Studiens syfte var att undersöka hur elever upplever den psykosociala miljön på skolskjutsen. Resultatet visar att majoriteten av eleverna upplever skolskjutsen som mest positiv, men likheter och skillnader finns i elevernas svar sett till individ, ålder och kön. I texten nedan återfinns en analys av elevernas upplevelser utifrån perspektiven kön och ålder samt utifrån tidigare forskning inom ämnet.
6.1 Jämnåriga kompisars betydelse ur ett åldersperspektiv
Samtliga elever i studien pratar om kompisarna på bussen. Somliga elever upplever att det inte finns jämnåriga på bussen att prata med. Det är främst de äldre eleverna som upplever detta som jobbigt. Eleverna i denna studie som är mellan 7-9 år anser alla att kamrater är vikigt att ha med i bussen och en del elever svarar att de inte gör så mycket på bussen, bara sitter ner. Evenshaug och Hallens resonemang om att vänskap i ung ålder bygger på aktiviteter stämmer således inte med resultatet i denna undersökningen. Dock så påverkas vänskapen mellan eleverna givetvis av fler tillfällen än de stunder eleverna sitter i bussen.
Eleverna i åldern 10-12 år påpekar även de vikten av kompisar, vilket överensstämmer med forskning kring barns kamratrelationer. Evenshaug och Hallen (2001) menar att jämnåriga kamrater får en speciell betydelse under pre-puberteten och puberteten. I denna ålder spelar vännerna en stor roll för barns välbefinnande och "vänskapen uppfattas som något värdefullt i sig." (a.a., 2001, s. 280). Att eleverna i åldern 10-12 år värderar sina vänskapsrelationer kan utläsas från deras svar, inte minst i det citerade svaret från Anna 12 år; "Nä, men om de inte skulle vart med skulle det nog inte varit så kul, då hade man ju bara suttit och så...Det bästa är ju att man kan sitta och pratat med sina kompisar så". Att eleverna i denna ålder uttrycker sig på detta vis behöver dock inte betyda att de värderar vänskapsrelationer högre än de yngre eleverna. Elever från båda åldersgrupperna nämner att de ibland samtalar med busschauffören. "Ja, det är en särskild som är pratglad som jag alltid pratar med, i lilla bussen" (Noel, 9 år). Rubin (1981) menar att samspelet med vuxna är lika viktigt som
samspelet med jämnåriga kompisar och att det är utvecklande för barn att ha flera olika typer av vänskapsrelationer. Flera av de yngre eleverna i undersökningen säger att de kan vända sig till sin lärare eller busschauffören om något känns jobbigt på bussen medan flera av de äldre eleverna väljer att vända sig till sina kompisar. Elevernas svar stämmer överens med tidigare forskning där Evenshaug och Hallen menar att det är vanligt att barn i de tidiga ungdomsåren och uppåt ofta väljer "bästisen" att prata öppet med och anförtro sig åt och Wrethander- Bliding m.fl. (2002, ss. 40-41) menar att för yngre barn ses ofta den vuxna som självklar att ta till hjälp vid behov.
6.2 Jämnåriga kompisars betydelse ur ett genusperspektiv
Flickorna i åldersgruppen 10-12 år är de som uttrycker hur de värderar sina vänskapsrelationer mer explicit än pojkarna i samma ålder. Flickorna nämner även flera olika kompisar som de sitter bredvid medan de flesta av pojkarna i åldern 10-12 år nämner en, eller i vissa fall två kompisar som de gärna sitter bredvid i bussen. Flickor tenderar enligt Nilzon att umgås i par istället för i grupp (1999, s. 22-23). Flickorna i denna undersökning beskriver dock hur de sitter gruppvis i bussen; "Vi brukar sitta själva, eller fast såhär nära varandra, som en grupp" (Sara 12 år) och således motsäger resultatet Nilzons forskning.
Vad eleverna pratar om kan analyseras ur ett genusperspektiv. Nilzon menar att pojkars samvaro ofta präglas av gemensamma aktiviteter medan flickors relationer är mer känsloorienterade. Det är endast några pojkar i de lägre årskurserna som samtalar med varandra om datorspel och tv-spel, övriga pojkar i undersökningen pratar om fritiden eller pratar inte alls. "Vi bara pratar så här tyst med varandra, vi pratar om lite olika...Mycket om dataspel, speciellt om TV-spel faktiskt, vilken level man är på och så" (Nils, 8 år). De flickor som berättar vad de pratar om på bussen nämner också fritiden och hur de gör upp planer för dagen, vilket tydliggörs i Annas (12 år) svar på frågan vad de pratar om på bussen; "Ja ,olika saker, fritiden mest. Vi brukar bestämma lite så, för det går typ inte i skolan". Då fritiden är ett stort begrepp som kan tolkas på många olika sätt så kan det innebära att eleverna samtalar om aktiviteter de gör eller ska göra på sin fritid. Dock kan inga skillnader utläsas i flickornas och pojkarnas svar, då de samtalar om aktiviteter de gör eller ska göra på sin fritid. Nilzons resultat av sin forskning (1999); att pojkars samvaro präglas av gemensamma aktiviteter medan
flickors relationer är mer känsloorienterade kan jag inte utläsas av elevernas svar i denna undersökning. Detta kan dock bero på att intervjufrågorna kring elevernas samtalsämnen på skolskjutsen inte gick tillräckligt på djupet.
6.3 Regler
Samtliga elever uppfattar den stora bussen som stökig. Somliga elever finner detta jobbigt medan andra inte berörs så mycket. Corsaros forskning kring elevers beteende i kamratrelationer som betonar att barn hela tiden försöker finna vägar att komma runt de vuxnas regler stämmer väl överens med eleverna i undersökningen som beskriver hur de ibland står upp och går runt i bussen fastän de vet att detta ej tillåts av busschauffören.
Evenshaug och Hallen menar att äldre barn fungerar som modeller för de yngre barnen (2001, s. 280). Flera elever i undersökningen berättar hur de äldre eleverna uppför sig på ett inte alltid önskvärt sett i skolskjutsen. Samtidigt är det flera av dessa elever som själva tror att de kommer bete sig likadant när de blir äldre vilket tyder på att de äldres beteenden fungerar som modell för de yngre eleverna.
Evenshaug och Hallen teorier kring konformitet inom gruppen stämmer överens med resultatet vad gäller flickorna i årskurs sex som står upp i bussen. Detta beteende är enligt elevernas svar avgränsat till de äldre eleverna (de i högstadiet) och dessa flickor i årskurs sex. Evenshaug och Hallen menar att de jämnårigas betydelse oftast uttrycks genom ungdomars beteende och attityder inom den egna gruppen och att tendenser till konformt beteende är som starkast bland flickor i den tidiga ungdomen. (2001, s. 319- 321).
Det finns även ett mönster i hur eleverna placerar sig i bussen och en mer eller mindre dold norm verkar finnas där de äldsta eleverna har mest makt. Bussen fungerar här som en social träningsarena, där eleverna finner sig tillrätta efter de normer, både givna och dolda, som finns på skolskjutsen. "Nä, men de stora sitter ju där bak, de hoppar på senare, men de skjuter bara undan oss om vi sitter där då. Så, fast vi har aldrig försökt sitta kvar där bak (Kajsa, 11 år).
6.4 Sammanfattning av resultat och slutsatser
Eleverna i undersökningen är övervägande positivt inställda till skolskjutsen och de upplever att de flesta elever trivs på bussen alternativt har de ingen uppfattning om de
andra eleverna på bussen. Elevernas svar påvisar att det sociala klimatet på bussen uppfattas som positivt men att det finns några negativa faktorer. De faktorer eleverna nämner är ordningen på bussen, avsaknad av bälten på vissa säten, avsaknad av jämnåriga kompisar och lång resväg. En del av dessa faktorer kan relateras till den fysiska miljön men jag fann det viktigt att låta elevernas svar komma fram oavsett eftersom den fysiska och den psykosociala miljön är så tätt sammanlänkade.
Wrethander-Bliding (2007) menar att barn skapar egna regler för att upprättahålla kamratrelationer, där handlingar som inneslutning och uteslutning är vanliga. Elevernas berättelser vittnar inte om något sådant beteende på bussen utan det som framkommer tydligast i elevernas svar är hur viktiga deras kompisar är för att skolskjutsen skall upplevas som positiv. De som uttrycker kompisarnas betydelse explicit är flickorna i åldern 10-12 år. Flickorna i denna berättar att de umgås på bussen i grupp medan pojkarna i samma ålder ofta väljer en eller två kompisar de umgås med. De yngre eleverna upplever att de kan vända sig till en vuxen om det uppstår problem medan de flesta av de äldre eleverna skulle vända sig till en jämnårig kompis om problem uppstår på skolskjutsen.
Eleverna sitter ner och pratar med sina kompisar under färden och de pratar mest om fritiden och sällan om skolan. Några elever lyssnar på musik under resan och somliga går runt och pratar med sina kompisar. Att åka med den lilla bussen innebär för en del elever att de saknar kompisar på bussen medan den stora bussen uppfattas som att det finns gott om kompisar på bussen men den kan vara stökig.