Elevers upplevelse av den psykosociala miljön på skolskjutsen

Examensarbete

Elevers upplevelse av den psykosociala

miljön på skolskjutsen

Pupils experiences of the psychosocial environment

when taking the school bus

Maria Elm

Lärarexamen 210hp

Barn och ungdomsvetenskap 2011-01-18

Examinator: Gitte Malm Handledare: Fanny Jonsdottìr Lärarutbildningen

Sammanfattning

Maria Elm (2010). Elevers upplevelse av den psykosociala miljön på skolskjutsen. Examensarbete i barn och ungdomsvetenskap, Lärarutbildnigen, Malmö högskola.

Detta examensarbete handlar om elevers upplevelser av skolskjutsmiljön. Syftet är att undersöka hur elever i åldern sju till tolv år upplever den psykossociala miljön på skolskjutsen. Detta syfte nås genom att studiens tre frågeställningar besvaras; Vad gör

elever på skolskjutsen, Hur upplever eleverna den psykosociala miljön på skolskjutsen samt Finns det några likheter eller skillnader i elevernas uppfattningar baserat på

elevernas ålder eller kön?

Ämnet är tidigare outforskat och bidrar således med ny kunskap till forskningsfältet. Undersökningen är genomförd på fyra skolor, i årskurs ett till sex. Metoden som används är kvalitativa intervjuer som analyserats utifrån ett ålders- och könsperspektiv. Resultatet har analyserats och kopplats till tidigare forskning kring elevers kamratkulturer och sociala liv samt genusforskning och resultatet tyder på att samtliga elever upplever den psykosociala miljön som positiv men att stökighet, reslängd och brist på jämnåriga kamrater är faktorer som anses negativa av eleverna. Slutsatsen är att vänskapsrelationer upplevs som viktiga för alla barn, oavsett ålder. Dock så uttrycker de äldre flickorna i studien vänskapsrelationers betydelse för deras välmående mer explicit än övriga elever. Vidare bryts en del stereotypa könsmönster på bussen då somliga flickorna ingår i grupprelationer i större utsträckning än pojkarna, samt är högljudda och aktiva på skolskjutsen.

Innehåll

1. Inledning... 7

1.1 Introduktion till problemområde ... 7

1.2 Syfte och frågeställning ... 8

1.3 Bidrag till forskningen... 9

1.4 Disposition... 9 2. Begrepp... 10 2.1 Sociokulturellt perspektiv... 10 2.2 Skolskjuts ... 10 2.3 Psykosocial miljö... 11 2.4 Könsperspektiv ... 11

3. Litteraturöversikt och bakgrund ... 12

3.1 Styrdokument och lagar... 12

3.2. En förändrad barnsyn... 13

3.3. Barns samvarokompetens ... 13

3.3.1 Den sociala miljöns påverkan... 15

4. Metodval & analytiskt perspektiv ... 18

4.1 Urval och etiska principer... 19

4.2.1 Forskningsetiska överväganden... 20 4.2 Genomförande av intervjuer... 20 5. Resultat ... 22 5.1 Reslängd ... 22 5.2 Kompisar ... 23 5.2.1 De andra eleverna ... 24 5.3 Busschauffören ... 25

5.4 Positivt och negativt ... 25

5.4.1 Kamratskap... 26

5.4.2 Ordningen på bussen ... 27

5.4.3Vuxeninsyn... 28

6. Analys... 30

6.1 Jämnåriga kompisars betydelse ur ett åldersperspektiv... 30

6.2 Jämnåriga kompisars betydelse ur ett genusperspektiv... 31

6.3 Regler ... 32

6.4 Sammanfattning av resultat och slutsatser ... 32

7. Studiens tillförlitlighet... 34 7.1 Validitet ... 34 7.2 Reliabilitet ... 35 7.3 Generaliserbarhet... 35 7.4 Vidare forskning ... 36 8. Referenser... 37 Bilaga 1... 41 Intervjuguide... 41

1. Inledning

1.1 Introduktion till problemområde

Forskarna är eniga om att skolmiljön är viktig för elevers lärande och trygghet. I läroplanen för det obligatoriska skolväsendet, LpO94, framgår att all verksamhet på skolor ska präglas av omsorg om elevens välbefinnande och utveckling. Enligt läroplanen skall ingen elev utsättas för mobbning inom skolan. Om skolans personal får reda på att mobbning pågår måste skolan agera. Skolan skall även arbeta aktivt för att motverka all form av trakasserier och kränkande behandling. (Skolverket, 2006).

I dagsläget beräknas cirka 290 000 elever åka skolskjuts till och från skolan, dagligen (Rusk, J., 2008-10-08). Det är varje enskild kommun som har ansvar för att anordna skolskjuts till eleverna, enligt skollagen (SFS 1985:1100, kap 4, § 7). Kommunerna upphandlar ofta med entreprenörer om att de skall utföra skolskjutsandet. Skolskjutsningen kan sedan ske genom särskilda fordon som enbart är till för skolskjuts eller genom den ordinarie linjetrafiken i kommunen. Skolplikten medför att skolgången är obligatorisk i årskurs 1 till 9. För många elever är skolskjutsen elevernas enda sätt att ta sig till och från skolan. Trots detta har jag genom litteratursökningar funnit att det inte finns särskilt många studier som berör skolskjutsen. De studier jag funnit som skrivits utifrån ett elevperspektiv har berört den fysiska säkerheten på skolskjutsen, t.ex.

Smartare säkrare skolbuss som är en forskningsrapport skriven av VTI, Statens väg- och transportforskningsinstitut på uppdrag av Vägverket (Anund, A., Renner, L., Falkmer, T. & Wara, N., 2009).

Genom en kvalitativ studie söker jag utröna hur elever i olika åldrar och av olika kön uppfattar den sociala miljön på skolskjutsen. Med den psykosociala miljön menas i denna studie det klimat man möts av på skolskjutsen och som genomsyrar dess verksamhet. Men den innefattar också en personlig dimension – de personliga relationerna och den egna upplevelsen av skolsituationen.

Enligt mina egna erfarenheter var skolskjutsen något utav en höjdpunkt under skoldagen, stunden i skolskjutsen gav en tillfälle att prata med kompisar utan att bli störd av vuxna och planer för dagen lades upp. Dock minns jag även hur nervös jag var

under den första resan med skolskjuts i 6 års ålder och hur stora eleverna som skulle till högstadiet var. "Jag sitter jättelångt bak med en som går i fyran eller femman...jag har ingenting att göra, jag får bara sitta still hela tiden och lyssna på de andra när de pratar..." (Anonymt barn, citerat i Anund, Anna (red.) 2009, s. 56).

Att forska kring elevers uppfattningar av skolskjutsen är viktigt då ansvars- fördelningen under skolfärden i många kommuner är oklar och ansvarsfördelningen kan även skifta från kommun till kommun (Stave, C., Dukic, T., & Anund, A., 2010, s. 9-10). Att ansvaret är fördelat på så många olika parter som föräldrar, skolan, busschauffören och skolans huvudman (ofta kommunen) kan kanske utgöra en risk för att mobbning av elever inte upptäcks eller inte åtgärdas. Forskare som studerat mobbning i skolor är inte helt enig kring hur mycket mobbning som förekommer under färd till och från skolan. Olweus (1992, s. 15) menar att just skolbussen inte är en vanligt förekommande arena för mobbning, trots att flera andra utrymmen i skolan utan vuxeninsyn är arenor för mobbning. Colvin, Tobin, Beard, Hagan, och Sprague (1998, s. 293-319) menar dock att det visst förekommer en del mobbning på skolskjutsarna.

Forskningen kring elevers uppfattning av skolskjutsmiljön är också viktig för att livet i skolan är av ett speciellt slag och en stor bidragande del i barns socialisation och identitetsutveckling (Evenshaug & Hallen, 2001, s.253-254). Trots detta menar Evenshaug och Hallen att lärare har dåligt med kunskap om det sociala samspelet inom klassen (2001, s. 257).

1.2 Syfte och frågeställning

I detta kapitel förklaras studiens syfte. För att uppnå studiens mål har jag tre frågeställningar till min hjälp.

Studiens syfte är att undersöka elevers upplevelser av den sociala miljön i skol- skjutsen. Detta avser jag utröna genom kvalitativa intervjuer. De tre frågeställningarna som skall besvaras genom studien är följande:

Vad gör elever på skolskjutsen?

Hur upplever eleverna den sociala miljön på skolskjutsen?

Finns det några likheter eller skillnader i elevernas uppfattningar baserat på elevernas ålder eller kön?

1.3 Bidrag till forskningen

Med studien hoppas jag kunna skapa en ökad kunskap och förståelse kring elevers uppfattningar av skolskjutsmiljön ur ett elevperspektiv. Då skolskjutsmiljön är en del av många elevers vardagliga liv är det viktigt att få insyn i deras miljö. Genom att få insyn kan eventuella problem som uppstår i skolskjutsen diskuteras och lösas utifrån elevernas perspektiv. Skolskjutsmiljön har undersökts i olika forskningssammanhang men fokus har då legat på mobbning eller fysisk säkerhet. Studier som beskriver elevers uppfattningar av den sociala miljön i skolskjutsen har inte gjorts tidigare, enligt mina litteratursökningar.

1.4 Disposition

Studien är uppdelad i olika kapitel. I det första kapitlet erbjuds läsaren en inledning till studien samt studiens syfte. Här finns även denna disposition. I det andra kapitlet gås återkommande begrepp i studien igenom. Begreppsförklaringarna är anpassade till denna studies innehåll. I det tredje kapitlet finns tidigare forskning och relevanta utdrag från lagtexter och styrdokument som är kopplad till studiens syfte. I det fjärde kapitlet presenteras undersökningsmetod och urvalsgrupp. Både vald metod och urvalsgrupp beskrivs och motiveras. Efter metod och urvalsgrupp följer det femte kapitlet som är resultatdelen. I detta kapitel presenteras empirin och den sammanvävs sedan med en analys i ett sjätte genom att jag söker återkoppla till tidigare forskning och teorier som är relevanta för studien. I det sjunde och avslutande kapitlet återfinns en diskussion kring studiens tillförlitlighet samt nya frågor som dykt upp under arbetets gång och förslag till vidare forskning. Utöver denna disposition inleds kapitlen med en kort beskrivning om vad kapitlet berör. Detta erbjuder läsaren en tydlig struktur, vilket ökar läsvänligheten.

2. Begrepp

Detta kapitel tar upp begrepp som är återkommande i studien och behöver definieras. Begreppsförklaringarna är anpassade till denna studies innehåll och syfte och är därför ej alltid allmängiltiga.

2.1 Sociokulturellt perspektiv

Denna studie bygger på ett sociokulturell perspektiv. Detta perspektiv har valts med tanke på att läroplanen för det obligatoriska skolväsendet, (Lpo94) bygger på detta perspektiv (Olivestam & Thorsen, 2008, s. 26 ).

Roger Säljö har utvecklat den sociokulturella teorin i Sverige, byggt på Vygotskijs grundteori. Han menar att individen utvecklar sina grundläggande kognitiva färdigheter i samspelet med andra människor (Säljö, 2000, s 104 ff). Metodval samt analysen av resultatet har genomförts med ett sociokulturellt perspektiv där uppfattningen är att elever och faktorer i omgivningen hela tiden samspelar med varandra. Säljö menar att man i ett sociokulturellt perspektiv ”intresserar sig för hur individ och grupp tillägnar sig och utnyttjar fysiska och kognitiva resurser” (Säljö 2000, s. 18).

2.2 Skolskjuts

Skolskjuts kan bedrivas på många olika sätt. I denna studie är det ett bolag som kör skolskjutsarna på entreprenad åt Länstrafiken i kommunen samt Länstrafiken själva. Skolskjutsfordonen används enbart till skolskjuts. Skolskjutsarna som omnämns i studien är av varierande storlek, men samtliga är bussar. I resultatkapitlet framkommer att eleverna benämner skolskjutsarna som den stora respektive den lilla bussen. Bussantalet i studien är fler än två men eleverna åker i två olika typer av bussar. De stora bussarna kan maximalt ta 35 elever. De små bussarna kan ta mellan 16 och 19

elever. Dock så är bussarna inte alltid fulla och speciellt de små bussarna har sällan fler än tio passagerare per resa.

2.3 Psykosocial miljö

Med psykosocial arbetsmiljö menar man samspelet mellan individ och miljö där individen påverkar miljön och miljön påverkar individen (Marians, 2010-03-29). Elever uppfattar den psykosociala miljön som väldigt olik eftersom begreppet innehåller en personlig dimension; ens egen upplevelse av relationerna och situationen på skolskjutsen. Agerwold menar att det finns två olika aspekter som har betydelse för den psykosociala arbetsmiljön; individen och miljön (2008). Miljöaspekten handlar om hur arbetet är organiserat och den materiella utformningen medan individnivån påverkas av individens kunskaper, förväntningar, värderingar av miljön och individens behov. Vidare menar Agerwold att social kontakt och samarbete är viktigt för arbetsglädjen. Denna undersökning bygger främst på elevernas uppfattning kring de sociala relationerna på skolskjutsen men begreppet psykosocial miljö har valts med tanke på att den sociala miljön sätts in i en avgränsad kontext; skolskjutsen.

2.4 Könsperspektiv

Denna undersökning genomförs med utifrån ålders och könsperspektiv. Det råder olika uppfattningar inom forskningen kring flickor och pojkar och hur mycket av deras beteende och tankemönster som är biologiskt betingat eller sociologiskt betingat. Ur det sociokulturella perspektivet används ofta begreppet genus som syftar på det socialt konstruerade könet. Ingegerd Tallberg Broman menar att begreppet genus används för att "markera den sociala relationen i kön" (2002, s.25 ) De könsnormer som existerar i samhället är en följd av hur det sociala könet konstrueras Hon menar vidare att genusbegreppet innehåller en maktdimension, där män är överordnade kvinnor (a.a., s. 25 ff). Då denna undersökning inte bygger på maktdimensionen mellan könen så har jag valt att använda mig av begreppet könsperspektiv istället för genusperspektiv dock så utesluter inte det att könsmönster och könsnormer konstrueras utifrån en social aspekt.

3. Litteraturöversikt och bakgrund

I detta kapitel sammanfattas tidigare forskning samt lagar som är relevanta för studien. Kapitlet är tänkt att ge en förförståelse för studiens resultat och analys som presenteras utefter den insamlade och tolkade empirin. Kapitlet inleds med en översikt över aktuella styrdokument och lagar. Då studien bygger på ett sociokulturellt perspektiv där elever och faktorer i den omgivande miljön samspelar med varandra presenteras därefter en sammanfattning över hur barnsynen i samhället förändrats genom tiden. Efter det följer forskning kring barns samvarokompetens och sociala relationer.

3.1 Styrdokument och lagar

Skolan bygger på en demokratisk värdegrund vilket innebär att skolan skall verka på ett sätt som överensstämmer med grundläggande demokratiska värderingar; alla människors lika värde, människans frihet och integritet, jämställdhet mellan könen samt solidaritet mot de svaga (Olivestam & Thorsen, 2008, s. 26 ). Dagens läroplan har en stark förankring i humanismen enligt Steinberg (2008). Detta innebär att, det i läroplan på ett flertal ställen står att skolan ska arbeta efter demokratiska arbetsmetoder och omsorg om elevernas välbefinnande och utveckling skall prägla verksamheten, samt att skolan aktivt ska motverka alla former av kränkande behandling. ”Skolan skall sträva efter att vara en levande social gemenskap som ger trygghet och vilja och lust att lära.” (Skolverket, 2006, s. 7).

Enligt 4 kap. 7 § i skollagen är ”hemkommunen skyldig att sörja för att det för eleverna i grundskolan anordnas kostnadsfri skolskjuts, om sådan behövs med hänsyn till färdvägens längd, trafikförhållandena, funktionshinder hos en elev eller någon annan särskild omständighet” (1985:1100). Utöver skollagen finns det även en särskild skolskjutsförordning som gäller när kommunen upphandlar särskild skolskjuts, alltså inte anordnar skolskjuts med hjälp av linjetrafiken. Denna skolskjutsförordning reglerar hur trafiksäkerhet skall uppnås vid färd med skolskjuts, dock nämns inget om hur den

psykosociala miljön på bussen skall vara eller vem som ansvarar för den (Förordning

om skolskjutsning, 1970:340).

Sedan 2009 finns bestämmelser om diskriminering, trakasserier och kränkande behandling i diskrimineringslagen (Sverige, 2009).

3.2. En förändrad barnsyn

Synen på barn har förändrats mycket det senaste århundradet. För att förstå hur barn tänker om och uppfattar saker är det viktigt att förstå hur samhällssynen på barn ser ut då barnen påverkas av och påverkar denna samhällssyn. För ca. trettio år sedan dominerade de kognitiva teorierna inom barndomsforskningen. Piaget och Eriksson var forskare inom kognitivismen som utvecklade stadieteorier om barns utveckling (Öhman, 2006, s. 13 ff).

Idag överger fler och fler forskare inom barndomspsykologi Piagets bestämda stadieteorier och barn idag betraktas som kompetenta och sociala individer som påverkas av och påverkar sin omgivning. Detta relationella samspel med omgivningen kan sammankopplas med Vygotskijs sociokulturella perspektiv inom barn- och utvecklingspsykologin. Vygotskij framhöll att barnen går igenom två, delvis parallella, processer i deras lärande och utveckling: dels en biologisk och dels en social. Han framhåller den sociala processen som oerhört viktig och menar att barn lär sig i samspel med andra människor (Strandberg, 2006, s. 47-49).

Inte enbart forskarna har ändrat sin syn på barn även samhället har förändrats. Sommer (2005 ,s. 129) menar att samhället är idag mycket mer individualiserat än för hundra år sedan. Barn går idag i förskola och fritidshem i långt större utsträckning än tidigare. Förr angavs relationen mellan mor och barn som mest central för barnets utveckling medan forskare idag menar att familjerelationer, kompisrelationer och relationer med andra människor alla har stor betydelse för barnets utveckling. (Öhman, 2006, s. 18; Sommer, 2005, s. 33).

3.3. Barns samvarokompetens

I och med att synen på barn har förändrats har även forskningsfältet förändrats. Idag studeras barns sociala samvaro långt mycket mer än för bara trettio år sedan. Sommer

(2005, s.30-32) menar att det idag finns miniteorier som tagit över de tidigare stora, relativt dominerande teorierna inom psykologin. Miniteorierna är ofta uppbyggda av en blandning av utvecklingspsykologiska och sociologiska teorier. Sommer lyfter fram Daniel Stern, en forskare som utvecklat en ny miniteori som är en blandning av tidigare psykologiska och sociologiska teorier. Stern menar att barn utvecklar en känsla av ett själv redan i spädbarnsåldern och en förmåga att individuellt påverka sociala situationer. (Stern, 2003, s.55 ff).

Sommer menar att de flesta barn utvecklar en samvarokompetens. Sommer definierar samvarokompetens som ”förmågan att både kunna ingå i förhållanden med andra och ta hänsyn till deras perspektiv och önskningar, och samtidigt markera sig själv som person” (Sommer, s. 129, 2005). Han talar om socialt gehör som kan liknas violinistens gehör vid en konsert: solistens uppträdande måste överensstämma med resten av orkestern, men hon måste samtidigt sätta sin egen prägel.

Barns samvarokompetens har studerats både genom observationer där forskare som t.ex. Corsaro (1997) sett hur barn interagerar med varandra och genom kvalitativa intervjuer med barn där de fått berätta hur de upplever sin sociala samvaro med kompisar. Fanny Jonsdottir beskriver i sin avhandling Barns kamratrelationer i

förskolan (2007) hur samspel och goda relationer främjar barns sociala, emotionella och kognitiva utveckling. Även Evenshaug och Hallen menar att gruppen av jämnåriga är av stor vikt för barnens sociala träning och att kompisar hjälper ungdomar att finna sig till rätta i det vuxna samhället (2001, s. 279-282). Vänskap ser olika ut för barn i olika åldrar. Evenshaug och Hallen menar att för barn i de lägre årskurserna i grundskolan så är kamratrelationer konkreta och aktivitetsbaserade och barn i denna ålder bryr sig inte så mycket om sina kompisars personliga egenskaper (2001, s. 280). Wrethander Bliding menar dock att kamratrelationer mellan barn ständigt utvärderas, omvärderas och bearbetas, inte bara under själva aktiviteten (2004, s.173-208). Evenshaug och Hallen menar även att behovet av vänner är som störst i de tidiga tonåren, även om vänner är viktiga för barn i alla åldrar (2001, s. 279-282). De jämnåriga kompisarna fungerar ofta som en statusgivande institution och barn kan genom sina kompisar få behoven av tillhörighet och bekräftelse uppfyllda (Evenshaug & Hallen, 2001, s. 318).

Ytterligare ett sätt att erhålla status är att hålla samman gruppen och förhålla sig till gemensamma regler och normer. Regler och normer som skiljer ut gruppen från andra grupper, men framför allt skiljer sig från de vuxnas auktoritet. Evenshaug och Hallen menar att denna konformitet är som starkast under pre-puberteten. Konformitet kan ses

som både positivt och negativt. Många vuxna är oroade för att ungdomar faller offer för grupptrycket men Evenshaug och Hallen menar att det ofta inte handlar om ungdomar som anpassar sig till antisocialt beteende utan ungdomar som tar avstånd från antisociala handlingar samtidigt som de strävar efter att bli självständiga och frigöra sig från föräldrarna. Konformitet kan i många fall handla om ganska ringa regelbrott (2001, s. 318-321). Även Corsaro har i sina studier i förskolans värld funnit att barn redan i förskoleåldern tillsammans med sina lekkamrater försöker finna sätt att komma runt de vuxnas regler ( 1997, s. 302 ff).

Under förpuberteten så utvecklar barn ofta vänskapsrelationer med flera individer som de bildar en grupp med och Nilzon menar att grupptillhörighet oftast är viktigare för pojkar än för flickor (1999, s. 22-23). Även om samspelet med jämnårig är viktigt ska det inte förglömmas att även samspelet med vuxna samt barn i andra åldrar än ens egen spelar en stor roll i barns sociala utveckling. (Evenshaug & Hallen, 2001, s. 300-324).

3.3.1 Den sociala miljöns påverkan

Skolan har ett uppdrag att skapa en god arbetsmiljö för sina elever. Inom begreppet arbetsmiljö ryms såväl den fysiska som psykiska arbetsmiljön. Studier visar att både den psykiska och den fysiska arbetsmiljön i skolan påverkar elevers kunskapsutveckling men även välbefinnande (Lundberg, 2002, s. 6). ”Barns och ungas lärande, hälsa och demokratiska kompetens utvecklas i relationer till andra. Den främsta orsaken till att mobbning och kränkande behandling uppstår är bristen på goda sociala relationer, trygghet och respekten för andras integritet” (Lundberg, 2002, s. 7).

Denna studie är koncentrerad till den psykosociala miljön. Skolan är Sveriges största arbetsplats, en arbetsplats där individer och miljö samspelar dagligen. Vänner har stor inverkan på barns utvecklingsmöjligheter och identitetsskapande. Detta påvisas genom forskning som visar att barn som saknar vänner och känner utanförskap löper en större risk än andra barn att uppleva skolleda och prestera sämre i skolan (Jonsdottir, 2007, s. 157-159). De jämnåriga kompisarna fungerar som en statusgivande institution och de kan få behoven av tillhörighet och bekräftelse uppfyllda och de barn som saknar kompisar löper större risk än andra att få psykiska problem (Evenshaug & Hallen, 2001, s. 318).

Flera studier har gjorts kring hur elever upplever den psykosociala miljön i skolan och Skolverket gör vart tredje år omfattande attitydundersökningar om skolan bland elever i den svenska grundskolan. Marie Wrethander Bliding menar att barn skapar egna kamratkulturer där inneslutning och uteslutning av barn är vanligt och av de barn hon intervjuat så ansåg flera av barnen att inneslutning och uteslutning var nödvändiga handlingar i relationsarbetet (2007, s. 245-253). Vidare menar Wrethander Bliding med hänvisning till Corsaro och sina egna studier att aktiviteten att retas används för att skapa gemenskap i relationer (2007, s. 42, 228). Enligt den senaste attitydundersökningen från Skolverket (2009) framkommer att de flesta elever trivs i sin skola men sex procent av eleverna i årskurs 4-6 i undersökningen känner sig retade av andra elever (Attityder till skolan, 2009, s. 75). Procentsatsen som anger att eleverna känner sig retade presenteras under kapitlet Sociala relationer och under underrubriken

Kränkande behandling. Att retas kan således uppfattas som ett sätt att skapa gemenskap

eller ett sätt att kränka någon.

Skolverket gav Värdegrundscentrum vid Göteborgs universitet uppdraget att göra en fördjupad studie om de informella lärmiljöerna i skolan och om de kränkande handlingar som äger rum där. Den studien gjordes med hjälp av intervjuer med elever i olika ålder. Resultatet tyder på att de flesta av platser som elever upplever som otrygga återfinns utomhus och förhållandevis långt från klassrummet. Rädsla för att bli utsatt för andra elevers kränkande handlingar (bli retad, slagen, jagad, inlåst, trakasserad) förekommer på ett flertal platser (Wrethander Bliding, Holm, Hägglund & Dahlström, 2002, s.13-14).

Den psykosociala miljön påverkas av en mängd olika faktorer. Den psykosociala miljön hör samman med den fysiska miljön. I läroplanen, Lpo94, står på ett flertal ställen att skolan skall verka för en god psykosocial miljö. Att uppfatta den psykosociala miljön i skolan som god, att må bra och trivas i skolan handlar inte enbart om att få vara med eller inte. Wrethander Bliding menar att det finns ett flertal handlingar som inte kan klassas som kränkande men som ändå kan påverka elevernas välmående, som när elever väljer bänkkamrat, ett aktivt val där handlingen inte är kränkande men där eleven som inte blir vald kan ta illa vid sig (2007, s.245-251).

Samtidigt som elever i grundskolan uppfattar sina skolor som trygga med hög trivselfaktor så upplever sex procent av eleverna i åk 4-6 att de utsätts för mobbing från andra elever (Attityder till skolan, 2009, s. 73-76)

Skolskjutsmiljön är ännu outforskad när det gäller den psykosociala miljön men skulle kunna klassas som en informell lärmiljö då barn utvecklas i samspel med andra enligt det sociokulturella perspektivet.

4. Metodval & analytiskt perspektiv

Detta kapitel berör hur studien genomfördes och med vilka deltagare. Både hur studien genomfördes och urvalet av deltagare motiveras med hjälp av studiens syfte och tidigare beprövad forskningsmetodik.

För att kunna besvara frågeställningarna är studien uppbyggd på kvalitativa forskningsmetoder. Kvalitativa intervjuer har fördelen att de hjälper forskaren att gå på djupet för att förstå hur människor tänker kring olika saker. Även om kvantitativa metoder såsom t.ex. utskick av enkäter hade generat ett större empiriskt material så ger enkäter inte forskaren möjligheten att förklara vad som menas med frågorna eller be intervjupersonen att utveckla sitt svar. Kvalitativa intervjuer ställer dock höga krav på intervjuaren eftersom intervjuaren och intervjupersonen då möts i ett samspel och intervjuaren riskerar att påverka intervjupersonen (Andersen, 1994, s. 80-81).

Tjugosex elever vid fyra olika skolor har intervjuats. Verktygen som användes vid intervjuerna var diktafon samt egna anteckningar. Att intervjua barn är ytterligare en utmaning för forskaren då det kräver att intervjufrågorna är väl genomarbetade och det är svårt för forskaren att förutse hur frågorna kommer tolkas av barnen. För att lyckas med mina barnintervjuer har Doverborg och Pramling-Samulessons metodikbok för barnintervjuer använts som stöd (2000).

Intervjuerna är av semistrukturerad karaktär. Med semistrukturerade frågor menas att frågorna är halvöppna, och alla respondenter ges samma grundfrågor men följdfrågorna kan variera beroende på vilket svar respondenter ger. Jag använde mig av semistrukturerade frågor eftersom de underlättar för forskaren att finna likheter och skillnader i respondenternas svar (Kvale, 1997, s. 85 ff). Frågorna är anpassade till elevernas ålder och är därför konkreta för att passa även elever i de lägre åldrarna. Genom intervjuerna försökte jag ta reda på elevernas uppfattning av den psykosociala miljön på skolskjutsen. Intervju som metod valdes med tanke på studiens syfte. Observationer hade inte givit någon djupare inblick i elevernas uppfattning av skolskjutsmiljön.

Intervjusvaren har sedan kategoriseras utefter likheter och skillnader i elevernas uppfattningar. Kategorierna framkom först då det transkriberade intervjumaterialet analyserats och det framkom mönster som kunde indelas i kategorier. Denna analys innebär en tolkning från min sida. Patel och Davidson (2003) menar att all typ av kvalitativa forskningsanalyser kräver en tolkning som bygger på egna erfarenheter och tidigare forskning. Genom att vara medveten om risken att förlora objektiviteten i en forskningsstudie menar Patel och Davidsson att risken minimeras (a.a., s.77-82).

4.1 Urval och etiska principer

Kommunen som skolorna ligger i har jag god kännedom om och jag vet att det vid samtliga skolor finns ett stort antal elever som åker skolskjuts dagligen. Bryman menar att det är vanligt med urval grundade på bekvämlighet eller tillfällighet inom det kvalitativa forskningsfältet (2005, s. 313) men urvalet i denna studie har varit mer strategiskt. De elever som intervjuades i min studie är utvalda efter att ha uppfyllt några förutbestämda kriterier. Ett strategiskt urval är vanligt att använda sig av i kvalitativa studier då man utgår från vissa kriterier som är relevanta för undersökningen (Trost, 2001, s. 105 -108). Det första kriteriet var att eleverna skulle åka skolskjuts till eller från skolan. Ett annat kriterium var att hälften av respondenterna skulle vara i åldern sju till nio år, och den resterande hälften skulle vara i åldern tio till tolv år. Ett tredje kriteruim var att könsfördelningen hos respondenterna skulle vara någorlunda jämn. Denna spridning vad gäller informanternas ålder var viktig för att kunna besvara frågeställningen om elevernas uppfattningar skiljer sig baserat på deras ålder.

Det strategiska urvalet gick till så att de elever som lämnat sitt godkännande att deltaga i studien indelades i olika grupper. Indelningen skedde genom att dokumentet där målsmännen godkänner elevernas deltagande delas upp i olika högar utefter ovan nämnda kriterier så jag fick en hög med dokument från pojkar i sju till nioårsålder, en hög med dokument från flickor i sju till nioårsåldern, en hög från pojkar tio till tolv år och slutligen en hög med dokument från flickor tio till tolv år. Jag drog sedan lika många dokument ur varje hög, d.v.s. lika många dokument ur högen med pojkar 7-9 år som ur högen flickor 7-9 år, pojkar 10-12 år och flickor 10-12 år. På två utav skolorna behövdes detta inte göras då de elever som lämnat in blanketten var jämnt fördelade ålders- och könsmässigt.

Då undersökningen gjordes under en begränsad tid var tanken först att begränsa antalet intervjuer till tolv stycken med då dessa intervjuer var genomförda var det önskvärt med ett större empiriskt material för att kunna besvara studiens frågeställningar, eftersom det var svårt att finna likheter och skillnader i enbart tolv elevers intervjusvar. Totalt intervjuades 26 elever, varav 12 elever i åldern 7-9 år och 14 elever i åldern 10-12 år. Av eleverna i åldersgruppen 7-9 år var hälften pojkar. I åldersgruppen 10-12 år var sex respondenter pojkar. Vid två av de berörda skolorna kände jag rektorn personligen men jag bedömde att detta ej påverkade studien då vi enbart kort talats vid och rektorerna ej intervjuades utan bara lämnade sitt godkännande att intervjuerna fick ske på skoltid och i skolans lokaler.

4.2.1 Forskningsetiska överväganden

Vid intervjuerna togs hänsyn till eleverna. Det finns fyra grundläggande huvudkrav när det gäller individskydd inom forskning; informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Forskningsetiska principer inom

humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning, 2002). Samtliga krav har blivit uppfyllda

genom att eleverna är avidentifierade, de har blivit informerade om studiens syfte, de har lämnat sitt samtycke till deltagande och deras uppgifter kommer inte att användas eller utlånas för kommersiellt bruk eller icke-vetenskapliga syften.

4.2 Genomförande av intervjuer

Rektorer och lärare på de skolor där eleverna går informerades först kring studiens syfte via mail. Lärarna och rektorerna lämnade sitt godkännande till att eleverna skulle få information under skoltid samt att intervjuerna skulle ske under skoltid. Samtliga klasser i studien besöktes och eleverna gavs information kring studien och intervjuförfarandet. Eleverna fick då även ett brev hem med kort information om studien och vad intervjun skulle beröra. Breven delades ut i elevernas skola och de fick tre dagar att bestämma om de ville medverka. Målsmännen fick sedan lämna sitt skriftliga godkännande om deras barn skulle få deltaga i studien.

Intervjuerna genomfördes i avskilda rum. Innan intervjun startade gavs eleverna ytterligare information om studien och eleverna informerades om att de när som helst

kunde avbryta intervjun om de önskade och därefter inleddes intervjun med några bakgrundfrågor, såsom till exempel frågor kring elevernas ålder och kön. Intervjuerna spelades in på diktafon, något eleverna och deras målsmän blivit informerade om via det första informationsbrevet. Patel & Davidson varnar för att inspelning av intervjuer kan medföra att respondenternas svar kan påverkas av det faktum att forskaren spelar in samtalet (2003, s. 83). Jag ansåg det dock vara nödvändigt att spela in intervjuerna då jag beräknade att de skulle vara i ca 20 minuter och det skulle ej vara praktiskt möjligt att skriva ner allt samt att en återgivning av citat hade omöjliggjorts. Diktafonen ger även fördelen att forskaren kan fokusera på intervjupersonen. Intervjuerna tog mellan tio och tjugo minuter och samtliga elever lämnade efter intervjun sitt godkännande till att den fick användas som analysmaterial. Så snart jag fann tid transkriberades intervjuerna ordagrant. Efter transkriberingen skedde en analys av det transkriberade materialet . Denna analys gjordes genom att det transkriberade materialet lästes om och om igen för att finna mönster. Kategorierna måste vara klart definierbara utifrån det analyserade materialet (Uljens, 1989, s. 39-58) och jag var därför mycket varsam i min indelning av uppfattningar.

5. Resultat

I detta kapitel redovisas resultatet av de kvalitativa intervjuerna. Resultatet har kategoriserats utifrån elevernas svar samt studiens frågeställningar. Vad gör elever på

skolskjutsen, Hur upplever eleverna den psykosociala miljön på skolskjutsen samt Finns

det några likheter eller skillnader i elevernas uppfattningar baserat på elevernas ålder eller kön? Kategoriseringen är dock inte gjord utefter intervjuguidens kronologiska ordning eftersom intervjuerna var semistrukturerade och de halvöppna frågorna ledde således till att eleverna pratade om sakerna i olika ordning. Resultatet omfattar både elevernas konkreta upplevelse av skolskjutsen; vad de gör och vad andra elever gör samt elevernas uppfattningar kring skolskjutsen; vad som är positivt och vad som är negativt med skolskjutsen. Resultatet presenteras på detta vis för att erbjuda läsaren en inblick i elevernas vardag och den konkreta beskrivelsen underlättar för att förstå elevernas uppfattningar och även analysen som följer i nästa kapitel.

5.1 Reslängd

Samtliga elever fick frågan hur lång resväg och restid de hade till och från skolan. Svaren varierar kraftigt. Somliga elever åker bara tre minuter med skolskjutsen medan andra åker skolskjuts i upp mot 45 minuter. Reslängden till skolan är inte alltid den väg som går snabbast eller är närmast då flera elever skall hämtas upp med skolskjutsen. En del av eleverna åker även olika turer olika dagar så restiden kan variera kraftigt beroende på vilken dag det är. Flera av eleverna i åldern 7-9 år åker skolskjuts de dagar de skall till en annan skola än deras egen för att ha slöjd och idrott. Samtliga elever i årskurs två och tre åker även skolskjuts till en simhall för att lära sig simma.

I åldern 7-9 år är det två pojkar och en flicka som upplever resan som lång. Dessa elever är bland de första som kliver på sina bussar på morgonen och har därför längst restid. På hemvägen kan deras restid variera och resan upplevs därför inte alltid som lång. I åldern 10-12 år är det en flicka som upplever sin resa som lång. Hon berättar att hon åker bussen hemifrån klockan sju på morgonen och åker buss i fyrtiofem minuter. Även hon är först att kliva på sin buss. "Det är jobbigt, jag stiger upp redan vid sex på

morgonen. Och sen om vi går till tre, det är olika så är jag hemma kvart i fyra" (Kajsa, 11 år).

Hälften av pojkarna i åldern 10-12 år upplever restiden som lång. Av dessa tre pojkar är det en av dem som nämner att de har en kompis de sitter bredvid och om den kompisen är sjuk så sitter de själva. De andra två pojkarna har ingen att sitta bredvid i bussen.

Några elever på två utav skolorna, i åldern 10-12 år upplever även att väntetiden mellan det att dem hoppar av bussen på morgonen vid skolan till det att första lektionen börjar är alldeles för lång. Dessa elever har gemensamt att de åker någon utav de små bussarna, det finns inga klasskamrater på samma buss och de är på sina skolor cirka 40 minuter innan skolan börjar. När de kommer till skolorna har de dock kompisar där som också är där tidigt och de går då in i skolan och spelar spel eller pratar. Alla elever i åldern 10-12 år berättar även att de i år fått ändrade busstider så nu slipper de vänta så länge på bussen efter skolan. Schemat är nu omlagt så det passar busstiderna bättre så väntetiderna som förra terminen var upp mot 40 minuter är nu tio minuter som mest. Detta tycker de berörda eleverna är bra.

5.2 Kompisar

Eleverna fick frågan hur de sitter i bussen, vem de sitter med och var någonstans. De fick även frågan vad de gör på bussen. Resultatet visar att det finns stora skillnader i elevernas val av säte beroende på vilken ålder de tillhör. Även vissa mönster kunde ses i elevernas val av säte beroende på både kön och ålder. Dock framträder dessa likheter och skillnader endast i den stora bussen.

Samtliga elever i åldern 7-9 år berättar att de sitter i mitten av den stora bussen eller långt fram i den. De har svårt att förklara varför de sitter där, många vet inte varför de valt den platsen. I den lilla bussen sätter de sig där det finns plats eller där deras kompisar satt sig. Alla elever, utom två i åldern 7-9 år berättar att de sitter bredvid en kompis när de åker buss, och en del pratar med varandra. De två eleverna som inte sitter bredvid kompisar påpekar att det ibland inte finns någon av deras kompisar på bussen men då kan de sitta bredvid sina yngre syskon. De båda eleverna upplever inte sig som ensamma under resan. Flickorna berättar att de pratar om fritiden mest, vad som hände i helgen eller vad de ska göra efter skolan. Pojkarna berättar att de mest pratar om

TV-spel och dataspel. "Vi bara pratar så här tyst med varandra, vi pratar om lite olika...Mycket om dataspel, speciellt om TV-spel faktiskt, vilken level man är på och så" (Nils, 8 år).

Eleverna i åldern 10-12 år åker både stora och lilla bussen. De elever som åker den lilla bussen uppger att de sätter sig där det finns plats och att detta ofta blir lite längre bak i bussen då det brukar sitta yngre barn längst fram. De elever som åker i någon av de små bussarna säger att det sällan finns någon jämnårig att prata med så då sitter de och lyssnar på musik i hörlurar. En flicka och en pojke berättar att de ibland pratar med busschaufförerna men att detta beror på vilken busschaufför det är.

I den stora bussen syns vissa skillnader i elevernas val av säte baserat på deras ålder och kön. Alla pojkar som är tolv år, utom en, sitter i mitten eller långt fram i bussen. De sätter sig där för att deras kompis sitter där eller så kan de inte motivera sitt val. De pratar inte så ofta med varandra under resan utan sitter mest tysta. Pojkarna i åldern 10-11 år sitter även de i främre halvan av bussen för att deras kompisar gör det eller för att de äldre eleverna sitter där bak. Dessa pojkar brukar prata med sina kompisar under resan och då pratar de om fritiden.

Flickorna i åldern tio till tolv år sitter alla i mitten eller i bakre delen av bussen men enbart flickorna som är tolv år sitter ibland längst bak. "Nä, men de stora sitter ju där bak, de hoppar på senare, men de skjuter bara undan oss om vi sitter där då. Så, fast vi har aldrig försökt sitta kvar där bak” (Kajsa, 11 år). Dock händer det att flickorna i åldern 10-12 år sitter längre fram ibland på vägen hem från skolan, men aldrig på vägen dit. Flickorna pratar om fritiden, vad de ska göra efter skolan, om man ska vara med någon efter skolan. "Vi pratar om vad vi gjort på helgen och en massa sånt, vi pratar aldrig om skolan, mer om man ska göra nåt efter skolan och så" (Thea 11 år). Flera av flickorna berättar att de sitter nära sina kompisar men inte bredvid någon, där har de sin skolväska. "Vi brukar sitta själva, eller fast såhär nära varandra, som en grupp" (Sara 12 år). En del av flickorna sitter dock bredvid sina kompisar.

5.2.1 De andra eleverna

Alla elever tror att de andra eleverna på bussarna trivs ganska bra. Eleverna i åldern 7-9 år tror att alla har någon att prata med om de vill det. Eleverna i åldern 10-12 år tror att alla trivs ganska bra eller så är de inte säkra på hur de andra eleverna har det. "Jag vet

inte riktigt hur det är med de andra, de har nog nå'n att prata med, eller jag vet inte...jag brukar inte titta så mycket på vad de andra gör" (Anna 12 år). I de små bussarna upplever eleverna att alla inte har någon att prata med, men de tror att detta är självvalt eller att det beror på att det är så få elever på bussen.

Samtliga elever som åker i stora bussen säger att det är de äldre eleverna som sitter bak. Eleverna i åldern 7-9 år säger att det är elever i årskurs fem och uppåt som sitter långt bak medan eleverna i åldern 10-12 år säger att det är eleverna som går i årskurs sju, åtta och nio som sitter längst bak. Eleverna längst bak har sällan bälte på sig, de pratar högt, lyssnar på musik utan hörlurar och står upp i bussen. "Det är mest sexorna där bak...Fast förra året var sexorna längst bak ännu värre, de stod upp i bussen, de gick i bussen, de sminkade sig i bussen och sen tog sminkpenslarna och la på sätena så det såg ut som fasen" (Kajsa, 11 år).

5.3 Busschauffören

I de stora bussarna är det alltid samma chaufförer som kör. I de små bussarna är det flera olika chaufförer som kör samma buss vid olika tillfällen. Alla elever som åker de stora bussarna vet vad busschauffören heter medan eleverna som åker i de små bussarna inte vet namnen på busschaufförerna.

I den ena av de stora bussarna tycker samtliga elever som åker i den bussen att busschauffören är bra. Han upplevs som snäll och han påminner eleverna om att sätta på sig bälte. I de små bussarna finns det både bra och mindre bra chaufförer. De som är bra är de som pratar med eleverna, de som är mindre bra är de som vill ha tyst i bussen och inte pratar med eleverna. Eleverna i den lilla bussen upplever att busschaufförerna har bra översikt över vad som sker i bussen och de ser om någon missköter sig. I de stora bussarna har busschaufförerna inte lika bra kontroll på vad som sker och de ser inte om någon knäpper av sig bältet och hör inte allt som sägs.

5.4 Positivt och negativt

Eleverna fick frågan vad de tyckte var positivt med skolskjutsen och vad de tyckte var negativt med skolskjutsen. Samtliga elever upplevde skolskjutsarna som mest positiva men det fanns faktorer som upplevdes som negativa.

5.4.1 Kamratskap

Det eleverna i samtliga åldrar samtalade mest om i intervjuerna är sina kompisar. En grupp utmärker sig dock lite mer och det är flickorna i åldern 10-12 år. De berättar hur viktigt det är att ha kompisar på bussen och samtliga tror inte bussfärden skulle vara så positiv om de inte hade sina kompisar med på bussen. Två av flickorna i åldern 10-12 år åker någon utav de små bussarna och saknar ofta jämnåriga kompisar på bussen. Detta är något som de påpekar är negativt och de önskar att det fanns fler jämnåriga kompisar på deras buss.

I: Du pratade om kompisarna som viktiga, varför är de viktiga.

Anna, 12 år: Nä, men om de inte skulle vart med skulle det nog inte varit så kul, då

hade man ju bara suttit och så...Det bästa är ju att man kan sitta och pratat med sina kompisar så.

I: Vad pratar ni om?

Anna, 12 år: Ja olika saker, fritiden mest. Vi brukar bestämma lite så, för det går

typ inte i skolan

I: Ok, vad bestämmer ni då?

Anna, 12 år: Nä, men typ om man ska vara och så, efter skolan.

Pojkarna i åldern 10-12 år nämner ofta bara en eller två kompisar som de sitter och pratar med medan flickorna nämner flera de brukar prata med på bussen. Två av pojkarna brukar prata med busschaufförerna ibland, innan deras kompisar har hoppat på.

Även eleverna i åldern 7-9 år berättar att det som är roligt är att prata med sina kompisar men de har svårt att berätta vad som är bra med att åka buss, de vet bara att de tycker det är bra. En av pojkarna pratar med busschauffören ibland.

I: Pratar du något med busschauffören

Noel, 9 år: Ja det är en särskild som är pratglad som jag alltid pratar med, i lilla bussen

I: Varför är han bra att prata med

I: Sätter du dig framme hos honom då.

Noel, 9 år: Ja jag sätter mig faktiskt längre fram om det är han som kör

Två flickor som är 8 år påpekar att det är tråkigt att åka buss ibland för att det inte alltid finns någon att prata med. "Det är lite tråkigt att Lisa hoppar av så tidigt men Moa åker exakt lika långt som mig, så då pratar jag jättemycket med Moa" (Emelie, 8 år). En flicka som är sju år har bara åkt buss en gång. Hon berättar att det var lite nervöst innan själva färden men att det sen var mest roligt för hon kände de andra på bussen och så kunde hon prata med sina kompisar.

5.4.2 Ordningen på bussen

Ordningen på bussarna är något samtliga elever i intervjustudien har åsikter om. Skillnader och likheter som återfinns är att eleverna, oavsett ålder och kön har uppfattningen att det är lugnt på den lilla bussen och stökigt på den stora. De elever som åker båda typerna av bussar ser dock både för och nackdelar med bussarna. Det är en pojke i åldern 7-9 år som åker båda typerna av bussar. Han tycker det är bäst att åka lilla bussen för det är lugnare där och så är det kortare restid med lilla bussen.

Två pojkar, tio år gamla och en pojke som är elva år upplever det som jobbigt att det är så stökigt på bussen..

Jag sitter så långt fram jag kan med mina kompisar...Ja, jag vet inte varför men det är många som står i bussen utan bälten där bak och det stör lite. För om man sitter där bak då så skymmer de om man vill titta fram och se om någon hoppar på och så. och så är det ganska mycket spring och så. Och så finns det inte bälten där på ett ställe (Anton, 10 år).

Av flickorna är det en elev som är 11 år som säger att det är jobbigt att det är så högljutt för det orsakar huvudvärk ibland. En flicka som är 10 år åker i den lilla bussen där ho saknar jämnåriga kompisar. Hon åkte den stora bussen förra terminen.

Josefin, 10 år: Vi åkte den stora bussen förra året när vi skulle til slöjden och då var det ju väldigt stökigt, många gick ju runt i bussen och det var många som pratade och skrek lite och så.

I: Om du fick välja nu då, mellan stora och lilla bussen?

Josefin, 10 år: Det beror ju på lite, i stora bussen har man ju säkert någon kompis

från klassen men i lilla bussen är det ju mycket lugnare däremot.

Av flickorna är det fyra flickor som går i femman och sexan som säger att det ofta är stökigt på bussen, men att det inte är så jobbigt. Många springer omkring, spelar musik utan hörlurar och struntar i tillsägelserna om att sätta på sig bälte berättar de. Dessa fyra flickorna medger även att de ibland är en del av att det är stökigt på bussen. Flera av flickorna, både i åldersgrupperna sju till nio år och tio till tolv år, tror att de kommer åka utan bälte när de blir äldre samt att de kommer stå upp i bussen ibland.

5.4.3Vuxeninsyn

Eleverna har upplevelsen att busschauffören har ganska bra överblick över vad som sker på bussarna, men de busschaufförer som kör de små bussarna har mer koll. Alla elever berättar att busschaufförerna påminner eleverna om att sätta på sig bälte och i den stora bussen stannar busschauffören ibland under resan för att kontrollera så alla har bälte.

Eleverna vid en skola som åker skolskjuts in till simhallen berättar att läraren är med under de resorna. Det är mycket lugnare på bussen då enligt eleverna. "Men jag vet inte om jag tycker att läraren alltid ska vara med på bussen, det är lite både och, det är ju lugnare och så då, men sen ibland är det ju skönt att få vara i fred." (Hanna 9 år). Eleverna i åldern 7-9 år säger att de kan berätta för sin lärare eller busschauffören om något på bussen skulle kännas jobbigt. Flera av eleverna i denna ålder berättar att de pratat om skolskjutsen någon gång under lektionstid med sina lärare.

Pojkarna i åldern 10-12 år vet inte vem de skulle prata med om de upplevde något under resan som jobbigt. En pojke tror att busschauffören märker om det är någon som är ensam eller mår dåligt. Flickorna som är tio till tolv år gamla vänder sig till sina kompisar eller sin lärare om något på bussen händer som de behöver prata med någon om. Elevernas upplevelse av vuxeninsyn berör främst hur eleverna sköter sig, om de har bälte på sig och följer säkerhetsföreskrifterna. Tre av pojkarna tycker det är busschaufförernas ansvar att berätta för lärare och rektorer om vad som händer på

bussarna. De flesta eleverna i åldern tio till tolv år tror inte lärarna vet hur det är på bussarna.

6. Analys

Studiens syfte var att undersöka hur elever upplever den psykosociala miljön på skolskjutsen. Resultatet visar att majoriteten av eleverna upplever skolskjutsen som mest positiv, men likheter och skillnader finns i elevernas svar sett till individ, ålder och kön. I texten nedan återfinns en analys av elevernas upplevelser utifrån perspektiven kön och ålder samt utifrån tidigare forskning inom ämnet.

6.1 Jämnåriga kompisars betydelse ur ett åldersperspektiv

Samtliga elever i studien pratar om kompisarna på bussen. Somliga elever upplever att det inte finns jämnåriga på bussen att prata med. Det är främst de äldre eleverna som upplever detta som jobbigt. Eleverna i denna studie som är mellan 7-9 år anser alla att kamrater är vikigt att ha med i bussen och en del elever svarar att de inte gör så mycket på bussen, bara sitter ner. Evenshaug och Hallens resonemang om att vänskap i ung ålder bygger på aktiviteter stämmer således inte med resultatet i denna undersökningen. Dock så påverkas vänskapen mellan eleverna givetvis av fler tillfällen än de stunder eleverna sitter i bussen.

Eleverna i åldern 10-12 år påpekar även de vikten av kompisar, vilket överensstämmer med forskning kring barns kamratrelationer. Evenshaug och Hallen (2001) menar att jämnåriga kamrater får en speciell betydelse under pre-puberteten och puberteten. I denna ålder spelar vännerna en stor roll för barns välbefinnande och "vänskapen uppfattas som något värdefullt i sig." (a.a., 2001, s. 280). Att eleverna i åldern 10-12 år värderar sina vänskapsrelationer kan utläsas från deras svar, inte minst i det citerade svaret från Anna 12 år; "Nä, men om de inte skulle vart med skulle det nog inte varit så kul, då hade man ju bara suttit och så...Det bästa är ju att man kan sitta och pratat med sina kompisar så". Att eleverna i denna ålder uttrycker sig på detta vis behöver dock inte betyda att de värderar vänskapsrelationer högre än de yngre eleverna. Elever från båda åldersgrupperna nämner att de ibland samtalar med busschauffören. "Ja, det är en särskild som är pratglad som jag alltid pratar med, i lilla bussen" (Noel, 9 år). Rubin (1981) menar att samspelet med vuxna är lika viktigt som

samspelet med jämnåriga kompisar och att det är utvecklande för barn att ha flera olika typer av vänskapsrelationer. Flera av de yngre eleverna i undersökningen säger att de kan vända sig till sin lärare eller busschauffören om något känns jobbigt på bussen medan flera av de äldre eleverna väljer att vända sig till sina kompisar. Elevernas svar stämmer överens med tidigare forskning där Evenshaug och Hallen menar att det är vanligt att barn i de tidiga ungdomsåren och uppåt ofta väljer "bästisen" att prata öppet med och anförtro sig åt och Wrethander- Bliding m.fl. (2002, ss. 40-41) menar att för yngre barn ses ofta den vuxna som självklar att ta till hjälp vid behov.

6.2 Jämnåriga kompisars betydelse ur ett genusperspektiv

Flickorna i åldersgruppen 10-12 år är de som uttrycker hur de värderar sina vänskapsrelationer mer explicit än pojkarna i samma ålder. Flickorna nämner även flera olika kompisar som de sitter bredvid medan de flesta av pojkarna i åldern 10-12 år nämner en, eller i vissa fall två kompisar som de gärna sitter bredvid i bussen. Flickor tenderar enligt Nilzon att umgås i par istället för i grupp (1999, s. 22-23). Flickorna i denna undersökning beskriver dock hur de sitter gruppvis i bussen; "Vi brukar sitta själva, eller fast såhär nära varandra, som en grupp" (Sara 12 år) och således motsäger resultatet Nilzons forskning.

Vad eleverna pratar om kan analyseras ur ett genusperspektiv. Nilzon menar att pojkars samvaro ofta präglas av gemensamma aktiviteter medan flickors relationer är mer känsloorienterade. Det är endast några pojkar i de lägre årskurserna som samtalar med varandra om datorspel och tv-spel, övriga pojkar i undersökningen pratar om fritiden eller pratar inte alls. "Vi bara pratar så här tyst med varandra, vi pratar om lite olika...Mycket om dataspel, speciellt om TV-spel faktiskt, vilken level man är på och så" (Nils, 8 år). De flickor som berättar vad de pratar om på bussen nämner också fritiden och hur de gör upp planer för dagen, vilket tydliggörs i Annas (12 år) svar på frågan vad de pratar om på bussen; "Ja ,olika saker, fritiden mest. Vi brukar bestämma lite så, för det går typ inte i skolan". Då fritiden är ett stort begrepp som kan tolkas på många olika sätt så kan det innebära att eleverna samtalar om aktiviteter de gör eller ska göra på sin fritid. Dock kan inga skillnader utläsas i flickornas och pojkarnas svar, då de samtalar om aktiviteter de gör eller ska göra på sin fritid. Nilzons resultat av sin forskning (1999); att pojkars samvaro präglas av gemensamma aktiviteter medan

flickors relationer är mer känsloorienterade kan jag inte utläsas av elevernas svar i denna undersökning. Detta kan dock bero på att intervjufrågorna kring elevernas samtalsämnen på skolskjutsen inte gick tillräckligt på djupet.

6.3 Regler

Samtliga elever uppfattar den stora bussen som stökig. Somliga elever finner detta jobbigt medan andra inte berörs så mycket. Corsaros forskning kring elevers beteende i kamratrelationer som betonar att barn hela tiden försöker finna vägar att komma runt de vuxnas regler stämmer väl överens med eleverna i undersökningen som beskriver hur de ibland står upp och går runt i bussen fastän de vet att detta ej tillåts av busschauffören.

Evenshaug och Hallen menar att äldre barn fungerar som modeller för de yngre barnen (2001, s. 280). Flera elever i undersökningen berättar hur de äldre eleverna uppför sig på ett inte alltid önskvärt sett i skolskjutsen. Samtidigt är det flera av dessa elever som själva tror att de kommer bete sig likadant när de blir äldre vilket tyder på att de äldres beteenden fungerar som modell för de yngre eleverna.

Evenshaug och Hallen teorier kring konformitet inom gruppen stämmer överens med resultatet vad gäller flickorna i årskurs sex som står upp i bussen. Detta beteende är enligt elevernas svar avgränsat till de äldre eleverna (de i högstadiet) och dessa flickor i årskurs sex. Evenshaug och Hallen menar att de jämnårigas betydelse oftast uttrycks genom ungdomars beteende och attityder inom den egna gruppen och att tendenser till konformt beteende är som starkast bland flickor i den tidiga ungdomen. (2001, s. 319-321).

Det finns även ett mönster i hur eleverna placerar sig i bussen och en mer eller mindre dold norm verkar finnas där de äldsta eleverna har mest makt. Bussen fungerar här som en social träningsarena, där eleverna finner sig tillrätta efter de normer, både givna och dolda, som finns på skolskjutsen. "Nä, men de stora sitter ju där bak, de hoppar på senare, men de skjuter bara undan oss om vi sitter där då. Så, fast vi har aldrig försökt sitta kvar där bak (Kajsa, 11 år).

6.4 Sammanfattning av resultat och slutsatser

Eleverna i undersökningen är övervägande positivt inställda till skolskjutsen och de upplever att de flesta elever trivs på bussen alternativt har de ingen uppfattning om de

andra eleverna på bussen. Elevernas svar påvisar att det sociala klimatet på bussen uppfattas som positivt men att det finns några negativa faktorer. De faktorer eleverna nämner är ordningen på bussen, avsaknad av bälten på vissa säten, avsaknad av jämnåriga kompisar och lång resväg. En del av dessa faktorer kan relateras till den fysiska miljön men jag fann det viktigt att låta elevernas svar komma fram oavsett eftersom den fysiska och den psykosociala miljön är så tätt sammanlänkade.

Wrethander-Bliding (2007) menar att barn skapar egna regler för att upprättahålla kamratrelationer, där handlingar som inneslutning och uteslutning är vanliga. Elevernas berättelser vittnar inte om något sådant beteende på bussen utan det som framkommer tydligast i elevernas svar är hur viktiga deras kompisar är för att skolskjutsen skall upplevas som positiv. De som uttrycker kompisarnas betydelse explicit är flickorna i åldern 10-12 år. Flickorna i denna berättar att de umgås på bussen i grupp medan pojkarna i samma ålder ofta väljer en eller två kompisar de umgås med. De yngre eleverna upplever att de kan vända sig till en vuxen om det uppstår problem medan de flesta av de äldre eleverna skulle vända sig till en jämnårig kompis om problem uppstår på skolskjutsen.

Eleverna sitter ner och pratar med sina kompisar under färden och de pratar mest om fritiden och sällan om skolan. Några elever lyssnar på musik under resan och somliga går runt och pratar med sina kompisar. Att åka med den lilla bussen innebär för en del elever att de saknar kompisar på bussen medan den stora bussen uppfattas som att det finns gott om kompisar på bussen men den kan vara stökig.

7. Studiens tillförlitlighet

Efter att analysen av materialet skett och ett resultats har nåtts fram till väcks frågor som varför resultatet blev det som det blev, om jag uppnått syftet med studien och om studien innehåller några felkällor. Vid tolkning av allt empiriskt material är det viktigt att vara medveten om den risk det medför att lägga in egna tolkningar och värderingar. Dessa tolkningar och värderingar är oundvikliga för att få fram ett resultat men i en studie kan förkunskaper kring ämnet färga studien. (Løkken och Søbstad ,1995).

7.1 Validitet

Validiteten i en undersökning innebär att det som avses att undersökas verkligen

undersöks (Patel & Davidsson, 2003, s. 98-100). I en fenomenografisk studie bygger huvudsakligen validiteten på kategoriernas förhållande till informanternas uttryckta uppfattningar. Kategorierna ska stämma väl överens med uppfattningarna. (Uljens, 1989, s. 39-58). Jag valde att bara kategorisera uppfattningar som var klart definierbara. Utformningen av intervjufrågor lades mycket energi på för att göra intervjufrågorna tydliga så risken för missförstånd minimerades. Jag är dock medveten om att det alltid finns en risk för missförstånd och att möjligheten finns att jag inte fullt lyckats förmedla elevernas uppfattningar i alla hänseenden.

Att skilja på den fysiska och psykosociala miljön var ytterligare en faktor som medförde att det var svårt att kategorisera elevernas uppfattningar. Många av deras svar berörde både den sociala och den fysiska miljön och att bara ta hänsyn till den psykosociala miljön var i många fall omöjligt då dessa samverkar och påverkar varandra. Som exempel kan jag nämna upplevelsen av reslängden, en faktor som främst tillhör den fysiska miljön. De elever som upplevde resan som lång var dock inte alltid de elever som hade längst restid i verkligheten, utan det var flera av dessa elever som saknade jämnåriga kompisar på skolskjutsen. Således kan slutsatsen dras att en faktor i den fysiska miljön ändå är en faktor som påverkar den psykosociala miljön på skolskjutsen. Eleverna uppfattade resan som lång p.g.a. att de inte hade några jämnåriga kompisar på bussen och resan blev då även tråkig. Corsaro (1997) och Wrethander

Bliding (2007) menar att det som vuxen kan vara bra att vara insatt i elevernas kamratkultur för att förstå hur elevernas relationer till varandra fungerar. Då resultat och analys bygger på ett urval så påverkas resultatet av min knappa förkunskap om elevernas kamratrelationer samtidigt som min förförståelse kring skolskjutsmiljöer påverkat utformningen av intervjuguiden.

7.2 Reliabilitet

Reliabilitet för intervjuer innebär att intervjuerna skall ha gjorts på samma sätt, frågorna skall vara relevanta för undersökningsområdet och inte vara ledande då detta kan påverka respondenternas svar. Jag har här för att få en hög reabilitet genomfört ett informativt samtal innan intervjun. Detta samtal formulerades likadant för samtliga respondenter. Intervjuguiden är tillräckligt öppen och frågorna är relevanta för studien. De semistrukturerade frågorna ledde även till att intervjuerna blev till samtal snarare än förhör, vilket är viktigt när barn intervjuas (Doverberg & Pramling Samulesson, 2000 ).

Doverberg och Pramling Samuelsson menar att de flesta barn tycker att det är spännande att få gå ifrån resten av barngruppen och få egen tid med en vuxen, men de menar samtidigt att barn strävar efter att var till lags och därför ibland svarar så som de tror att den vuxne vill att de ska svara. Doverberg och Pramling Samulesson menar vidare att detta kan undvikas genom att intervjuaren utgår från ett för barnet bekant samtalsämne, samt ber barnet utveckla sina svar genom följdfrågor. Då intervjuerna var av semistrukturerad karaktär följdes grundfrågorna alltid upp av följdfrågor. I intervjuerna som genomförts i denna studie går det dock inte att utesluta att eleverna försökt gissa sig till det svar de trodde ansågs rätt och således påverkades respondenternas svar vilket möjligtvis avspeglas i resultatet.

7.3 Generaliserbarhet

Då studien enbart omfattar 26 intervjuer kan jag inte hävda att uppfattningarna hos eleverna skulle gälla för elever i allmänhet. Dock anser jag att de kategorier som framkommit utefter resultatet känns som rimliga uppfattningar. Det kan antas att kategorierna hade blivit många fler vid en större studie då antalet uppfattningar skulle öka. Det finns stora individuella skillnader i elevernas svar men analysen har skett

utifrån perspektiven ålder och kön vilket innebär att generaliseringsgraden ökar. Samtidigt ser skolskjutsverksamheten olika ut i olika kommuner vilket kan tänkas påverka elevers uppfattning och upplevelser kring skolskjutsen och således går det inte att generalisera denna studies resultat till att omfatta samtliga elever som skolskjuts i Sverige.

7.4 Vidare forskning

Då delar av resultaten stämmer överens med tidigare forskning kring elevers kamratkulturer går det inte att utesluta att skolskjutsmiljön har en stor betydelse för elevers välbefinnande. Det skulle vara intressant att genomföra en liknade studie i större omfattning. Det är svårare med kvantitativa studier än med kvalitativa studier att gå tillräckligt på djupet i elevernas upplevelser så en studie med kvalitativa intervjuer men med mer empiriskt material hade varit intressant. En etnografisk studie skulle kunna tänkas förbättra studiens tillförlitlighet då detta ger forskaren en större inblick i elevernas vardag.

Då det sker mycket på skolskjutsarna skulle en studie som omfattar både elevers, busschaufförers och lärares upplevelser av skolskjutsen vara intressant. Skolskjutsen är en del av många elevers skolvardag och en social arena där läroplanens värdegrund skall tillämpas. Skolskjutsen är även en arena med många tillfällen till utvecklad kamratskap mellan eleverna. Forskarna är eniga om att den sociala utvecklingen i skolan även påverkar deras kunskapsutveckling. Hur påverkas skolskjutselevers sociala utveckling och kunskapsutveckling jämfört med elever som inte åker skolskjuts? Många elever i undersökningen vittnar om att de inte tror lärarna har någon insyn i skolskjutsen. Upplever lärare att detta inte är deras uppgift? Det ser ut att finnas en informell ålderssegregation på skolskjutsen där de äldre eleverna står högst upp i hierarkin. Hur ser relationerna mellan de yngre och äldre eleverna ut på skolskjutsen och påverkas eleverna positivt av relationerna?

Det som överraskade med resultatet var elevernas icke könsstereotypa beteende. Hur kommer det sig att forskningen inom klassrummen ofta påvisar ett traditionellt könsmönster i elevernas sätt att vara och tänka medan resultatet här påvisar ett icke könsstereotypt beteende hos pojkar och flickor? Vilka faktorer påverkar eleverna i klassrummet att bete sig mer könsstereotypt och vilka faktorer i skolskjutsen påverkar att de inte beter sig lika könstereotypt?

8. Referenser

Agerwold, M. (2008). Arbete och stress: En introduktion till arbetsmiljöpsykologi. Lund: Studentlitteratur

Andersen, Heine (red.) (1994). Vetenskapsteori och metodlära: introduktion. Lund: Studentlitteratur

Anund, A., Renner, L., Falkmer, T. & Wara, N. (2009). Smartare säkrare skolbuss

[Elektronisk resurs] : ett pilotförsök i Kristianstad. Linköping: VTI Tillgänglig på Internet 2010-10-10

http://www.vti.se/EPiBrowser/Publikationer/R649.pdf

Attityder till skolan 2009 [Elektronisk resurs] : elevernas och lärarnas attityder till skolan. (2010). Stockholm: Skolverket

Tillgänglig på Internet 2010-09-15

http://www.skolverket.se/publikationer?id=2385

Bryman, Alan (2005) Social Research Methods Oxford: Oxford University Press

Colvin, G., Tobin, T., Beard, K., Hagan, S., & Sprague, J. (1998) The school bully:

Assessing the problem, developing interventions, and future research directions. Journal of Behavioral Eductaion, 8, (3), 293-319.

Corsaro, William A. (1997). The sociology of childhood. Thousand Oaks, Calif.: Pine Forge Press

Doverborg, E & Pramling, Samuelsson , I. (2000). Att förstå barns tankar. Stockholm: Liber AB

Evenshaug, Oddbjørn & Hallen, Dag (2001). Barn- och ungdomspsykologi (2. uppl.). Lund: Studentlitteratur.

Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning [Elektronisk resurs]. (2002). Stockholm: Vetenskapsrådet