Då analysen speglas av elevers attityder runt skolans ämnen kommer jag att i min analys lyfta elevernas tankar och attityder som framkommit i intervjuerna och iakttagelserna, samt koppla dessa till litteraturen och min egen erfarenhet som lärare. Ämnena matematik, svenska, slöjd och bild är de ämnen som visar tydligaste skillnader ur ett genusperspektiv i elevernas attityder kring ämnet. I de övriga ämnena går det inte att tydligt påvisa skillnader i elevernas attityder och ingår därför inte i analysen. Undersökningen som jag gjort speglar endast de klasser som jag analyserat och kan inte generaliseras i stort.
Matematik ett ämne som pojkarna ”äger”.
Analysen visar att utifrån elevernas attityder gällande matematik är det ett ämne som många av eleverna anser vara viktigt, detta gäller både pojkar och flickor i båda årskurserna. Det finns dock en skillnad mellan pojkar och flickor gällande deras attityder i undervisningssituationen. Under intervjuerna visade pojkarna en stor självkänsla med uttalanden som indikerar att matematikämnet skulle vara ett ämne som är ämnat just för dem. Många av pojkarna tycks tro att flickorna gör mest annat under dessa lektioner. Anledningen till många av pojkarnas stora självkänsla skulle kunna vara att skolan använder sig av den arbetsmetod som gynnar pojkarna mest (på kort sikt) och där flickor faktiskt missgynnas då de inte får arbeta utifrån en metod som skulle kunna passa dem bättre. Där kan jag utifrån mina erfarenheter som lärare konstatera att den metod som flickorna utvecklat där de går över till varandra skulle kunna vara ett sätt att tillsammans med en kompis lösa ett matematiskt problem när läraren inte har tid. Odelfors (1998, s.15) menar att när flickorna inte får någon uppmärksamhet så samarbetar de med varandra. Tallberg, Broman (2002, s.109) ser det mer som att flickorna lämnar klassrummet till de andra som vill söka sin uppmärksamhet där. Hon menar också att flickorna skapar ett slags frirum där läraren känner sig utesluten från flickgruppen. I en statlig utredning (SOU 2010:51) gjord av Wernersson skriver hon att det finns tecken på att pojkar och flickor fokuserar på olika objekt i matematikundervisningen. Flickorna koncentrerar sig på sin generellt intellektuella förmåga medan pojkarna koncentrerar sig på den numeriska, de använder olika aspekter för att lösa vissa uppgifter.
Konsekvenserna blir här att pojkarna får ett förfördelat läge i undervisningen och en koppling till Hirdmans genussystem kan märkas där en hierarki råder med innebörden att ett av könen så att säga äger klassrummet och blir till en könsrelaterad skillnad. Detta kan också kopplas till den regeringspolitik som eftersträvas där makt och inflytande skall delas lika, där det i denna undersökning förefaller som att ett av könen faktiskt tillåts en högre maktposition. Utifrån denna uppsats kan också konstateras att den inbördes tävlan som visade sig hos många av pojkarna i båda årskurserna också visade på en slags stress. De ges ett fritt spelrum, de får mest uppmärksamhet som gör att de kan arbeta snabbt och effektivt (vilket gillas av pojkarna) tack vare lärarens snabba uppmärksamhet. I ämnet tillåts inte flickorna den samarbetande metod som de eftersöker då pojkarna inte skulle klara av den, vilket blir på bekostnad av flickornas arbetssätt. Paradoxalt blir det då vi vet att flickorna når ett högre resultat enligt PISA undersökningen Skolverket (2003a) både i årskurs fem och i årskurs nio vilket tyder på att det någonstans ligger brister i pojkarnas inlärning som blir till deras nackdel. Einarsson (2003, s.93) menar att utgångspunkten skulle vara att det ligger en skillnad mellan pojkar och flickor, där pojkarna faktiskt överhuvudtaget får större uppmärksamhet i klassrummet men där flickorna skulle initiera till mer lärarkontakt vilket inte kan fastställas utifrån denna uppsats. En frågeställning som väcks är då om pojkarna överskattar sin förmåga? De hörs mest, tar plats, är i behov av snabb återkoppling, vilket de också får, trots det når pojkarna sämre resultat. Denna tävlingsinriktning som jag tycker mig se och som många av pojkarna verkar ha, anser jag utifrån denna uppsats vara ett problem. Ännu mer bekymmersamt blir det då läraren visar en acceptans inför detta, där detta till och med stärks då han/hon låter den pågå. Pojkarna behöver träna mer på att samarbeta. I läroplanen står det att undervisningens skall innehålla mer problematisering och argumentering, där ett av matematikens syfte är:
Undervisningen ska bidra till att eleverna utvecklar förmågan att argumentera logiskt och föra matematiska resonemang (Lgr s.62)
Hur ska vi uppnå detta om inte eleverna tillåts att prata och diskutera med varandra enligt arbetssättet som flickorna har infört?
Flickornas domän
I ämnet svenska visar denna uppsats att många av flickorna i både årskurs tre och årskurs fem uppvisar ett större engagemang i att skriva och läsa än vad pojkarna gör. Utifrån mina erfarenheter som lärare har jag ofta kunnat se att många flickor skriver gärna och mycket i sina böcker, de visar även en mer positiv attityd till ämnet än vad pojkarna över lag gör. I intervjuerna berättar många av flickorna att
de under fritiden väljer att läsa, skriva och måla, medan pojkarna å sin sida säger sig lägga mycket av sin fria tid och intressen på dataspel. I en artikel i tidningen Alfa skriver Carlborg om it och dataspelets inträdande där han ser ett speciellt mönster hos pojkarna där dataspelandet får konsekvenser: ”om man spelar 2-3 timmar per dag så tar det naturligtvis tid från annat som till exempel studier, där det då i läsningens skulle innebära att pojkarna inte hinner öva sig att läsa lika mycket som flickorna” (2011, s.22). Med tanke på att det är i den åldern man knäcker läskoden, går det inte att komma ifrån att detta måste få sina konsekvenser där en av dess konsekvenser kan vara anledningarna till att pojkarna ligger efter i svenskan menar Carlborg vidare på. Läsningen är viktig, den ska ”fostra samhällsmedborgare” (ibid. s.22) den ska ge oss kunskaper om andra människors liv men även ge oss ett språk. Carlborg menar vidare att det är viktigt att elever blir vana med texter, både ur ett genus– och klassperspektiv. Att pojkar inte gillar att läsa lika mycket som flickorna är inget nytt fenomen och man kan knappast helt skylla på dataspelen intågande. Här finns ett problem, som visserligen finns på individnivå men som behöver uppmärksammas. Eleverna får inte möjlighet att läsa texter som de själva är intresserade av, texter som väcker fantasin eller som de kan relatera till sig själva och sina egna erfarenheter vilket är betydelsefullt. Gulbrandsen (1994 s.28) har observerat detta ur ett jämställdhetsperspektiv, där hon ständigt i sin undervisning brottades med att inte få pojkarna med i läsningen, detta löste hon genom att ge dem seriemagasin och fick på så vis få med dem i läsningen. Carlborg (2011, s.26) resonerar runt en specifik teori som skulle visa på att det idag finnas en attityd i samhället som säger att pojkarna inte skulle förväntas att läsa böcker och att pojkarna redan i tidig ålder får lära sig vad det innebär att vara pojke, och vice versa för flickor, där läsa böcker inte skulle anses vara ”manligt” att göra. Här skulle jag också kunna tänka mig att vissa pojkars mindre visade engagemang och negativa attityd runt svenskan och läsning påverkar pojkgruppen i stort och det blir ett slags grupptryck som tenderar att visa på en antipluggkultur. Utifrån min erfarenhet som lärare anser jag det viktigt att som pedagog hitta texter som lockar till läsning, inte bara ur ett genusperspektiv utan ur ett individperspektiv, där varje elev får en läsupplevelse. För faktum är att det varken är kul eller av intresse att läsa något som inte intresserar en, det vet vi som vuxna och detta gäller även eleverna. Där har vi även som pedagoger ett ansvar gentemot skolans styrdokument gällande individanpassningen.
Undervisningen skall anpassas till varje elevs förutsättningar och behov. Den skall med utgångspunkt i elevernas bakgrund, tidigare erfarenheter, språk och kunskaper främja elevernas fortsatta lärande och kunskapsutveckling
( Lpo 94s.4)
Undervisningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov. Den ska främja elevernas fortsatta lärande och kunskapsutveckling med utgångspunkt i elevernas bakgrund, tidigare erfarenheter, språk och kunskaper (Lgr 11 s.)
I årskurs tre var det dock två av pojkarna som skilde sig markant åt då det gällde läsningen. De läste gärna och mycket och det var svårt att få dem att sluta läsa och de var också duktiga läsare. Under intervjuerna framkom det att pojkarna redan som små hade introducerats i böckernas värld, man läste mycket hemma och pratade ofta om det man läst. Att dessa pojkar var duktiga i sin läsning är inte förvånansvärt då de genom sitt läsintresse automatiskt fick träning i detta (för att kunna bli en god läsare måste man ju också utöva det). Som pedagog vet vi att det är viktigt att vi ger eleverna en god läsförståelse, då läsförståelsen är mycket viktig även för ämnena matematik, svenska och samhällsorienterande ämnen och ju högre upp i årskurserna eleverna kommer desto mer krävs det att de har en god läsförståelse. Vi måste få med oss pojkarna på läståget och detta arbete måste börja redan i förskolan.
Slöjd
I resultaten kan man se en ansats till att pojkar väljer träslöjd och flickor väljer textilslöjd. Med en avvikelse där två av pojkarna i års tre under intervjun tog initiativ till att prata om textilslöjden och hur kul de tyckte att ämnet var. Detta var dock inget de vill stå till svars för i sina svarsalternativ. Det är möjligt att de inte var villiga att överskrida gamla könsmönster där en utmaning av genusmönstret skulle kunna skönjas. Genom att säga att de tycker om textilslöjden närmar de sig det flickaktiga vilket skulle kunna bli misstänksamt. Tallberg, Broman (2002, s.89) har uppmärksammat att flickor som väljer träslöjd generellt inte förlorar något av sin kvinnliga identitet i arbetet, medan pojkars genus verkar mer hotat av textilslöjd. Hon menar att konsekvenserna av överskridande av acceptabelt beteende för sitt kön där pojken med många feminint placerade subjektspositioner riskerar bli mer marginaliserad än flickan med flera maskulina egenskaper.
”Båda utmanar vid överträdelser, dock kanske så att pojken med många mer feminint placerade mönster blir mer töntförklarad och marginaliserad, än flickan med högt rangordnade maskulinitetsbeteenden och egenskaper. (2002 s89)
I en av skolorna har eleverna under fritidstiden möjlighet att välja aktiviteter utifrån trä- eller syslöjd. Där kunde jag se att en stor andel av pojkarna valde träslöjd och
en överrepresentation av flickorna valde syslöjd, vilket tyder på att traditionen med gamla genusmönster slår igenom. Det finns också ett problem i slöjdämnet där syslöjden representeras av kvinnliga lärare och träslöjden av manliga lärare. Det förstärker en bild som visar på att även i den vuxna världen råder det fortfarande ett könsmönster som visar på traditionell könsfördelning, vilket inte är föredömligt då styrdokumenten har som mål att bryta gamla könsmönster. En frågeställning som väcks är då hur eleverna påverkas av detta och hur de lär och uppfattar jämställdhet. I en rapport från Skolverket (2005 s.9) visar undersökningen på att även i skolan generellt är det så att männen undervisar i trä- och metallslöjd och kvinnorna i textil.
Bild
Det förefaller utifrån denna undersökning att ämnet bild många gånger uppfattas som flickigt där pojkarna ibland visar en rädsla inför detta. Några av pojkarna sneglade ofta mot flickorna när de målade, kanske för att få idéer för att starta upp sitt arbete. Det kunde även märkas att det fanns en slags osäkerhet bland vissa av pojkarna som pekade mot att de inte vågade ta tag i bilduppgiften. De skulle kunna tänkas att ämnet inte kan kopplas till pojkarnas praktiska vardag och därför inte är intressant. Många av flickorna talar i intervjun om hur roligt de tycker att ämnet är, där finns det en antydan som säger att under bild lektionerna får flickorna en chans att arbeta estetiskt vilket verkar vara ett arbetssätt som många flickor tycks gilla. En anledning till detta kan vara att de hittat ett arbetssätt där de får en chans att uttrycka sig på sina villkor, vilket de ibland fråntas. Man kan även tänka sig att pojkarnas lägre finmotoriska förmåga har sin påverkan och flickorna i och med detta får ett försprång som pojkarna aldrig kommer ikapp.