I detta avsnitt kommer empirin analyseras genom att ställas mot tidigare forskning och teori.
8.1 Förväntningar och val – den sociala konstruktionen av män och
kvinnors föräldraskapsroller
I den tidigare forskningen, både den som berör faderskap i Sverige och faderskap och
migration, har det framkommit att kvinnan ofta kopplas till omsorgen av barnen (Plantin,
2001; Almquist, 2011; Pels, 2000). Detta visar sig även i vår empiri och förklaras med att det finns en uppfattning om att kvinnor till skillnad från män besitter egenskaper som är mer lämpade vid barnuppfostran. Våra respondenter beskriver kvinnor som mjukare, mer tålmodiga och mer kärleksfulla än män och med en naturlig fallenhet för omsorg. Majoriteten av männen har i sin tur beskrivits komma in senare under barnets uppväxt och ta den ”hårdare” rollen i föräldraskapet. Enligt ett socialkonstruktivistiskt perspektiv socialiseras människor in i samhället under den tidiga barndomen och beroende på kön, social status med mera hamnar de automatiskt in i olika kategorier och tillskrivs olika egenskaper utifrån dessa (Berger och Luckmann, 1966; Payne, 2008). En av våra respondenter lyfte fram det faktum att pojkar och flickor könas in i olika könsroller och därigenom tränas i de egenskaper som kopplas till vardera kön, vilket kan ge män och kvinnor olika förutsättningar i föräldraskapet. En annan respondent gjorde en reflektion kring hur det hade kunnat se ut om han i sitt föräldraskap hade tagit hand om barnen mer, att det kanske hade inneburit att han också hade blivit mer tålmodig. Han kopplar alltså inte egenskapen tålamod längre till kön utan istället till att personer får denna egenskap genom att vara i situationer där den behövs. Egenskaper behöver alltså inte vara kopplade till de biologiska könen utan är som West och Zimmerman (1987) menar socialt konstruerade och bibehålls dagligen genom diverse aktiviteter och förstärks genom att aktiviteter som anses normativt för vardera kön uppmuntras och fortlöper. Enligt Plantin finns det olika förväntningar på hur en kvinna respektive man ska utöva sitt föräldraskap vilket påverkar hur utövandet blir. Ett tydligt exempel som klargör detta beskrivs av Almqvist (2011) som redogör för en situation där mamman tidigt efter barnets födsel återgick till arbetet och sågs av sina kollegor som en dålig mamma medan pappan målades upp som ett helgon som stannade hemma med barnen. Detta är ett tydligt exempel på hur ett brott från det normativa beteendet kan bemötas med reaktioner från omgivningen, antingen positiva eller negativa. Mamman som har socialiserats in i samhället som kvinna och med de egenskaper som detta innefattar får negativa reaktioner eftersom hon går emot det normativa kvinnliga beteendet och därigenom anses brista i sitt moderskap. Pappan som också går emot det normativa manliga beteendet gör däremot något utöver vad som förväntas av honom och bemöts därför positivt. Detta är en upplevelse som även en av våra respondenter har beskrivit som en “dubbelklapp på axeln” (R1).
En biologisk skillnad som våra respondenter har tagit upp när det kommer till olika förmågor i föräldraskapet är kvinnors förmåga att amma. Detta lyftes även fram av de män och kvinnor som deltagit i tidigare forskning som något som avgör vem av föräldrarna som stannar hemma
mest med barnen (Almqvist m.fl., 2011). Genom att se denna företeelse utifrån begreppet
doing gender går det att tänka sig att de ovannämnda egenskaper som förknippas med kvinnor så som kärleksfullhet och mjukhet har sin grund i denna förmåga. Amning är en aktivitet som i sig kan vara kopplad till omhändertagande och närhet till barnet. Utöver att vara en faktisk biologisk skillnad mellan män och kvinnor kan det också vara en aktivitet som upprätthåller bilden av kvinnor som omhändertagande och kärleksfulla, och således med en naturlig fallenhet för föräldraskap.
Bland respondenternas svar gick det även att finna en upplevelse av att det fanns ett behov hos kvinnan att vara hemma med barnen som de ville tillgodose. En av respondenterna berättade att han med sin partner hade tagit upp att han hade kunnat tänka sig att stanna hemma men att “det har inte gått vidare” (R4) trots att hon inte ställt sig negativt till idén. Han beskrev det som att det blev mer eller mindre “automatiskt” att mamman stannade hemma. Plantin (2001) beskriver något som kallas för inre förväntningar, det vill säga förväntningar som finns inom individen själv på hur denne bör agera som förälder. Ur ett socialkonstruktivistiskt perspektiv, som Berger och Luckman (1966) beskriver, är de förväntningar som finns på hur en individ bör vara som kvinna respektive man således inte endast någon yttre påtryckning utan även något som är införlivat hos individen själv. Detta genom att hen har socialiserats in i de rådande könsnormer och gjort dem till en del av sig själv. I Almquist m.fl:s (2011) studie har mammans inställning till om pappan ska ta ut föräldradagar eller inte visat sig vara av betydelse och det framkommer att hon har haft sista ordet. En vilja att ta ut föräldradagar gick att finna hos några av våra respondenter men denna vilja har snarare lagts fram som ett förslag än ett krav.
“… jag inte frågat. Ska du ta… ska jag ta sex månader hemma, jag har inte sagt så, direkt så va, men jag har bara sagt vad tycker du om jag ska ta… om du ska jobba, jag ska ta…stanna med barnet hemma”. (R4)
En annan respondent (R3) talar också om att han inte hade sagt nej om han hade blivit tillfrågad av den andra föräldern men att han inte själv hade lyft upp detta. Detta kan vara ett uttryck för det som Almqvist m.fl. (2011) och Bekkengen (2002) visar på i sina studier; att män ofta ser uttag av föräldradagar som ett val snarare än ett ansvar medan det är tvärtom för kvinnor. Några av våra respondenter har som nämnts ovan uttryckt en upplevelse av att det finns ett behov hos kvinnan att stanna hemma med barnet som de har velat tillgodose. Detta
går att tolka som att föräldraskap ses som kvinnors område och därmed något som de känner mer ansvar över än män, i enlighet med Almqvist m.fl:s (2011) och Bekkengens (2002) studie. Respondent R1 var dock hemma tillsammans med sin partner de första tre månaderna, något som skulle kunna vara ett resultat av att trots att partnern såg amningen som viktig var respondenten ändå klar med sin vilja att få stanna hemma. Han uttryckte även att det finns fler fadersroller att välja på i Sverige. Detta kan kopplas till begreppet doing gender för att dra slutsatsen att det inte endast finns ett sätt att göra kön på, det finns alltså olika maskuliniteter. Ett exempel på en annan form av maskulinitet som utvecklingen går mot i Sverige är vad Almqvist (2011), Bekkengen (2002), Johansson (2011) och Plantin (2001) kallar för en barn-orienterad maskulinitet, vilket innebär att männen tar en större roll i barnens liv men på ett sätt som stämmer överens med den normativa maskuliniteten. Almqvist m.fl. (2011) & Plantin (2001) menar att män oftast träder in senare under barnets uppväxt då föräldraskapet ofta präglas av lek och aktivitet utanför hemmet, medan de under spädbarnstiden mestadels fungerar som en back-up till mamman. Hos flera av våra respondenter har även detta mönster kunnat hittas då de berättat att de ofta tagit ut föräldradagar när barnen var äldre, under perioder då de var lediga från skolan. Några av papporna beskrev även en upplevelse av att de var bättre än mammorna på att engagera sig i barnen när det kom till lek och aktivitet. Att kvinnan tar hand om omsorgen av barnet i hemmet medan männens föräldraskap präglas av lek och aktivitet utanför hemmet visar på att olika aktiviteter i föräldraskapet fortfarande har manliga respektive kvinnliga förtecken som inte behöver ha någon egentlig koppling till det biologiska könet i enlighet med West och Zimmermans (1987) begrepp doing gender. Istället kan denna ansvarsuppdelning vara ett sätt för män och kvinnor att göra kön utifrån mer traditionella normer i kombination med att maskuliniteten blir mer barn-orienterad. Ansvarsfördelningen följer fortfarande den uppdelning mellan könen som framkommer i Pels (2000) studie där det är mannen enligt normen som ska vara familjens ansikte utåt och ha ansvar för de områden som rör barnets agerande i det offentliga rummet medan kvinnans ansvar ligger i den privata hemmasfären. Då pappans delaktighet kommer in i barnets aktivitet utanför hemmet, alltså i den offentliga sfären, möjliggör det för honom att utöva sitt föräldraskap inom ramarna för vad som anses vara “manligt”.
Respondent R2 gör en uppdelning mellan sig själv och sin partner och gör en åtskillnad mellan sin egen och hennes auktoritet; att “hon tjatar” medan han “bara säger till dom och
sen de lugnar sig” samt att det är han som säger till barnen att hon är “huvudperson hemma… för att dom ska lyssna på henne.”. Respondenten beskriver även att han endast agerar i
krissituationer. I tidigare forskning framkommer det att pappor ofta tar rollen som familjens överhuvud och har stor auktoritet vilket går att koppla till ovanstående exempel (Darvishpour, 1999; Lewin, 2001; Roer-Strier m. fl, 2005; Ny m.fl, 2006, Pels, 2000). I slutet av respondentens resonemang framkommer det dock att de tillsammans har kommit fram till att
“inte tjata hela tiden så att när man ska tjata en gång, betyder det att det är någonting allvarligt.”. Det visar på att rollfördelningen ändå inte är så tydlig som den tidigare beskrivits
då respondenten berättar att de ändå kommit överens om att utöva sitt föräldraskap på ett sätt där ingen skall tjata och bådas ord skall tas på lika stort allvar. Enligt den ekologiska
systemteorin finns det faktorer som kan orsaka störningar i systemet. Denna störning gör att det kan ske en obalans i samspelet som systemet försöker lösa genom att antingen ändra något inom sig själv eller i sin omgivning (Payne, 2008). Om familjen upplever svårigheter i vardagen som inte går att hantera genom att föräldrarna håller fast vid förbestämda roller kan ett sätt att lösa detta på vara att överskrida dessa för att upprätthålla balans.
8.2 Omgivande samhällstrukturer och ideal sätter ramar
Oavsett hur många föräldradagar respondenterna hade tagit ut visade det sig att ekonomin hade en påverkan när det kom till uttag av föräldradagar där det mest ekonomiskt fördelaktiga alternativet avgjorde. En av våra respondenter (R1) berättade att det var han som fick stanna hemma med barnen den längre perioden då det var hans partner som fick ett sommarjobb som var högre avlönat. Då detta är ett fall som går emot normen kan det visa på vilken stor betydelse ekonomin får, där grunden till uppdelningen kan ligga i att det ekonomiskt fördelaktiga alternativet styr oavsett om det är mannen eller kvinnan som tjänar mest. Diskussionen om ekonomi var ofta kopplad till arbetslöshet, studier samt löneskillnaden mellan parterna. I de flesta familjer hade kvinnan stannat hemma på grund av ovanstående faktorer. Vi fann därmed samma mönster som Plantin (2001) gjorde i sin studie där han förklarar detta med att männen i hans studie generellt hade högre lön och en större möjlighet att avancera i karriären. Detta bibehöll därmed traditionella könsroller där mannen till viss del kvarstod som försörjare. Även om fördelningen av föräldradagar är ett individuellt val kan man alltså inte bortse från de strukturella förutsättningar som påverkar detta. Strukturer som lever kvar kring skillnader mellan könen i arbetslivet kan därigenom påverka uppdelningen av föräldradagar på så vis att personerna inte uppfattar att de delar upp utefter kön utan istället utefter vad som ger mest pengar i hushållskassan. Detta gör att även personer som strävar efter jämställdhet mellan könen på grund av strukturen faller in i rådande könsnormer och förstärker dem genom att kvinnan bibehåller sin roll som primär omsorgsgivare och mannen som försörjare.
Det har visat sig i empirin att samhället har haft en viss inverkan på hur respondenterna har utövat sitt föräldraskap, där både födelselandet och Sverige har påverkat de värderingar som tillämpats i föräldraskapet. Som en respondent uttryckte gör han ett selektivt urval av värderingar där han “tar det fina därifrån och det fina härifrån” (R2). Enligt ett systemteoretiskt perspektiv är alla människor system i sig som ingår i större system, så som familj, arbetsplats, samhälle etcetera. Inom och mellan dessa system sker en ständig interaktion och de påverkas alltid av varandra, dock i olika utsträckning beroende på graden av systemets öppenhet (Payne, 2008; Schjødt & Egeland, 1994). Samtliga av respondenterna har migrerat vilket innebär att de har ingått i minst två olika samhällssystem och har således blivit påverkade av värderingar från båda. Det omgivande samhället och de strukturer som råder har alltså en inverkan på de val en person gör och de roller denne tillskriver sig själv och andra.
Att respondenterna har blivit påverkade av den svenska samhällsstrukturen är tydligt på ett sådant sätt som en av respondenterna (R4) uttryckte att “Ingen kan hjälpa här, så man gör
automatisk alltså, man måste vara inblandad”. Det faktum att släkten inte var närvarande i
Sverige och kunde stödja respondenten hade en stor inverkan då släktens stöd var vanligt förekommande i födelselandet. Detta innebar att männen i större utsträckning var tvungna att vara engagerade i hemmet än vad de behövde vara i födelselandet. Sverige är dessutom en stat med hög grad av defamilialisering, det vill säga att staten tar över familjens stödjande roll genom att erbjuda sociala förmåner när behovet finns (Franséhn, 2011). För att på bästa sätt ta del av dessa krävs dock etablering på arbetsmarknaden, vilket sätter extra press på både män och kvinnor att dela på både ansvaret i hemmet och i arbetslivet. I och med denna defamilialisering finns det inte heller någon tradition i Sverige att släkten i samma utsträckning stödjer familjen (Ibid), vilket har funnits i respondenternas födelseländer. Enligt Mona Franséhns jämförande studie mellan svenskfödda föräldrar och föräldrar födda i Turkiet fanns det en skillnad i vilken betydelse de la i ekonomin inför det kommande föräldraskapet. Franséhn menar att defamilialiserigen i Sverige har gjort att de svenskfödda föräldrarna i större utsträckning anser att det är viktigt att vara ekonomiskt och praktiskt iordning innan de bildar familj, medan de turkiskt födda föräldrarna räknade med släktens stöd (ibid). Ur ett systemteoretiskt synsätt går det att säga att denna defamilialisering som sker på ett strukturellt plan påverkar individerna i samhällssystemet och deras värderingar när det kommer till familjelivet och vilken roll släkten ska ta i vardagen. När personer som har migrerat till Sverige sedan tar plats i systemet kommer även de att påverkas av de värderingar som råder kring familjeliv. Respondent R3 uppgav att han kunde uppleva sig styrd av staten i sitt föräldraskap och att hans uppfattning om vad som är ett bra föräldraskap kunde skilja sig från de normer som finns i det svenska samhället, som trots allt är ett resultat av strukturella förhållanden; “Du som förälder, det är du som måste bestämma hur du vill dina barn ska
växa upp. Inte regeringen.”. Defamilialiseringen i Sverige innebär att staten har en central roll
i familjelivet (Franséhn, 2011) vilket kan bli en omställning om det är något personen inte är van vid.
En respondent (R4) berättar att han sett andra familjer i sitt nätverk som migrerat till Sverige och upplevt det faktum att släkten inte finns där för att hjälpa till med barnen. Detta har gjort att kvinnan börjar sätta mer krav på mannens delaktighet då hon behöver avlastning. Respondenten menar att “I början blir dom chockade också att kvinnan, att “du ska laga
mat” eller att “du ska byta blöja”. Dom blir helt såhär typ ”ska jag göra det?”. Detta
eftersom männen inte är vana vid den här typen av uppgifter som nu krävs av dem. Responsen deras partner ger på detta är att “det är så i Sverige, det är inte Somalia nu längre”. I familjer där mannen inte fullföljt dessa krav menar respondenten att det uppstått någon form av obalans som har kunnat leda till skilsmässa. Enligt systemteorin påverkar och påverkas människor alltid av de system de ingår i (Schjødt & Egeland, 1994). Partnern skulle alltså kunna ha blivit influerad av det omgivande systemet och de ideal som råder i Sverige kring att
fördela ansvaret i hemmet lika mellan föräldrarna (Darvishpour, 1999; Lewin, 2001). I och med det faktum att släkten inte längre finns närvarande för att stödja familjen har det även skett förändringar i familjesystemet som skapat nya behov av avlastning hos partnern. Dessa nya behov skulle kunna innebära att partnern har en större mottaglighet till det omgivande samhällets normer då dessa åtminstone förespråkar en jämn ansvarsfördelning (Ibid). I tidigare forskning har vissa män upplevt att rättigheter i samhällen med jämställda ideal gått från mannen till kvinnan i den utsträckningen att kvinnor har fått fler rättigheter än männen (Ny m.fl., 2008; Roer- Strier m.fl., 2005). Detta skulle kunna vara ett uttryck för de nya krav kvinnor börjar ställa på sin partner, krav som de även finner stöd för i det nya samhället de befinner sig i. Dessa yttre influenser tar partnern sedan in i det egna familjesystemet som i sin tur påverkar dess medlemmar. Utifrån vad respondent R4 berättar är de första åren svårast för nyanlända familjer. Om de emellertid klarar denna omställning menar respondenten att mannen kommer att ha blivit van vid hushållssysslor och barnomsorg. För att förhindra skilsmässa och upplösning av familjesystemet är det enligt denna respondents resonemang mannen som behöver anpassa sig efter de nya krav som ställs. Dock behöver inte ett bibehållet familjesystem som undviker skilsmässa endast ha inneburit anpassning från den part som de nya kraven är riktade mot. Det kan också vara möjligt att denne har bemött dessa krav genom att motsätta sig eller ignorera dem. Detta kan fungera som negativ feedback på den kravställande parten och således göra att denne anpassar sig genom att reglera sina krav och interaktionen inom systemet fortsätter på så vis som den gjort tidigare (Schødt & Egeland, 1994).
Som nämnts ovan är Sverige ett land med jämställda ideal. Något som är viktigt att visa på är dock att ideal och utövande kan vara två helt olika saker. Pels (2000) skriver i sin studie att hur föräldraskap utövas i Nederländerna inte sammanstämmer med rådande ideal. När han jämförde Nederländerna med Marocko visade det sig att trots skillnader i ideal fanns det större likheter i praktiken. Trots att Sverige är ett land med jämställda ideal kan det därmed se annorlunda i verkligheten, vilket även visar sig i Bekkengens (2002) och Plantins (2001) studier. En av respondenterna (R1) uppgav att föräldraförsäkringssystemet i Sverige är utformat på ett sätt som gör det möjligt att välja att dela föräldraledigheten lika. Han menar även att det finns “en teoretiskt och reell möjlighet att välja någonting annat” än vad som följer en traditionell uppdelning. Det är i detta sammanhang som han för resonemanget som tidigare tagits upp om möjligheten att välja bland fler fadersroller i Sverige. Plantin (2001) hävdar dock att det faktum att föräldraförsäkringssystemet möjliggör för båda föräldrarna att vara hemma inte är tillräcklig för att påverka det faktiska utfallet då även andra faktorer påverkar så som förväntningar på könen och traditionella maktstrukturer. En respondent som lever i ett hushåll där endast han är ute i arbetslivet menar att “For the time being, for me, it’s
not that efficient. For being a single-employed house.” (R5). I en familj där endast en av
föräldrarna arbetar faller det sig naturligt att en uppdelning av ansvarsområden kvarstår, trots att föräldraförsäkringen möjliggör att båda kan vara hemma. Föräldraförsäkringen är således inte ett verktyg som i alla familjer kan ge tillräckligt stöd för att föräldrar ska dela lika mellan försörjning och omsorg av barnen, utan fordrar även att denna jämnfördelning till viss del