Syftet med mitt examensarbete är att med hjälp av en enkät undersöka vad elever i år åtta med matematiksvårigheter uppfattar som svårt samt ta reda på hur dessa elever med matematiksvårigheter tycker en bra undervisning i matematik skall se ut. Jag tittar även på hur skolans lärare och speciallärare planerar och genomför sin undervisning. Undersökningens resultat presenteras här som en sammanfattning, därefter diskuterar jag mitt resultat, vilket jag kopplar till aktuell forskning och litteratur.
8.1 Sammanfattning
Resultatet av undersökningen pekar på att planering av lektioner är ett mycket viktigt arbete för skolans lärare/speciallärare för att möjliggöra individualisering och för att fånga elevernas intresse för matematik. Målet för de undervisande lärarna/speciallärare är att alla elever skall få goda kunskaper både för vardagslivet och för att klara fortsatta studier. Samtliga lärare/speciallärare använder sig av matematikbok och de planerar undervisningen med hjälp av kapitelindelning och lärarhandledning. Två av lärarna samt specialläraren gör en tidsplan och en skriftlig planering som delas ut till eleverna, i denna planering ingår även planerade genomgångar på tavlan. Skolans speciallärare försöker även planera in praktiska moment som rör de aktuella områden. Samtliga lärare/speciallärare som jag intervjuade tog upp att tiden för planering inför lektioner aldrig räcker till och dessutom blir denna tid lätt ofrivilligt åsidosatt på grund av övrig undervisning. Det är framförallt tiden för att hitta alternativa arbetssätt efter gruppens och efter varje elevs behov som inte räcker till. En av lärarna låter eleverna regelbundet arbeta i grupp för att eleverna skall få extra övning på att ”prata” matematik. Även skolans speciallärare pekar på vikten av att ”prata” matematik för att befästa kunskaper. Resultatet av intervjuerna visar att lärarna/speciallärare är väl medvetna om vilka områden inom matematik som eleverna uppfattar som svåra, delvis för att de vet vilka områden som är nya för elever i år åtta och för att de har arbetat i flera år som matematiklärare/speciallärare. Skolans speciallärare i samråd med undervisande lärare bestämmer vem som ska få särskilt stöd då tolkas diagnoser och prov, eleven får hjälp när behov uppstår.
Resultatet av elevernas självskattning om vad de upplever som svårt inom matematik visar att det är övervägande elever med matematiksvårigheter som känner sig osäkra på uppgifter som
handlar om taluppfattning och geometriska samband. Men vid beräkning av division med decimaltal och vid beräkning av negativa tal är det flera i undersökningsgruppen som känner sig osäkra. Resultatet visar vidare att mest osäker känner sig elever inom de områden som benämns statistik och samband samt mönster och samband. Det är områden för elever i år åtta som uppfattas som relativt nya. En av eleverna som har särskilt stöd svarar att hon känner sig mycket osäker på samtliga uppgifter förutom att lösa en enkel ekvation, där känner hon sig säker. De övriga elever som har särskilt stöd svarar att de känner sig osäkra eller mycket osäkra på uppgifter som handlar om median, medelvärde, sannolikhet, beskriva vad en graf är för något, förenkla uttryck samt pricka in punkter i ett koordinatsystem.
Resultatet visar att flera av de elever som har särskilt stöd i matematik har svårt för skriftligen uttrycka vad de tycker skolan kan göra för att de skall kunna prestera bättre samt hur de tycker en bra undervisning skall se ut. Flertalet av de övriga eleverna tycker lektionerna handlar för mycket om att bara räkna i boken. De önskar roligare och en mer varierad undervisning där bland annat tävlingar och spel skall ingå.
8.2 Diskussion
Flera forskare belyser vikten av att muntligt kommunicera matematik för att lättare få en förståelse, bland annat Vygotskij (Lindqvist, 1999) bygger sin teori på att kommunikation är kärnan i allt lärande. Jag anser att Dysthe (2005) har rätt när hon skriver att undervisning inte handlar om antingen eller när det gäller en presenterande och en socialt interaktiv undervisning, utan att båda dessa två former av undervisning har sitt berättigande. Men att det idag finns ett större behov av att lägga tonvikten på en socialt interaktiv undervisning, på dialogen. Detta synsätt ger fler tillfällen till att ställa frågor och diskutera vilket jag tror är av största vikt under en matematiklektion. När jag läser de svar, som eleverna som får särskilt stöd svarar, får jag en känsla av att de har svårt för att uttrycka sig och att de inte har tillräckligt bra självförtroende för att våga tycka om undervisningen. Om jag istället hade valt att intervjua dessa elever en och en tror jag resultatet hade sett annorlunda ut. Mina skäl till denna uppfattning är att många forskare, bland annat Miles (1992 ur Sterner & Lundberg, 2002), tar upp att elever med läs- och skrivsvårigheter har svårigheter och brist på självförtroende som påverkar bland annat lärandet i matematik.
Elevernas förmågor att diskutera och reflektera måste utvecklas och övas i större utsträckning. Jag tror precis det som Vygotskij ( Lindqvist, 1999) belyser att samtalet leder till
att eleverna får bättre möjlighet att lära sig och de lättare få en förståelse. Han anser även att muntlig kommunikation många gånger innefattar elevens tolkning och personliga erfarenheter, om eleven lämnas för mycket åt sig själv kommer både utveckling och inlärning att avstanna. När det gäller matematikinlärning så betonar både Ginsburg (1997 ur Sterner och Lundberg, 2002) och Magne (1998) vikten av att ta tillvara elevers erfarenheter så de ser att de har en praktisk användning av sin kunskap. Magne tar även upp att matematikinlärning handlar om att tänka, det vill säga eleven konstruerar kunskap och de måste få stöd i denna utveckling. En vardagsnära matematik blir mer levande och det är något som eleven känner igen utanför skolan. De talar om en konstruktivistisk elevsyn där eleven drivs av sin egen nyfikenhet och det i sin tur gör att eleven tar större ansvar för den egna inlärningen. Nu i efterhand ser jag att jag inte ställde tillräckligt med frågor till lärare/speciallärare om hur de pratar och diskuterar med elever i klassrummet och om de medvetet använder sig av elevernas erfarenheter i diskussioner för att öka deras intresse och förståelse för ämnet. Resultatet av de öppna frågorna på elevenkäten visar att många elever önskar få fler genomgångar och bättre förklaringar, med det tror jag de önskar via muntlig kommunikation med läraren få en ökad förståelse för matematik. Det framgår i Lpo 94 att lärare tillsammans med rektor har ett ansvar för att söka kunskap i form av litteratur och fortbildning. Jag tror det är av största vikt att lärare/speciallärare idag får en större kunskap om den muntliga kommunikationens betydelse för elevernas utveckling och förståelse och då inte minst för de elever som har någon form av matematiksvårighet.
Jag tror ett sätt att öka kommunikationen i klassrummet och samtidigt stärka elevens självförtroende kan vara att införa fler muntliga övningar med öppen karaktär. Det vill säga uppgifter där svaren kan variera, för då ges även elevens eget tänkande ett större värde. Magne (1998) betonar, elever som uppfattar matematik som svårt har ett extra stort behov av stöd och stimulans i sin inlärning, om eleven förlorar sitt självförtroende är det stor risk att även motivationen försvinner. Jag tycker att den modell som en av lärarna har infört, att regelbundet ha gruppuppgifter enbart för att eleverna skall lära sig att samarbeta och kommunicera matematik är ett bra sätt. Ett annat sätt kan vara att hålla igång diskussioner om kursplanens mål tillsammans med eleverna, särskilt för de elever som har matematiksvårigheter. Det måste vara av största vikt att eleverna är medvetna om vad de ska lära sig och varför.
Det är upp till varje skola att besluta om hur undervisningen skall organiseras, jag tror det går hitta fördelar och nackdelar i varje typ av gruppering, men samtidigt anser jag det är betydelsefullt att förstå att blott gruppering av elever inte leder till bra resultat. Lpo 94 poängterar att undervisningen inte kan utformas lika för alla, skolan har ett särskilt ansvar för de elever som av olika anledningar har svårt för att nå målen. Lärarna/speciallärare på min undersökningsskola är samstämmiga i många av de frågor som berör undervisningen, bland annat vilka elever som skall få särskilt stöd och hur den hjälpen skall se ut. Samtliga lärare ser det som självklart att de elever som har behov av särskilt stöd får mest ut av att sitta i en liten grupp hos speciallärare. Jag tror precis, som Magne (1998) skriver, att det är viktigt att skolan skapar goda förutsättningar för inlärning av matematik för alla elever. En av lärarens viktigaste uppgift måste vara att stärka elevens självförtroende i matematik för att eleven skall våga lita på sitt eget tänkande. Starkt stöd, god undervisning och engagerade lärare tror jag leder till att eleven lyckas bättre och jag tror inte det tvunget behöver vara att elever som har matematiksvårigheter sitter i en liten grupp. Det måste finnas andra modeller för en lyckad undervisning, till exempel halvklass i matematik så att läraren får en greppbar grupp där samtliga elever blir sedda och deras arbete synliggörs. Jag tycker det är viktigt, som Magne (1998) skriver, att matematikinlärning inte enbart handlar om ett logiskt begrepp utan det handlar även om det sociala samspelet, eleven har känslor, önskningar och intressen som måste vägas in.
Det framkom i min undersökning att många elever önskar en mer varierad undervisning, samtidigt som lärarna/specialläraren pratar om bristen på tid hitta material, färdigställa material och även att hitta material som är anpassade för alternativa inlärningssätt efter gruppens och efter varje elevs behov. Jag anser att min undersökningsskola skulle ha mycket att vinna om de byggde upp en gemensam idébank och en specialutrustad matematiksal med användbart material. Jag tror precis som Kibel (1992 ur Sterner & Lundberg, 2002) skriver, elever med matematiksvårigheter har stort behov av visuellt material för att få en bättre förståelse. Det måste det vara lättare för varje pedagog att anpassa undervisningen efter elevernas olika förutsättningar så att alla elever får adekvata utmaningar om pedagogerna har ett större samarbete.