största terroristattentat 11/9 i New York, som terroristbrottsligheten har drabbat fler västländer på kort tid. Därmed har terroristbrottsligheten uppmärksammats på allvar, som ett stort internationellt problem.
Särskilt attackerna i New York, Madrid och London har försatt västvärlden i panik. Paniken har resulterat i en kapprustning när det gäller säkerhet och brottsbekämpningsmetoder med USA och Storbritannien i täten.
Säpo bedömer dock för närvarande risken för terrorattentat riktade mot Sverige och svenska intressen som begränsad, dock kan det finnas ett visst hot mot vissa länders intressen i Sverige. Vidare så finns det en risk för att Sverige utnyttjas som en bas för logistik och annan verksamhet som bistår terrorism. Det har visat sig att det vid terroristverksamhet utomlands funnits band till Sverige. Det är svårt att bedöma om terroristbrottsligheten kommer att bli ett hot mot Sverige i framtiden, men Säpo vill för att kunna utföra sina ålagda uppgifter så bra som möjligt, kunna arbeta förberedande med den teknik som är effektivast i brottsförebyggande syfte.
Regeringen bedömer, likt flertalet remissinstanser, att det finns ett uppenbart behov av tvångsmedel innan förundersökning inletts och att behovet är påtagligt inom Säpos verksamhetsgrenar författningsskydd, kontraspionage och kontraterrorism.
EU arbetar med internationella riktlinjer för medlemsländerna. EU föreskriver att länderna genom förebyggande och bekämpande av brottslighet skall sträva efter tillnärmning när det är nödvändigt med hänsyn till de straffrättsliga regler som finns i medlemsstaterna. Detta oavsett om brottsligheten är organiserad eller ej. Det EU dock inte nämner i artikel 29 är åt vilket håll medlemsländerna skall närma sig straffrättsligt, vad EU däremot uttrycker är att det brottsbekämpande arbetet skall ske i förebyggande syfte. EU nämner i artikel 29 att medlemsländerna när det är nödvändigt skall sträva efter att de straffrättsliga regleringarna skall närma sig varandra. Exempel på länder som redan lagstiftat mycket snarlika alternativ till det som Sverige nu ser över är Finland, Norge, Storbritannien, Tyskland, Luxemburg, Nederländerna och Spanien.
Tvångsmedlet hemlig teleavlyssning används även i den ”öppna polisens” verksamhet. Av de tillstånd till teleavlyssning som har givits så har de som haft betydelse för utredningen legat på en konstant nivå på ca 50%. Detta trots att tillståndsgivningen de senaste åren ökat med i snitt 10% och spås en liknande ökning.
Detta innebär att liknande lagstiftning prövats, och verkar tillsynes fungera i dessa länder borde lagstiftningen då inte fungera i Sverige? Tillstånd har gett resultat för den ”öppna polisen” borde den då inte ge liknande resultat i Säpos verksamhet?
Får vi betala ett högre pris om vi tillåter en mer långtgående integritetskränkande lagstiftning, än om vi riskerar attentat? Det är inte svårt att tänka ut flera scenarier som skulle kunna lamslå det samhälle vi nu känner. Förlorar vi det som var meningen med vår fria värld när vi bygger skyddsmuren högre?
Hemlig teleavlyssning är ett tvångsmedel som är integritetskränkande och ett ingrepp i den personliga sfären. Proposition 2005/06:177 innebär en utvidgning av förutsättningarna för hemlig teleavlyssning. Idag finns det i RF och i europakonventionen ett skydd för varje medborgare mot
ingrepp i den privata sfären. Ett av dessa ingrepp är hemlig teleavlyssning. Det är möjligt att utvidga förutsättningarna för hemlig teleavlyssning, eftersom lagarna och konventionerna som finns till skydd mot ingrepp i den privata sfären kan inskränkas. Förutsatt att inskränkningen är godtagbar i ett demokratiskt samhälle och nödvändig i proportion med ändamålet. Frågan att ställa sig är alltså om behovet av att få använda sig att hemlig teleavlyssning vid terroristbrott är mer nödvändigt än att värna om att personer inte skall utsättas för hemlig teleavlyssning?
Ur rättssäkerhetssynpunkt, anses det att den föreslagna lagen ger en dålig vägledning till kraven för tillstånd. Kraven har minskats från att någon skall vara skäligen misstänkt för ett specifikt brott till att det räcker med att det finns anledning att anta att en person kommer att utöva brottslig verksamhet. Det framgår att anledning att anta är en ungefärlig gräns för vad som krävs vid förundersökning men mycket mer än så är det inte.
Lagtexten är väldigt svårtolkad. Detta kan leda till att den föreslagna lagen tolkas skönsmässigt. I svårbedömda situationer kan det leda till att det blir svårt att dra gränserna för vad som är integritetsintrång. Det kan vara frågan om flera personen som skall avlyssnas och deras eventuella vänner och bekanta. Hur bestäms det att kedjan med avlyssnade personer tar slut? Ur brottsbekämpnings synpunkt anses det däremot nödvändigt att få använda sig av hemlig teleavlyssning vid terroristbrott. Detta bland annat för att undvika att Sverige utsetts för en terroristattack. Terroristbrott är oftast mycket svåra att utreda och vid terroristattacker mot ett land är skadorna förödande. Är tillståndskraven för hemlig teleavlyssning som idag, att någon skall vara skäligen misstänkt, kan det vara för sent för polisen att agera. Om det däremot finns anledning att anta att en person håller på att planera något terroristbrott, kan det komma fram bevis redan då och polisen hinner ingripa.
Trots att det är allmän domstol som får bedöma om tillstånd skall ges och att ett offentligt ombud skall närvara vid tillståndsprövningen, anses det inte räcka som rättssäkerhetsgaranti. Detta kan ju anses förståeligt. Ett offentligt ombud skall företräda den misstänkte och bevaka den enskildes integritetsintressen. Det kan bli svårt att bevaka något som inte har klara direktiv för hur det skall tolkas. Detta kan leda till omfattande diskussioner och det är i slutändan upp till rätten att besluta i frågan. Även andra tillsynsmyndigheters arbete kommer att försvåras främst JO och JK: s arbete. Det kommer att blir svårt att bestämma om myndigheterna har fullgjort sina skyldigheter och inte överträtt någon lag när lagen i sig är svårtolkad i detta avseende.
De rättsliga konsekvenser en utvidgning av möjligheterna till teleavlyssning som anges i proposition 2005/06:177 kan få är således, att rättssäkerheten kan komma att påverkas negativt. Om lagförslaget kommer att antas, innebär det att det måste göras inskränkningar i de mänskliga rättigheterna. Vid första anblick kan det ses som rättfärdigat, för att det har beslutats att vara nödvändigt i ett demokratiskt samhälle. Dock är ändå lagtexten svårtolkad och det kan lätt bli att myndigheter missbrukar användandet av hemlig teleavlyssning. Risken är att gränsen för tillståndsgivning sänks då myndigheter gör bedömningen enbart med sikte på att förhindra brottslighet. Vi tror därför att det är viktigt att myndigheterna har klara direktiv för vad som skall vara uppfyllt för att tillstånd skall ges. Oavsett om det finns klara direktiv eller inte är det viktigt att myndigheterna tar fasta på de rättsliga principerna på området. Dessa principer blir extremt viktiga vid tillämpning av den föreslagna lagen eftersom tolkningen kan bli alltför fri. Den fria tolkningen kan även resultera i att det vid granskning av om myndigheter fullgjort sina skyldigheter blir svårbedömd. Svårigheten blir alltså att bedöma om en myndighet har överträtt en lag, när lagen inte uttrycker någon gräns.
De konsekvenser som kan följa om en utvidgning av regelverket inte sker är att Säpos brottsförebyggande arbete påverkas negativt. Terroristbrott är ett sådant allvarligt och svårutrett brott. Det kan ligga i allmänhetens intresse att Säpo har tillgång till de medel som behövs för att kunna förhindra brotten. I och med att Säpo kan använda sig av hemlig teleavlyssning när de har anledning att anta att någon kommer att utöva brottslig verksamhet, kan de lättare arbeta förebyggande för att förhindra en eventuell terroristattack. Om Sverige inte just nu har ett behov av utvidgningen av möjlighet till hemlig teleavlyssning vid terroristbrottslighet, så kan bilden förändras i framtiden. Denna utvidgningsmöjlighet kan även hjälpa till i arbetet att förebygga terroristbrottslighet avsett för annat land, men där planeringen sker i Sverige.
Sammanfattningsvis är den föreslagna lagen svårtolkad och kan påverka rättssäkerheten negativt då den gör intrång i den personliga sfären. Det vi dock måste fråga oss är om vi som medborgare bör göra avkall på vår personliga sfär för att förhindra terroristbrottslighet. Vill vi bo i ett land där Säpo kan ta till metoder för att trygga ens säkerhet? Eller vill vi bo i ett land där vi är tillförsäkrade att Säpo inte kan göra obefogade intrång i vår personliga sfär? Hur man än vänder och vrider på frågan om utvidgningen är nödvändig eller inte, blir kontentan ändå det samma. Detta är en politisk fråga och det som beslutas i enlighet med vad som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle är samhällsviljan. Under den tid som förslaget skapades så utgjordes den styrande regeringen av bland annat socialdemokraterna. Under tiden propositionen legat vilande så har ett maktskifte ägt rum. Kommer alliansen att anta lagförslaget? Om alliansen inte antar lagförslaget kan det antas att samhällsviljan ändrats.
Det svenska samhället står i ett vägskäl mellan trygghet och personlig frihet, endast medborgarna kan välja. Kan vi bekämpa denna brottslighet på något annat sätt? Kanske genom att vägra belöna dem med vår rädsla och misstänksamhet, och håna dem med att behålla vårt fria samhälle?
KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING
Offentligt tryck
• Prop 2005/06:177 • SOU 1995:47 • Ds 2005:21
• Justitieutskottets betänkande 2005/06:JuU30 • Ju 02.05. Utgiven maj 2002. Justitiedepartementet • Advokatsamfundet remiss svar R-2005/1085 • JK- Beslut 2005-09-30, Diarienummer 3485-05-80 • JO-Beslut 2005-09-28, Diarienummer: 3051-2005 • Skr 2005/06:53
Doktrin
• Bernitz Ulf och Kjellgren Anders – Europarättens grunder, 2:a uppl., Nordstedts juridik, 2002
• BRÅ, Kriminalstatistik, Wittrock, Ulla. 2006. Publikations nummer: 91-38-32256-0 • Ekelöf Per Olof, Bylund Torleif och Edelstam, Henrik – Rättegång III, sjunde
upplagan, Norstedts juridik AB, 2006
• Fisher David I – Mänskliga rättigheter en introduktion, 2:a uppl., Nordstedts juridik, 2003
• Holmberg Erik och Stjernquist Nils – Grundlagarna med tillhörande författningar. PA Norstedt & Söners förlag, Stockholm 1980
• Holmberg Erik, Stjernquist Nils, Isberg Magnus, Regner Göran – Vår författning, 13:e uppl., Norstedts juridik, 2003
• Lindberg Gunnel – Straffprocessuella tvångsmedel när och hur får de användas? Thomson Fakta AB, 2005
• Lindell Bengt, Eklund Hans, Asp Petter och Andersson Torbjörn – Straffprocessen, Iustus förlag, AB 2005
Övrig litteratur
•
Jensen Ulf, Rylander Staffan och Lindblom Per Henrik – Att skriva juridik, regler och råd, tredje upplagan, andra tryckningen, Iustus förlag AB, 2002Artikel
• SvD 18 februari 2006 s. Brännpunkt – debattartiklar
Webbsidor
• www.advokatsamfundet.se • www.aklagare.se
• www.bra.se (brottsförebyggande rådet)
• www.dagdok.org (Dag Hammarskjöldbibliotekets guide till FN-dokumentationen) • www.eu-upplysningen.se
• www.icj-sweden.org (internationella juristkommissionen) • www.jk.se (justitiekanslern)
• www.lagrummet.se • www.lagen.nu • www.polisen.se
• www.pts.se (post och telestyrelsen) • www.regeringen.se
• www.riksdagen.se • www.sakerhetspolisen.se
RÄTTSFALLSFÖRTECKNING
• Högsta domstolen, NJA 1996 s. 577• Svea hovrätt, Mål B 3687-05, meddelande datum 2005-10-03