bygga på att alla elever upplever att de kan bidra både till eget och till andra elevers lärande.
7.6.2 En jämförelse mellan svaren från två olika diagnoser och enkättillfällen
Det är förväntat resultat att lektionsserien förändrar elevernas förståelse av
momentet som bearbetats och att de därmed har ökat sina kunskaper inom området. Enkäten och diagnosen visar att den kreativa undervisningen ger goda resultat när det gäller elevernas förståelse, det vill säga att de kan beräkna och att de vet att area är ytan och att den kan mätas. Alla förstod det matematiska problemet, och hur det kunde lösas på en basal nivå och de allra flesta hade upptäckt att det gick att
undersöka på olika sätt. Detta kan jag utgå ifrån Vygotskijs och Piagets (Champlain de, DeBlois, Robichaud, & Freiman, 2018) resonemang om delaktigheten i
lärprocessen där elever alltid förhåller sig till de omständigheter de befinner sig i. Det innebär att beroende på hur omvärlden presenteras i en undervisningssituation så kan läraren vägleda eleven så den möter problemet utifrån den förståelse och de erfarenheter eleven har. Detta är ett exempel på hur Vygotskijs proximala
utvecklingszon kan knytas ihop med Piagets resonemang när det gäller adaption och assimilation. När dessa två teorier knyts ihop är kreativitet som skapas i en bra miljö för eleverna och uppgifterna är på en lagom svår nivå samt att de samspelar,
utvecklar de en god lärandesituation. Denna undervisningsstrategi innebär att
kreativitet uttrycks som metoder som eleverna har tagit till sig som en bra strategi för att lära sig (Champlain de, DeBlois, Robichaud, & Freiman, 2018).
Det fanns elever som behöver fortsatt undervisning i area så de befäster sina kunskaper. Detta framkommer i enkäten där 17 av eleverna fortfarande ”behöver tänka efter” och alltså inte automatiserat sina färdigheter så som Piaget skulle
uttrycka det genom att de gamla kunskaperna läggs till de nya kunskaperna som han kallar assimilation (Halpenny & Pettersen, 2015). Eleverna som behövde befästa kunskaperna ytterligare behövde tid att arbeta mer och få upp sitt självförtroende att de verkligen kan räkna ut arean. Assimilation som Piaget resonerar om hjälper eleven
54 att befästa den mentala uppbyggnaden som tidigare har etablerats (Halpenny & Pettersen, 2015).
Kan det bero på att eleverna känner en osäkerhet för att uttala sig om vad de kan, ifall de skulle ha fel? Som jag skrev i min loggbok kan detta bekräfta de negativa banor som eleven inte tar sig ur. Både Piaget 0ch Vygotskij uttrycker att omgivningen är central för elevens kognitiva utveckling (Champlain de, DeBlois, Robichaud, & Freiman, 2018).
I enkäten framgår det att 7 elever går från att svarat att de tyckte att det är mycket svårt och svårt till att de tyckte att det är lätt eller att de förstod men fick tänka efter först. Detta stämmer väl överens med diagnosen där eleverna visade att de
behärskade att räkna ut area både med hjälp av rutsystem och med formeln basen gånger höjden. I en annan enkätfråga kan vi se att eleverna hade känslan av att förstå area och dess abstraktion. Det var endast en elev som svarade att den kanske förstår area, jag kan tro att den eleven fyllt i att den inte förstått area före undervisningen då det var 2 stycken som svarade så. Efter undervisningen hade endast en elev svarat kanske och ingen elev har svarat nej. Detta indikerar att även dessa elever har gjort framsteg i sin utveckling, eftersom de tidigare svarat nej. Dessa elever har som Piaget beskriver assimilation tagit till sig informationen (i det här fallet genom den kreativ matematik), och har anpassat den nya informationen med den gamla informationen som Piaget kallar ackommodation. När den här processen har en balans leder det till att de får motivation. Till detta behövs det att elevens förmåga ligger nära i
svårighetsgrad av uppgifter eleven ska klara av för att få en ökad progression (Halpenny & Pettersen, 2015).
Vygotskij (Strandberg, 2006) menar att de kreativa upplevelser genom att ett byte av relationer, hjälpmedel eller situationer kan eleverna påverka sitt sätt att lära sig och då gör de ett utvecklingskliv. Läraren utmanar då den proximala utvecklingen då eleverna får hjälp att utvecklas när de får uppgifter de inte kan men genom att eleven får vägledning av lärare och kamrater (undervisning och samarbete i kreativt arbete) gör eleven en utveckling. Vygotskij säger då att eleverna klarar mer avancerade uppgifter och eleverna utvecklar sitt tänkande snabbare än om eleven skulle lära sig på egen hand (Selander, 2017).
I enkätfrågan om hur eleverna uppfattar det att diskutera med sina kamrater framkommer att även det ökat under perioden vi arbetat med area. Även den elev som kände att den blev tyst och inte förstod vad de andra kamraterna pratat om har tyckt att det går bättre eftersom det är ingen som tycker det efter lektionsserien. Här kan jag även se att det har minskat med två elever som före lektionsserien tyckte det var lätt att resonera med kamrater och förstod vad de pratade om. Det kan ju vara att eleverna kom till insikt under undervisningen hur de tyckte det var. I loggboken
55 skriver jag om viken glädje och hur eleverna kunde fokusera på uppgiften när de arbetade kreativt och resonerade med varandra. Det var under tiden ingen som kom in på vad de skulle göra på rasten eller något annat, vad jag hörde. Det var skillnad mot andra lektioner, lättare att få eleverna att hålla motivationen uppe. Detta kan jag basera på Vygotskijs resonemang om att eleverna genom att diskutera med en kamrat eller en lärare går fortare fram i sin utveckling än om eleven lämnas att lära sig själv (Selander, 2017). Vygotskij resonerar också om att det sociala samspelet kommer före det individuella tankearbetet i utvecklingen (Strandberg, 2006).