Syftet med denna studie har varit att öka förståelsen för bakomliggande orsaker till att partier i riksdagen, vars politiska program både intresserar sig för invandrargrupper men emellertid inte, väljer att argumentera för ett erkännande av det armeniska folkmordet genom åren. I studien har alla partier i riksdagen analyserats, vilket är Sverigedemokraterna, Centerpartiet, Socialdemokraterna, Kristdemokraterna, Miljöpartiet, Liberalerna,
Moderaterna och Vänsterpartiet. Partiernas uttalanden i riksdagen har undersökts genom frågeställningen som presenteras nedanför med följande resultat.
- Hur har det armeniska folkmordet uppmärksammats i riksdagen från det att det omnämndes första gången och ungefär när börjar frågan att diskuteras mer återkommande?
Första gången den historiska händelsen diskuterades i Sveriges riksdag var år 1916, vilket var ett år senare efter att folkmordet på armenier hade inträffat. Det var socialdemokraten Carl Lindhagen som diskuterade den armeniska frågan fram till år 1925. Hjalmar Branting (S) var också delaktig i
Armenienfrågan, det innebär att det var endast vänstersidan som hade talat om detta ämne. I tabellen ser man även att det blir ett långt avhopp, det dröjer 67 år tills nästa parti talar om det armeniska folkmordet. Det långa avhoppet fram tills år 1992 som återigen diskuteras av den vänstra sidan, kan bero på Sovjetunionens fall år 1991 i och med att Armenien samma år
utropade sin självständighet.73
Utifrån tabellen ser man att det armeniska folkmordet börjar att diskuteras mer återkommande från 1990-talet. Från år 2005–2006 med 22 uttalanden och 2007–2008 med 21 uttalanden. Genom att kontextualisera dessa år visar resultatet att det finns viktiga milstolpar i förbindelserna mellan EU och
Turkiet. Det är orsaken till att det historiska skeendet debatteras väldigt återkommande i riksdagen. År 2004 den 17 december beslutade det Europeiska rådet att inleda medlemsförhandlingar med Turkiet, år 2005 inleddes anslutningsförhandlingarna.74
Detta synliggörs även i empirin eftersom riksdagsledamöterna i respektive partier argumenterar om Turkiets utveckling. I motioner från 2005 hävdade Vänsterpartiets riksdagsledamöter att det finns turknationalistiska
militärstyrkor som är missnöjda över att landet skall omfattas av kristna minoriteter. Lundgren (C) hävdade att det armeniska folkmordet bör lösas under kommande förhandlingar, individer med en annan religion blir diskriminerade i Turkiet. Detta har även uppmärksammats av
Kristdemokraterna som hävdade att Turkiet bör uppfylla
Köpenhamnskriterierna innan de kan beviljas ett EU-medlemskap. Detta vidhöll även Socialdemokraterna som menade att det armeniska folkmordet har länge varit tabubelagt och att Turkiet bör öppna sina arkiv för en opartisk forskning om folkmordet ifall ett EU-medlemskap skall beviljas.
Flerpartimotionen från 2008 hävdade riksdagsledamöterna att Turkiet inte kan bli en bättre demokrati om sanningen förnekas. Centerpartiet hävdade att armeniernas situation inte hade förbättrats, de kristna bör få skydd innan Turkiet kan gå vidare med sina medlemskapsförhandlingar. Det finns ett samband mellan respektive partier, det är de krav som ställs på Turkiet som uppmärksammas. Det är krav som bör uppfyllas av Turkiet, innan de kan gå vidare med sina medlemskapsförhandlingar med EU.
Tabellen visar även att till en början var Socialdemokraternas yttranden om det armeniska folkmordet återkommande. Däremot ser man att på senare tid
har partiets uttalanden minskat. För Kristdemokraternas del har frågan varit
74 Europeiska unionen, EU och Turkiets historia. https://www.avrupa.info.tr/en/eu-and-turkeys-history-711 (Avläst 2020-12-15)
mer återkommande. Det intresseväckande är varför Kristdemokraterna väljer att arbeta för ett erkännande när de inte kunde bryta partilinjen under
omröstningen. Enochson var den enda kristdemokraten som röstade för ett erkännande av det armeniska folkmordet. Under riksdagsvalet 2014 fick Kristdemokraterna 4,57% av rösterna. 2014 vann Socialdemokraterna riksdagsvalet med 31,01%. Detta år lovade Löfven att driva fram frågan i regeringen ifall Socialdemokraterna vinner valet. Riksdagsvalet 2018, visade
att Kristdemokraternas röster hade ökat. Då fick partiet 6,32% röster. Socialdemokraterna vann återigen valet 2018, däremot var rösterna färre. Socialdemokraterna fick 28,26%. Kristdemokraterna har efter
voteringsbeslutet valt att ta ställning för ett erkännande av det armeniska folkmordet. Detta tyder på att det är ett aktuellt ämne som partiet
argumenterar för, där politikerna kanske hoppas på att kunna vinna flera röster inför nästa valperiod. Däremot har Socialdemokraternas röster minskat från 2014, vilket skulle bland annat kunna bero på den rödgröna regeringens svek. Det är i denna kontext som Armenienfrågan diskuterades i riksdagen och frågan är om denna diskussion hade en påverkan på resultaten i valen är alltjämt obesvarad, däremot kom den att användas som ett argument i debatten mellan de olika partierna.75
- På vilka sätt var nationalismen en bakomliggande orsak till att det armeniska folkmordet bröt ut enligt partierna i riksdagen?
I riksdagsledamöternas uttalanden, tydliggörs det att nationalismen var en bakomliggande orsak till massakern på armenierna. Alla partier belyste att Turkiets ändamål var att skapa ett homogent land med en etnicitet och en religion. Andra tecken på att nationalismen var en bidragande faktor som flerpartimotionen från 1999 betonade var att turkarna genomförde en etnisk
75 Valmyndigheten, Val till riksdagen – Röster.
https://data.val.se/val/val2014/slutresultat/R/rike/index.html; Valmyndigheten, Val till
rensning på armenierna. Detta förhåller sig till Eriksens teori. Eriksen menar att det som kännetecknar nationalism, är att en viss befolkning kan uteslutas i en nation. Vänsterpartiet har bland annat hävdat att de kristna förbjöds att tala sitt eget språk, utöva sin religion eller kultur. I Eriksens teori menar han att nationsstater har ett officiellt språk som lämpas, att stater förbjuder
språkliga minoriteter att tala sitt eget språk är förekommande. Ett gemensamt språk skapar en känsla av nationalitet. Även Gellners definition av
nationalism är relevant. Gellner hävdar att nationsstaten är en stat som härskas av den egna etniska gruppen vars identitetsmarkörer som religion och språk förankras i statens symboler.
- På vilka sätt använder partierna i riksdagen historiebruk i sina uttalanden när de argumenterar för ett officiellt erkännande av det armeniska folkmordet?
Resultatet visar att riksdagspartierna tillämpar historiebruk i sina uttalanden. Alla har ett behov av att minnas, här handlar det om att riksdagsledamöterna argumenterar för att man skall uppmärksamma det armeniska folkmordet. Riksdagsledamöterna inleder gärna sina uttalanden med en kort bakgrund om folkmordet på armenierna. Detta är det existentiella bruket.
Riksdagsledamöter som Markus Wiechel (SD) och Robert Hannah (L) påpekade Stefan Löfvens (S) svek år 2014 under valrörelsen. Löfven hade lovat att driva fram frågan till ett erkännande av regeringen, ifall
Socialdemokraterna vinner valet. Detta är både en tillämpning av det
existentiella och det ideologiska bruket som väger tyngre här. De som nyttjar det ideologiska bruket har ett behov av att övertyga. Här är avsikten att belysa Löfvens svek och påminna den svenska befolkningen. Wiechel har hävdat att man inte är värdig att sitta i regeringen ifall man förnekar det armeniska folkmordet. Hannah talade om att Socialdemokraterna stöttar Turkiet genom att förneka folkmordet. Detta är ett intressant resultat som tydliggör hur riksdagsledamöterna kritiserar främst Socialdemokraterna och
höjer sitt eget parti. Sedan har bland annat kristdemokrater, socialdemokrater och vänsterpartister hävdat att riksdagen erkände det armeniska folkmordet med deras stöd. Detta gör man för att övertyga om varför ens parti är ett bättre alternativ än de som redan sitter på makten, vilket är ytterligare en användning av det ideologiska bruket. Riksdagsledamöter som Robert Halef (KD) använder sig av det moraliska bruket. Där är behovet att orsaka
upprättelse, Halef menade att ifall man erkänner det armeniska folkmordet kommer de drabbade få en sorts bekräftelse på att ett folkmord har skett. Dessutom får de en sorts upprättelse och kan bearbeta sitt trauma och sorg enklare. Det politisk-pedagogiska bruket är också förekommande, där behovet är att illustrera. Detta gör partierna genom att jämföra med IS härjningar som har skett i dagsläget där samma kristna minoriteter som drabbades år 1915 blir utsatta i Mellanöstern.
Att sammanställa studien med tidigare forskning var intressant i och med att det visade sig vara relevant till detta arbete. I mitt tidigare arbete
kontextualiserades år 2018, resultatet visade att Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna använde sig av det historiska skeendet i hopp om att vinna flera valröster inför år 2022. 76
I denna studie visar tabellen att från 2015–2016 och framåt ökar
riksdagsledamöternas uttalanden om det armeniska folkmordet. Det kan ha att göra med den kommande valperioden år 2022. Partierna kanske hoppas på att vinna flera röster eftersom en stor skara kristna minoritetsgrupper som lever i Sverige idag, har förfäder som drabbades av det armeniska
folkmordet. I den tidigare studien visade resultatet att Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna använde sig av historiebruk i deras uttalanden om folkmordet. Det var det moraliska, politisk-pedagogiska och ideologiska bruket. I denna studie har liknande resultat uppnåtts. Här använde alla partier
sig av det ideologiska, politisk-pedagogiska, moraliska men även det
existentiella bruket. Det som skiljer denna studie åt från min tidigare studie, är att här analyserades alla riksdagspartier och resultatet visade att alla partier tillämpar historiebruk.
I Johanssons studie analyserades voteringsbeslutet gällande erkännandet av det armeniska folkmordet. Slutsatsen var att i debatten belyste
riksdagsledamöterna realpolitiska frågor, exempelvis Turkiets medlemskap i EU. Debatten gick även ut på att kritisera varandras partier, vilket är inte särskilt överraskande.77
Detta har även klarlagts i denna studie. Det som skiljer resultaten åt är att riksdagsledamöterna talade redan på 1990-talet om realpolitiska frågor och inte endast under voteringsbeslutet. Riksdagsledamöterna diskuterade Turkiets medlemskap i EU och Köpenhamnskriterierna de bör uppfylla för att beviljas ett EU-medlemskap. Detta innebär att till viss del
uppmärksammas det armeniska folkmordet när det handlar om Turkiets utveckling, det man lägger fokuset på är däremot Turkiets
medlemsförhandlingar med EU. Att kritisera varandras partier förekommer även i dagsläget. Det har bevisats genom riksdagsledamöternas tillämpning av det ideologiska bruket.
I Avedians avhandling var syftet att analysera hur det armeniska folkmordet har bevarat sin aktualitet. Slutsatsen var att den armeniska frågan har bevarat sin aktualitet genom de minnen och dispyter som uppstår mellan politiker.78
Det är ytterst relevant här med, liknande resultat har uppnåtts genom att studera de politiska partiernas tillämpning av historiebruk. Det historiska skeendet påverkar minnena som partierna återupptäcker genom att tillämpa
77 Johansson, Oskar. Att kalla ett folkmord för ett folkmord, Lund 2012, s. 42f. 78 Avedian 2017, s. 317f.
det moraliska bruket. Utöver det handlar det även om det ideologiska bruket som är en bidragande faktor, det kan leda till politiska dispyter. Avedian påstod även att en ytterligare central faktor till att det armeniska folkmordet har bevarat sin aktualitet berodde på historieskrivningen. Han menade att politiker tillämpar historieskrivning för att utforma de nationella minnena och associera dem till samtida situationer. I denna studie ser man ett intryck av detta genom att riksdagsledamöterna nyttjar det politiskt-pedagogiska bruket där syftet är att illustrera. De jämför det armeniska folkmordet med IS härjningar som har inträffat i nutid.
I Lundgrens bok analyserades riksdagens erkännande av det armeniska folkmordet. Lundgren kom fram till att i frågor där riskerna är låga avser Sverige att vara neutrala. Frågor där det är som mest riskabelt, exempelvis det armeniska folkmordet önskar Sverige att stormakterna sköter arbetet.79
Detta är rimligt även i denna studie. Innan Hjalmar Brantings tid som
statsminister, hävdade han att det var ett systematiskt och planerat folkmord. Det ledde dock aldrig fram till ett erkännande. Brantings politiska
efterträdare har följt i hans fotspår. Dessförinnan Fredrik Reinfeldt (M) blev statsminister var Moderaterna involverade i två flerpartimotioner under 1900–2000-talet som man ser i empirin. Däremot så valde Moderaterna att avslå ett erkännande av det armeniska folkmordet under voteringsbeslutet eftersom de inte ville bryta partilinjen. Sedan dess har Reinfeldt inte agerat för denna politiska fråga, vilket även Stefan Löfven (S) som är den
nuvarande statsministern vidhåller. Löfven lovade att erkänna folkmordet ifall Socialdemokraterna vinner valet år 2014, vilket partiet gjorde. År 2018 talade rödgröna regeringen om att de inte har några planer på att erkänna det armeniska folkmordet.
79 Lundgren 2015, s. 207.
Sammanfattningsvis, riksdagsledamöternas argumentation i debatterna om det armeniska folkmordet har uppmärksammats i denna studie. Första gången det armeniska folkmordet nämns i riksdagen var år 1916 och håller på fram tills 1925. Därefter blir det ett glapp som dröjer fram tills år 1992. Detta beror på Sovjetunionens fall, därefter utropade Armenien sin självständighet. Därefter har frågan varit väldigt återkommande efter 1990-talet.
Resultatet visade att riksdagsledamöterna i respektive partier vidhåller att nationalismen var en bakomliggande orsak till att det armeniska folkmordet bröt ut. Riksdagsledamöterna har hävdat att Turkiet genomförde en etnisk rensning på de kristna armenierna. De har även hävdat att armenier förbjöds att utöva sitt eget språk och religion.
Riksdagsledamöterna har även använt sig av historia på olika sätt. De historiebruk som har varit förekommande är det moraliska,
politisk-pedagogiska, ideologiska och existentiella bruket. Det intressanta resultatet var att kontextualisera åren 2005–2006 och 2007–2008. Det armeniska folkmordet är en aktuell fråga i riksdagen. Däremot visade resultatet att Armenienfrågan handlade mer om Turkiets medlemsförhandlingar i EU, vilket är orsaken till att det gavs ut mycket uttalanden om denna historiska händelse. Vi har även sett att partierna har utarbetat flerpartimotioner där bland annat Moderaterna har varit inkluderade. Däremot har Moderaterna sedan 1999–2000 inte utarbetat egna uttalanden om det armeniska
folkmordet. De var endast delaktiga i flerpartimotionen i och med att Turkiet antogs som ett kandidatland år 1999 för ett EU-medlemskap.80
Det som bör belysas är att under voteringsbeslutet valde Gulan Avci (FP) att bryta partilinjen. Detta beror på att Avci har en koppling till Turkiet, däremot så tillhörde Avci en annan minoritet och kände ett släktskap med armenierna.
80 Europeiska unionen, EU och Turkiets historia. https://www.avrupa.info.tr/en/eu-and-turkeys-history-711 (Avläst 2020-12-17)
Orsaken till det är att kurderna är ytterligare en minoritet som har blivit nedtryckta av turkarna, precis som armenierna.81
81 Lundgren 2015, s. 11f.