I analyskapitlet kommer jag utifrån arbetets syfte att titta närmare på om svaren från de elever som har eller har haft särskilt stöd skiljer sig från de övrigas.
På fråga 11 i elevenkäten (bilaga B) fick eleverna svara på om de har eller någon gång har haft särskilt stöd i matematik. Av de 55 elever som deltog i enkätundersökningen har 3 svarat att de fått särskilt stöd av speciallärare under åren 3-6 och 5 har svarat att de fått det under åren 7-8. Två av dessa elever har svarat att de har fått hjälp både under åren 4-6 och 7-9. Samanlagt är det 6 elever som har eller har fått särskilt stöd under sin skoltid.
7.1.1 Vad tycker eleverna om matematik?
I den del av enkätundersökningen som tar upp vad respondenterna tycker om matematik, visar resultatet (Tabell 6.2) att de flesta respondenter tycker att matematik har en hög status både bland elever och bland vuxna. Svaren från de respondenter som har eller någon gång har haft särskilt stöd i matematik skiljer sig något, här är det endast 2 av 6 som tycker matematik har en hög status bland elever, men samtliga respondenter som har haft särskilt stöd tycker matematik har hög status bland vuxna. På frågan, om de tror att matematik utvecklar tänkandet, skiljer sig inte de respondenter som har fått särskilt stöd från de övrigas, utan deras svar ligger mot tabellvärdet 3, 4 och 5 det vill säga de instämmer helt eller nästan helt i frågan.
När det gäller frågorna, om respondenterna tror att ämnet matematik ger goda förutsättningar för bra självförtroende, klara framtida studier, lösa vardagsproblem samt värdera påståenden från politiker och journalister är det 2 av de respondenter som får särskilt stöd som svarar mot tabellens värde 1 och 2 det vill säga de instämmer inte. Det är inte någon av de respondenter som får särskilt stöd som har svarat med tabellvärde 1 och 2 rakt över i undersökningen, utan det finns en spridning över samtliga av dessa respondenters svar. Resultatet på denna del av undersökningen anser jag delvis speglar skolans sociala upptagningsområde, de flesta respondenter kommer från hem där de har kunskap om matematikämnets betydelse för att klara framtida studier och jobb. I Skolutveckling (2003) belyser man att matematikämnet i
alla tider ansetts som svårt, det utvecklar individens tänkande och det i sin tur har medfört att ämnet har fått hög status.
7.1.2 Vad tycker eleverna om matematikundervisningen?
På frågan hur eleverna har upplevt matematik under sin skoltid, svarar samtliga respondenter som har särskilt stöd eller har haft det, att de tycker matematik är svårt men inte omöjligt (Figur 6.3). Vidare på frågan vad eleverna i år åtta tycker om matematik svarar i stort sett hälften av respondenterna att de tycker matematik nästan alltid eller alltid är ett roligt och intressant ämne, 2 av dessa respondenter har särskilt stöd i matematik (Figur 6.4). Det vill säga att 4 av dem som har särskilt stöd i matematik inte tycker matematik är ett roligt och intressant ämne. Malmer (2002) belyser att elever med matematiksvårigheter misslyckas oftare med att nå målen och de jämför sig med andra vilket medför att de lättare känner olustkänslor inför ämnet.
Resultatet visar vidare att det finns 7 respondenter i år åtta som anser att de inte har fått den hjälp de behöver. 2 av dessa respondenter önskar att få hjälp av speciallärare, de övriga vill ha mer hjälp i klassrummet eller en lättare bok (Figur 6.6).
På frågan vad eleverna tycker om sin egen prestation på timmarna svarar 27 respondenter att de vill lära sig, men att de lätt tappar koncentrationen (Figur 6.7), bland de här 27 respondenterna har 5 särskilt stöd och 5 önskar särskilt stöd i någon form. Det är endast en av respondenterna som har särskilt stöd som svarar att hon för det mesta arbetar koncentrerat och bra. Både Malmer (2002) och Magne (1998) tar upp att koncentrationssvårigheter är en vanlig orsak till matematiksvårigheter, eleven tappar lätt koncentrationen på grund av sin omgivning. På de två frågor med öppen karaktär, där respondenterna själv formulerade sina svar om vad de tycker skolan kan göra för att de ska kunna prestera bättre samt hur de tycker en bra undervisning skall se ut. Här svarar samtliga respondenter som har särskilt stöd, att de inte vet vad skolan kan göra för att de ska kunna prestera bättre. På den andra frågan hur de tycker en bra undervisning skall se ut, är det endast tre respondenter som svarar. Respondenterna uttrycker: ”Att dom lär en på ett bra sätt och inte krånglar till det och lite annat”, ”Många genomgångar” samt ”Som de gör nu kanske lite mindre grupper”.
7.1.3 Vad tycker eleverna är svårt inom matematik?
Resultatet (se bilaga B) från denna självskattning av hur säkra eller osäkra eleverna känner sig inom de olika områden i matematik visar att det är övervägande elever som har särskilt stöd som känner sig osäkra eller mycket osäkra inom det område som kallas taluppfattning. Vid beräkning av multiplikation och division med decimaltal känner sig 4 av dessa respondenter mycket osäkra, medan 2 respondent känner sig ganska säker. Detta resultat, tror jag, bottnar i respondenternas brist i förståelse för uppbyggnaden av vårt talsystem. Jag tror även att det finns brist på vardagsnära matematik för elever med särskilt stöd eftersom 5 respondenter känner sig osäkra eller mycket osäkra när de ska beskriva en vardagshändelse som passar till en uppgift. Grauberg (1998) tar upp vikten av att läraren medvetet arbeta med vårt talsystems uppbyggnad främst för de elever som har matematiksvårigheter.
Geometri är enligt mitt omdöme som lärare, ett område inom matematik som eleverna ofta tycker om, både för det uppfattas lite lättare och för att de redan kan många geometriska mönster och uttryck som de lärt sig i sin egen vardag. Trots det svarar 1 av respondenterna som har särskilt stöd att hon känner sig mycket osäker på alla geometriska samband. De övriga som har särskilt stöd svarar att de endast känner sig osäkra inom geometri när de ska rita en triangel med arean 7 cm2 samt när de ska förklara vad en romb är. Kibel (1992 ur
Sterner & Lundberg, 2002) belyser betydelsen av att använda visuellt material som till exempel bilder, diagram vid inlärning i kombination med muntlig kommunikation för de elever som har matematiksvårigheter.
Resultatet visar att det är flest respondenter som känner sig osäkra inom de områden i min undersökning som benämns, statistik och samband samt mönster och samband. Det vill säga statistik, diagram, ekvationer, funktioner samt förenkling av uttryck. Det är områden inom matematiken som är relativt nya för många elever i år åtta, detta gör att jag tror att jag inte skulle få samma resultat om jag genomförde undersökningen i år nio. Då har respondenterna sett och hört flera av begreppen som förenkling av uttryck, graf och koordinatsystem under en längre tid. Malmer (2002) belyser betydelsen av att eleverna får tid för att befästa sina kunskaper. Flera av dessa områden inom matematik har ett rykte om sig att vara abstrakta och svårbegripliga vilket även kan påverka respondenternas omdöme. Men det är områden inom matematiken som enligt Grundskolans kursplaner och betygskriterier (2000) beskrivs som baskunskaper. En respondent som har särskilt stöd svarar att hon känner sig mycket osäker på
har särskilt stöd svarar att de känner sig osäkra eller mycket osäkra på uppgifter som handlar om median, medelvärde, sannolikhet, beskriva vad en graf är för något, förenkla uttryck samt pricka in punkter i ett koordinatsystem.
Fördelen med att göra en självskattning är att kunna belysa vad respondenterna kan och på ett tydligt sätt se deras brister (Skolverket, 2003). Jag kan även se en nackdel, om elever av olika anledningar inte svarar ärligt kan jag inte lita på resultatet.
7.2 Lärarintervjuer
En av de fyra respondenter som jag intervjuade är speciallärare, det finns ingen utbildad specialpedagog på skolan som arbetar med åren 7-9. Speciallärarens uppgift är främst att arbeta direkt med eleverna i en liten grupp. Vid analys av lärarnas och speciallärarnas syn på hur eleverna lär på bästa sätt och hur matematikundervisningen skall se ut för att alla elever skall få goda grunder i matematik visar att det råder en stor samstämmighet på skolan, detta trots att pedagogerna har olika åldrar och utbildning.
Malmer (2002) belyser betydelsen av matematikundervisningens upplägg för att eleverna skall få möjligheter att nå så långt som deras förutsättningar medger. Respondenterna på skolan planerar noga sin undervisning och samtliga använder lärobok. De studerar bokens kapitelindelning och lärarhandledning sen utifrån det gör de en planering. Specialläraren förtydligar ytterligare för sina elever genom att låta dem klistra in sina planeringar i sitt räknehäfte. Tre av respondenterna önskade att de hade mer tid för att kunna planera in fler praktiska moment, spel och lekar. Laborativa moment i övrig no - undervisning tog mycket av deras tid. Skolans speciallärare lät eleverna arbeta regelbundet med praktiska moment samt vid datorer för att variera undervisningen och för att öva på olika färdigheter. De variationer som finns i upplägg av lektioner mellan lärare och speciallärare tolkar jag delvis som om de jobbar efter olika förutsättningar. Miles (1992 ur Sterner & Lundberg, 2002) belyser vikten av en tydlig struktur för de elever som har matematiksvårigheter. Skolans speciallärare pratar mycket om vikten att prata matematik i klassrummet för att eleverna skall befästa sin kunskap.